Den grundläggande utbildningen

I hela landet erbjöd totalt 2 200 läroanstalter grundläggande utbildning år 2021 – av dessa var 2 081 grundskolor med undervisning i årskurserna 1–9, specialskolorna var 53 till antalet och skolorna med undervisning i både grundläggande utbildning och gymnasieutbildning var 39. Resten var till exempel folkhögskolor (15 st.), yrkesläroanstalter (3 st.) och gymnasier (9 st.) med undervisning inom den grundläggande utbildningen. I de 2 200 läroanstalterna fanns det knappt 553 000 elever.

Antalet skolor inom den svenskspråkiga utbildningen var 219 år 2021 (totalt antal elever 35 043), varav 212 var skolor med endast grundläggande utbildning (antal elever: 33 849) och fem var skolor med grundläggande utbildning och gymnasieutbildning (antal elever: 1 152). Specialskolorna var två till antalet: Lagmansgårdens skola och Sirkkalabackens skola (totalt antal elever: 42).

Därtill erbjöd tre folkhögskolor grundläggande utbildning på svenska, vilket betyder att det i de 222 läroanstalterna fanns 35 082 elever inom den grundläggande utbildningen.

I statistiken för den svenskspråkiga utbildningen i statistiktjänsten Vipunen ingår inte de 138 elever som studerade på svenska i en privat tvåspråkig skola år 2021. Om man beaktar också dessa betyder det att det inom den svenskspråkiga utbildningen totalt sett fanns ca 35 220 elever fördelade på 223 läroanstalter år 2021 och att ungefär 10 procent av alla skolor i Finland är svenskspråkiga.

Utbildningsanordnarna som upprätthöll de 223 läroanstalterna år 2021 var antingen kommuner och samkommuner, staten eller privata anordnare. De kommunala skolorna var 191 till antalet och två läroanstalter upprätthölls av samkommuner. Dessutom fanns det sju privata skolor och två statliga skolor med svenska som undervisningsspråk, samt 21 skolor på Åland. De kommunala skolorna på Åland tillhör landskapet Ålands förvaltningsområde.

På fem år har det totala antalet svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen minskat med 12 procent. År 2016 var antalet skolor med endast grundläggande utbildning inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen 241, medan antalet år 2021 hade minskat med 29 skolor till 212. I hela landet fanns det 2 081 grundskolor år 2021 och skolornas antal var 2 334 år 2016, vilket betyder att tillbakagången är ungefär lika stor som för de svenskspråkiga skolorna (11 %).

Sedan år 2004 har skolornas antal inom det svenskspråkiga skolväsendet minskat med 93 skolor. Störst var minskningen inom den svenskspråkiga utbildningen år 2010 när till och med 16 grundskolor lades ner eller sammanslogs med andra skolor, men också år 2019 skedde relativt stora förändringar i skolornas antal.

Tabell: Antal svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen och förändringen i antal åren 2004–2021.

Knappt hälften av de svenskspråkiga skolorna inom den grundläggande utbildningen är skolor med under 100 elever. I mellankategorin med skolor som har ett elevantal på 100–299 elever finns knappt 40 procent av de svenskspråkiga skolorna och andelen skolor med över 300 elever är 15 procent. De riktigt stora skolorna med 500 elever eller flera är fortfarande ganska få inom den svenskspråkiga utbildningen, men de blir hela tiden flera och i tre skolor fanns mera än 700 elever år 2021 (Norsen, Mattlidens skola och Hoplaxskolan).

Ett relativt litet antal elever som går i de svenskspråkiga skolorna lever på ett ganska utbrett område geografiskt sett och de svenskspråkiga skolorna är små i jämförelse med skolorna i hela landet. I hela landet var 31 procent av skolorna små skolor med under 100 elever, 36 procent var medelstora (100–299 elever) och 33 procent av skolorna hade 300 elever eller flera år 2021. Till och med drygt 5 procent av skolorna i hela landet hade över 700 elever.

Tabell: Antal svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen enligt storlek och elevmängd åren 2019–2021.

Under perioden 2019–2021 har en minskning i antal skolor (med 8 skolor) men en ökning i antalet elever (med 414 elever) skett inom den svenskspråkiga utbildningen. År 2021 gick i medeltal 160 elever per skola inom den svenskspråkiga utbildningen, medan det i hela landet gick i medeltal 256 elever per skola. Det att indragningarna och sammanslagningarna av mindre skolor har fortsatt i kombination med att eleverna inte har minskar i antal leder för tillfället till ett ökat antal elever per läroanstalt, det vill säga allt större skolor. Förändringen är relativt långsam men tydlig – år 2004 var det i medeltal 111 elever per skola och år 2014 i medeltal 126 elever per skola inom den svenskspråkiga utbildningen. Skolnätet har blivit betydligt glesare på 2000-talet. Det här beror bland annat på att åldersgrupperna regionalt har minskat, samt på en allt svagare ekonomisk situation i kommunerna. Samtidigt medför indragningarna och sammanslagningarna också att tillgängligheten påverkas och att elevernas skolresor blir längre. Skolresornas längd har redan sedan tidigare varit längre för svenskspråkiga elever än för finskspråkiga elever.

Regionförvaltningsverken utvärderar regelbundet den regionala tillgången till basservicen. År 2015 utvärderades bland annat den regionala tillgången till grundläggande utbildning och om den geografiska tillgängligheten till svenskspråkig utbildning hade förändrats. Andra utvärderingar som gjorts efter det här har gällt tillgängligheten på finskspråkig utbildning. Av de svenskspråkiga 7–12-åringarna (elever med svenska som registrerat modersmål) bodde 88 procent inom fem kilometers avstånd från en svenskspråkig skola år 2015. Motsvarande andel för ålderskategorin 13–15 år var 56 procent. Av de finskspråkiga eleverna i årskurserna 1–6 bodde 91 procent inom fem kilometers avstånd från en finskspråkig skola och motsvarande andel i årskurserna 7–9 var 79 procent år 2015. Tillgängligheten var med andra ord betydligt sämre för de svenskspråkiga barnen redan år 2015.

Tabell: Andel svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen enligt storlek, elevmängd och förändring åren 2019–2021.

Det totala elevantalet i de små skolorna är relativt litet och i skolorna med under 100 elever går endast 14 procent av det totala antalet elever i de svenskspråkiga skolorna. År 2020 var det betydligt vanligare att eleverna i de svenskspråkiga skolorna gick i en medelstor skola med 100–299 elever (46 % av eleverna), men år 2021 var det i stort sett lika vanligt att eleverna gick i en skola med 100–299 elever som i en större skola med 300 elever eller flera. Inom den finskspråkiga utbildningen är situationen en annan – den övervägande majoriteten av eleverna går i en skola med minst 300 elever (69 % år 2021).

Diagram: Andel elever inom den grundläggande utbildningen enligt skolans storlek och undervisningsspråk år 2021.

Omfattar inte skolor med både grundläggande utbildning och gymnasieutbildning samt specialskolor.
Källa: Statistikcentralen. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Trots en särskild koncentration till några specifika regioner, som till exempel runt kusterna, är den svenskspråkiga befolkningen i Finland ingen enhetlig grupp och svenskspråkiga är bosatta över hela landet. Grundläggande utbildning ordnas på svenska i ett 60-tal kommuner och drygt 40 kommuner, eller ca 14 procent av alla kommuner, ordnar grundläggande utbildning på både svenska och finska. I Finland finns det 19 landskap och i 11 av dem ordnades grundläggande utbildning på svenska år 2021. Av de svenskspråkiga skolorna är 40 procent belägna i Nyland och 35 procent i Österbotten. Knappt 10 procent av de svenskspråkiga skolorna finns i Egentliga Finland och 10 procent på Åland. År 2021 hade 70 procent av skolorna elever i årskurserna 1–6, 11 procent i årskurserna 7–9 och resten eller 19 procent hade elever i allt från årskurs 1 till årskurs 9.

Exempel på orter i resten av landet där svenskspråkigheten är relativt stark är Björneborg, Kotka, Tammerfors och Uleåborg, som också ofta kallas för språköar. Förutom de traditionella språköarna finns det också mindre så kallade språkklackar, som till exempel S:t Karins, Tusby, Salo och Lahtis. I tabellen framkommer det här tydligt i de regioner som har bara en skola, men med elever från årskurs 1 till 9. Gemensamt för språköarna och -klackarna är att de är finska städer och kommuner med en liten svensk- eller tvåspråkig minoritet, som är livskraftig mycket tack vare att det till en viss omfattning erbjuds svenskspråkig småbarnspedagogik och en svenskspråkig skolstig på orten. Under rubriken Eleverna finns också en karta som visar var det finns elever som går i svenskspråkiga skolor. 

 Tabell: Antal skolor inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen år 2021 enligt årskurser och region.

