Den grundläggande utbildningen

I hela landet erbjöd totalt 2 241 läroanstalter grundläggande utbildning år 2020 – av dessa var 2 121 grundskolor med undervisning i årskurserna 1–9, specialskolorna var 56 och skolorna med undervisning i både grundläggande utbildning och gymnasieutbildning var 39. Resten var till exempel folkhögskolor, yrkesläroanstalter, gymnasier och medborgarinstitut med undervisning inom den grundläggande utbildningen. I de 2 241 läroanstalterna fanns det knappt 556 000 elever.

Det totala antalet skolor inom den svenskspråkiga utbildningen var 221 år 2020 (totalt antal elever 34 895), varav 214 var skolor med endast grundläggande utbildning (antal elever: 33 674) och fem var skolor med grundläggande utbildning och gymnasieutbildning (antal elever: 1 173). Specialskolorna var två till antalet: Lagmansgårdens skola och Sirkkalabackens skola (totalt elevantal: 48).

Därtill erbjöd tre folkhögskolor grundläggande utbildning på svenska, vilket betyder att det i de 224 läroanstalterna fanns 34 941 elever inom den grundläggande utbildningen. I statistiken för den svenskspråkiga utbildningen ingår inte de ca 170 eleverna som studerar på svenska i en privat tvåspråkig skola. Om man beaktar också dessa betyder det att det inom den svenskspråkiga utbildningen totalt sett fanns ca 35 100 elever fördelade på 225 läroanstalter år 2020.

Utbildningsanordnarna som upprätthöll de 225 läroanstalterna år 2020 var antingen kommuner och samkommuner, staten eller privata anordnare. De kommunala skolorna var 193 till antalet och två läroanstalter upprätthölls av samkommuner. Dessutom fanns sju privata skolor, två statliga skolor med svenska som undervisningsspråk samt 21 skolor på Åland. De kommunala skolorna på Åland tillhör landskapet Ålands förvaltningsområde.

På fyra år har det totala antalet svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen minskat med 11 procent. År 2016 var antalet skolor med endast grundläggande utbildning inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen 241, medan antalet år 2020 hade minskat med 27 skolor till 214. I hela landet fanns det 2 121 grundskolor år 2020 och minskningen på fyra år var en aning mindre i hela landet, eftersom skolornas antal var 2 334 år 2016 – en minskning med 9 procent.

Sedan år 2004 har skolornas antal inom det svenskspråkiga skolväsendet minskat med 91 skolor. Störst var minskningen inom den svenskspråkiga utbildningen år 2010 när till och med 16 grundskolor lades ner eller sammanslogs med andra skolor, men också år 2019 skedde relativt stora förändringar i skolornas antal.

Tabell: Antal svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen och förändringen i antal åren 2004–2020.

Knappt hälften av de svenskspråkiga skolorna inom den grundläggande utbildningen är skolor med under 100 elever. I mellankategorin med skolor som har ett elevantal på 100–299 elever finns 40 procent av de svenskspråkiga skolorna och andelen skolor med över 300 elever är 13 procent. De riktigt stora skolorna med 500 elever eller flera är fortfarande ganska få inom den svenskspråkiga utbildningen, men de blir hela tiden flera och i två skolor finns mera än 700 elever (Norsen och Mattlidens skola).

Ett relativt litet antal elever som går i de svenskspråkiga skolorna lever på ett ganska utbrett område geografiskt sett och de svenskspråkiga skolorna är små i jämförelse med skolorna i hela landet. Trots detta är skolresornas längd för eleverna i de svenskspråkiga skolorna längre än inom den finskspråkiga utbildningen. I hela landet var 32 procent av skolorna små skolor med under 100 elever, 35 procent var medelstora (100–299 elever) och 33 procent av skolorna hade 300 elever eller flera år 2020. Till och med drygt 5 procent av skolorna i hela landet hade över 700 elever.

Tabell: Antal svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen enligt storlek och elevmängd åren 2018–2020.

Under perioden 2018–2020 har en minskning i antal skolor (med 16 skolor) men en ökning i antalet elever (med 603 elever) skett. År 2020 gick i medeltal 157 elever per skola inom den svenskspråkiga utbildningen, medan det i hela landet gick i medeltal 252 elever per skola. Det att indragningarna och sammanslagningarna av mindre skolor har fortsatt i kombination med att eleverna inte har minskar i antal leder för tillfället till ett ökat antal elever per läroanstalt, det vill säga allt större skolor. Förändringen är relativt långsam men tydlig – år 2004 var det i medeltal 111 elever per skola och år 2014 i medeltal 126 elever per skola inom den svenskspråkiga utbildningen. Samtidigt medför indragningarna och sammanslagningarna också att tillgängligheten påverkas och att elevernas skolresor blir längre.

Tabell: Andel svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen enligt storlek, elevmängd och förändring åren 2018–2020.

Det totala elevantalet i de små skolorna är relativt litet och i skolorna med under 100 elever går endast 15 procent av det totala antalet elever i de svenskspråkiga skolorna. Vanligast är det att eleverna inom den svenskspråkiga utbildningen går i en skola med mellan 100 och 300 elever – 46 procent av eleverna. Resten eller 40 procent av eleverna går i en skola med 300 elever eller flera. Inom den finskspråkiga utbildningen är situationen en annan – största delen av eleverna går i en skola med minst 300 elever (69 % år 2020).

Diagram: Andel elever inom den grundläggande utbildningen enligt skolans storlek och undervisningsspråk år 2020.

