Det finns ofta ett mervärde i att betrakta den fortsatta utbildningen efter den grundläggande utbildningen som en helhet, det vill säga som utbildning på andra stadiet. Det här är fallet exempelvis med den svenskspråkiga årsklassen och skol/studiestigen på svenska, de 16-åringar som avslutar årskurs 9 från en svenskspråkig skola, gemensam ansökan och fortsatta studier på andra stadiet.

I Statistikcentralens nationella befolkningsprognos saknas variabeln modersmål och prognosen ger därför endast en bild av hur hela landets befolkningsutveckling förväntas se ut till exempel regionalt. I Statistikcentralens befolkningsprognoser, som offentliggörs vart tredje år, utgår man i prognosen år 2024 från att nettoinvandringen kommer att upprätthålla befolkningsökningen om den fortsätter som nu. Ur utbildningssektorns perspektiv är det ändå centralt att notera att antalet barn under 15 år kommer att minska från nuvarande 832 000 till drygt 700 000 fram till år 2070, vilket är en dramatisk minskning på omkring 16 procent.

Också MDI:s befolkningsprognoser betonar att minskningen av barn i skolåldern kommer att vara dramatisk och man pekar också på de regionala skillnaderna. MDI förutspår till och med en ännu större minskning i antalet skolelever fram till år 2050 och har räknat med att nativiteten fortsatt kommer att vara låg. Trots att invandringen skulle hållas på en fortsatt hög nivå så kommer det här inte att motverka minskningen i antal barn och unga i skolåldern. Årsklasserna kommer att fortsätta att minska de kommande 25 åren och leda till stora förändringar i skolnätet, enligt MDI:s prognos som publicerades 2025. 

Enligt den befolkningsprognos om den svenskspråkiga befolkningen i Finland som sträcker sig fram till 2040 är det troligt att den svenskspråkiga befolkningen kommer att öka med ett par tusen personer (Saarela, 2020). De regionala variationerna är stora och befolkningsökningen och inflyttningen kommer enligt prognosen att i allmänhet koncentreras till de urbana områdena. Kommuner med en ung befolkning och stor inflyttning kan till och med förväntas öka sin svenskspråkiga befolkning. Två- och svenskspråkiga kommuner som förväntas få ett ökat an­tal svenskspråkiga är Helsingfors, Sibbo och Mariehamn, samt vissa andra åländska kommuner, och i någon mån också Åbo. I andra tvåspråkiga kommuner som i Raseborg, Esbo, Hangö och Jakobstad, kommer det däremot att ske en klar minskning i antalet svenskspråkiga. Enligt prognosen är den procentuella ökningen störst i Jomala (36 %), Sibbo (28 %) och Grankulla (18 %), medan minskningen är störst i Hangö (-26 %), Pyttis (-16 %) och Kristinestad (-16 %). (Saarela, 2020)

Barnets vårdnadshavare ska efter barnets födelse anmäla barnets namn och modersmål till befolkningsdatasystemet. Enligt befolkningsdatasystemet kan var och en endast ha ett registrerat modersmål, även om personen i praktiken kan uppleva sig vara två- eller flerspråkig. Det registrerade språket, modersmålet, är framför allt ett administrativt redskap och berättar ingenting om den enskilda individens språkidentitet, rättigheter eller om de faktiska språkkunskaperna. Statistiken som baserar sig på modersmål säger heller ingenting om personernas födelseland eller bakgrund eller om till exempel skolspråk.

