Livligt på uppstartsfältet i Nepal – i projektet BUCSBIN tog nepaleser till sig en undervisningsmetod utvecklad i Uleåborg

Rupesh Shrestha, biträdande professor i entreprenörskap, och några andra unga forskare med entreprenörsanda liksom påverkare inom företagsvärlden började för några år sedan fundera på hur företagarutbildningen och entreprenörsmentaliteten skulle kunna utvecklas i Nepal.

I praktiken var många av småföretagarna i Nepal företagare av tvång då de inte hittat ett jobb. Och det är inte lätt att få jobb om man inte har en ordentlig utbildning.

- Skolväsendet är ganska dåligt, särskilt utanför huvudstaden, och det uppmuntrar inte människor att utveckla sin hemtrakt, säger Shrestha. - Barn som gått i skolan kan engelska, en aning andra språk och matematik. De har i praktiken fått kunskaper som räcker för att åka till huvudstaden eller något annat land för att arbeta.

Studier i företagsekonomi fanns tillgängliga, men de var teoretiska, och det var så gott som omöjligt att skaffa praktiska färdigheter i företagande. Via Google eller Youtube kunde man hitta företagsberättelser, men de räcker inte för att lära sig vad en företagare behöver kunna – för det krävs att man själv genom försök och misstag kan testa vad som fungerar.

Bibhusan Bistalla från konsultföretaget Young Innovations hade kontakter i Finland, och via dem öppnades en möjlighet att söka finansiering för ett projekt som skulle genomföras tillsammans med Uleåborgs yrkeshögskola. Diskussionerna kom i gång och resultatet blev det treåriga projektet BUCSBIN, vars mål är att öka universitetens förmåga att stödja företagskuvöser och nystartade företag.

Från Nepal deltog Shresthans arbetsgivare Katmandus universitet och det privata King’s College. Företagskuvösen Idea Studio och Young Innovations kom med som partner och fick ansvar för projektets kommunikation och tekniska genomförande och för kontakterna till företagsvärlden och lokalsamhällena.

I laboratorier kan företagsidéer provas

Som metod valdes lärande av laboratorietyp, en metod som utvecklats vid Uleåborgs yrkeshögskola. Projektets koordinator Kimmo Paajanen berättar att man i Uleåborg redan för länge sedan förstått att det bästa sättet att lära sig inte är genom att någon öser ner kunskap ovanifrån.

- I laboratorierna ligger tonvikten på kreativt och kritiskt tänkande, respekt för andra och gemensamt arbete, beskriver han. - Först försöker vi finna ett problem och därefter börjar vi söka en lösning på det genom att iterera och lära oss av misslyckanden.

I början av projektet åkte en kärngrupp från båda högskolorna till Uleåborg för att se hur den här typen av studier går till, och de fick själva gå igenom laboratorieprocessen, vilket är det bästa sättet att lära sig den ordentligt.

Rupesh Shrestha minns att erfarenheten emellanåt var frustrerande.

- Vi bad dem förklara hur laboratorierna fungerar, men det gjorde de inte, utan vi var tvungna att ta reda på det själva. Sedan insåg vi att det var så det måste gå till, eftersom vi annars bara hade kopierat Finlands modell med den påföljden att metoden inte hade fungerat i Nepal.

Eftersom verkligheten är så annorlunda var det bättre att lärarna först fick lära sig den nya undervisningsmetoden som elever. Därefter fick de agera assistenter för de som var ansvariga för laboratorierna, och slutligen började de i sina hemländer anpassa laboratorierna till de lokala förhållandena.

Uppdatering av undervisningsplaner

I Nepal uppdaterades undervisningsplanerna vid båda universiteten så att undervisningen i laboratorieform skulle leva vidare även efter projektets slut.

Kurser startades, och eftersom även Idea Studio deltog spred sig den nya undervisningsmetoden snabbt även genom tv. Idea Studio gör nämligen en dokusåpa om företagsidéer för tv.

Förutom sitt arbete vid universitetet är Rupesh Shrestha en av grundarna av Idea Studio.

- Där funderade vi på hur samma lärdomar om företagsverksamhet skulle kunna ges på en vecka eller fyra dagar i stället för på en termin, säger han nu.

Idea Studios tv-program påminner lite om dokusåpan Leijonan luola. I programmet försöker en grupp kandidater sälja sin affärsidé och domare väljer ut de bästa. Inga investerare är närvarande, men Shrestha säger att tack vare programmet blir företagarna kända, vilket ger dem möjligheter och offentlig press på sig att lyckas.  Till programmet söker 700–800 företagare årligen, och av dessa får 40 delta i en företagskuvös. Vissa kommer ända till tv:n.

En bigård eller en glassfabrik kan vara en innovation

Under programmets tidigare produktionssäsonger hade blivande företagare utbildats på det traditionella sättet att undervisa i affärsekonomi, men tack vare projektet började programmets kuvösdel genomföras enligt laboratoriemodellen. Nu visas redan programmets sjätte produktionssäsong, och pedagogiken har enligt Shresthan hela tiden utvecklats.