Omfattar inte skolor med både grundläggande utbildning och gymnasieutbildning samt specialskolor.
Källa: Statistikcentralen. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Tillgängligheten                                           

Inom den grundläggande utbildningen har en elev som har längre än fem kilometer till skolan rätt till fri transport enligt huvudregeln, men med beaktande av kommunernas skyldighet att ordna undervisningen så att elevernas skolresor är så trygga och korta som möjligt. Elevens dagliga skolresa får med väntetider inberäknat ta högst två och en halv timme i anspråk. Om eleven när läsåret börjar har fyllt 13 år, får skolresan ta högst tre timmar i anspråk. (Lag om grundläggande utbildning)

Regionförvaltningsverken utvärderar på uppdrag av finansministeriet basservicen inom sitt område. Utgångspunkten för utvärderingen är den regionala tillgången till basservice och år 2015 utvärderades bland annat den regionala tillgången till grundläggande utbildning och om den geografiska tillgängligheten till svenskspråkig utbildning hade förändrats. Andra utvärderingar som gjorts efter det här har endast gällt tillgängligheten på finskspråkig utbildning, som i publikationen om läget med basservicen som publicerades av finansministeriet år 2020.

Beräkningarna kan ses som riktgivande och avstånd över kommungränserna beaktas inte, liksom inte heller till exempel hemundervisning. En del av de svenskspråkiga eleverna går i en svenskspråkig skola i en annan kommun, eftersom den egna kommunen inte erbjuder svenskspråkig utbildning och därtill är elevernas modersmål inte i praktiken det samma som skolornas undervisningsspråk. I utvärderingen ingår alla kommunala, statliga och privata skolor inom den grundläggande utbildningen förutom specialskolorna och skolorna på Åland.

Av de svenskspråkiga 7–12-åringarna (elever med svenska som registrerat modersmål) bodde 88 procent inom fem kilometers avstånd från en svenskspråkig skola år 2015. Motsvarande andel för ålderskategorin 13–15 år var 56 procent. Av de finskspråkiga eleverna i årskurserna 1–6 bodde 91 procent inom fem kilometers avstånd från en finskspråkig skola och motsvarande andel i årskurserna 7–9 var 79 procent år 2015.

Enligt lagen om grundläggande utbildning (4§, 7–8§) är kommunen skyldig att ordna grundläggande utbildning och förskoleundervisning för de barn som är läropliktiga och bor i kommunen. En kommun kan själv eller i samarbete med andra kommuner, till exempel som en samkommun, ordna grundläggande utbildning utan särskilt tillstånd. Om kommunen har både svensk- och finskspråkiga invånare är kommunen skyldig att ordna förskoleundervisning och grundläggande utbildning skilt för båda språkgrupperna.

Förskoleundervisningen sker enligt kommunens beslut i skolor, på daghem eller på annan lämplig plats. Enligt lagen om grundläggande utbildning (26a §) ska barnen året innan läroplikten börjar delta i förskoleundervisning eller annan verksamhet genom vilken målen för förskoleundervisningen uppnås. Med påbyggnadsundervisning menar man den undervisning som omfattar ett skolår och som följer på årskurs nio. Påbyggnadsundervisningen kan man frivilligt delta i för att förbättra möjligheterna att få en studieplats efter den grundläggande utbildningen eller för att få ytterligare stöd med att planera sin framtid.

Läropliktslagen trädde i kraft 1.8.2021 och bestämmelserna om skyldigheten att söka till utbildning trädde i kraft 1.1.2021. Skyldigheten att söka till och fortsätta vid utbildning på andra stadiet gällde för första gången de unga som gick i årskurs 9 i den grundläggande utbildningen våren 2021. Som en följd av lagreformen sammanslås alla de tidigare förberedande utbildningarna (tionde klassen, VALMA och LUVA) till en ny utbildning som handleder för examensutbildning, Hux, och som i praktiken införs från och med hösten 2022.

Elevantalet inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen (årskurs 1–9) ökade stadigt under 1980- och 1990-talen och ända fram till år 2003 (36 127 elever). Mellan åren 2004 och 2012 skedde en konstant minskning av det totala antalet elever och år 2012 var elevantalet i årskurserna 1–9 nere i 32 514. Sedan svängde trenden igen och antalet elever har ökat kontinuerligt till drygt 35 000 år 2020. Inom den svenskspråkiga utbildningen deltog 813 elever i förskoleundervisningen och 27 i påbyggnadsundervisningen inom grundskolorna år 2020.

I hela landet var elevantalet 554 970 i årskurserna 1–9 år 2020 och 495 elever deltog i påbyggnadsundervisningen. År 2020 deltog 10 779 förskoleelever i den förskoleundervisning som ordnades i samband med grundskolorna. Fortfarande deltar majoriteten av förskoleeleverna i den förskoleundervisning som ordnas i samband med dagvården och år 2020 uppgick dessa förskoleelever till 47 500 i hela landet. Trenden de senaste 10–15 åren har varit att antalet elever inom påbyggnadsundervisningen har minskat både i hela landet och inom den svenskspråkiga utbildningen.

Åland ingår inte i uppgifterna om förskoleundervisningen. I tabellen ingår inte heller de förskoleelever som deltog i undervisningen inom dagvården eller de elever inom påbyggnadsundervisningen som deltog i undervisningen till exempel i en folkhögskola. I statistiken för den svenskspråkiga utbildningen ingår också de elever som får sin undervisning på svenska i en tvåspråkig skola.

Tabell: Antal elever i förskolan, årskurserna 1–9 och påbyggnadsundervisningen inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen och den grundläggande utbildningen i hela landet åren 2005–2020.

Nästan hälften av alla elever inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen finns i Nyland (46 procent), medan andelen elever som går i skolan i Österbotten är 33 procent, i Egentliga Finland 8 procent och på Åland knappt 9 procent.

Tabell: Antal elever inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen år 2020 enligt region.