På 2000-talet har de tvåspråkiga familjerna (finska/svenska) oftare registrerat sina barn som svenskspråkiga än vad som tidigare var vanligt. I början av 1970-talet registrerades största delen eller omkring 60 procent av barnen i tvåspråkiga familjer som finskspråkiga. Trenden vände i mitten av 1970-talet, så att familjerna i praktiken blev mera tvåspråkiga och intresset för svenskan ökade. Hela 2010-talet och ännu i början av 2020-talet registrerades ungefär två tredjedelar av barnen i de tvåspråkiga familjerna som svenskspråkiga. Det finns stora regionala skillnader i förekomsten av tvåspråkiga familjer, men själva språkförhållandena i regionen har numera ingen stor inverkan på barnens språkregistrering. Föräldrarnas utbildningsnivå och moderns språk är faktorer som inverkar på barnens registrerade modersmål. Ju högre utbildningsnivå som föräldrarna har, desto större är andelen barn från tvåspråkiga hem som svenskregistreras. (Saarela, 2021)

Befolkningsprognoser för den svenskspråkiga befolkningen bör byggas upp utifrån andra premisser än prognoserna för landet som helhet. De faktorer som starkt påverkar befolkningsprognoserna nationellt och regionalt och som är specifika för den svenskspråkiga befolkningens del är bland annat följande:

  • De svenskspråkiga flyttar nästan enbart inom de svensk- och tvåspråkiga regionerna. Den interna rörligheten (inkl. urbaniseringen) är i allmänhet inte lika kraftig för svenskspråkiga. (Saarela, 2020)
  • Betydelsen av svenska som integrationsspråk för personer med annat modersmål än finska eller svenska och de regionala skillnaderna. (Saarela, 2020)
  • Relativt sett hög flyttningsbenägenhet hos speciellt den unga svenskspråkiga befolkningen till Sverige. Nettoförlusten var nästan 10 000 svenskspråkiga finländare under åren 2000–2017 (ca. 3 % av den svenskspråkiga befolkningen). Om man också räknar med den rikssvenska inflyttningen till Finland var nettoförlusten endast omkring 1 300 personer under samma period. (Kepsu och Henriksson, 2019)
  • Den svenskspråkiga befolkningens nativitetskurva följer inte alltid den nationella trenden och fruktsamhetstalet hos svenskspråkiga kvinnor är ofta högre än hos finskspråkiga kvinnor. Sedan år 1987 har svenskspråkiga i regel haft högre fruktsamhet än i hela landet. (Rotkirch m.fl., 2018) Att de svenskspråkiga kvinnorna har en något högre fruktsamhet än finskspråkiga kvinnor har förstärkts efter år 2006, och skillnaden har ökat ytterligare efter år 2015. De svenskspråkigas fruktsamhet var 1,61 år 2017, jämfört med 1,45 för de finskspråkiga. År 2019 var fruktsamhetstalet för svenskspråkiga kvinnor omkring 1,5 och för finskspråkiga kvinnor 1,3. (Saarela, 2020)
  • Val på individnivå vid språkregistreringen. Barnets modersmål bestäms inte automatiskt av mammans språk i de tvåspråkiga familjerna. Är mamman svenskspråkig och pappan finskspråkig är andelen svenskregistrerade barn cirka 75 procent. Är mamman finskspråkig och pappan svenskspråkig är andelen svenskregistrerade barn drygt 45 procent. (Saarela, 2021)

Då man utgående från befolkningsprognoserna gör prognoser för utbildningssektorn är det viktigt att ta i beaktande att modersmålet inte är det samma som undervisningsspråket och att det i de svenska skolorna finns många elever med andra modersmål, som till exempel finska. 

Tillbaka upp

En kraftig minskning av antalet barn i Fin­land och en minskad årsklass har på många sätt en stor inverkan på utbildningssektorn. I många regioner och kommuner har man redan under hela 2000-talet slagit samman eller lagt ner framför allt små skolor i jämn takt inom den grundläggande utbildningen. Antalet skolor har minskat med nästan 50 procent mellan åren 2000 och 2024 i hela landet. Under den här perioden ökade antalet barn/skola i medeltal och skolorna blev allt större, från i medeltal 145 elever/skola år 2000 till 265 elever/skola år 2024. De svenskspråkiga skolorna har minskat med 122 skolor under samma period, vilket motsvarar 37 procent, och antalet barn/skola har i medeltal ökat från 106 elever/skola år 2000 till 167 elever/skola år 2024. Också de svenskspråkiga skolorna blir allt större, men de är fortfarande små i jämförelse med skolorna i hela landet. 

