Lärarna och rektorerna i Finland

Lärarna och rektorerna år 2019

Lärarsituationen inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen presenteras här utgående från den situation som gällde 1.9.2019. Alla skolor och läroanstalter svarade inte på Statistikcentralens förfrågan år 2019 och statistiken är inte heltäckande. Redan år 2016 var svarsprocenten betydligt lägre än under tidigare insamlingar av lärarstatistik och tyvärr har svarsandelen minskat ytterligare år 2019.

Lärarnas formella behörighet i Finland ligger sedan länge på en hög nivå och det här är en framgångsfaktor för utbildningen. Dessutom har lärarnas rörlighet inte konstaterats vara särskilt stor i jämförelse med andra yrken och det här beror säkert till stor del på att den största delen av lärarna är nöjda med sitt arbete. Att lärarna trivs i arbetet och upplever att deras yrke uppskattas i samhället inverkar på hur länge de vill stanna kvar som lärare, men också indirekt på hur studerande söker sig till lärarutbildningen och nyutexaminerade söker sig till lärartjänster.

Totalt var 90,6 procent av alla rektorer och lärare i de svenskspråkiga skolorna formellt behöriga för sin uppgift år 2019. I hela landet var upp till 95,1 procent av rektorerna och lärarna behöriga. Andelen var den samma ifråga om rektorer och lärare i huvudsyssla och skillnaden var omkring 5 procentenheter beroende på undervisningsspråk. Störst var skillnaderna, som framgår av diagrammet, framför allt i fråga om klasslärarna och lärarna inom förskoleundervisningen, specialklass- och speciallärarna samt timlärarna i huvudsyssla.

Diagram: Den procentuella andelen formellt behöriga rektorer och lärare inom den grundläggande utbildningen enligt tjänstetyp och undervisningsspråk år 2019.

Svarsprocenten i hela landet 2019: grundläggande utbildning 49,2 %. Svarsprocenten inom den svenskspråkiga utbildningen 2019: grundläggande utbildning 40,3 %.

Källa: Statistikcentralen - Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Av alla lektorer och timlärare i huvudsyssla var 91,8 procent formellt behöriga i de svenskspråkiga skolorna och i de finskspråkiga skolorna var 96,3 procent behöriga. Då man beaktar de ämnen som läraren huvudsakligen undervisar i finns det en skillnad i behörighet beroende på undervisningsspråk, men också beroende på undervisningsämne.

Inom den svenskspråkiga utbildningen var en stor del av lektorerna och timlärarna i huvudsyssla i de största undervisningsämnena behöriga. Alla lärare som svarade på enkäten och hade antingen modersmål och litteratur (svenska) eller det andra inhemska språket finska som sina huvudsakliga undervisningsämnen var behöriga och i matematik var 91,9 procent behöriga. Av lärarna i matematik och naturvetenskapliga ämnen (fysik, kemi, geografi, biologi, miljö- och naturvetenskaper) var 90,6 procent behöriga. Andelen behöriga i till exempel fysik och historia var lägre år 2019 än år 2016 trots att behörigheten totalt sett har ökat en aning bland lektorerna och timlärarna i huvudsyssla.

Tabell: Antal och andel formellt behöriga lektorer och timlärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen enligt det huvudsakliga undervisningsämnet år 2019.

Inom den finskspråkiga utbildningen var andelen behöriga lektorer och timlärare i huvudsyssla i engelska, det andra inhemska språket svenska och modersmål och litteratur (finska) omkring 98 procent, medan behörigheten i matematik var en aning lägre (96,4 %). Av lärarna i matematik och naturvetenskapliga ämnen (fysik, kemi, geografi, biologi, miljö- och naturvetenskaper) var 97,2 procent behöriga.