En minskning i antalet elever kan ses bland eleverna i årskurs 1 inom den svenskspråkiga utbildningen under en period fram till år 2008. År 2008 svängde trenden och antalet elever i årskurs 1 ökade igen ända fram till år 2017. I årskurs 1 gick år 2020 totalt 3 920 elever. Enligt Statistikcentralen minskade antalet svenskregistrerade 7-åringar något mellan åren 2001 och 2008, men ökade något igen åren därpå fram till år 2016. År 2020 fanns det 3 489 svenskregistrerade 7-åringar. I regel skrivs fler barn in i de svenskspråkiga skolorna än vad det finns svenskregistrerade barn enligt Statistikcentralen. Elevtillskottet, skillnaden mellan eleverna i årskurs 1 och antalet 7-åringar som är svenskregistrerade (svenska som modersmål), har under de senaste fem åren varierat mellan 320 och 430 elever (eller 9–12 % av årsklassen) per år.

Tabell: Antal svenskregistrerade 7-åringar enligt Statistikcentralen (modersmål svenska) och antal elever i årskurs 1 inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen åren 2001–2020.

Svenska och finska som andraspråk är lärokurser inom läroämnet modersmål och litteratur. Det särskilda uppdraget för svenska och finska som andraspråk är att stödja den språkliga och kulturella identiteten, stödja utvecklingen av flerspråkighet hos eleverna samt att väcka intresse och erbjuda redskap för att utveckla språkkunskaperna också med tanke på kommande studier. (Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014)

Enligt statistiken uppgick den grupp av invandrarelever inom den grundläggande utbildningen som läste svenska eller finska som andraspråk år 2018 till totalt 36 600 elever, fördelade så att 25 695 elever gick i årskurserna 1–6 och 10 905 i årskurserna 7–9. Av dessa läste majoriteten eller 36 024 elever finska som andraspråk, vilket är en ökning med nästan 70 procent sedan år 2012.

Den grupp elever som läste svenska som andraspråk är betydligt mindre och uppgick sammanlagt till 576 elever år 2018 fördelade på 9 årskurser – på årskurserna 1–6 läste 424 elever och på årskurserna 7–9 läste 152 elever svenska som andraspråk. Också gruppen elever som läser svenska som andraspråk har ökat stabilt de senaste åren. Det totala antalet elever med svenska som andraspråk uppgick år 2012 till 310 elever och en ökning med över 85 procent har skett fram till år 2018. De senaste tre-fyra åren har antalet elever med svensk som andraspråk ökat snabbare än under tidigare år.

Tabell: Antal elever med finska och svenska som andraspråk inom den grundläggande utbildningen åren 2012–2018.

Uppgifterna samlas in vartannat år.                                                   

Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.          

Tabell: Antal elever med finska och svenska som andraspråk inom den grundläggande utbildningen åren 2012–2018.

Totalt sett är det omkring 7 procent av det totala antalet elever som läser finska eller svenska som andraspråk. I årskurserna 1–6 läste 6,9 procent av eleverna finska eller svenska som andraspråk år 2018 och i årskurserna 7–9 var andelen 6,1 procent. När det gäller de elever som läser svenska som andraspråk är det viktigt att ta i beaktande att antalet elever i sig är litet och att det därför snabbt kan ge procentuella förändringar från år till år beroende på till exempel hur stor variationen är i antalet nyanlända i Svenskfinland. År 2018 läste 1,7 procent av alla elever inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen svenska som andraspråk (576 elever av det totala antalet 34 350).

Gruppen elever som läser svenska som andraspråk har ökat stabilt de senaste åren i takt med att andelen elever med ett främmande språk som modersmål har ökat i våra skolor. Österbotten hade det största antalet elever som studerade enligt lärokursen svenska som andraspråk och litteratur år 2018 – av de 576 eleverna med svenska som andraspråk fanns 438 i skolorna i Österbotten.

Statistiken gäller uttryckligen de språkval som har gjorts av eleverna, men berättar inget om vilket utbud skolorna har. Det är upp till utbildningsanordnarna att besluta om vilka lärokurser de erbjuder och utbudet i skolorna sätter naturligtvis i praktiken gränserna för vad eleverna kan välja. I statistiken gällande språkval inom den svenskspråkiga utbildningen saknas de språkval som eleverna i Rudolf Steiner skolan i Helsingfors har gjort.

Att eleverna i de svenskspråkiga skolorna introduceras i studierna i ett A-språk redan i årskurserna 1 och 2 har blivit allt vanligare under 2000-talet, med en speciellt stor ökning alldeles i början av 2000-talet och från och med år 2015. Andelen av eleverna i de svenskspråkiga skolorna som inledde sitt A1-språk i årskurs 1 var omkring 20 procent år 2015 och till och med 41 procent år 2016. År 2017 läste hälften av eleverna ett A1-språk i årkurs 1 och år 2018 var andelen 65 procent. Ibruktagandet av de nya läroplansgrunderna (LP 2014) var av avgörande betydelse för ökningen 2015–2016.

År 2019 läste till och med 84 procent av eleverna i årskurs 1 ett A1-språk i de svenskspråkiga skolorna. A1-språket som inleds i årskurs 1 är nästan uteslutande finska. Engelska läses också som A1-språk av en liten grupp elever – år 2019 läste 54 elever engelska i årskurs 1 främst i Nyland och Satakunta. Fortfarande inledde ändå en del av eleverna A1-språket i årskurs 3 år 2019.

Andelen elever som läser ett A1-språk i årskurserna 1 och 2 har hittills varit betydligt mindre i hela landet. I hela landet har det tidigare skett endast små förändringar, men också här ökade andelen speciellt år 2016 på årskurs 2 (12 % år 2015 och 36 % år 2016). År 2019 hade andelen som läste ett A1-språk i årskurs 1 ökat också i hela landet och uppgick till 66 procent. I de finskspråkiga skolorna är det vanligtvis engelska som läses som A1-språk.