Enligt en tidigare prognos om elevunderlaget kommer antalet elever under åren 2018–2040 att minska med 23 procent med stora regionala skillnader. Minskningen uppskattades inte vara lika stor i starkt svensk- och tvåspråkiga regioner som exempelvis i Nyland (-8 %) och på Åland. På Åland förutspåddes till och med en ökning i antalet elever (6 %). (Nyyssölä & Kumpulainen, 2020) I en uppföljande rapport om läget inom den grundläggande utbildningen konstateras bland annat att grundskolenätet krympte i över 70 procent av kommunerna i Finland 2011–2024 och att antalet kommuner med bara en grundskola fördubblades under perioden. Enligt den nya uppskattningen kommer antalet barn i grundskoleåldern att minska med över 16 procent i hela landet och i samtliga landskap fram till år 2040. (Honkasalo, 2025)

Ett stort intresse för att bevara och stödja det svenska språket och kulturen syns genom att många föräldrar idag registrerar sina barn som svenskspråkiga, men också genom att de väljer en svenskspråkig skola för sina barn, oberoende av det registrerade modersmålet. Intresset för den svenskspråkiga skolan, liksom det totala elevantalet inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen, ökade under 1980- och 1990-talet och resulterade i en situation där det i regel skrivs in fler barn i de svenskspråkiga skolorna än vad det finns svenskspråkiga barn enligt Statistikcentralen. (Saarela, 2021)

På orter som är starkt svenskdominerade med få tvåspråkiga familjer är tillskottet av elever med finska som modersmål förhållandevis litet i relativa tal, medan situationen är en helt annan på orter med ett stort antal två- och flerspråkiga familjer. Under de senaste åren har också de svenskspråkiga skolorna fått ett allt större antal elever med ett annat modersmål än svenska eller finska. I en del svensk- och tvåspråkiga regioner är invandringen så stor att den i sig ger ett betydande elevtillskott. Förutom befolkningsprognoserna enligt modersmål måste dessa faktorer tas i beaktande, då man beräknar elev- och studerandeunderlaget för de svenskspråkiga skolorna och läroanstalterna i framtiden. För mera information om elevantal och elevernas språkliga bakgrund inom den grundläggande utbildningen se här.

Årsklassen i de svenskspråkiga skolorna, det vill säga antalet elever i medeltal per årskurs 1–9, var omkring 3 900 elever (Åland ingår) år 2024. Samma år gick totalt 3 620 elever i årskurs 1 i de svenskspråkiga skolorna. Medan antalet 7-åringar med svenska som registrerat modersmål enligt Statistikcentralens officiella statistik var ännu något lägre. Skillnaden mellan antalet elever i årskurs 1 och antal barn som är svenskregistrerade har under de senaste åren varierat med mellan 260 och 460 elever eller 8–14 procent av årsklassen per år. År 2024 var tillskottet 13 procent för årskurs 1 och 12 procent för årskurserna 1–6. Naturligtvis förekommer det och ingår i beräkningen också en rörelse i motsatt riktning så att svenskregistrerade barn börjar i finskspråkig skola. Förutom elevtillskottet (netto), så har en relativt stor andel av barnen i de tvåspråkiga familjerna registrerats som svenskspråkiga redan från födseln. 

I tabellen nedan presenteras statistiken enligt region för barn i åldern 7–12 år i förhållande till antalet elever i årskurserna 1–6 för en utjämning av de årliga variationerna. Tillskottet av finskregistrerade elever finns i alla regioner med svenskspråkig utbildning, men är av naturliga skäl mera tydlig och framträdande på orter med stark tvåspråkighet. På starkt svenskdominerade orter med få tvåspråkiga familjer är tillskottet inte i första hand finskregistrerade elever utan främst elever med ett annat modersmål, eftersom integrationen i regioner som Österbotten och på Åland ofta sker på svenska. I statistiken för årskurserna 1–6 var tillskottet i Österbotten 17 procent och i Nyland och på Åland 12 procent, medan tillskottet i Egentliga Finland var betydligt mindre (4 %) år 2024. Det här är i linje med vad tillskottet varit de senaste åren.