Åren 2012–2021 har antalet skolor minskat i alla regioner, men förändringen har varit ganska liten i Egentliga Finland och på Åland. Både i Nyland och Österbotten handlar det om en ganska jämn minskning som på nio år totalt är omkring 20 procent i båda regionerna.

Diagram: Antalet svenskspråkiga skolor enligt region åren 2012, 2015, 2018 och 2021.

Omfattar grundskolor, skolor med både grundläggande utbildning och gymnasieutbildning samt specialskolor.
Källa: Statistikcentralen. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Enligt lagen om grundläggande utbildning (4§, 7–8§) är kommunen skyldig att ordna grundläggande utbildning och förskoleundervisning för de barn som är läropliktiga och bor i kommunen. En kommun kan själv eller i samarbete med andra kommuner, till exempel som en samkommun, ordna grundläggande utbildning utan särskilt tillstånd. Om kommunen har både svensk- och finskspråkiga invånare är kommunen skyldig att ordna förskoleundervisning och grundläggande utbildning skilt för båda språkgrupperna. Också andra än en kommun kan få tillstånd att ordna grundläggande utbildning.

Läropliktslagen trädde i kraft 1.8.2021 och bestämmelserna om skyldigheten att söka till utbildning trädde i kraft 1.1.2021. Skyldigheten att söka till och fortsätta vid utbildning på andra stadiet gällde för första gången de unga som gick i årskurs 9 i den grundläggande utbildningen våren 2021. Som en följd av lagreformen sammanslogs alla de tidigare förberedande utbildningarna (tionde klassen, VALMA och LUVA) till en ny utbildning som handleder för examensutbildning, Hux, och som i praktiken har införts från och med hösten 2022.

Enligt lagen om grundläggande utbildning (26a §) ska barnen året innan läroplikten börjar delta i förskoleundervisning eller annan verksamhet genom vilken målen för förskoleundervisningen uppnås. Med påbyggnadsundervisning menar man den undervisning som omfattar ett skolår och som man frivilligt har kunnat delta i för att förbättra möjligheterna att få en studieplats efter den grundläggande utbildningen eller för att få ytterligare stöd med att planera sin framtid. Påbyggnadsundervisningen kommer från och med 2022 att ingå i Hux-utbildningen. I statistiken om antal elever finns för 2021 ännu uppgifter för påbyggnadsundervisningen (tionde klassen) skilt.

Elevantalet inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen ökade stadigt årskurserna 1–9 under 1980- och 1990-talen och ända fram till år 2003 (36 127 elever). Mellan åren 2004 och 2012 skedde en konstant minskning av det totala antalet elever och år 2012 var elevantalet nere i 32 514. Sedan svängde trenden igen och antalet elever har ökat kontinuerligt till drygt 35 000 år 2021. Inom den svenskspråkiga utbildningen deltog 660 elever i förskoleundervisningen och 36 i påbyggnadsundervisningen inom grundskolorna år 2021.

I hela landet var elevantalet 551 960 i årskurserna 1–9 år 2021 och 423 elever deltog i påbyggnadsundervisningen. Trenden de senaste 10–15 åren har varit att antalet elever inom påbyggnadsundervisningen har minskat speciellt i hela landet, men också inom den svenskspråkiga utbildningen. År 2021 deltog 9 642 förskoleelever i den förskoleundervisning som ordnades i samband med grundskolorna. Fortfarande deltar majoriteten av förskoleeleverna i den förskoleundervisning som ordnas i samband med småbarnspedagogiken och år 2021 uppgick dessa förskoleelever till 52 725 i hela landet. Det totala antalet elever har minskat i hela landet från år 2020 till 2021, medan det inom den svenskspråkiga utbildningen har hållits ganska konstant.

Åland ingår inte i uppgifterna om förskoleundervisningen. I tabellen ingår inte heller de förskoleelever som deltog i undervisningen som ordnades inom småbarnspedagogiken eller de elever inom påbyggnadsundervisningen som deltog i undervisningen till exempel i en folkhögskola. I statistiken för den svenskspråkiga utbildningen ingår också de elever som får sin undervisning på svenska i en tvåspråkig privat skola.

Tabell: Antal elever i förskolan, årskurserna 1–9 och påbyggnadsundervisningen enligt undervisningsspråk åren 2005–2021.

Knappt hälften av alla elever inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen finns i Nyland (45 procent), medan andelen elever som går i skolan i Österbotten är 33 procent, i Egentliga Finland 8 procent och på Åland knappt 9 procent.

Tabell: Antal elever inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen år 2021 enligt region.

Andelen elever i de svenskspråkiga skolorna av alla elever i hela landet har hållits på ungefär samma nivå mellan åren 2012 och 2021; 6,1 procent år 2012 och 6,3 procent år 2021. Majoriteten av eleverna i Österbotten har svenska som undervisningsspråk – drygt 60 procent av alla elever i landskapet går i en svenskspråkig skola. I Nyland var motsvarande andel av alla elever nästan 10 procent och i Egentliga Finland 6 procent. Andelen elever av alla elever som går i en svenskspråkig skola har hållits på en ganska jämn nivå i de här tre landskapen de senaste tio åren, men medan andelen minskar en aning i Nyland så ökar den en aning i Österbotten och Egentliga Finland.

Tabell: Andelen elever som går i årskurs 1–9 i en svenskspråkig skola av alla elever i de regioner som har svenskspråkiga skolor åren 2012, 2015, 2018 och 2021.

Av kartan framkommer att elever i svenskspråkiga skolor finns framför allt längst med kusterna, men också på språköar i resten av landet där svenskspråkigheten är relativt stark som i Björneborg, Kotka, Tammerfors och Uleåborg. Förutom de traditionella språköarna finns det också svenskspråkiga skolor på mindre så kallade språkklackar, som till exempel S:t Karins, Tusby, Salo och Lahtis. På Åland finns endast svenskspråkiga skolor.

Karta: Andelen elever i svenskspråkiga skolor enligt kommun.

En minskning i antalet elever kunde ses i årskurs 1 inom den svenskspråkiga utbildningen under en period fram till år 2008. År 2008 svängde trenden och antalet elever i årskurs 1 ökade igen ända fram till år 2017. I årskurs 1 gick år 2021 totalt 3 777 elever, vilket är något färre än året innan. Enligt Statistikcentralen minskade antalet svenskregistrerade 7-åringar något mellan åren 2001 och 2008, men ökade igen åren därpå fram till år 2016. År 2021 fanns det 3 489 svenskregistrerade 7-åringar. I regel skrivs fler barn in i de svenskspråkiga skolorna än vad det finns svenskregistrerade barn enligt Statistikcentralen. Elevtillskottet, skillnaden mellan eleverna i årskurs 1 och antalet 7-åringar som är svenskregistrerade (svenska som modersmål), har under de senaste fem åren varierat mellan 280 och 430 elever (eller +10,5 % av årsklassen) per år.

För att prognostisera elevantalet inom den svenskspråkiga utbildningen är det viktigt att ta till exempel skillnaden i modersmål och skolspråk i beaktande, men det finns också ett antal andra faktorer som påverkar elevantalet. Mera information hittar du bland annat här.

Tabell: Antal svenskregistrerade 7-åringar enligt Statistikcentralen (modersmål svenska) och antal elever i årskurs 1 inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen åren 2001–2021.

Svenska och finska som andraspråk är lärokurser inom läroämnet modersmål och litteratur. Undervisningen i svenska som andraspråk finns till för de elever som inte har svenska som modersmål och vars färdigheter i svenska inte ligger på en sådan nivå inom språkets alla delområden att de exempelvis har förutsättningar att delta i lärokursen svenska och litteratur. Det särskilda uppdraget för svenska och finska som andraspråk är att stödja den språkliga och kulturella identiteten, stödja utvecklingen av flerspråkighet hos eleverna samt att väcka intresse och erbjuda redskap för att utveckla språkkunskaperna också med tanke på kommande studier. (Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014)

Enligt statistiken uppgick den grupp av elever inom den grundläggande utbildningen som läste svenska eller finska som andraspråk läsåret 2021–2022 till totalt 43 929 elever, fördelade så att 30 850 elever gick i årskurserna 1–6 och 13 080 i årskurserna 7–9. Av dessa läste nästan alla eller 43 035 elever finska som andraspråk enligt Koski, vilket motsvarar omkring 8 procent av eleverna i de finskspråkiga skolorna. I de finskspråkiga skolorna har andelen varit på den här nivån, kring 7–8 procent av eleverna, de senaste åren.

Största delen av eleverna med ett annat modersmål än svenska eller finska går i en finskspråkig skola och i praktiken betyder det här att undervisning i svenska som andraspråk endast ges i liten utsträckning i våra svenskspråkiga skolor. Av statistiken i Koski framgår dessutom att svenska som andraspråk också undervisas i finskspråkiga skolor (240 elever år 2021) trots att det då knappast handlar om elever med annat modersmål än svenska eller finska. 