År 2019 var A1-språket finska för 87 procent av alla eleverna på årskurs 3 i de svenskspråkiga skolorna (3 504 elever av 4 041, som var det totala elevantalet i årskurs 3), medan det för resten eller 13 procent av eleverna var engelska (516 elever). Om man inte tar med Åland i statistiken utan endast de övriga svenskspråkiga skolorna i landet valdes finska som A1-språk av en ännu större andel, nämligen drygt 94 procent av eleverna i årskurs 3, medan 5 procent valde engelska. Språkvalen på Åland skiljer sig från de språkval som görs i resten av Svenskfinland. På Åland har alla elever obligatorisk engelska och på årskurs 3 studerade nästan alla de 324 eleverna engelska år 2019. Engelska valdes också som A1-språk i sådana regioner där eleverna redan av andra orsaker kan ha en stark finska, som till exempel i Åbo och på språköarna och språkklackarna.

Diagram: A1-språkval i årskurs 3 inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen år 2019.

Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

I hela landet valdes engelska som A1-språk av 90 procent av eleverna i årskurs 3 och av en så stor andel som 95 procent i de finskspråkiga skolorna. I hela landet, liksom i de finskspråkiga skolorna, läste endast 1 procent av alla elever på årskurs 3 svenska som A1-språk.

I de svenskspråkiga skolorna undervisas modersmålsinriktad finska (Mofi) i stor omfattning som A1-språk, men eftersom Mofi-undervisningen i den officiella statistiken ingår i gruppen med A-språk är det svårt att få fram tillförlitlig information om omfattningen, de regionala skillnaderna och utvecklingen. Den modersmålsinriktade A-lärokursen är då den erbjuds i de svenskspråkiga skolorna ett naturligt alternativ för en stor del av eleverna och enligt uppskattningar som gjorts till exempel utgående från utvärderingar av lärresultat läser ca 40 procent av eleverna Mofi-lärokursen, medan 60 procent läser den vanliga A-lärokursen i finska. (Nummela och Westerholm, 2020)

Vanligtvis påbörjar omkring 98 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna ett A2-språk i årskurs 5 och så också år 2019. Det vanligaste A2-språket är engelska, som valdes av 84 procent av alla elever i årskurs 5 år 2019. Av hela årskullen valde 11 procent finska som A2-språk (435 elever varav 252 på Åland), medan tyska och franska valdes av 1–2 procent vardera.

I hela landet har andelen elever som väljer ett A2-språk minskat på 2000-talet från omkring 35 procent år 2000 till som lägst 24 procent år 2009, varefter det igen har legat på en lite högre nivå – andelen var 28 procent år 2019. De vanligaste A2-språken i hela landet är engelska, svenska och tyska, som valdes av 6–9 procent av alla elever i årskurs 5 år 2019. I de finskspråkiga skolorna är svenska och tyska de populäraste A2-språken.

Diagram: Andel av eleverna som läste ett A2-språk i årskurs 5 inom den grundläggande utbildningen åren 2000–2019.

Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Eleverna inom den svenskspråkiga utbildningen läser flera språk och påbörjar sina språkstudier tidigare än eleverna inom den finskspråkiga utbildningen. Omkring 95 procent av elever inom den svenskspråkiga utbildningen uppnår A-nivå i två språk, finska och engelska. Inom den finskspråkiga utbildningen är det endast omkring 15 procent av eleverna som läser två A-språk.

I den utvärderingsrapport som Rådet för utbildningsutvärdering gav ut år 2010 gällande läroplansgrunderna för förskola och grundläggande utbildning framkommer att eleverna i de svenskspråkiga skolorna i årskurserna 5 och 6 ofta hade över en timme mer undervisning per vecka än eleverna i de finskspråkiga skolorna på grund av att de hade två A-språk. Samma sak betonas i den syntesutvärdering av den svenska utbildningen som gjordes år 2013. I de svenskspråkiga skolorna i årskurs 4 var timantalet per vecka 24,3 (23,8 i de finskspråkiga skolorna), i årskurs 5 var timantalet per vecka 27,0 (jämfört med 25,3) och i årskurs 6 var timantalet 27,2 (jämfört med 25,5). Skillnaderna var störst i 5:an och 6:an men fanns också i årskurs 4 och varierade mellan en halv till drygt en och en halv timme mer språkundervisning i veckan för eleverna i de svenskspråkiga skolorna. Från kommunernas och skolornas sida görs alltså stora satsningar på elevernas språkkunskaper i de svenskspråkiga skolorna. (Sulonen m.fl., 2010) (Svedlin m.fl., 2013)

Tidigare inledde eleverna sina studier i B1-språket först i årskurs 7, men förändringar i den timfördelning som togs i bruk senast 2016 ledde till att eleverna numera inleder studierna i B1-språket i årskurs 6 (Statsrådets förordning 422/2012). I de svenskspråkiga skolorna är det ingen stor andel av eleverna som läser ett B1-språk, endast omkring 5 procent av eleverna och till stor del gäller det här eleverna på Åland. De språk som väljs mest som B1-språk i de svenskspråkiga skolorna är tyska och finska. I de finskspråkiga skolorna är det mycket vanligare att läsa ett B1-språk och till och med över 90 procent av eleverna läser ett B1-språk. Oftast eller nästan alltid är B1-språket svenska och mindre än 1 procent av eleverna i de finskspråkiga skolorna läser något annat språk än svenska som B1-språk.

Under åren 1998–2010 minskade andelen elever som valde ett B2-språk i de svenskspråkiga skolorna och var som minst 23 procent, men de senaste fem åren har andelen igen varit omkring 28 procent. Statistiken har tidigare samlats in för årskurserna 8–9 och därför är det inte alltid möjligt att jämföra statistiken med äldre statistik. I en del kommuner erbjuds B2-språket redan i årskurs 7, medan det i andra kommuner endast erbjuds i årskurserna 8–9.

