”Utvecklingssamarbete bör baseras på genuina behov” – finländare och etiopier förbättrade inkluderande lärarutbildning tillsammans

Ett högkvalitativt utvecklingssamarbete bygger på många saker. Till de viktigaste hör det förtroende som uppkommer under ett långvarigt samarbete, säger Maija Mäkinen, lärare vid yrkespedagogiska lärarhögskolan i Jyväskylä.

Hon har många års erfarenhet av samarbete med Etiopien och etiopier, vilket var till stor hjälp när yrkespedagogiska lärarhögskolan i Jyväskylä på begäran av etiopiska nätverk började planera ett utvecklingsprojekt inriktat på inkluderande lärarutbildning. Planeringsarbetet utfördes tillsammans med det lokala FTI-institutet (Federal Technical Vocational Education and Training Institute) som utbildar lärare. Även Jyväskylä universitet och ett universitet i Addis Abeba deltog i projektet.

- Det är viktigt att med sitt eget beteende visa att man förstår landet, säger Mäkinen.

Hon avser inte bara kunskap om hur man uppför sig och hälsar på rätt sätt utan även att man visar att man förstår samhällets strukturer och sätt att fungera.

- Då uppstår en känsla av samverkan, vilket kan skapa förtroende och respekt.

En annan grundpelare i ett högkvalitativt utvecklingssamarbete är att projekten baseras på genuina behov och att deltagarna i söder äger projekten. Doktor Yekunoamlak Alemu, utbildare vid Addis Abeba University, som deltog i projektet, betonar att projektägandet är av största vikt.

- Alla projekt bör baseras på verkliga behov, och de får inte ledas av finansiärerna.

Alemu kommer ihåg ett besök i Helsingfors där han tog upp detta även med tjänstemän från utrikesministeriet.

- Jag sa mycket tydligt att det här inte var ett projekt som våra finska vänner tagit till oss, utan att det här är vårt projekt och något som vi verkligen behöver, säger han.

Många har funktionsnedsättning, få går i skolan

Behovet i fråga var att öka den inkluderande utbildningen, det vill säga utbildning som tar hänsyn till särskilda grupper. Det finns 2,4–4,8 miljoner barn med funktionsnedsättning i Etiopien, och av dessa går bara tre procent i skolan. Personer med funktionsnedsättning upplever diskriminering och stöter på olika fysiska, psykiska och strukturella hinder.

Det har också tidigare gjorts försök att förbättra dessa barns möjligheter att gå i skolan, men största delen av åtgärderna har varit inriktade på den grundläggande utbildningen, och inkluderingsaspekten har knappt alls beaktats i lärarutbildningen.

Under det treåriga projektet fick vi mycket uträttat inom den högre utbildningen, berättar Mäkinen.

Inom den yrkespedagogiska lärarutbildningen togs det fram en omfattande undervisningsmodul om inkluderande utbildning.

- Den innehåller en plan för inkluderande pedagogik, och denna plan kommer att användas som en obligatorisk del för alla som utexamineras som yrkeslärare, säger Mäkinen.

I projektet fick 15 lärarutbildare specialutbildning om inkluderande yrkesutbildning. Dessa undervisar i de inkluderande delarna av lärarutbildningen. Dessutom skapade partnerna utbildningsplaner tillsammans med regionala yrkesutbildningschefer i fem områden och utbildade administratörer och andra nyckelpersoner om inkludering på olika håll i landet. Med fem workshopar nådde man närapå 100 beslutsfattare.

Genom utbildningen av lärarna uppstod en ”snöbollseffekt”, när de 200 lärare som fick utbildning inom projektet i sin tur utbildade cirka 2 000 lärare i olika delar av landet.

En attitydförändring i luften

Maija Mäkinen, Yekunoamlak Alemu och Azmera Kebede Abebe, chef för yrkesutbildningen vid Etiopiens undervisningsministerium, publicerade 2019 en vetenskaplig artikel om projektets resultat i Ammattikasvatuksen aikakauskirja.

Enligt denna fanns det i början av projektet även bland lärarna problem med attityderna mot studerande med funktionsnedsättning. Även om det förekom att lokalsamhällen motsatte sig utbildning för personer med funktionsnedsättning, lyckades en del av läroanstalterna utbilda döva elever, och för personer med fysisk funktionsnedsättning byggdes ramper.