Den grupp elever som läste svenska som andraspråk uppgick år 2021 sammanlagt till 894 elever fördelade på 9 årskurser. På årskurserna 1–6 läste 648 elever och på årskurserna 7–9 läste 246 elever svenska som andraspråk. Av dessa 894 elever var det endast 654 elever som gick i en svenskspråkig skola enligt statistiken i Koski. Det här innebär att 2 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna deltar i undervisningen i svenska som andraspråk, vilket också är den nivå som det har varit de senaste åren. Österbotten hade det största antalet elever som studerade enligt lärokursen svenska som andraspråk och litteratur år 2021 – av de 654 eleverna med svenska som andraspråk i de svenskspråkiga skolorna fanns 504 i Österbotten där andelen var 4 procent av eleverna. Det största antalet elever med svenska som andraspråk fanns i Närpes, Jakobstad och Vasa. Antalet svenskspråkiga skolor som hade undervisning i svenska som andraspråk var 45 skolor i årskurserna 1–6 och 25 i årskurserna 7–9 läsåret 2021–2022.

Antalet elever som läser svenska som andraspråk är litet och det innebär därför snabbt procentuella förändringar från år till år beroende på till exempel hur stor variationen är i antalet nyanlända i de tvåspråkiga regionerna. Uppgifterna baserar sig på den information som rapporteras i Koski och den uppdateras regelbundet av utbildningsanordnarna. Informationen från Koski omfattar inte skolorna på Åland.

Tabell: Antal elever med svenska och finska som andraspråk inom den grundläggande utbildningen åren 2019–2021.

Totalt sett är det omkring 8 procent av det totala antalet elever som läser finska eller svenska som andraspråk. I årskurserna 1–6 läste 9 procent av eleverna finska eller svenska som andraspråk år 2021 och i årskurserna 7–9 var andelen en aning mindre eller 7 procent.

Statistiken gäller uttryckligen de språk som eleverna har läst, men berättar inget om vilket utbud som skolorna har. Det är upp till utbildningsanordnarna att besluta om vilka lärokurser de erbjuder och utbudet i skolorna sätter naturligtvis i praktiken gränserna för vad eleverna kan välja och om de överhuvudtaget kan välja eller om det bara finns ett alternativ. I statistiken gällande språkval, som baserar sig på uppgifter från informationsresursen Koski, saknas de språkval som eleverna på Åland har gjort. Uppgifterna från Koski baserar sig på vad utbildningsanordnarna själva har uppgett och informationen uppdateras regelbundet till Vipunen.

A1-språk

Att eleverna i de svenskspråkiga skolorna introducerades i ett A-språk redan i årskurserna 1 och 2 blev allt vanligare under 2000-talet, med en speciellt stor ökning alldeles i början av 2000-talet och från och med år 2015. Andelen elever i de svenskspråkiga skolorna som inledde sitt A1-språk på årskurs 1 var omkring 20 procent år 2015 och till och med 41 procent år 2016. Ibruktagandet av de nya läroplansgrunderna (LP 2014) var av avgörande betydelse för ökningen 2015–2016. År 2019 läste till och med 84 procent av eleverna på årskurs 1 ett A1-språk i de svenskspråkiga skolorna.

Andelen elever som läste ett A1-språk i årskurserna 1 och 2 var betydligt mindre i hela landet i början av 2000-talet, men också här ökade andelen speciellt år 2016 på årskurs 2 (12 % år 2015 och 36 % år 2016). År 2019 hade andelen som läste ett A1-språk i årskurs 1 ökat också i hela landet och uppgick till 66 procent. I de finskspråkiga skolorna är det vanligtvis engelska som läses som A1-språk. I en stor del av kommunerna erbjuds inte överhuvudtaget A1-svenska i de finskspråkiga skolorna, vilket leder till att eleverna inte alltid ens kan börja studera svenska lika tidigt som man börjar studera finska i de svenskspråkiga skolorna. I och med tidigareläggningen av språkundervisningen och ändringen av timfördelningen (Statsrådets förordning 793/2018) inleder alla från och med vårterminen 2020 A1-språket på årskurs 1.

A1-språket som inleds i årskurs 1 är till största delen finska i de svenskspråkiga skolorna. Läsåret 2021–2022 var A1-språket finska för 87 procent av alla elever på årskurserna 1–6 i de svenskspråkiga skolorna, medan 5 procent (1 053 elever) av eleverna läste engelska. Det här betyder att 92 procent av alla elever i årskurserna 1–6 i de svenskspråkiga skolorna läste ett A1-språk, enligt Koski. Engelska valdes som A1-språk framför allt i sådana regioner där eleverna redan av andra orsaker ofta har en stark finska, som till exempel i Åbo och på språköarna och språkklackarna. Språkvalen på Åland ingår inte i statistiken, men skiljer sig betydligt från de språkval som görs i resten av de svenskspråkiga skolorna, eftersom alla elever på Åland har obligatorisk engelska.

I årskurs 1 inom den svenskspråkiga utbildningen läste 96 procent av eleverna med ett A1-språk finska och 4 procent engelska läsåret 2021–2022. I hela landet läste 91 procent, av de elever i årskurs 1 som läste ett A1-språk, engelska. I hela landet, liksom i de finskspråkiga skolorna, läste endast omkring 1 procent (495 elever) av alla elever på årskurs 1 svenska som A1-språk. Av diagrammen framgår tydligt att det i hela landet finns en större bredd i lästa språk än inom den svenskspråkiga utbildningen, som endast har undervisning på finska och engelska. Men även om det finns omkring 10 språk som undervisas som A1-språk i hela landet så är antalet elever i alla andra språk förutom finska och engelska ganska litet. 

Diagram: A1-språkval i årkurs 1 inom den svenskspråkiga utbildningen och i hela landet läsåret 2021–2022.

I statistiken saknas eleverna på Åland.

Källa: Informationsresursen Koski. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst. December 2022.

I de svenskspråkiga skolorna undervisas modersmålsinriktad finska (mofi) i stor omfattning som A1-språk vid sidan av den traditionella lärokursen i A-finska (nybörjarfinska). Eftersom mofi-undervisningen i den officiella statistiken är ett A-språk är det svårt att få fram tillförlitlig information om omfattningen, de regionala skillnaderna och utvecklingen. Den modersmålsinriktade A-lärokursen är då den erbjuds i de svenskspråkiga skolorna ett naturligt alternativ för en stor del av eleverna. Enligt uppskattningar som gjorts tidigare till exempel utgående från utvärderingar av lärresultat läser ca 40 procent av eleverna mofi-lärokursen, medan 60 procent läser den vanliga A-lärokursen i finska.

Allt eftersom andelen två- och flerspråkiga elever har ökat har även lärokursen i mofi blivit mera populär. Anordnarna är ändå inte förpliktigade att ordna mofi, utan vilka lärokurser som ordnas grundar sig bland annat på elevunderlag och resurser. I kommuner där finskan har en stark position och antalet tvåspråkiga elever är stort, finns det vanligtvis både naturliga förutsättningar för och ett uttalat behov av att ordna undervisning i mofi. Situationen kan vara en helt annan till exempel i mer svenskspråkiga kommuner och/eller i skolor med ett mindre antal elever och endast enstaka mofi-elever. (Nummela och Westerholm, 2020; Hellgren m.fl., 2019)

A2-språk

Vanligtvis påbörjar omkring 90 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna ett A2-språk i årskurs 5. Det vanligaste A2-språket är engelska, som valdes av 84 procent av alla elever i årskurs 5 läsåret 2021–2022. Av hela årskullen valde 5 procent finska som A2-språk, medan franska, tyska och spanska valdes av knappt 1 procent vardera. De språk som eleverna på Åland läser ingår inte i statistiken från Koski, men eftersom alla elever på Åland har obligatorisk engelska (A1), så är det vanligaste A2-språket finska. I de finskspråkiga skolorna är svenska och tyska de populäraste A2-språken.

I hela landet har andelen elever som väljer ett A2-språk minskat på 2000-talet från omkring 35 procent år 2000 till som lägst 24 procent år 2009. Åren 2019–2021 var andelen 25–26 procent. De vanligaste A2-språken i hela landet är engelska, svenska, tyska och spanska som vardera valdes av 4–9 procent av alla elever i årskurs 5 läsåret 2021–2022.

Diagram: Andelen elever som läste ett A2-språk i årskurs 5 läsåren 2019–2020 och 2021–2022 enligt undervisningsspråk.

I statistiken saknas eleverna på Åland.

Källa: Informationsresursen Koski. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst. Januari 2023.