Tabell: Antal svenskregistrerade 7–12-åringar och antal elever i årskurs 1–6 i den svenskspråkiga grundläggande utbildningen år 2024 enligt region. 

I tabellen presenteras statistiken enligt region för barn i åldern 7–12 år i förhållande till antalet elever i årskurserna 1–6. Tillskottet av finskregistrerade elever och elever med andra modersmål än svenska eller finska finns i alla regioner med svenskspråkig utbildning, men är av naturliga skäl mera tydlig och framträdande på orter med stark tvåspråkighet som i Nyland eller med stor andel elever med invandrarbakgrund som i Österbotten.

I en del kommuner kommer delar av tillskottet från grannkommunerna om tillgängligheten till svenskspråkiga utbildning är begränsad i regionen (t.ex. Tammerfors). På starkt svenskdominerade orter med få tvåspråkiga familjer som t.ex. i Korsnäs och Närpes är tillskottet inte i första hand finskregistrerade elever utan främst elever med ett annat modersmål än finska, eftersom integrationen sker på svenska. I en del regioner finns det ingen svenskspråkig skola, vilket i praktiken kan leda till en motsatt effekt då svenskspråkiga elever söker sig till finska skolor i större utsträckning (anges som ett bortfall i tabellen). En framtida utmaning om antalet svenskspråkiga skolor fortsätter att minska som hittills är att avstånden och därmed skolresorna blir alltför långa. I bilagan finns statistik som visar tillskottet enligt kommun år 2024.

För att göra en riktgivande prognos över den kommande årsklassen inom den svenskspråkiga utbildningen kan man utgå från storleken på de svenskregistrerade årskullarna som är under skolåldern, men med en ökning för det beräknade tillskottet av elever med andra modersmål än svenska (i medeltal 11,4 % de senaste fem åren). Med det här som utgångspunkt kommer antalet nya elever att minska under de närmaste åren, och vara som minst år på 2030-talet med omkring 3 200 elever i årskurs 1. Antalet svenskregistrerade sjuåringar är till och med under 3 000 åren 2030 och 2031

Diagram: Antal svenskregistrerade 7-åringar och antal elever i årskurs 1 i den svenskspråkiga grundläggande utbildningen åren 1990‒2024 och prognos för åren 2025‒2031.

Alt-text: Enligt den riktgivande uppskattningen kommer antalet nya elever att minska under de närmaste åren, och vara som minst år på 2030-talet med omkring 3 200 elever i årskurs 1. Antalet svenskregistrerade sjuåringar är enligt prognosen till och med under 3 000 åren 2030 och 2031.

Källa: Statistikcentralen. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Om man utgår ifrån Statistikcentralens prognos, som inte beaktar modersmål, för att göra en regional prognos över den kommande årsklassen i de svenskspråkiga skolorna på länge sikt så kan man eventuellt utgå ifrån den fördelning (%) av 7-åringarna som vanligtvis förekommit mellan de svensk- och finskspråkiga skolorna i den egna kommunen, med beaktande av större lokala förändringar som man kan förutse. På det här sättet undviker man att underskatta antalet elever i de svenska skolorna, vilket är resultatet om man enbart följer uppskattningar enligt modersmål.    

För att få en uppfattning om storleken på den årsklass som i framtiden kommer att söka sig till utbildning på andra stadiet och på högskolenivå kan man utgå ifrån de elever som avslutar årskurs 9 från en svenskspråkig skola, det vill säga uppskatta antalet studerande med utgångspunkt i den svenskspråkiga utbildningen. Sannolikheten för att man efter svenskspråkig grundskola söker sig till fortsatt utbildning på svenska är stor. 

Utgångspunkten för den uppskattade årsklassen i följande diagram är en framskrivning av antalet elever i årskurserna 1–9 i de svenskspråkiga skolorna. För att få en årsklassprognos som sträcker sig ända fram till år 2039 har en framskrivning även gjorts av antalet födda som har svenskregistrerats enligt Statistikcentralens befolkningsstatistik, med ett tillägg på 11,4 procent för att beakta det beräknade tillskottet till svenskspråkig grundläggande utbildning. Prognosen är riktgivande och baserar sig på att tillskottet fortsätter i samma omfattning, men beaktar exempelvis inte en eventuell ökning i antalet barn med ett annat modersmål som integreras på svenska. 