Att samtidigt betrakta ämneslärarsituationen inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen ger en tydligare helhetsbild. Enligt statistiken för lektorer och timlärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen år 2019 framkommer att behörigheten totalt sett var lägst i till exempel fysik, elev- och studiehandledning, musik och bildkonst, eftersom andelen behöriga i de här ämnena var 79–83 procent. Speciellt bör man här lägga märke till den låga behörighetsgraden bland elev- och studiehandledarna, eftersom man i dagsläget dessutom kan se ett ökat behov av studiehandledning och handledningskompetens till följd av aktuella reformer både inom yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen, men också till följd av satsningar på kontinuerligt lärande och den utvidgade läroplikten.

Andelen formellt behöriga rektorer och lärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga utbildningen var 91,0 procent (finskspråkig utbildning 95,5 %), men behörigheten varierade beroende på landskap. I Österbotten var 95,7 procent av de som deltog i den statistiska insamlingen behöriga, i Nyland 88,6 procent och i Egentliga Finland 89,0 procent. Inom den finskspråkiga utbildningen var Österbotten (91,4 %) och Nyland (92,9 %) de landskap som hade lägst andel behöriga.

Diagram: Den procentuella andelen formellt behöriga rektorer och lärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen enligt landskap år 2019.

Svarsprocenten inom den svenskspråkiga utbildningen 2019: grundläggande utbildning 40,3 %.

Källa: Statistikcentralen - Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Inom den svenskspråkiga utbildningen var totalt 90,9 procent av klasslärarna och lärarna inom förskoleundervisningen behöriga för sin uppgift. Den största andelen behöriga klasslärare och lärare inom förskoleundervisningen, om man bortser från områden med mycket få lärare som undervisar på svenska, fanns i Österbotten (97,2 %). I Nyland och Egentliga Finland var omkring 87 procent behöriga. Det här kan ställas i relation till att andelen behöriga var omkring 80 procent i Nyland och Egentliga Finland år 2016. De lärare inom förskoleundervisningen, som undervisade i en skola inom den grundläggande utbildningen och som svarade på enkäten 2019 var endast 7 till antalet – alla var behöriga.

Behörighetssituationen för klasslärarna och lärarna inom förskoleundervisningen var betydligt bättre i de finskspråkiga än i de svenskspråkiga skolorna (totalt en skillnad på 5,6 procentenheter). Inom den finskspråkiga utbildningen var 96,5 procent behöriga för sin uppgift och den lägsta behörighetsgraden regionalt sett fanns i Österbotten och Nyland där andelen behöriga var mellan 92 och 94 procent.

Skillnaderna mellan landskapen när det gäller lektorernas behörighet är betydligt mindre och totalt sett var andelen behöriga 96,1 procent inom den svenskspråkiga utbildningen (finskspråkig utbildning 97,5 %). Både i Österbotten och i Nyland var 96 procent av lektorerna behöriga och i Egentliga Finland hela 97 procent. Andelen behöriga lektorer ökade kontinuerligt under perioden 2010–2016, men i insamlingen år 2019 var situationen i stort sett oförändrad från år 2016 (endast en liten minskning på 0,2 procentenheter).

Andelen formellt behöriga specialklasslärare och speciallärare inom den svenskspråkiga utbildningen var 85,1 procent (finskspråkig utbildning 90,6 %). Inom den svenskspråkiga utbildningen var nästan alla de specialklasslärare och speciallärare som svarade på enkäten i Österbotten år 2019 behöriga. I Nyland var behörighetsgraden betydligt lägre (77,9 %) och skillnaden mellan landskapen var ungefär den samma som i insamlingen år 2016. Också inom den finskspråkiga utbildningen hade Nyland den lägsta andelen behöriga (83,7 %).

Tabell: Antal och andel formellt behöriga klasslärare och lärare inom förskoleundervisningen, lektorer samt specialklass- och speciallärare inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen enligt landskap år 2019. 