År 2019 valde 28 procent av eleverna i årskurserna 7–9 inom den svenskspråkiga utbildningen att läsa ett B2-språk. Samma år valde omkring 9 procent av alla elever i landet ett B2-språk och även om andelen har varit på ungefär samma nivå de senaste åren så är det ändå tydligt att trenden åtminstone inte är stigande. Andelen elever som läser ett B2-språk är betydligt större inom den svenskspråkiga utbildningen än inom den finskspråkiga utbildningen (en skillnad på omkring 19 procentenheter).

Diagram: Andelen elever i årskurserna 7–9 som valde ett B2-språk åren 2007–2019.

Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Val av ett B2-språk är mera allmänt bland flickorna än bland pojkarna och samma trend gäller också för andra språkval – flickorna läser i allmänhet flera språk och gör mångsidigare språkval än pojkarna. Omkring 65 procent av de elever som studerade ett B2-språk var flickor år 2019, trots att flickornas andel av årsklassen var något mindre än hälften.

Inom den svenskspråkiga utbildningen finns tydliga regionala skillnader i valet av B2-språk. Det är betydligt vanligare att eleverna väljer B2-språk i årskurserna 7–9 i Nyland än i Österbotten. I Nyland valde 40 procent av eleverna ett B2-språk år 2019, medan 15 procent av eleverna valde ett B2-språk i Österbotten (Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten tillsammans). I Egentliga Finland har trenden de senaste två åren varit positiv.

Diagram: Andel av eleverna som valt ett B2-språk i årskurserna 7–9 inom den svenskspråkiga utbildningen enligt region åren 2010–2019.

Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Det populäraste B2-språket under åren 1994–2019 har varit tyska både i hela landet och inom den svenskspråkiga utbildningen. Omkring hälften av dem som väljer ett B2-språk i de svenskspråkiga skolorna väljer tyska. I de svenskspråkiga skolorna valdes därtill spanska (26 % av alla B2-val) och franska (23 % av alla B2-val) år 2019, medan andra språk som ryska och engelska och en del år också italienska och latin väljs av en betydligt mindre andel.

I diagrammet nedan presenteras fördelningen av valda språk enligt andelen av alla elever i årskurserna 7–9. Totalt 28 procent av alla elever i årskurserna 7–9 inom den svenskspråkiga utbildningen valde ett B2-språk – tyska valdes av 13 procent av eleverna och spanska och franska av 6–7 procent vardera, medan alla andra språk valdes av en mindre andel eller inte alls vissa år.

Diagram: Andel elever som valt ett B2-språk av eleverna i årskurserna 7‒9 inom den svenskspråkiga utbildningen enligt de valda språken åren 2010‒2019.

Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Valen av B2-språk är ganska liknande inom den svenskspråkiga utbildningen och i hela landet när det gäller vilka språk som erbjuds och vilka som är mest populära – de enda egentliga undantagen gäller italienska och latin som väljs av en större andel i hela landet än i de svenskspråkiga skolorna. Åren 2018 och 2019 fanns det inga grupper för italienska och latin i de svenskspråkiga skolorna. I de svenskspråkiga skolorna finns visserligen ibland en liten grupp med elever som studerade ryska, men det här är ändå betydligt vanligare i de finskspråkiga skolorna, speciellt i de östra delarna av landet. I de svenskspråkiga skolorna finns inte samma bredd i antalet olika språk som väljs eller finns att välja mellan och orsakerna är säkert många – resurser, utbud, skolornas storlek och lokala prioriteringar.

Omkring 80 procent av eleverna i årskurserna 7–9 i hela landet läser endast de två språk som är obligatoriska. Andelen elever som läser tre språk har varit omkring 20 procent de senaste åren, medan andelen som läser fyra språk är klart under en procent av alla elever. Inom den svenskspråkiga utbildningen har andelen elever som läser endast två språk varierat mellan 65 och 70 procent de senaste åren, medan tre språk har lästs av 27–31 procent av eleverna. Också inom den svenskspråkiga utbildningen är det en väldigt liten andel som läser fyra språk – under en procent av eleverna.

I de svenskspråkiga skolorna nöjde sig 67 procent av eleverna med de två obligatoriska språken år 2019 och motsvarande andel var 81 procent i de finskspråkiga skolorna. Till och med 30 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna läste tre språk och motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna var 17 procent.

Diagram: Andelen elever enligt antalet lästa språk i årskurserna 7–9 enligt undervisningsspråk år 2019.

Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Enligt lagen om elev- och studerandevård är målsättningen att främja till exempel elevens studieframgång, goda hälsa (både psykisk och fysisk) och sociala välbefinnande. I skolorna ska det här förverkligas genom att man inom hela läroanstalten främjar elevernas inlärning, välbefinnande, hälsa, sociala ansvarstagande, växelverkan och delaktighet samt en sund, trygg och tillgänglig studiemiljö.

Skolarbetet ska ordnas så att förutsättningarna för elevens välbefinnande, utveckling och lärande är så gynnsamma som möjligt. Dessutom ska skolgemenskapen vara trygg och präglas av inbördes respekt och vänlig atmosfär. Med hjälp av elevvårdens satsningar på bland annat skolhälsovården, kurator- och psykologtjänster, specialundervisning, stödundervisning och elevhandledning strävar man till att stödja också elevernas individuella behov. I läroplansgrunderna betonas elevvårdens betydelse ur många olika synvinklar och elevvården betraktas som en viktig del av skolans kärnverksamhet. (Lag om elev- och studerandevård 1287/2013, 4–5 §; Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, 2014)

Lag om elev- och studerandevård (1287/2013)     

Främjandet av hälsa och välbefinnande

Utbildningsstyrelsen och Institutet för hälsa och välfärd (THL) gjorde hösten 2021 en insamling om främjandet av hälsa och välbefinnande som riktades till den grundläggande utbildningen. Resultaten från insamlingen i november 2021 presenteras senare. Samarbetet för att utveckla en regelbunden datainsamling inleddes hösten 2007 och situationen inom den grundläggande utbildningen kartläggs vartannat år. Med hjälp av enkäten vill man kartlägga situationen inom den grundläggande utbildningen i fråga om verksamhetskulturen, delaktigheten, hälsokunskapen, elevvården samt olycksfall och arbetsförhållanden. I enkäten omfattade elevvården allt från elevvårdstjänster till elevvårdsgrupper, frånvaro, skolmaten, mobbning, våld och disciplin.