Enligt prognosen för åren 2025–2039 kommer antalet 16-åringar inom den svenskspråkiga utbildningen att minska inom de kommande åren från att ha varit 4 128 år 2024 till att vara omkring 3 500–3600 åren 2032–2033, vilket i stort sett är på samma nivå som det senast var åren 2014–2018. Från och med år 2034 minskar antalet 16-åringar enligt prognosen ändå ytterligare och antalet kan vara till och med mindre än 3 200 när vi närmar oss 2040-talet.

Diagram: Årsklassen åren 1995–2024 och prognos för årsklassen åren 2025–2039 för den svenskspråkiga utbildningen. 

Enligt prognosen för åren 2025–2039 kommer antalet 16-åringar inom den svenskspråkiga utbildningen att minska till omkring 3 500 åren 2032–2033. Från och med år 2034 minskar antalet 16-åringar ytterligare och antalet kan vara till och med mindre än 3 200 i början av 2040-talet.

 Källa: Statistikcentralen. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Tillbaka upp

Bland annat tillgängligheten på utbildning – ett tillräckligt stort utbud med attraktiva utbildningsalternativ på det egna skolspråket i närheten av hemmet – leder till regionala skillnader i möjligheten att fortsätta studierna på svenska både på andra stadiet och i universitet och yrkeshögskola. Ett tydligt exempel är att det svenskspråkiga utbildningsutbudet på andra stadiet i närheten av de svenska skolorna i exempelvis Björneborg och Tammerfors och andra språköar består av enbart gymnasieutbildning. 

Vanligtvis fortsätter skolstigen på det språk som barnet har deltagit i den småbarnspedagogiska verksamheten. Enligt de kartläggningar som gjordes i början av 2000-talet fortsatte nästan alla barn inom den svenskspråkiga småbarnspedagogiken till en svenskspråkig skola och därifrån fortsatte en stor andel vidare till svenskspråkiga studier på andra och tredje stadiet. (Lojander-Visapää, 2007; Kovero, 2011) De elever, obe­roende av registrerat modersmål, som avslutar den svenskspråkig grundskolan söker sig vanligtvis vidare till svenskspråkig utbildning på andra stadiet, vilket också framgår av statistik från gemensam ansökan i Vipunen. År 2025 sökte sig 93 procent vidare till en svenskspråkig utbildning på andra stadiet, 6 procent till en finskspråkig utbildning och 1 procent till engelsk utbildning. 

Statistiken för gemensam ansökan visar att omkring 65 procent av eleverna som avlagt den grundläggande utbildningen på svenska i första hand sökte till gymnasieutbildning år 2025 (varav 62 % till svenskspråkig, 2 % till finskspråkig gymnasieutbildning och 1 % till engelsk). Omkring 32 procent sökte till en yr­kesutbildning (varav 29 % till svenskspråkig och 4 % till finskspråkig yrkesutbildning). Det är något vanligare att söka vidare till yrkesstudier på finska än gymnasiestudier på finska och en orsak kan vara utmaningen med att hitta en lämplig yrkesutbildning på svenska inom den egna regionen. 

Av det totala antalet 3 714 förstahandssökande från svenskspråkig utbildning sökte 210 i första hand till en finskspråkig utbildning och 141 elever fick en studieplats år 2025. Det här innebär att 4 procent av de elever som avslutat den svenskspråkiga grundläggande utbildningen samma år fick en studieplats i en finskspråkig utbildning på andra stadiet. 

Skol- och studiestigen är till och med ännu mera språkligt homogen för de elever som avslutar den grundläggande utbildningen på finska. Nästan alla elever som avslutar den grundläggande utbildningen på finska söker sig vidare till en finskspråkig utbildning på andra stadiet (99 %). År 2025 sökte endast omkring 50 elever till studier på svenska på andra stadiet, och då huvudsakligen till ett gymnasium.