Åldersfördelningen inom lärarkåren har betydelse för skolans långsiktiga utveckling. De äldre lärarna har en yrkeskompetens som baserar sig på en lång arbetserfarenhet, medan de yngre lärarna har en utbildning som utgår från den senaste kunskapen och forskningen. Att följa upp åldersfördelningen bland lärarna är också en central åtgärd för att undvika lärarbrist och förbereda sig för de framtida behoven. Om åldersstrukturen tyder på att många lärare i ett visst ämne eller en viss tjänstetyp närmar sig pensionsåldern är det av stor betydelse att man reagerar i tid – hur stor andel av lärarna som till exempel är 50 år eller äldre är därför en viktig signal. En ganska jämn åldersstruktur betyder också att pensionsavgången blir jämnare.

Åldersstrukturen för rektorerna och lärarna inom den grundläggande utbildningen visar, liksom i tidigare kartläggningar, att de svenskspråkiga skolorna har en yngre lärarkår och en något jämnare åldersfördelning än de finskspråkiga skolorna. Av alla rektorer och lärare som deltog i insamlingen och som undervisade på svenska var 30,8 procent under 40 år, medan 33,5 procent var i ålderskategorin 40–49 år och 35,7 procent var 50 år eller äldre. I de finskspråkiga skolorna var 26,3 procent under 40 år, medan 32,9 procent var 40–49 år och resten eller 40,8 procent var 50 år eller äldre. Rektorerna och lärarna som var 50 år eller äldre utgjorde den största gruppen och lärarkåren har blivit äldre både inom den svenskspråkiga utbildningen och i hela landet.

Åldersfördelningen visar att framför allt rektorerna var 50 år eller äldre (49,0 %). Men också de största grupperna av lektorerna (38,0 %) samt klasslärarna och lärarna inom förskoleundervisningen (35,7 %) fanns i samma kategori och andelen som är över 50 år har ökat med omkring 5 procentenheter i de svenskspråkiga skolorna sedan år 2016. Samtidigt har andelen rektorer samt specialklasslärare och speciallärare i samma ålderskategori minskat något under samma tidsperiod. Andelen rektorer och lärare i huvudsyssla som är 50 år eller äldre ökade nationellt med 1,9 procentenheter mellan åren 2016 och 2019 (från 38,6 % till 40,5 %) och i de svenskspråkiga skolorna med 2,4 procentenheter (från 33,4 % till 35,8 %).

Tabell: Andelen rektorer och lärare i huvudsyssla inom den grundläggande utbildningen som är 50 år eller äldre enligt tjänstetyp och undervisningsspråk åren 2016 och 2019.

Både internationellt och i Finland har man redan tidigare kunnat konstatera att det speciellt i de lägre årskurserna är vanligast med kvinnliga lärare. Med en jämnare könsfördelning skulle skolorna tydligare förmedla betydelsen av jämställdhet. Ingenting tyder ändå i nuläget på en jämnare könsfördelning bland lärarna i framtiden. Den största delen av sökande och antagna till både klasslärarutbildningen och utbildningen för lärare inom småbarnspedagogiken är kvinnor. De senaste åren har omkring 60–70% av de sökande och av de antagna till utbildningen för klasslärare och rentav 80–90 % av de sökande och antagna till utbildningen för lärare inom småbarnspedagogiken varit kvinnor.

Inom den grundläggande utbildningen är majoriteten av lärarna kvinnor och situationen är som helhet i stort sett den samma både i skolor med svenska som undervisningsspråk och i hela landet. Enligt uppgifterna för år 2019 var 78,5 procent av lärarna i de svenskspråkiga skolorna kvinnor, medan den motsvarande andelen år 2016 var 77,3 procent. I hela landet var de kvinnliga lärarnas andel i stort sett lika stor (77,7 %) år 2019. Inom de flesta tjänstetyperna har andelen kvinnor ökat sedan år 2016, förutom i fråga om specialklasslärarna och speciallärarna (andelen har minskat med 2 procentenheter) och timlärarna i huvudsyssla (minskning med 7 procentenheter).