- Nu håller laboratoriemästare som studerat vid Kathmandus universitetet workshopar för företagare för att skapa en grund och få dem att tänka mer entreprenöriellt, säger han.

Deltagarna lär sig att identifiera problem, söka lösningar, samarbeta och utveckla sina affärsplaner. Idea Studios roll är att vägleda företagarna och hjälpa dem att utveckla sin affärsverksamhet, men i slutändan kommer de på lösningarna själva.

Affärsidéerna måste vara innovativa i sin egen referensram. Till exempel biodling och honungsproduktion kan vara mycket innovativa, om man vill bedriva dem på 3 000 m höjd i en bergstrakt. Likaså om man vill etablera en glassfabrik i de södra delarna av Nepal som den första i regionen och samla buffelmjölk från ett stort område i närliggande byar.

Till en av Shresthas favoriter hör en hönsbonde som hade identifierat det problemet att industriella broilrar är tjocka men smaklösa, medan alla tycker att kycklingar som fått springa fritt omkring i byarna smakar bra men är bara skinn och ben. Företagaren hade korsat olika lantraser och åstadkommit läckra och ganska tjocka kycklingar, som hela det omgivande samhället nu föder upp för försäljning.

I våra finländska öron låter stadsbornas affärsidéer ofta mer bekanta – unga personer utvecklar till exempel applikationer baserade på plattformsekonomi, applikationer som kopplar ihop rörmokare och andra hantverkare med kunder. För Shrestha är det viktigt att idéer kommer från olika håll i landet.

- Företagandet borde förändra människors liv, säger han. - Det är vad vi behöver i Nepal för att få i gång ekonomin.

Vi behöver kompetens och förebilder för att företagsamma människor ska se möjligheter i sin egen miljö”, konstaterar Shrestha. Vi behöver personer som börjar driva en bigård eller hönsgård uppe i bergen i stället för att fly till Persiska viken, USA eller Europa för att jobba.

Länkarna till företagsvärlden är nu goda

Bibhusan Bista säger att den utveckling som skett i Nepal på uppstartsfältet givetvis inte är helt BUCSBIN:s förtjänst, men det är mycket vi kan tacka projektet för.

- Det lade grunden för mycket, säger han. - Genom projektet skapades goda kontakter mellan högskolevärlden och företag, eftersom länkarna till näringslivet hörde till det viktigaste i projektet ända från början.

Även Young Innovations har numera lättare att hitta entusiastiska och duktiga medarbetare. Han är också nöjd över att det inte längre är svårt att hitta nya företagare med ”entreprenörsmentalitet”. Projektet lyckades förändra många människors sätt att tänka, inklusive hans eget.

- Ett användarorienterat tänkande finns nu i kärnan i alla våra projekt, säger han.

Sedan dess har Young Innovations genomfört olika innovativa utvecklingsprojekt med bland annat lokalförvaltningar, staten Nepal och även andra länder.

Laboratorieundervisningen fortfarande stark

Även vid de båda högskolorna är laboratorielärandet vid liv och mår bra. Vid Katmandus universitet ges kurser i laboratorieform och vid King’s College blev projektet så starkt invävt i verksamheten att det idag präglar hela högskolan, säger dess rektor Narottam Aryal.

- Jag kan utan överdrift säga att projektet var en viktig milstolpe för oss. Det förde med sig en fundamental förändring i hela vår kultur, vårt tänkande, våra metoder och sättet att arbeta tillsammans med lokalsamhällena, säger Aryal.

Idag bygger King's College allt på människocentrerad planering, som BUCSBIN-projektet gav inspiration till. Universitetet har också sin egen företagskuvös DoLab, som skapades under projektet.

I provinserna håller anställda vid King’s College workshopar för studerande, lärare och personer som vill bli företagare.

- Vi har implementerat projektet i kärnan av vår filosofi och våra verksamhetsmetoder, säger Aryal.

Målet är att metoden införs i den nationella undervisningsplanen

Katmandus universitet har spridit de nya undervisningsmetoderna även till andra högskolor och håller för närvarande på att bilda en sammanslutning av universitet som är intresserade av företagsutbildning.

- Jag har fört diskussioner med fem eller sex universitet, och vi skulle vilja utveckla ett gemensamt projekt för utveckling av pedagogiken, berättar Rupesh Shrestha.

Målet är också att införa laboratorielärandet i Nepals nationella undervisningsplan så att det sprids i hela landet.

Text: Esa Salminen

Building University Capacity to Support Business Incubation in Nepal (BUCSBIN)

Projektbudget: €673 818 från utrikesministeriet (totalbudget €842 273)
Projektdatum: 1.3.2017-31.12.2020
Koordinerande högskola: Uleåborgs yrkeshögskola
Partners: Kathmandu University, School of Management (KUSOM) och King's College, Nepal