Diagram: Andelen förstahandssökande i gemensam ansökan till andra stadiet av de elever som avslutat grundläggande utbildning enligt utbildningens språk år 2025. 

De elever som avslutar den svenskspråkig grundskolan söker sig vanligtvis vidare till svenskspråkig utbildning på andra stadiet. År 2025 sökte sig 93 procent vidare till en svenskspråkig utbildning på andra stadiet, 6 procent till en finskspråkig utbildning och 1 procent till engelsk utbildning.

Källa: Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.    

Nästan 60 procent av de elever som hade svenska som modersmål sökte vidare till svenskspråkig gymnasieutbildning i gemensam ansökan år 2025 och 28 procent sökte sig vidare till en yrkesutbildning på svenska. Till en finskspråkig utbildning sökte sig omkring 9 procent av eleverna med svenska som modersmål. Omkring 300–400 svenskregistrerade elever, ofta i praktiken tvåspråkiga, har de senaste åren sökt till en finskspråkig utbildning på andra stadiet efter grundskolan. Till utbildningen som inleddes hösten 2025 sökte 310 personer med svenska som modersmål i första hand en studieplats inom en finskspråkig utbildning på andra stadiet efter grundskolan och av dessa tog 204 personer emot studieplatsen (varav 84 inom gymnasieutbildningen och 120 inom yrkesutbildningen).

Valen sker i bägge riktningar över språkgränsen, men endast omkring 325 elever, vilket motsvarar mindre än 1 procent av eleverna med finska som modersmål, sökte i första hand till en svenskspråkig utbildning på andra stadiet som började hösten 2025. Omkring 260 tog emot en studieplats inom en svenskspråkig utbildning (varav 183 inom gymnasieutbildningen och 66 inom yrkesutbildningen). Medan svenskspråkiga oftare söker sig till yrkesutbildning på finska så söker sig finskspråkiga främst till gymnasieutbildning på svenska.

Statistiken i diagrammet utgår helt och hållet från det registrerade modersmålet och säger ingenting om vilket språk som eleverna gått den grundläggande utbildningen på. Endast knappt 2 procent av eleverna med finska som modersmål sökte sig till en utbildning på ett annat språk än det egna modersmålet och eleverna med ett annat modersmål än svenska eller finska sökte sig i huvudsak till finskspråkiga utbildningar.

Diagram: Andelen förstahandssökande i gemensam ansökan till andra stadiet av de elever som avslutat den grundläggande utbildningen enligt elevernas modersmål och utbildningens språk år 2025.

Nästan 60 procent av de elever som hade svenska som modersmål sökte vidare till svenskspråkig gymnasieutbildning i gemensam ansökan år 2025 och 28 procent sökte sig vidare till en yrkesutbildning på svenska. Mindre än 1 procent av eleverna med finska som modersmål sökte till en svenskspråkig utbildning på andra stadiet.

Källa: Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.  

Regionförvaltningsverket utvärderade den regionala tillgången på basservice och tillgången till svenskspråkig utbildning år 2015. Den geografiska tillgängligheten till utbildningen på andra stadiet utvärderades så att skolbyggnadens placering sattes i relation till landets svenskspråkiga 16-åringar och deras boningsort. Inom andra stadiets utbildning beaktades gymnasieutbildningen och den grundläggande yrkesutbildningen för unga och de geografiska avstånd som man tog fasta på var 10 och 30 kilometer. Dessutom kartlades utbudet av olika utbildningsområden, alltså vilka valmöjligheter som var tillgängliga inom yrkesutbildningen. Senare utvärderingar som har publicerats gäller endast tillgängligheten på finskspråkig utbildning.