Eleverna i de svenskspråkiga skolorna läser mera språk än eleverna i de finskspråkiga skolorna, eftersom de förutom att inleda studierna i det första A-språket i årskurs 1 också ofta inleder det andra A-språket senast i årskurs 5 (det frivilliga A2-språket som ett gemensamt ämne som ersätter B1-språket enligt timfördelningen, vilket påverkar det totala antalet årsveckotimmar). Omkring 95 procent av elever inom den svenskspråkiga utbildningen uppnår A-nivå i två språk, finska och engelska. Inom den finskspråkiga utbildningen är det endast knappt 20 procent av eleverna som läser två A-språk i årskurserna 7–9.

Bland annat i den utvärderingsrapport som Rådet för utbildningsutvärdering gav ut år 2010 gällande läroplansgrunderna för förskola och grundläggande utbildning framkom att eleverna i de svenskspråkiga skolorna i årskurserna 5 och 6 ofta hade över en timme mer undervisning per vecka än eleverna i de finskspråkiga skolorna på grund av att de hade två A-språk. Samma sak betonades i den syntesutvärdering av den svenska utbildningen som gjordes år 2013. I de svenskspråkiga skolorna i årskurs 4 var timantalet per vecka 24,3 (23,8 i de finskspråkiga skolorna), i årskurs 5 var timantalet per vecka 27,0 (jämfört med 25,3) och i årskurs 6 var timantalet 27,2 (jämfört med 25,5). Skillnaderna var alltså störst i 5:an och 6:an, men fanns också i årskurs 4. Speciellt de svensk- och tvåspråkiga kommunerna har under årens lopp gjort stora satsningar på elevernas språkkunskaper i de svenskspråkiga skolorna och det här betonas också i utvärderingar. (Sulonen m.fl., 2010; Svedlin m.fl., 2013).

B1-språk

Tidigare inledde eleverna sina studier i B1-språket först i årskurs 7, men förändringar i den timfördelning som togs i bruk senast 2016 ledde till att eleverna numera inleder studierna i B1-språket tidigare, vanligtvis i årskurs 6 (Statsrådets förordning 422/2012).

I de svenskspråkiga skolorna är det ingen stor andel av eleverna som läser ett B1-språk, endast omkring 1–2 procent av eleverna i årskurserna 7–9. Det här beror på att de i stället ofta läser det frivilliga A2-språket som ett gemensamt ämne. B1-språket är vanligare på Åland (upp till 35–40 procent av eleverna på Åland), men de här eleverna ingår inte i statistiken från Koski. De språk som väljs som B1-språk i de svenskspråkiga skolorna är framför allt finska (123 elever i årskurserna 7–9 år 2021) till exempel i Esbo och i Närpes, men också i någon mån tyska (36 elever) och engelska (24 elever).

I de finskspråkiga skolorna är det mycket vanligare att läsa ett B1-språk och till och med över 90 procent av eleverna läser ett B1-språk. B1-språket är nästan alltid svenska och mindre än 1 procent av eleverna i årskurserna 7–9 i de finskspråkiga skolorna läser något annat språk än svenska som B1-språk.

B2-språk

I en del skolor erbjuds det frivilliga B2-språket redan i årskurs 7, medan det i andra endast erbjuds i årskurserna 8–9. Läsåret 2021–2022 valde 30 procent av eleverna i årskurserna 7–9 inom den svenskspråkiga utbildningen att läsa ett B2-språk. Samma läsår valde omkring 7 procent av eleverna inom den finskspråkiga utbildningen ett B2-språk. Andelen elever som läser ett B2-språk är betydligt större inom den svenskspråkiga utbildningen än inom den finskspråkiga utbildningen (en skillnad på drygt 20 procentenheter). Den årliga förändringen har inte varit stor de senaste åren, men trenden är ändå nedåtgående både i de svenskspråkiga och finskspråkiga skolorna.

Totalt 30 procent av alla elever i årskurserna 7–9 inom den svenskspråkiga utbildningen valde ett B2-språk läsåret 2021–2022; tyska valdes av 14 procent av eleverna och spanska och franska av 6–9 procent vardera, medan andra språk valdes av en mindre andel eller inte alls. Det är alltså vanligare att välja ett B2-språk i de svenskspråkiga skolorna, men när det kommer till vilka språk som är de mest populära är det inte så stora skillnader enligt undervisningsspråk. Skillnaderna enligt undervisningsspråk gäller främst att språk som italienska, ryska, japanska och latin inte förekommer varje år i de svenskspråkiga skolorna. I de svenskspråkiga skolorna finns inte samma bredd i antalet olika språk att välja mellan eller som väljs och orsakerna är säkert många – resurser, utbud, skolornas storlek och lokala prioriteringar.

Diagram: Andel elever som valt ett B2-språk av eleverna i årskurserna 7‒9 enligt undervisningsspråk och de valda språken läsåren 2019–2020, 2020–2021 och 2021–2022.

I statistiken saknas eleverna på Åland.

Källa: Informationsresursen Koski. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst. Januari 2023.

Det överlägset populäraste B2-språket är tyska både inom den finskspråkiga utbildningen och inom den svenskspråkiga utbildningen. Knappt hälften av dem som väljer ett B2-språk i de svenskspråkiga skolorna väljer tyska. I de svenskspråkiga skolorna valdes spanska av 29 procenta av de elever som läser ett B2-språk och andelen har ökat en del de senaste åren. Därtill utgjorde studier i franska 22 procent av B2-språken, medan andra språk som engelska och en del år också språk som italienska, ryska och latin väljs av en betydligt mindre andel.

Val av ett B2-språk är mera allmänt bland flickorna än bland pojkarna och samma trend gäller också för andra språkval – flickorna läser i allmänhet flera språk och gör mångsidigare språkval än pojkarna. I de svenskspråkiga skolorna var knappt 60 procent, av de elever som studerade ett B2-språk, flickor läsåret 2021–2022 och i de finskspråkiga skolorna till och med 66 procent. Detta trots att flickornas andel av årsklassen 7–9 var något mindre än hälften.

Inom den svenskspråkiga utbildningen finns tydliga regionala skillnader i valet av B2-språk. Det är betydligt vanligare att eleverna väljer B2-språk i årskurserna 7–9 i Nyland än i Österbotten. I Nyland valde över 40 procent av eleverna ett B2-språk läsåret 2021–2022, medan 13 procent av eleverna valde ett B2-språk i Österbotten (i diagrammet ingår Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten som en helhet) – en skillnad på nästan 30 procentenheter. I Egentliga Finland läser omkring var tredje elev ett B2-språk, vilket också ligger ganska nära den andel som gäller totalt inom den svenskspråkiga utbildningen.

Enligt statistik som sträcker sig längre bakåt i tiden framgår att det sedan 2015–2016 har skett en betydande förändring regionalt, så att skillnaderna numera är betydligt större – exempelvis var andelen 33 procent i Nyland år 2016 och 21 procent i Österbotten (en skillnad på 12 procentenheter). I gruppen med övriga regioner i diagrammet ingår relativt få elever (omkring 250 elever) bland annat i språköskolorna, vilket kan förklara att variationen är stor från år till år – men den höga andelen ger ändå en signal om språkundervisningens betydelse i de här skolorna.

Diagram: Andel av eleverna som valt ett B2-språk i årskurserna 7–9 inom den svenskspråkiga utbildningen enligt region läsåren 2019–2020, 2020–2021 och 2021–2022.

I statistiken saknas eleverna på Åland.

Källa: Informationsresursen Koski. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst. Januari 2023.

Som framgår av statistiken ovan är det ganska ovanligt att eleverna i de svenskspråkiga skolorna (1–9) läser B-lärokursen i finska. År 2021 var det endast 123 elever i årskurserna 7–9 som läste B1-finska i de svenskspråkiga skolorna (ca 1 % av eleverna). Det är ändå betydligt vanligare att studera finska enligt B-lärokursen i gymnasiet och att avlägga provet i medellång finska i studentexamen. Till exempel år 2021 valde 141 av de studerande i de svenskspråkiga gymnasierna att studera lärokursen i B1-finska (minst 5 kurser), vilket motsvarar 9 procent av alla som slutförde gymnasiestudierna (för mera information se Språkstudier och språkval inom gymnasieutbildningen).

Omkring 80 procent av eleverna i årskurserna 7–9 i de finskspråkiga skolorna läser endast de två språk som är obligatoriska. Andelen elever som läser tre språk har varit 16–18 procent de senaste åren, medan andelen som läser fyra eller fem språk är klart under en procent av alla elever. Inom den svenskspråkiga utbildningen har andelen elever som läser endast två språk varit omkring 65 procent de senaste åren, medan tre språk har lästs av omkring 30 procent av eleverna. Också inom den svenskspråkiga utbildningen är det en väldigt liten andel som läser fyra eller fem språk. Eleverna i de svenskspråkiga skolorna läser inte bara, som tidigare konstaterades, mera språk än eleverna i de finskspråkiga skolorna som en följd av att de uppnår A-nivå i två språk (större antal totala årsveckotimmar) – de läser därtill flera språk sett till andelen elever som läser flera språk än de obligatoriska (minst 3 språk).