Hösten 2019 genomförde Utbildningsstyrelsen i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd (THL) för sjunde gången enkäten om främjandet av hälsa och välfärd inom den grundläggande utbildningen under läsåret 2018–2019. Enkäten besvarades år 2019 av 2 057 rektorer, vilket betyder att insamlingen omfattade 91 procent av alla skolor i hela landet och 86 procent av skolorna inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen (Åland ingår inte). Resultaten av datainsamlingen finns på THL:s webbtjänst TEAviisari, där man också kan bekanta sig med till och med de enskilda kommunernas och skolornas resultat (om skolan har gett sitt samtycke). Enkäten är indelad i olika ämnesområden som bland annat ger en bild av skolornas engagemang, ledningen, uppföljningen av elevers välbefinnande och hälsa, resurser, gemensam praxis och delaktighet.

Enligt enkäten framkommer det att det i en stor del av skolorna inte finns några uppgifter om eventuella sexuella trakasserier mellan elever. I de fall som skolorna har uppgett om det förekommer eller inte så är skillnaden ganska stor mellan de svensk- och finskspråkiga skolorna: sexuella trakasserier mellan elever kom oftare till kännedom och registrerades i de svenskspråkiga skolorna. Andra trakasseri- och problemsituationer där en större skillnad enligt undervisningsspråk framgår är förekomsten av skadegörelse och hot från elever som är riktat mot personalen, som enligt enkäten förekommer oftare i de finskspråkiga skolorna.

Diagram: Förekom följande trakasseri- eller problemsituationer i skolan läsåret 2018–2019?

Källa: Främjandet av hälsa och välfärd, THL, hösten 2019.

En av frågorna i enkäten var om man i skolan har vidtagit olika åtgärder i anslutning till fostran och disciplin läsåret 2018–2019 och i sådana fall vilka. Svaren ger en bild av hur ofta man i skolorna till exempel ger skriftliga varningar, granskar elevernas saker eller omhändertag farliga föremål av eleverna. Av svaren från de svenskspråkiga skolorna kan man utläsa att det inte verkar vara lika vanligt att vidta dessa åtgärder som i de finskspråkiga skolorna.

Ett undantag är skyldigheten för eleverna att städa och ordna upp efter sig, som enligt den här statistiken var vanligare inom den svenskspråkiga utbildningen: i 76 procent av de svenskspråkiga skolorna uppgav man att det förekom läsåret 2018–2019 men oftast registrerades det inte, medan 21 procent uppgav att det inte förekom. De motsvarande andelarna inom den finskspråkiga utbildningen var 58 procent och 38 procent. Störst är skillnaderna mellan åtgärderna inom den svenskspråkiga och den finskspråkiga utbildningen när det gäller kvarsittning och rätten att delta i undervisningen för högst den återstående arbetsdagen.

Diagram: Vidtogs följande åtgärder i anslutning till fostran och disciplin i skolan läsåret 2018–2019?

Källa: Främjandet av hälsa och välfärd, THL, hösten 2019.

Enligt enkäten hade skolorna bättre tillgång till elevvårdstjänster än tidigare, men det finns fortfarande stora skillnader till exempel regionalt och skillnader mellan städer och landsbygd. Tillgången på tjänster varierar ibland mycket från kommun till kommun, men också mellan olika skolor i samma kommun.

I omkring 3 procent av skolorna saknades överhuvudtaget tillgång till skolläkartjänster läsåret 2018–2019 både i hela landet och inom den svenskspråkiga utbildningen (5 av 174 svenskspråkiga skolor). Ungefär 10 procent av skolorna svarade ändå att de inte vet om tjänsten finns att tillgå eller inte. Inte en enda region uppfyllde den kvalitetsrekommendation på högst 2 100 elever/heltidsanställd läkare som finns. I de svenskspråkiga skolorna hade varje läkare i medeltal hand om 3 660 elever, medan en läkare i de finskspråkiga skolorna tog hand om i medeltal 3 838 elever.

I fråga om skolhälsovårdarna är situationen bättre, såtillvida att servicen fanns tillgänglig i stort sett i alla skolor i landet läsåret 2018–2019. Dessutom finns en kvalitetsrekommendation (högst 600 elever/heltidsanställd hälsovårdare), som uppfylldes i alla regioner. Rekommendationen uppfylldes också i de svenskspråkiga skolorna (540 elever/heltidsanställd hälsovårdare), men samtidigt är det här en av de serviceformer där situationen är en aning sämre inom den svenskspråkiga utbildningen än inom den finskspråkiga (505 elever/heltidsanställd hälsovårdare), när det gäller hur många elever som handhas av varje hälsovårdare.

Andra serviceformer där situationen är sämre inom den svenskspråkiga utbildningen är arbetsbördan när det gäller skolpsykologer. Inom den svenskspråkiga utbildningen handhar varje skolpsykolog 1 178 elever. För skolpsykologer och skolkuratorer finns inga egentliga kvantitativa rekommendationer, men enligt lagen om elev- och studerandevård, är den kommun där läroanstalten är belägen ansvarig för att eleverna har tillgång till elevhälsans psykolog- och kuratorstjänster, oberoende av elevernas hemvist (Lag om elev- och studerandevård, 1287/2013, 9 §).