Från och med år 2016 ordnas klasslärarutbildning på svenska både vid Åbo Akademi och vid Helsingfors universitet. Av statistiken från den gemensamma ansökan till högskolor framgår att de sökande till svenskspråkig klasslärarutbildning de senaste åren har varit omkring 330–370 och omkring 25–35 procent av de sökande har antagits. Andelen antagna av de sökande var 32 procent år 2020. Det att både Åbo Akademi och Helsingfors universitet numera ordnar klasslärarutbildning innebär att antalet sökande, men framför allt antalet antagna, har ökat och de senaste åren har det varit en aning lättare att komma in till en svenskspråkig klasslärarutbildning. Det är lättare att komma in på en klasslärarutbildning på svenska än på finska där endast omkring 15 procent av de sökande antas.

Lärarna deltagande i fortbildning (2018)

För att få en bild av hur ofta och i vilken omfattning som lärarna deltar i olika typer av fortbildning och vidareutbildning har Statistikcentralen samlat in uppgifter om lärarnas fortbildningsaktiviteter. I insamlingen framgår deltagande i examensinriktad utbildning, utbildning som ger behörighet eller specialkompetens, personalutbildning som arrangeras av arbetsgivaren, utbildning som upprätthåller och kompletterar yrkeskompetensen och dessutom expertutbyte i Finland eller utomlands.

Nationellt sett deltog 88 procent av de lärare inom den grundläggande utbildningen som deltog i enkäten i fortbildning år 2018. I de skolor som har svenska som undervisningsspråk var lärarnas fortbildningsaktivitet endast 80 procent. Skillnaden i aktivitet mellan de svenskspråkiga och finskspråkiga skolorna var till och med 8 procentenheter. Att lärarna i de finskspråkiga läroanstalterna oftare deltog i fortbildning än lärarna i de svenskspråkiga läroanstalterna gäller inte bara den grundläggande utbildningen utan också gymnasieutbildningen och den fria bildningen, men med undantag av yrkeslärarna på andra stadiet. Mest aktiva inom den grundläggande utbildningen var rektorerna både inom den svensk- och finskspråkiga utbildningen – i hela landet deltog 94 procent av rektorerna i fortbildning och 88 procent av rektorerna i de svenskspråkiga skolorna deltog i fortbildning år 2018.

Tabell: Andelen lärare inom den grundläggande utbildningen som hade deltagit i fortbildning eller expertutbyte åren 2012, 2015 och 2018 enligt undervisningsspråk.

I de skolor som har svenska som undervisningsspråk var lärarnas fortbildningsaktivitet till och med 89 procent år 2012, men endast 69 procent år 2015. Minskningen från 2012 till 2015 var mycket stor, vilket var speciellt förvånande eftersom det år 2015 erbjöds stora mängder fortbildning i och med utarbetandet och implementeringen av de nya läroplansgrunderna. Mellan åren 2015 och 2018 har aktiviteten ändå ökat märkbart igen.

Diagram: Andelen lärare inom den grundläggande utbildningen som hade deltagit i fortbildning eller expertutbyte åren 2012, 2015 och 2018 enligt undervisningsspråk.

Svarsprocenten inom den svenskspråkiga utbildningen 2019: grundläggande utbildning 40,3 %.                 

Källa: Statistikcentralen - Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Med ett dagsverke avser man en arbetsinsats som motsvarar minst 6 timmar och tillfällen som var kortare än 3 timmar beaktades överhuvudtaget inte i insamlingen. Inom den grundläggande utbildningen använde lärarna mest tid på fortbildning som hade som målsättning att uppdatera och komplettera yrkeskompetensen, det vill säga sådan fortbildning som man ofta använder sin egen fritid till och/eller sådan fortbildning som ordnas av ämnesföreningar eller fortbildning som finansieras av staten eller regionförvaltningsverket. Näst mest tid använde lärarna inom den grundläggande utbildningen på behörighetsgivande fortbildning.

Fördelningen av den använda tiden för fortbildning visar att 36 procent av tiden var fortbildning för att uppdatera och komplettera kunnandet, 26 procent var behörighetsgivande utbildning som till exempel pedagogiska studier, 24 procent av fortbildningsdagarna var personalutbildning som har anordnats av arbetsgivare, 13 procent var examensinriktad utbildning och examensdelar och resten var expertutbyte.