Diagram: Andelen elever enligt antalet lästa språk i årskurserna 7–9 och undervisningsspråk läsåret 2021–2022.

I statistiken saknas eleverna på Åland.

Källa: Informationsresursen Koski. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst. Januari 2023.

Enligt lagen om elev- och studerandevård är målsättningen med elevvården att främja till exempel elevens studieframgång, goda hälsa (både psykisk och fysisk) och sociala välbefinnande. I skolorna ska det här förverkligas genom att man inom hela läroanstalten främjar elevernas inlärning, välbefinnande, hälsa, sociala ansvarstagande, växelverkan och delaktighet samt en sund, trygg och tillgänglig studiemiljö.

Skolarbetet ska ordnas så att förutsättningarna för elevens välbefinnande, utveckling och lärande är så goda som möjligt. Dessutom ska skolgemenskapen vara trygg och ha en respektfull och vänlig atmosfär. Med hjälp av elevvårdens satsningar på bland annat skolhälsovården, kurator- och psykologtjänster, specialundervisning, stödundervisning och elevhandledning strävar man till att stödja också elevernas individuella behov. I läroplansgrunderna betonas elevvårdens betydelse ur många olika synvinklar och elevvården betraktas som en viktig del av skolans kärnverksamhet.

Lag om elev- och studerandevård (1287/2013)                          

Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, 2014. Elevvården.            

Främjandet av välbefinnande och hälsa

Utbildningsstyrelsen och Institutet för hälsa och välfärd (THL) inledde hösten 2007 ett samarbete för att utveckla en regelbunden datainsamling om främjandet av välbefinnande och hälsa. Situationen inom den grundläggande utbildningen kartläggs vartannat år, vilket betyder att följande insamling görs år 2023. Med hjälp av enkäten kartlägger man verksamhetskulturen, delaktigheten, elevvården samt olycksfall och arbetsförhållanden. I enkäten omfattar elevvården allt från elevvårdstjänster till elevvårdsgrupper, frånvaro, skolmaten, mobbning, våld och disciplin.

I november 2021 genomförde Utbildningsstyrelsen i samarbete med THL för åttonde gången enkäten om främjandet av välbefinnande och hälsa inom den grundläggande utbildningen under läsåret 2020–2021. Enkäten besvarades år 2021 av 1 865 skolor, vilket betyder att insamlingen omfattade 87 procent av alla skolor i hela landet och 81 procent av skolorna inom den svenskspråkiga utbildningen (161 skolor av 199; Åland ingår inte). Resultaten av datainsamlingen finns på THL:s webbtjänst TEAviisari där man också kan bekanta sig med till och med de enskilda kommunernas och skolornas resultat om samtycke getts. Enkäten är indelad i olika ämnesområden som bland annat ger en bild av skolornas engagemang, ledningen, uppföljningen av elevers välbefinnande och hälsa, resurser, gemensam praxis och delaktighet.

Enligt enkäten framkommer det att en förhållandevis stor del av skolorna inte har någon information om huruvida det förekommer rasistisk diskriminering av och sexuella trakasserier mellan elever, samtidigt som en majoritet av skolorna uppgav att det inte förekommer i skolorna. Sexuella trakasserier mellan elever är enligt enkäten vanligare i de svenskspråkiga skolorna, medan rasistisk diskriminering är vanligare i de finskspråkiga skolorna. Trakasseri- och problemsituationer där en större skillnad enligt undervisningsspråk framgår är förekomsten av skadegörelse och hot från elever som är riktat mot personalen eller mot andra elever, som enligt enkäten förekommer oftare i de finskspråkiga skolorna (en skillnad på 10 procentenheter eller större).

Diagram: Förekom följande trakasseri- eller problemsituationer i skolan läsåret 2020–2021? Resultat enligt undervisningsspråk.

Källa: Främjandet av välbefinnande och hälsa, THL, hösten 2021.

En av frågorna i enkäten var om man i skolan har vidtagit olika åtgärder i anslutning till fostran och disciplin läsåret 2020–2021 och i sådana fall vilka. Svaren ger en bild av hur ofta man i skolorna till exempel ger skriftliga varningar, granskar elevernas saker eller omhändertar farliga föremål av eleverna.

Av svaren kan man utläsa att det inte verkar vara lika vanligt att vidta dessa åtgärder i de svenskspråkiga skolorna som i de finskspråkiga skolorna. Ett undantag är skyldigheten för eleverna att städa och ordna upp efter sig, som enligt den här statistiken för läsåret 2020–2021 var vanligare inom den svenskspråkiga utbildningen: 77 procent av de svenskspråkiga skolorna uppgav att det förekom, medan endast 22 procent uppgav att det inte förekom. De motsvarande andelarna i de finskspråkiga skolorna var 60 procent och 37 procent. Störst är skillnaderna enligt undervisningsspråk när det gäller kvarsittning och begränsningar i rätten att delta i undervisningen för högst den återstående arbetsdagen – åtgärder som är betydligt vanligare i de finskspråkiga skolorna (en skillnad på omkring 20 procentenheter).

Diagram: Vidtogs följande åtgärder i anslutning till fostran och disciplin i skolan läsåret 2020–2021? Resultat enligt undervisningsspråk.

Källa: Främjandet av välbefinnande och hälsa, THL, hösten 2021.

Trots att skolorna enligt insamlingen om främjandet av hälsa och välbefinnande i regel har bättre tillgång till elevvårdstjänster än tidigare finns det fortfarande stora regionala variationer i tillgången till tjänster. Med hjälp av insamlingen har man från läsåret 2008–2009 fram till läsåret 2018–2019 nationellt kunnat se en positiv trend i tillgången på psykologer, kuratorer, skolhälsovårdare och skolläkare, medan en försämring i tillgången på skolläkartjänster och skolpsykologtjänster kan noteras mellan läsåren 2018–2019 och 2020–2021.

Tillgången på skolhälsovårdstjänster är relativt bra och servicen fanns tillgänglig i stort sett i alla skolor i landet läsåret 2020–2021. Både inom den svenskspråkiga utbildningen och inom den finskspråkiga utbildningen hade varje heltidsanställd hälsovårdare omkring 490 elever att ta hand om.

I omkring 5 procent av skolorna i hela landet saknades tillgång till skolläkartjänster läsåret 2020–2021. Inom den svenskspråkiga utbildningen saknades läkartjänster i till och med 8 procent av skolorna (13 av 161 svenskspråkiga skolor). Ungefär 15 procent av de svenskspråkiga skolorna svarade ändå att de inte vet om tjänsten finns att tillgå eller inte, vilket betyder att endast 76 procent av skolorna uppgav att läkartjänster med säkerhet finns att tillgå. I de svenskspråkiga skolorna som service var tillgänglig hade varje läkare i medeltal hand om 3 632 elever, medan en läkare i de finskspråkiga skolorna tog hand om i medeltal 3 719 elever.

Tillgången till skolpsykologtjänster var bristfällig i en del regioner läsåret 2020–2021. Exempelvis i Lappland hade över 10 procent av skolorna ingen möjlighet att använda sig av skolpsykologtjänster. Om man ser till de svenskspråkiga skolorna så uppgav 7 procent av skolorna (11 av 160 skolor) att de inte hade tillgång till skolpsykolog och 6 procent kunde inte svara. Inom den svenskspråkiga utbildningen tog varje skolpsykolog hand om drygt 1 000 elever och skillnaden enligt undervisningsspråk var inte särskilt stor.

Alla utom en av de svenskspråkiga skolorna uppgav att de hade tillgång till skolkuratorstjänster och också i hela landet var tillgången bra. Enligt enkäten hade de svenskspråkiga skolorna en bättre situation än de finskspråkiga skolorna när det gäller hur många elever som handhas av en anställd skolkurator. I de svenskspråkiga skolorna hade varje kurator hand om i medeltal 523 elever, medan en kurator i de finskspråkiga skolorna hade hand om i medeltal 690 elever (gäller endast de skolor som hade tillgång till kuratorservice).

Diagram: Andel av skolorna som uppgav att de hade tillgång till skolhälsovårdare, -läkare, -psykolog och -kurator läsåret 2020–2021, enligt undervisningsspråk.

Källa: Främjandet av välbefinnande och hälsa, THL, hösten 2021.

Diagram: Antal elever i medeltal i förhållande till heltidsanställda inom elevvården läsåret 2020–2021 enligt undervisningsspråk i de skolor som servicen var tillgänglig.   