Tillgängligheten till en utbildning på andra stadiet i medeltal var år 2015 betydligt sämre för de 16-åringar som hade svenska som modersmål; 74 procent (jfr 85 % i hela landet) av de svenskspråkiga 16-åringarna ett svenskspråkigt gymnasium inom 10 kilometer från sitt hem, medan 48 procent (jfr 78 % i hela landet) hade en yrkesutbildningsenhet med svenskspråkig utbildning inom en radie på 10 kilometer. Största delen av de svenskspråkiga 16-åringarna hade en svenskspråkig utbildning på andra stadiet inom 30 kilometers avstånd från sitt hem, men fortsättningsvis finns områden, som skärgården och språköarna, där situationen i det här hänseendet är markant annorlunda. 

Också valmöjligheterna inom yrkesutbildningen var betydligt bättre i hela landet än för de svenskspråkiga – 42 procent av de svenskspråkiga 16-åringarna och 70 procent av alla 16-åringar i hela landet hade minst tre yrkesutbildningsalternativ/utbildningsområden högst 10 kilometer från hemmet.

Tillbaka upp

Ansökan år 2025

I och med att läroplikten utvidgades har alla under 18 år som avslutar den grundläggande utbildningen skyldighet att söka till fortsatt utbildning från och med våren 2021. I gemensam ansökan till utbildningar efter grundläggande utbildning kan sökanden söka till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och handledande utbildningar som yrkesutbildning som ordnas som krävande särskilt stöd, utbildning som handleder för examensutbildning (Hux), utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv (TELMA) och folkhögskolornas utbildningar som riktar sig till läropliktiga. Åland ingår inte i statistiken om gemensam ansökan.

Sammantaget ansökte 3 528 elever, som slutförde den grundläggande utbildningen våren 2025, i första hand om en studieplats inom den svenskspråkiga utbildningen på andra stadiet direkt samma år. För de studier som inleddes samma höst antogs 3 531 elever och 97 procent av de antagna tog emot sin studieplats (3 417 studerande). Knappt hälften eller 47 procent av alla förstahandssökande till svenskspråkiga utbildningar sökte till utbildningar i Nyland (1 659 sökande). De svenskspråkiga utbildningarna i Österbotten hade 1 458 sökande (omfattar också sökande till Mellersta och Norra Österbotten), vilket motsvarar drygt 40 procent av alla sökande.

Diagram: Förstahandssökande i gemensam ansökan (den egentliga ansökan) år 2025 från den grundläggande utbildningen till svenskspråkig utbildning på andra stadiet enligt den region där utbildningen finns.   

Knappt hälften av alla förstahandssökande till svenskspråkiga utbildningar sökte till utbildningar i Nyland. De svenskspråkiga utbildningarna i Österbotten hade 1 458 sökande, vilket motsvarar drygt 40 procent av alla sökande. 97 procent av de antagna tog emot sin studieplats.

Österbotten omfattar Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten.                                                              

Källa: Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

De svenskspråkiga utbildningarna på andra stadiet hade till och med något flera sökande och antagna år 2025 än år 2024 och ännu för de här åren märks inte minskningen av årskullarna för 16-åringarna. Inom de flesta utbildningsområdena inom yrkesutbildningen sökte och antogs något flera studerande år 2025 än ett år tidigare. Antalet sökande och antagna var något färre inom det humanistiska och konstnärliga området och databehandling och kommunikation. Av alla sökande till en svenskspråkig utbildning på andra stadiet våren 2025 sökte 63 procent i första hand till en gymnasieutbildning och 37 procent till en yrkesutbildning. I statistiken ingår alla sökande oberoende av när de avslutat den grundläggande utbildningen. 

Tabell: Förstahandssökande och det totala antalet antagna i gemensam ansökan (den egentliga ansökan) till den svenskspråkiga gymnasie- och yrkesutbildningen (grundexamina enligt område) som inleddes hösten 2024 och hösten 2025.

De svenskspråkiga utbildningarna på andra stadiet hade till och med något flera sökande och antagna år 2025 än år 2024. Inom de flesta utbildningsområdena inom yrkesutbildningen sökte och antogs något flera studerande år 2025 än ett år tidigare.