För drygt 30 procent av lärarna inom den grundläggande utbildningen hade en individuell utbildnings- och utvecklingsplan utarbetats och fastställts år 2018, vilket är en stor minskning sedan år 2015 då andelen var 39 procent. (Kola-Torvinen & Kumpulainen 2020)

Opettajat ja rehtorit Suomessa 2019: Esi- ja perusopetuksen opettajat

Lärarna och rektorerna i Finland 2019. Lärarbehovet nu och i framtiden

Opettajat ja rehtorit Suomessa 2019: Opettajien osallistuminen jatko- ja täydennyskoulutukseen, asiantuntijavaihtoon sekä työelämäjaksoille

Opettajat ja rehtorit Suomessa 2019: Esi- ja perusopetuksen opetusryhmät

Opettajat ja rehtorit Suomessa 2019: Hakeminen opettajankoulutukseen

Lärare och rektorer år 2013

Lärarnas behörighetsgrad är betydligt lägre inom den svenskspråkiga utbildningen än inom den finskspråkiga. Samtidigt visar åldersstrukturen för lärarna inom den grundläggande utbildningen att de svenskspråkiga skolorna har en yngre lärarkår än de finskspråkiga skolorna. De här slutsatserna kan man dra av alla de kartläggningar som sedan år 2005 har gjorts av Statistikcentralen i nära samarbete med undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Alla skolor och läroanstalter har inte svarat på Statistikcentralens förfrågan och statistiken är därför inte heltäckande.

Av de 2 418 lärarna inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen, som omfattades av insamlingen år 2013, var 79,2 procent formellt behöriga för sin uppgift (omfattar inte lärarna på Åland). I hela landet var 88,7 procent behöriga då insamlingen gjordes. Skillnaden är alltså betydande (en skillnad på knappt 10 procentenheter) och berör de flesta och de största kategorierna av lärare inom den grundläggande utbildningen; undantagen är rektorerna, lärarna inom förskoleundervisningen och speciallärarna med specialundervisning på deltid, som har samma eller en högre behörighetsgrad än den finskspråkiga utbildningen. Stora skillnader förekommer naturligtvis inom den svenskspråkiga skolan beroende på lärarkategori, undervisningsämne och region. Samtidigt är det viktigt att konstatera att satsningar har gjorts och vissa förbättringar skett t.ex. när det gäller tillgången på behöriga speciallärare och specialklasslärare. Andelen behöriga speciallärare inom den svenskspråkiga utbildningen har t.ex. ökat med 4,1 procentenheter sedan år 2010 och var år 2013 till och med 78,9 procent. År 2005 var andelen behöriga speciallärare och specialklasslärare 66,3 procent. (Kumpulainen, 2014)

Diagram: Andelen formellt behöriga rektorer och lärare enligt undervisningsspråk och lärarkategori inom den grundläggande utbildningen år 2013.

Källa: Statistikcentralen. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Diagram: Den formella behörigheten bland rektorer och lärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen enligt landskap år 2013.

Källa: Statistikcentralen. Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Insamlingen ger viktig information om lärarkårens åldersstruktur och behörighetsgrad, nationellt och regionalt, med tanke på den prognostisering av lärarbehovet som ligger till grund för de kvantitativa besluten gällande lärarutbildningen. För avtalsperioden 2013–2016 höjdes målen för t.ex. barnträdgårdlärar-, klasslärar-, speciallärarutbildningarna jämfört med tidigare avtalsperioder. Dessutom genomförs regelbundet enskilda satsningar och ökningar inom vissa områden där lärarbehovet är ovanligt stort och akut; under de senaste åren har det här gällt t.ex. utbildningen för barnträdgårdslärare och studiehandledare. (Kumpulainen, 2014) (Nissinen & Välijärvi 2011)