Källa: Främjandet av välbefinnande och hälsa, THL, hösten 2021.

Hälsa i skolan

Institutet för hälsa och välfärd, THL, riktar regelbundet frågor direkt till eleverna och de studerande gällande deras hälsa och om hur de uppfattar elev- och studerandevården. Enkäten Hälsa i skolan riktas förutom till elever i grundskolorna också till studerande i gymnasierna och vid yrkesläroanstalterna. I enkäten som riktas till den grundläggande utbildningen deltar eleverna i årskurs 4–5 och deras vårdnadshavare och eleverna i årskurs 8–9. Undersökningen genomförs regelbundet vartannat år och den senaste insamlingen gjordes våren 2021. År 2021 svarade 83 procent av eleverna i årskurserna 4 och 5 och 75 procent av eleverna i årskurserna 8 och 9 på enkäten – omkring 6 procent av de elever som svarade gick i en svenskspråkig skola.

Genom enkäten Hälsa i skolan samlar THL bland annat in information om elevernas levnadsvanor, skolförhållanden, upplevda hälsa, hälsovanor, skolgång och delaktighet samt i vilken mån de får hjälp och hur tjänsterna inom elevhälsovården motsvarar deras behov. I och med att enkäterna har bearbetats och utvecklats under årens lopp så har nya ämnesområden kontinuerligt kommit in i enkäten. I enkäten 2021 ingick dessutom frågor med anknytning till Coronapandemin. Utbildningsstyrelsen har presenterat en del av resultaten för den svenskspråkiga utbildningen i insamlingen år 2019 i publikationen Den svenskspråkiga grundläggande utbildningen i Finland. Nedan presenteras i huvudsak motsvarande resultat för den svenskspråkiga utbildningen i insamlingen år 2021. I statistiken nedan jämförs eleverna i de svenskspråkiga skolorna med eleverna i de övriga skolorna, som i huvudsak är finskspråkiga. I texten används ofta förenklat ”den finskspråkiga utbildningen” eller ”de finskspråkiga skolorna” som i graferna motsvaras av ”Övriga undervisningsspråk” (i gruppen med finskspråkig utbildning ingår alla andra undervisningsspråk förutom svenska).

De yngre eleverna är mera nöjda med sina liv och tycker mera om att gå i skolan

Av enkäten år 2021 framkom bland annat att en stor del av eleverna tycker om att gå i skolan och att de är nöjda med sina liv. De yngre skoleleverna tycker som väntat mera om att gå i skolan. I årskurserna 4–5 uppgav 77 procent av eleverna att de tyckte väldigt mycket eller ganska mycket om att gå i skolan och ingen egentlig skillnad fanns mellan de svenskspråkiga och de finskspråkiga skolorna.

I årskurserna 8–9 var andelen som tycker väldigt mycket eller ganska mycket om att gå i skolan betydligt mindre, speciellt i de svenskspråkiga skolorna. I de högre årskurserna märktes en skillnad på 5 procentenheter beroende på språk, då endast 53 procent av eleverna i årskurserna 8–9 i de svenskspråkiga skolorna uppgav att de tycker om att gå i skolan, medan andelen var 58 procent i de finskspråkiga skolorna.

Skillnaden mellan hur de yngre och de äldre eleverna förhåller sig till att gå i skolan är betydande, speciellt i de svenskspråkiga skolorna. Eftersom endast drygt hälften av eleverna i de svenskspråkiga skolorna uppgav att de tycker om att gå i skolan då de var i 8:an och 9:an var skillnaden till och med 23 procentenheter om man jämför med situationen i de lägre årskurserna. Inom den finskspråkiga utbildningen var skillnaden också stor 19 procentenheter. I årskurserna 4–5 var det vanligare att flickorna tyckte om att gå i skolan, medan det i årskurserna 8–9 var en större andel av pojkarna som tyckte om att gå i skolan. Statistiken visar inte på några stora skillnader i resultaten från år 2019 och år 2021 i fråga om elevernas förhållande till skolgången.

År 2021 uppgav 86 procent av eleverna i årskurserna 4 och 5 i de svenskspråkiga skolorna att de är mycket eller ganska nöjda med sina liv för närvarande, medan andelen i de finskspråkiga skolorna i stort sett var den samma, nämligen 85 procent. Också i årskurserna 8–9 var skillnaden liten – 66 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna var mycket eller ganska nöjda med sina liv just nu mot 68 procent i de finskspråkiga skolorna. Tillfredsställelsen med livet har ändå minskat en aning i jämförelse med resultaten från år 2019 då andelarna var omkring 90 procent i årskurserna 4 och 5 och närmare 75 procent i årskurserna 7 och 8. År 2021 var 89 procent av pojkarna och 82 procent av flickorna i årskurserna 4 och 5 nöjda med sina liv. I årskurserna 8 och 9 var könsskillnaderna större och 81 procent av pojkarna och endast 57 procent av flickorna var nöjda med sina liv för tillfället.

Bland de yngre eleverna, i årskurserna 4–5, upplevde 14 procent att de ofta är trötta i skolan och känner skolstress. I de högre årskurserna led 20 procent av eleverna av skoltrötthet eller utmattning utgående från tre olika påståenden som fokuserade på känslor av att drunkna i skolarbete, känslor av otillräcklighet i studierna och av att studierna känns oviktiga och betydelselösa. Medan 44 procent av eleverna i årskurserna 4–5 i de svenskspråkiga skolorna var ivriga och entusiastiska att gå i skolan, så var motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna 46 procent. I årskurserna 8–9 var andelen betydligt mindre (omkring 20 %). De frågor som eleverna tog ställning till handlade om hur det känns att gå till skolan på morgonen, om hur ofta de känner sig entusiastiska när de gör skolarbete och om hur ofta skolarbetet får dem att glömma allt annat runtomkring. Skillnaden mellan eleverna i de svenskspråkiga och de finskspråkiga skolorna var mycket liten både i fråga om skoltrötthet och skolentusiasm.

I både de lägre och de högre årskurserna upplevde 55–60 procent av eleverna att de är en viktig del av klassgemenskapen och 40–44 procent av eleverna upplevde att de är en viktig del av skolgemenskapen. Känslan av gemenskap och samhörighet är stark både i de lägre och de högre årskurserna och särskilt viktig upplevde eleverna sin roll som en del av klassgemenskapen. Enligt enkäten 2021 fanns inga egentliga skillnader utifrån skolornas undervisningsspråk. I de lägre årskurserna upplevde 4 procent av eleverna och i de högre årskurserna 11–13 procent av eleverna att de inte är en viktig del av vare sig klass- eller skolgemenskapen.

Diagram: Hur nöjda eleverna var med sina liv och skolgången enligt årskurs och undervisningsspråk år 2021.

Källa: Enkäten Hälsa i skolan 2021, THL.

Mindre möjligheter att påverka skolmåltider, skolgården och skolans utrymmen

I enkäten Hälsa i skolan fick eleverna uppge vilka möjligheter de har haft att vara med och planera verksamheten i skolan, såsom gemensamma ordningsregler, skolmåltider, rastaktiviteter och lektionsinnehåll. År 2021 upplevde eleverna i årskurserna 4–5 i högre grad än eleverna i årskurserna 8–9 att de kan vara med och påverka i skolan.

I de lägre årskurserna upplevde eleverna i de svenskspråkiga skolorna år 2021 att de hade klart sämre möjligheter att påverka än eleverna i de finskspråkiga skolorna. Det här är i stort sett samma skillnader som också framkom i insamlingen år 2019. I de svenskspråkiga skolorna ansåg 35 procent av eleverna att de hade deltagit i planeringen av skolans saker och verksamhet. Motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna var 45 procent. Frågan ger en helhetsbild av hur eleverna upplevde sin möjlighet att påverka och omfattar olika aspekter som inflytande på regler, lektioner, raster, matbespisning, skolgård samt olika händelser och tillställningar i skolan som fester och utflykter. Eleverna upplevde att de hade störst möjligheter att påverka lektionerna, rasterna och ordningsreglerna, medan möjligheterna inte upplevdes lika stora i fråga om skolmåltiderna och skolgården. Av eleverna i de svenskspråkiga skolorna uppgav bara hälften att de har varit med och planerat olika tillställningarna i skolan och här är skillnaden stor enligt undervisningsspråk.

Diagram: Hur eleverna i årskurserna 4 och 5 upplevde sina möjligheter att påverka i skolan enligt undervisningsspråk år 2021. 

Källa: Enkäten Hälsa i skolan 2021, THL.