I hela landet sökte cirka 77 100 till studier för antingen yrkesinriktade grundexamina eller till gymnasiestudier via gemensam ansökan våren 2025. Till yrkesutbildningen sökte cirka 39 900 personer i första hand och till gymnasieutbildningen cirka 37 200 personer. Det här betyder att andelen sökande till yrkesutbildningen var 52 procent och till gymnasieutbildningen 48 procent. Den här statistiken omfattar alla sökande till gymnasier och yrkesläroanstalter, det vill säga också sådana sökande som inte avslutat grundskolan samma vår.

Till antingen gymnasieutbildning eller yrkesutbildning på svenska sökte 3 840 förstahandssökande våren 2025. Inom den svenskspråkiga utbildningen sökte 37 procent till yrkesutbildningen och 63 procent till gymnasieutbildningen – vilket motsvarar 1 404 sökande till yrkesutbildningen och 2 436 sökandet till gymnasieutbildningen. Det här visar på en tydlig skillnad mellan den svensk- och finskspråkiga utbildningen, nämligen att inom den svenskspråkiga utbildningen är gymnasiebenägenheten betydligt högre än inom den finskspråkiga utbildningen. 

De regionala skillnaderna är stora i fråga om andelen sökande till svenskspråkig gymnasie- och yrkesutbildning. I Nyland sökte totalt 1 821 i första hand till en svenskspråkig utbildning år 2025 och till och med 1 386 av dessa sökte till en gymnasieutbildning (motsvarar 76 %). I Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten sökte 1 569 samma år till en svenskspråkig utbildning och av dessa sökte 750 till en gymnasieutbildning (motsvarar 48 %). I Österbotten är det alltså betydligt vanligare att välja en yrkesutbildning än i Nyland – 52 % i Österbotten jämfört med 24 % i Nyland år 2025. I gruppen Övriga ingår gymnasieutbildningen på språköarna och i de regionerna finns ingen svenskspråkig yrkesutbildning, vilket är förklaringen till att gymnasieandelen här är 100 procent. Fördelningen mellan gymnasie- och yrkesstudier efter den grundläggande utbildningen är betydligt ojämnare inom den svenskspråkiga utbildningen (omkring 60/40) än nationellt (omkring 50/50) och de stora skillnaderna kan ha följder också regionalt för sysselsättning och rekrytering.

Diagram: Fördelningen mellan förstahandssökande till gymnasie- och yrkesutbildning nationellt och till svenskspråkig utbildning enligt region i gemensam ansökan våren 2025.

Inom den svenskspråkiga utbildningen är gymnasiebenägenheten betydligt högre än inom den finskspråkiga utbildningen. De regionala skillnaderna är stora i fråga om andelen sökande till svenskspråkig gymnasie- och yrkesutbildning.

Österbotten omfattar Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten.                                                              

Källa: Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Den höga gymnasiebenägenheten, speciellt i Nyland, är ett särdrag för den svenskspråkiga utbildningen. Med undantag för år 2011 har det under hela 2000-talet alltid varit flera förstahandssökande och antagna i gemensam ansökan till gymnasieutbildningen än till yrkesutbildningen inom den svenskspråkiga utbildningen. År 2025 var 16–18-åringarna i medeltal omkring 3 730 och årsklassen minskar enligt prognosen de kommande åren. Årsklassen 16–18-åringar, som är beräknad utgående från de elever som avlagt svenskspråkig grundläggande utbildning presenteras utan Åland i diagrammet, eftersom utbildningarna på Åland inte ingår i gemensam ansökan. Observera också att det finns andra alternativ för de sökande än de gymnasie- och yrkesutbildningar som ingår i gemensam ansökan, som utbildningar utomlands eller på Åland eller utbildningar via kontinuerlig ansökan.

Diagram: Tillströmning till svenskspråkig utbildning på andra stadiet åren 2000–2025.

Med undantag för år 2011 har det under hela 2000-talet alltid varit flera förstahandssökande och antagna till gymnasieutbildningen än till yrkesutbildningen inom den svenskspråkiga utbildningen. År 2025 var 16–18-åringarna i medeltal omkring 3 730, beräknad utgående från de elever som avlagt svenskspråkig grundläggande utbildning.

Källa: Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Tillbaka upp