Tillgången till skolpsykologtjänster var mycket dålig i en del regioner läsåret 2018–2019. Exempelvis i Norra Finland och Lappland hade över 10 procent av skolorna ingen möjlighet att använda sig av psykologtjänster. Om man ser till de svenskspråkiga skolorna så uppgav 7 procent av skolorna (12 av 174 skolor) att de inte hade tillgång till skolpsykolog, vilket i antal motsvarar drygt 10 skolor.

Situationen i de svenskspråkiga skolorna var enligt enkäten bättre än i de finskspråkiga skolorna när det gäller hur många elever som handhas av en anställd skolkurator. I de finskspråkiga skolorna hade varje kurator hand om i medeltal 771 elever, medan en kurator inom den svenskspråkiga utbildningen i medeltal hade hand om 561 elever (gäller endast de skolor som hade tillgång till kuratorservice). Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är en större andel av de svenskspråkiga skolorna som inte överhuvudtaget har tillgång till en kurator – 5 procent i de svenskspråkiga skolorna vilket motsvarar 9 skolor (1 % i de finskspråkiga skolorna).

Diagram: Antal elever i förhållande till heltidsanställda inom elevvården läsåret 2018–2019 enligt undervisningsspråk i de skolor som service var tillgänglig.

Källa: Främjandet av hälsa och välfärd, THL, hösten 2019.

Hälsa i skolan

Institutet för hälsa och välfärd, THL, riktar regelbundet frågor direkt till eleverna och de studerande gällande deras hälsa och om hur de uppfattar elev- och studerandevården. Enkäten Hälsa i skolan riktas förutom till elever i grundskolorna också till studerande i gymnasierna och vid yrkesläroanstalterna. I enkäten som riktas till den grundläggande utbildningen deltar eleverna i årskurs 4–5 och deras vårdnadshavare och eleverna i årskurs 8–9. Undersökningen genomförs regelbundet vartannat år och den senaste insamlingen gjordes våren 2021. År 2021 svarade 83 procent av eleverna i årskurserna 4 och 5 och 75 procent av eleverna i årskurserna 8 och 9 på enkäten.

Genom enkäten Hälsa i skolan samlar THL bland annat in information om elevernas levnadsvanor, skolförhållanden, upplevd hälsa, hälsovanor och om elevhälsovården. I och med att enkäterna har bearbetats och utvecklats under årens lopp så har nya ämnesområden kontinuerligt kommit in i enkäten. I enkäten 2021 ingick dessutom frågor med anknytning till Coronapandemin. Utbildningsstyrelsen har presenterat en del av resultaten för den svenskspråkiga utbildningen mera utförligt för insamlingen år 2019 i publikationen Den svenskspråkiga grundläggande utbildningen i Finland som utkom 2021. För år 2021 har inte resultaten från eleverna i de svenskspråkiga skolorna tillsvidare analyserats separat utan de ingår som en del i helheten.

Av enkäten år 2021 framkom bland annat att barnen och de unga tycker om att gå i skolan och att de är nöjda med sina liv. Tillfredsställelsen med livet har ändå minskat en aning i jämförelse med resultaten från år 2019. År 2021 var 89 procent av pojkarna och 82 procent av flickorna i årskurserna 4 och 5 nöjda med sina liv. I årskurserna 8 och 9 var 57 procent av flickorna och 81 procent av pojkarna nöjda med sina liv. Tre fjärdedelar av eleverna i årskurserna 4 och 5 tyckte om att gå i skolan och i årskurserna 8 och 9 tyckte över hälften av eleverna om att gå i skola.

Av enkäten år 2021 framkom också att det i jämförelse med resultatet från enkäten Hälsa i skolan 2019 har skett en oroväckande ökning i andelen elever i årskurserna 8 och 9 som känner sig ensamma. Av flickorna i den grundläggande utbildningens högre årskurser kände 22 procent sig ensamma antingen ganska ofta eller hela tiden under den andra coronavåren. Bland pojkarna var andelen betydligt lägre, 9 procent, men även där hade det skett en ökning.

Mobbningen har överlag fortsatt att minska i skolorna, men bland flickorna i den grundläggande utbildningen framgick trots det en liten ökning år 2021. Av eleverna i årskurserna 4 och 5 upplevde 8 procent att de blir utsatta för mobbning varje vecka. I årskurserna 8 och 9 var motsvarande andel 6 procent. Tidigare insamlingar har visat på att eleverna i de svenskspråkiga skolorna upplever eleverna mindre mobbning än eleverna i de finskspråkiga skolorna och eleverna deltar också i lägre grad i mobbning av andra än i de finskspråkiga skolorna. I de lägre årskurserna i de svenskspråkiga skolorna svarade 75 procent av eleverna år 2019 att de inte alls har blivit utsatta för mobbning under läsåret, medan motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna var 65 procent. I de högre årskurserna i de svenskspråkiga skolorna svarade 80 procent av eleverna år 2019 att de inte alls har blivit utsatta för mobbning under läsåret, medan motsvarande andel i de finskspråkiga skolorna var 75 procent.

Andra undersökningar och utvärderingar

Den svenskspråkiga ungdomsbarometern genomfördes år 2020 som en uppföljning av resultaten från år 2018. De svenskspråkiga tonåringarna i Finland mår relativt bra och ser ljust på sitt liv och sin framtid, men samtidigt har osäkerheten ökat något från den senaste mätningen 2018, vilket också kan bero på att svaren samlades in då Coronapandemin just lett till exempelvis stängningar av skolor. Pojkarna ger genomgående något högre vitsord än flickorna och det här var tydligt redan år 2018. Enligt barometern känner flickorna betydligt mer stress och prestationsångest än pojkarna och de har också uppgett ett klart sämre vitsord gällande sitt eget utseende och sin psykiska hälsa.