I de högre årskurserna uppgav eleverna i de svenskspråkiga skolorna oftare än eleverna i de finskspråkiga skolorna att de kan påverka enskilda saker i skolan och också det här följer samma trend som framkom i insamlingen år 2019. Till exempel upplevde 33 procent av eleverna i årskurserna 8–9 i de svenskspråkiga skolorna att de har goda möjligheter att påverka skolans gemensamma ordningsregler. I de finskspråkiga skolorna var andelen 22 procent. Eleverna ansåg att de hade störst möjligheter att påverka lektionerna, som till exempel användningen av olika arbetssätt, och ordnandet av olika tillställningar i skolan som till exempel temadagar, fester, lägerskolor och utflykter. De områden som eleverna ansåg sig ha minst inflytande på var långt de samma som i årskurserna 4 och 5 – skolmåltiderna (som menyer och trivsel) och skolans utrymmen.

Som helhet är det ändå inte så vanligt att eleverna i årskurserna 8–9 upplever att de har stor inverkan på de beslut som tas i skolan. På frågan om eleverna upplever att de har bra påverkningsmöjligheter i skolan, då alla de olika delområdena ingick, tyckte endast 14 procent av eleverna i de svenskspråkiga och 11 procent av eleverna i de finskspråkiga skolorna att påverkningsmöjligheterna är goda.

Diagram: Hur eleverna i årskurserna 8 och 9 upplevde sina möjligheter att påverka i skolan enligt undervisningsspråk år 2021.

Källa: Enkäten Hälsa i skolan 2021, THL.

Atmosfären och stämningen i skolan 

I de svenskspråkiga skolorna trivs eleverna i årskurserna 4–5 aningen bättre tillsammans än i de finskspråkiga skolorna (75 % i jämförelse med 69 %). Hurdan stämningen i klassen är framgår också av i vilken mån eleverna upplever att de vågar säga sin åsikt i klassen. År 2021 upplevde endast 51 procent av eleverna i de lägre årskurserna i de svenskspråkiga skolorna att de vågar säga sin åsikt och andelen var den samma i de finskspråkiga skolorna. Även om eleverna i de lägre årskurserna i de svenskspråkiga skolorna uppgav att stämningen och sammanhållningen i klassen är positiv, så var andelen elever som uppgav att de kommer väl överens med sina skolkamrater klart mindre i de svenskspråkiga (74 %) än i de finskspråkiga skolorna (83 %).

Också i relationen till lärarna finns skillnader, speciellt när det handlar om hur eleverna uppfattar lärarnas intresse för dem och deras välmående. Hälften av eleverna i årskurserna 4–5 i de svenskspråkiga skolorna upplevde att lärarna ofta är intresserade av hur de mår, medan motsvarande andel av eleverna i de finskspråkiga skolorna var 41 procent. I de finskspråkiga skolorna upplevde eleverna i stället i högre grad att de kommer bra överens med lärarna.  I de svenskspråkiga skolorna uppgav 78 procent av eleverna och i de finskspråkiga skolorna 82 procent att de kommer bra överens med sina lärare. Inga stora skillnader finns här i förhållande till resultaten i den förra insamlingen år 2019.

Diagram: Hur eleverna i årskurserna 4 och 5 upplevde atmosfären i klassen och skolan enligt undervisningsspråk år 2021. 

Källa: Enkäten Hälsa i skolan 2021, THL.

Eleverna trivs tillsammans både i de lägre och de högre årskurserna och eleverna i de högre årskurserna upplever sällan problem när det gäller stämningen i klassen – till och med 84 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna uppgav att de trivs bra tillsammans i klassen. Endast 5 procent av eleverna i de högre årskurserna i de svenskspråkiga skolorna och 6 procent i de finskspråkiga skolorna upplevde problem som berörde stämningen i klassen eller gruppen. Problemen gällde till exempel arbetsron, att de inte vågade säga sin åsikt i klassen eller att de inte trivdes tillsammans.

Eleverna i årskurserna 8–9 fick också svara på frågor om lärarnas bemötande. Sammantaget upplevde omkring 53 procent av eleverna att lärarna bryr sig om och är intresserade av hur det går för dem och bemöter dem rättvist, samtidigt som de uppmuntrar eleverna att säga sin åsikt på lektionerna. Inga större skillnader fanns mellan eleverna i de svenskspråkiga och finskspråkiga skolorna. Pojkarna upplevde oftare än flickorna att lärarna bemöter dem med omtanke och rättvist och vid en jämförelse med svaren från år 2019 förhåller sig eleverna år 2021 mera positivt till lärarnas bemötande (+ 10 procentenheter).

I de högre årskurserna ansåg en större andel av eleverna i de finskspråkiga skolorna att de får en rättvis behandling av lärarna, medan eleverna i de svenskspråkiga skolorna var mera nöjda med lärarnas intresse för dem och deras välmående. Då knappt 30 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna ansåg att lärarna inte bemöter dem rättvist, var motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna 22 procent. Till och med 36 procent av eleverna i de finskspråkiga skolorna uppgav att lärarna inte var intresserade av och brydde sig om dem, medan motsvarande andel i de svenskspråkiga skolorna var 28 procent.

Diagram: Hur eleverna i årskurserna 8 och 9 upplevde atmosfären i klassen och skolan enligt undervisningsspråk år 2021.

Källa: Enkäten Hälsa i skolan 2021, THL.

Eleverna upplever mindre mobbning i de svenskspråkiga skolorna

Såsom tidigare insamlingar så visade insamlingen 2021 att eleverna i de svenskspråkiga skolorna upplever mindre mobbning än eleverna i de finskspråkiga skolorna och eleverna i de svenskspråkiga skolorna deltar också i lägre grad i mobbning av andra än eleverna i de finskspråkiga skolorna. I de lägre årskurserna i de svenskspråkiga skolorna svarade 76 procent av eleverna år 2021 att de inte alls har blivit utsatta för mobbning under läsåret, medan motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna var 64 procent. I de högre årskurserna i de svenskspråkiga skolorna svarade 82 procent av eleverna år 2021 att de inte alls har blivit utsatta för mobbning under läsåret, medan motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna var 75 procent. Resultaten är liknande för både flickor och pojkar.

När det i stället ställdes frågor om förekomsten av mobbning varje vecka var skillnaden mindre enligt undervisningsspråk. Av eleverna i årskurserna 4 och 5 upplevde omkring 8 procent att de blir utsatta för mobbning varje vecka. I årskurserna 8 och 9 var motsvarande andel 6 procent. Största delen av eleverna, både i de lägre och högre årskurserna, har inte deltagit i mobbning av en annan elev – i de svenskspråkiga skolorna var andelen drygt 90 procent och i de finskspråkiga skolorna 81–87 procent.

Diagram: Hur eleverna upplevde mobbning i skolan enligt årskurs och undervisningsspråk år 2021.

Källa: Enkäten Hälsa i skolan 2021, THL.

Omkring 4 procent av eleverna i årskurserna 4–5 kände sig enligt enkäten ensamma på rasterna och 1 procent av eleverna uppgav till och med att de kände sig rädda på rasterna. I årskurserna 4–5 önskade sig en knapp fjärdedel av eleverna, och speciellt i de finskspråkiga skolorna, mer organiserade aktiviteter på rasterna.

Elevernas mående och behov av stöd och hjälp

Av enkäten år 2021 framkom att det i jämförelse med resultatet från enkäten Hälsa i skolan 2019 har skett en oroväckande ökning i andelen elever i årskurserna 8 och 9 som känner sig ensamma. Av flickorna i de högre årskurserna kände till och med 22 procent sig ensamma antingen ganska ofta eller hela tiden. Bland pojkarna var andelen betydligt lägre, 9 procent, men även där hade det skett en ökning. Resultaten om upplevd ensamhet var de samma oberoende av undervisningsspråk, men en större andel av eleverna i de svenskspråkiga skolorna svarade ja på frågan om Coronaepidemin har minskat kontakten med kompisarna (40 procent av eleverna i de svenska skolorna och 28 procent i de finska skolorna). Coronaepidemins negativa inverkan på kompisrelationerna är dessutom vanligare hos flickorna enligt enkäten och till och med 44 procent av flickorna i de svenskspråkiga skolorna och 33 procent av flickorna i de finskspråkiga skolorna svarade ja på frågan. 

En stor del av eleverna i årskurserna 8 och 9 och speciellt av flickorna upplevde att de är ensamma och de som upplevde att de lider av måttlig eller svår ångest uppgick till och med till 19 procent. Det var betydligt vanligare bland flickorna att uppleva ångest (30 % av flickorna) och ökningen är tydlig sedan den förra insamlingen (21 % av flickorna år 2019). Svaren baserade sig på sju delfrågor om olika känslor som oro, rastlöshet, lättretlighet, rädsla och nervositet i olika situationer.

Var fjärde elev uppgav att de hade känt sig nedstämda i minst två veckor och också här var det vanligare bland flickorna (34 %) och ökningen är tydlig sedan år 2019 (26 % av flickorna år 2019). Eleverna svarade på delfrågor om sitt intresse för att göra olika saker samt nedstämdhet, depression och känslor av hopplöshet.

