I Statistikcentralens nationella befolkningsprognos saknas variabeln modersmål och prognosen ger därför endast en bild av hur hela landets befolkningsutveckling förväntas se ut till exempel regionalt. Befolkningsprognoserna för den svenskspråkiga befolkningen byggs upp utifrån andra premisser än prognoserna för landet som helhet.
Enligt Statistikcentralens nationella befolkningsprognoser minskar befolkningen i antal på grund av den låga fruktsamheten från och med 2030-talet och framåt. Enligt Statistikcentralen kommer antalet barn i skolåldern att minska med 17 procent i hela landet åren 2021–2035. Och enligt prognoser om elevunderlaget kommer antalet elever under åren 2018–2040 att minska med 23 procent och stora regionala skillnader – med stora minskningar i en del av landet men minst minskningar i Nyland (-8 %) och till och med ökningar på Åland (6 %). (Nyyssölä & Kumpulainen, 2020)
Enligt en befolkningsprognos som sträcker sig fram till 2040 är det troligt att den svenskspråkiga befolkningen i Finland kommer att öka med ett par tusen personer (Saarela, 2020). Kommuner med en ung befolkning och stor inflyttning kan förväntas öka sin svenskspråkiga befolkning. De regionala variationerna är stora och befolkningsökningen och inflyttningen kommer i allmänhet att koncentreras till de urbana områdena. Kommuner som förväntas få ett ökat antal svenskspråkiga är Helsingfors, Sibbo och Mariehamn, samt vissa åländska kommuner, och i någon mån också Åbo. I andra tvåspråkiga kommuner som i Raseborg, Esbo, Hangö och Jakobstad, kommer det däremot att ske en klar minskning i antalet svenskspråkiga. Enligt prognosen är den procentuella ökningen störst i Jomala (36 %), Sibbo (28 %) och Grankulla (18 %), medan minskningen är störst i Hangö (-26 %), Pyttis (-16 %) och Kristinestad (-16 %). (Saarela, 2020)
Barnets vårdnadshavare ska efter barnets födelse anmäla barnets namn och modersmål till befolkningsdatasystemet. Enligt befolkningsdatasystemet kan var och en endast ha ett registrerat modersmål, även om personen i praktiken kan uppleva sig vara två- eller flerspråkig. Det registrerade språket, modersmålet, är framför allt ett administrativt redskap och berättar ingenting om den enskilda individens språkidentitet, rättigheter eller om de faktiska språkkunskaperna. Statistiken som baserar sig på modersmål säger heller ingenting om personernas födelseland eller bakgrund eller om till exempel skolspråk.
På 2000-talet har de tvåspråkiga familjerna (finska/svenska) oftare registrerat sina barn som svenskspråkiga än vad som tidigare var vanligt. I början av 1970-talet registrerades största delen eller omkring 60 procent av barnen i tvåspråkiga familjer som finskspråkiga. Trenden vände i mitten av 1970-talet, så att familjerna i praktiken blev mera tvåspråkiga och intresset för svenskan ökade. Hela 2010-talet och ännu i början av 2020-talet registrerades ungefär två tredjedelar av barnen i de tvåspråkiga familjerna som svenskspråkiga. Det finns stora regionala skillnader i förekomsten av tvåspråkiga familjer, men själva språkförhållandena i regionen har numera ingen stor inverkan på barnens språkregistrering. Föräldrarnas utbildningsnivå och moderns språk är centrala faktorer för barnens registrerade modersmål. Ju högre utbildningsnivå som föräldrarna har, desto större är andelen barn från tvåspråkiga hem som svenskregistreras. (Saarela, 2021)
De faktorer som starkt påverkar befolkningsprognoserna och som är specifika för den svenskspråkiga befolkningens del är bland annat följande:
- De svenskspråkiga flyttar nästan enbart inom de svensk- och tvåspråkiga regionerna. Den interna rörligheten (inkl. urbaniseringen) är i allmänhet inte lika kraftig för svenskspråkiga. (Saarela, 2020)
- Betydelsen av svenska som integrationsspråk för personer med annat modersmål än finska eller svenska och de regionala skillnaderna. (Saarela, 2020)
- Relativt sett hög flyttningsbenägenhet hos speciellt den unga svenskspråkiga befolkningen till Sverige. En nettoförlust på nästan 10 000 svenskspråkiga finländare under åren 2000–2017 (ca. 3 % av den svenskspråkiga befolkningen), men om man räknar in den rikssvenska inflyttningen till Finland var nettoförlusten endast omkring 1 300 personer under samma period. (Kepsu och Henriksson, 2019)
- Den svenskspråkiga befolkningens nativitetskurva följer inte alltid den nationella trenden och fruktsamhetstalet hos svenskspråkiga kvinnor är ofta högre än hos finskspråkiga kvinnor. Sedan år 1987 har svenskspråkiga haft högre fruktsamhet än i hela landet, med undantag för åren 1999–2006. De svenskspråkiga finländarnas fruktsamhet var 1,61 år 2017, jämfört med 1,49 för hela landet. (Rotkirch m.fl., 2018)
- Val på individnivå vid språkregistreringen. Barnets modersmål bestäms exempelvis inte automatiskt av mammans språk i de tvåspråkiga familjerna. Är mamman svenskspråkig och pappan finskspråkig är andelen svenskregistrerade barn cirka 75 procent. Är mamman finskspråkig och pappan svenskspråkig är andelen svenskregistrerade barn drygt 45 procent. (Saarela, 2021)
Då man utgående från befolkningsprognoserna gör prognoser för utbildningssektorn är det dessutom viktigt att ta i beaktande att modersmålet inte är det samma som undervisningsspråket och att det i de svenska skolorna finns många elever med andra modersmål, som till exempel finska.