Nationella centret för utbildningsutvärdering NCU har i flera olika utvärderingar ställt frågor om skoltrivsel och sammantaget tyder resultaten på att skoltrivseln är något bättre i svenska skolor. Inga tydliga svar på vad det här beror på ges i utvärderingarna, men bakomliggande faktorer kan vara allt från skolornas storlek till kulturella särdrag. År 2018 avslutade NCU arbetet med två utvärderingar som tangerar elevvården inom den grundläggande utbildningen på olika sätt, nämligen Utvärdering av verkställandet av lagen och elev- och studerandevård och Arbetsro och trygga lärmiljöer i skolor och läroanstalter. Antalet svenskspråkiga svarande var relativt litet i en del av målgrupperna för utvärderingen av verkställandet av lagen och elev- och studerandevård, vilket innebär att resultatbehandlingen enbart ur ett svenskspråkigt perspektiv inte ansågs vara förnuftigt.

Enligt resultaten i rapporten om arbetsro och en trygg lärmiljö framkom tydligt att eleverna i de svenskspråkiga skolorna trivs bättre på lektionerna än eleverna i de finskspråkiga skolorna och att de är säkrare på att lärarna är intresserade av deras framgångar i skolarbetet. I årskurs 8 i de svenskspråkiga skolorna uppgav 75 procent av eleverna att de trivs ganska bra eller väldigt bra i skolan mot 62 procent i de finskspråkiga skolorna. Utvärderingen visade också att lärarna i de svenskspråkiga skolorna var positivare till sitt arbete, samtidigt som de hade en positivare bild av elevernas trivsel, tyckte att de i större utsträckning kunde koncentrera sig på sin undervisning på lektionerna och upplevde färre problemsituationer i klassrummet. Däremot visade resultaten att lärarna upplevde att det var svårare att få stöd av stödundervisning och specialundervisning i de svenskspråkiga skolorna. I rapporten framkom också andra intressanta skillnader enligt undervisningsspråk, som att mobbning enligt eleverna förekom oftare i de finskspråkiga skolorna än i de svenskspråkiga och att lärarna i de svenskspråkiga skolorna också hade lagt märke till mobbningssituationer mera sällan. (Julin & Rumpu, 2018)

I ett pågående utvärderingsprojekt följer NCU upp samma elevers utveckling under hela skolgången. I de svenskspråkiga skolorna deltar 868 elever som började i årskurs 1 hösten 2018 i den longitudinella utvärderingen. Vid den första mätningen kartlades vad eleverna kunde då de började i årskurs 1, det vill säga utgångsläget och också den här mätningen visade att de som började i svenskspråkig skola var positiva till sin skolgång. (Silverström m.fl., 2020) Den andra mätningen kartlade vad samma elever kunde efter nybörjarundervisningen, alltså efter årskurs två. Samma elevers kunskaper kommer ännu att följas upp i årskurs sex och nio. (Ukkola & Metsämuuronen, 2021) I utvärderingen år 2020 framkom att en av skillnaderna mellan de svenskspråkiga och finskspråkiga skolorna var att lärarna i de svenskspråkiga skolorna upplevde att elevgrupperna är mera heterogena, trots att undervisningsgrupperna är mindre. En av orsakerna till det här kan enligt utvärderingen vara att det är så ovanligt med specialklasser.

På grund av Coronapandemin övergick nästan hela utbildningssystemet i snabb takt till distansundervisning. NCU utvärderade undantagsförhållandets effekter på jämlikheten och elevernas förutsättningar för lärande under distansperioderna. Till följd av Coronapandemin upplevde elevvården stora utmaningar, samtidigt som eleverna ofta upplevde att det var svårt att motivera sig själva och ta ett stort eget ansvar för studierna. Av utvärderingen framgår ändå att distansundervisningsperioden påverkade eleverna på olika sätt. För en del elever var tröskeln för att be om hjälp högre, men å andra sidan upplevde en del elever att distansstudierna var meningsfulla och motiverande. Särskild uppmärksamhet bör ändå fästas vid att stöda elevernas välbefinnande och speciellt i tider av undantagsförhållanden. En personlig kontakt med eleverna ökar möjligheterna för dem att bli hörda och att be om hjälp och stöder på så sätt elevernas välbefinnande. Under distansstudierna betonades hemmens betydelse särskilt bland elever i den grundläggande utbildningen, trots att det här inte får vara en förutsättning för att eleven ska klara av studierna. (Goman m.fl, 2021)

Med hjälp av en enkät på internet kartlade den svenskspråkiga verksamhetsenheten på Utbildningsstyrelsen vilka frågor och teman som ansågs vara av avgörande betydelse för den svenskspråkiga utbildningens framtid. Nätenkäten var öppen för åsikter och kommentarer hösten 2011. Det kom sammanlagt 1 400 svar från lärare, rektorer, elever/studerande, föräldrar och andra intresserade. Den huvudsakliga frågan i enkäten löd: Vad är viktigt för den svenskspråkiga utbildningen? Av svaren kunde man se att lärarrollen och lärarnas utbildning och fortbildning ansågs vara viktiga teman, men också ledarskapet och ett ökat samarbete mellan olika skolor över språk- och regionala gränser.

Det tema som lyftes fram som det absolut viktigaste var lärarnas kompetens och det som diskuterades mest frekvent var lärarnas roll. Den ideala läraren beskrevs som innovativ, kreativ, motiverad och engagerad och som en viktig länk mellan undervisningen och eleven. Samtidigt betonades vikten av att läraren har svenska som modersmål. Sammantaget kan man konstatera att över hälften av deltagarna betraktade den svenskspråkiga utbildningens framtid som god eller som mycket god, medan sex procent såg den svenskspråkiga utbildningens framtid som dålig eller mycket dålig. Kulturen och den kulturella tillhörigheten betonades inte särskilt mycket som ett enskilt tema, men den aspekten genomsyrade en stor del av kommentarerna gällande andra teman. Det samma kan också sägas om språket. Språkets och kulturens betydelse kom bland annat fram i frågor gällande lärarnas kompetens, lärarrollen, läromedlen, politiken och skolmiljön.