I elevernas svar om ångest och nedstämdhet fanns inga skillnader enligt undervisningsspråk, men däremot framkom stora skillnader enligt språk när det gäller hur eleverna upplevde att de fått stöd och hjälp. Eleverna i de svenskspråkiga skolorna upplevde att det är svårare att få stöd och hjälp. Dessutom framkom att elevernas upplevelse av om de fått hjälp och stöd under läsåret varierade beroende på vilken tjänst som det handlade om. Speciellt i fråga om skolpsykologer och skolkuratorer upplevde eleverna att det var svårt att få stöd och hjälp, medan det upplevdes som lättare att få hjälp och stöd av hälsovårdare eller av klassföreståndare och lärare.

I de svenskspråkiga skolorna uppgav 49 procent av eleverna att de hade behövt men inte fått stöd och hjälp för att må bra av en skolpsykolog under läsåret. Och på en fråga om de hade behövt men inte fått stöd och hjälp för att må bra av en skolkurator under läsåret svarade 39 procent att så var fallet. Också de här svaren tyder på att eleverna i de svenskspråkiga skolorna upplevde att det är svårare att få hjälp och de motsvarande andelarna i de finskspråkiga skolorna var 35 procent och 29 procent.

Bara nästan hälften av eleverna i årskurserna 8 och 9 de svenskspråkiga skolorna upplevde att de i skolan har möjlighet att prata med en vuxen om sådant som tyngde dem. Andelen var ännu en aning mindre i de finskspråkiga skolorna (44 %). När samma fråga ställdes till eleverna i årskurserna 4 och 5 uppgav 65 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna och 55 procent av eleverna i de finskspråkiga skolorna att de har en sådan möjlighet.

Diagram: Hur eleverna i årskurserna 8 och 9 upplevde att de fått stöd och hjälp under läsåret enligt undervisningsspråk år 2021.

Källa: Enkäten Hälsa i skolan 2021, THL. 

Alla som bor stadigvarande i Finland är läropliktiga. Läroplikten börjar i allmänhet det år barnet fyller sju år, men om det finns behov av förlängd läroplikt blir barnet läropliktig ett år tidigare. Året innan läroplikten börjar ska barnen delta i ettårig förskoleundervisning eller annan verksamhet för att uppnå målen för förskoleundervisningen.

Utvidgningen av läroplikten trädde i och med läropliktslagen i kraft år 2021 och lagen tillämpades första gången på de elever som gick i årskurs 9 i den grundläggande utbildningen våren 2021. Målsättningen med reformen är att alla som går ut grundskolan ska fortsätta i en utbildning på andra stadiet. Enligt läropliktslagen pågår läroplikten tills den studerande har fyllt 18 år. Läroplikten kan avslutas redan tidigare om den studerande avlägger exempelvis studentexamen eller en yrkesinriktad examen. Anordnarna av grundläggande utbildning samt kommunerna ska tillsammans handleda och följa med de läropliktigas ansökan till fortsatta studier.

I Finland finns också läropliktiga barn som uppnår kunskapskraven enligt den grundläggande utbildningens lärokurs utan att delta i undervisningen i någon skola. Till den här gruppen hör läropliktiga barn som tillfälligt bor utomlands eller deltar i hemundervisning. Totalt omfattade den här gruppen 787 barn år 2021, varav omkring 342 tillfälligt bodde utomlands och 445 hade hemundervisning. Statistiken för år 2020 och 2021 var avvikande från tidigare statistikår, eftersom endast 327 och 342 elever tillfälligt bodde utomlands. Åren 2018 och 2019 var antalet elever som tillfälligt bodde utomlands omkring 1 300 – under coronaåren minskade antalet elever som tillfälligt var utomlands, medan antalet elever i hemundervisning ökade.

Antalet barn i hemundervisning ökade redan före coronapandemin, men ökningen var aningen kraftigare år 2020 än under tidigare år (en ökning med 15 % från året innan) och år 2021 följde andelen den tidigare trenden. Sedan år 2011 har det skett en ökning i antalet läropliktiga i grundskoleålder som fullgör den grundläggande utbildningens lärokurs i hemundervisning och på tio år kan man se en fördubbling i antal. Trots ökningen är det fråga om ett ganska litet antal barn, eftersom endast mellan 300 och 500 barn årligen deltar i hemundervisning i hela landet enligt Statistikcentralens uppgifter. Sammanlagt fanns det fler än 550 000 elever i den grundläggande utbildningen år 2021 och totalt 445 barn i grundskoleålder deltog i hemundervisning (0,08 %).

I de rapporter i Vipunen som uppgifterna hämtas från informationsresursen Koski är elevantalet alltid aningen lägre än hos Statistikcentralen, eftersom till exempel Åland inte ingår. I fråga om hemundervisning är det här speciellt viktigt att ta i beaktande när man granskar siffrorna, eftersom det är en relativt stor andel med elever i hemundervisning på Åland. Enligt statistiken i Vipunen var antalet barn i hemundervisning 345 läsåret 2021/2022, vilket motsvarar 0,06 procent av eleverna i hela landet. Läsåret 2022/2023 var antalet elever i hemundervisning totalt 576 och andelen var 0,04 procent inom den svenskspråkiga utbildningen och 0,1 procent i hela landet.

Hösten 2022 var antalet elever i hemundervisning nästan 110 på Åland, vilket motsvarar 3,4 procent av det totala antalet elever på Åland (elevantal 3 233). Också på Åland fortsätter antalet barn med hemundervisningen att öka och omkring 80 procent av de som får hemundervisning på Åland har flyttat till Åland från Sverige (jfr. läroplikt och skolplikt). År 2012 fick endast 8 barn hemundervisning på Åland. (Statistikmeddelande ÅSUB)

I Finland är det mycket ovanligt att en elev går om en årskurs. Målsättningen är att kontinuerligt följa upp alla elever så att eventuella problem kan förutses och eventuella stödåtgärder ges i ett så tidigt skede att eleven har förutsättningar att fullfölja sina studier. År 2019 var det i medeltal endast 0,3 procent av eleverna (1 539 elever) i hela landet som stannade kvar i årskursen. Vanligast var det på årskurserna 1 och 2 (0,6 %) samt årskurs 9 (0,4 %). Speciellt i årskurserna 1 och 2 är den överväldigande majoriteten av dem som stannar kvar pojkar – av alla de 1 539 eleverna som stannade kvar i årskursen år 2019 var 945 eller 61 procent pojkar. Andelen elever som går om en årskurs har varit ganska stabil, och om något minskat en aning, under hela 2010-talet.

Inom den svenskspråkiga utbildningen stannade 0,2 procent av eleverna kvar i årskursen år 2019. Totalt handlade det om 57 elever varav 30 var pojkar – störst var gruppen av elever som stannade kvar på årskurs 1 (15 elever). På årskurs 2 stannade 9 elever kvar och på årskurs 9 stannade 12 elever kvar inom den svenskspråkiga utbildningen.

I stort sett hela årsklassen avlägger grundskolans hela lärokurs och får avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen årligen. I hela landet avlade 59 883 personer grundskolans lärokurs i en skola inom den grundläggande utbildningen år 2021 och samma år gick 61 827 elever i årskurs 9. En del av eleverna stannade kvar på årskurs 9 och fick då sitt avgångsbetyg först följande år (Åland ingår inte i statistiken). Cirka 8 procent av dem som går ut grundskolan har ett främmande språk som modersmål. Över hälften av eleverna med ett främmande språk som modersmål har gått i skola i Nyland, där cirka 14 procent av dem som slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs har ett främmande språk som modersmål.

Därtill avlägger årligen över 1 200 elever den grundläggande utbildningens lärokurs för vuxna till exempel vid ett vuxengymnasium eller en folkhögskola. Största delen, 92 procent av eleverna inom den grundläggande utbildningen för vuxna har ett främmande språk som modersmål och nästan hälften är från Nyland.

Antalet elever i årskurs 9 inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen var 3 348 år 2021 och 3 321 fick avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen våren 2021. Därtill avlägger årligen ett fåtal elever den grundläggande utbildningens lärokurs för vuxna till exempel vid ett vuxengymnasium eller en folkhögskola på svenska. Nästan hälften av dem som avlade grundskolans lärokurs inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen bodde i Nyland (1 701 eller 51 %). I Österbotten, som här också omfattar Norra Österbotten och Mellersta Österbotten, bodde 38 procent (1 248 personer).

Cirka 4 procent av dem som går ut den svenskspråkiga grundskolan har ett främmande språk som modersmål. Över 60 procent av eleverna med ett främmande språk som modersmål har gått i skola i Österbotten, där cirka 6 procent av dem som slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs har ett främmande språk som modersmål.