- Genom dessa åtgärder klarade sig de studerande bra och började förtjäna så mycket att de inte längre behövde leva ur hand till mun, konstateras i artikeln.

Hos lärarna kunde man också se en tydlig attitydförändring. I början av projektet ansåg många att hindren för unga med funktionsnedsättning var oöverstigliga. I slutet av projektet ansågs hindren bara utgöra utmaningar, och ingen motsatte sig att man skulle ta itu med dem.

Medan projektet fortfarande pågick tog man i Etiopien kraftigare tag i den inkluderande utbildningen, och det blev obligatoriskt att beakta den i landets lärarutbildning.

- Tack vare projektet hade våra partner redan klarat av detta, säger Mäkinen.

Även vänskap och förståelse

Ett samarbete som fungerar bra blir djupare för båda parter, och det åstadkommer även annat än konkreta läroplaner, kurser och ramper.

Raija Pirttimaa, docent vid Jyväskylä universitet, skrev år 2018 i tidningen för specialpedagogik e-Erika att samarbete bygger på personlig växelverkan som uppstår och fördjupas i det gemensamma arbetet.

- Vid sidan av allt budgetarbete, planering, datainsamling och utbildning uppstår spontant ett parallellt program: Världen ’någonstans där långt borta’ kommer nära.

Avstånden blir kortare och perspektiven vidgas, beskrev Pirttimaa.

- Vi knyter vänskapsband, vi delar med oss av erfarenheter och minnen, vi diskuterar familjelivet, framtidsplaner och aktuella samhälleliga frågor. Vi lär oss om varandras kulturer.

Yekunoamlak Alemu säger att utbyte av erfarenheter och kulturer blir allt viktigare, eftersom vi lever i en informationsekonomi. Han kommer ihåg de ömsesidiga besöken som viktiga inlärningsupplevelser.

- Det är mycket viktigt med internationellt utbyte av erfarenheter och lärande.

Flexibilitet ett måste

Både Mäkinen och Alemu berömmer utrikesministeriet och Utbildningsstyrelsen för att dessa var flexibla projektpartner och förhöll sig förstående till förändringar som behövdes under projektet.

- Eftersom finansieringen inte kommer i gång genast när planerna är klara är det mycket bra att det i denna HEI ICI-finansiering är möjligt att precisera planerna om situationerna förändras, säger Mäkinen.

Nu efteråt säger han att mer tid kunde ha avsatts för utbildning av projektteamet. Mäkinen själv blev överraskad över hur lite autonomi etiopiska lärare har jämfört med de finländska. Byråkratin var tyngre och det var ofta nödvändigt att vänta på ett tillståndsbrev från en högre instans.

I många länder är det också vanligt att deltagande i ett utvecklingsprojekt inte minskar antalet övriga arbetsuppgifter. Detta kan leda till utmaningar i fråga om tidsplaner för samarbetet, i synnerhet då man i Finland avsätter egen tid i kalendern för projektarbete.

- Vi beaktar den lokala förvaltningens villkor, vi kan inte börja definiera deras arbetsvillkor, säger Mäkinen.

Fortsatta undersökningar behövs

Drygt två år efter projektets slut säger Yekunoamlak Alemu att det verkar som om det finns fler elever med funktionsnedsättning nu. Men att det verkligen är så vågar han inte säga med säkerhet.

- Det skulle behövas en utvärdering av effekterna. Före projektet var det få personer med funktionsnedsättning som inledde studier, nu kan det vara fler. Vi har också bra grunddata, så det skulle vara bra med en uppföljningsundersökning, säger han.

Själv arbetar han för närvarande redan i följande projekt, som genomförs tillsammans med Jyväskylä yrkeshögskola. I detta projekt utvecklas e-lärandet inom lärarutbildningen, så att alla som vill bli lärare i Etiopien har lika möjligheter att få utbildning av hög kvalitet oberoende av var i landet de bor.

Text: Esa Salminen

Teacher Educators in Higher Education as Catalysts for Inclusive Practices in Technical and Vocational Education (TECIP)

Projektbudget: €480 418 från utrikesministeriet (totalbudget €600 522)
Projektdatum: 1.3.2017-30.3.2020
Koordinerande högskola: Yrkespedagogiska lärarhögskolan i Jyväskylä
Partners: Federal TVET Institute, Etiopien; Addis Abeba University (AAU), Etiopien; Jyväskylä Universitet, Finland