Prognostiseringen görs naturligtvis inte endast utgående ifrån uppgifter om lärarnas ålder och behörighetsgrad, utan också andra faktorer tas i beaktande som t.ex. elev- och befolkningsstatistik, befolkningsprognoser, uppgifter om lärarutbildningen, lärarnas pensionsavgång och arbetskarriär. Dessutom inverkar också i hur stor grad som de utexaminerade lärarna söker sig till tjänster inom bildningssektorn och hur de är villiga att stanna kvar inom läraryrket. Inom projektet ”Pedagoginen asiantuntijuus liikkeessä” har de här frågorna varit centrala och bl.a. enligt TALIS (Teaching and Learning International Survey) 2013 trivs de finländska lärarna i sitt arbete och skulle välja sitt yrke igenom, dvs. de har inte ångrat sitt yrkesval, dessutom upplever internationellt sett en stor andel av lärarna att deras arbete uppskattas i Finland. (Jokinen, m.fl., 2014) (Taajamo, m.fl., 2014)

Den finskspråkiga klasslärarutbildningen hade omkring 8 350 sökande till den utbildning som inleddes hösten 2013 och av dessa antogs ca 10 procent (10 procent av de sökande antogs också åren 2011 och 2012). Till klasslärarutbildningen vid Åbo Akademi sökte 413 personer samma år och omkring 23 procent av de här antogs. Den andel av de antagna som slutligen tog emot sin studieplats var ungefär lika stor inom den svensk- och finskspråkiga utbildningen hösten 2013, eller knappt 90 procent. Klasslärarutbildningen är med andra ord mycket populär och i stort sett var tionde antas inom den finskspråkiga utbildningen, medan knappt var fjärde sökande antas till utbildningen på svenskt håll. Under de senaste tre åren har antalet sökande till klasslärarutbildningen på svenska ökat med omkring 20 procent (18 procent inom den finskspråkiga utbildningen). (Kumpulainen, 2014)

Lärarnas deltagande i fortbildning (2012)

Stora satsningar har gjorts på fortbildningen för lärarna under de senaste åren och speciellt från och med år 2010 i och med det nationella programmet Kunnig, som initierats av undervisnings- och kulturministeriet. För att få en bild av hur ofta och i vilken omfattning som lärarna deltar i olika typer av fortbildning har Statistikcentralen fått i uppdrag att samla in uppgifter om lärarnas fortbildningsaktiviteter i samband med den insamling av lärarstatistik som genomfördes åren 2008, 2010 och 2013 angående fortbildningen ett år tidigare. De flesta lärargrupperna hade en betydligt större aktivitet när det gällde fortbildning år 2012 i jämförelse med åren 2009 och 2007. Lärarna på Åland och tjänstlediga lärare omfattas inte av statistiken.

Inom hela den grundläggande utbildningen hade omkring 79 procent av lärarna deltagit i fortbildning år 2012 och rektorerna och lektorerna inom den grundläggande utbildningen är bland de aktivaste lärargrupperna över huvudtaget. I de skolor som har svenska som undervisningsspråk är lärarnas fortbildningsaktivitet (89 procent) betydligt större än i de finskspråkiga skolorna (78 procent). Skillnaden i aktivitet är till och med nästan 10 procentenheter. Ökningen i aktivitet mellan år 2009 och 2012 är till och med 14 procentenheter inom den svenskspråkiga utbildningen. (Kumpulainen, 2014)

Som orsaker till att ungefär en femtedel av lärarna inte deltar i fortbildning anges bl.a. att

• avstånden till utbildningarna är långa,
• fortbildningsutbudet är litet inom den egna regionen,
• det inte finns lämplig fortbildning att delta i och
• utbildningsanordnarnas allt svagare ekonomi ger inte möjlighet till vikarier och ersatta resekostnader.

Med ett dagsverke avser man en arbetsinsats som motsvarar minst 6 timmar. Inom den grundläggande utbildningen är drygt 40 procent av fortbildningsdagarna personalutbildning som har anordnats av arbetsgivare, 9 procent är examensinriktad utbildning och examensdelar och 17 procent är behörighetsgivande utbildning som t.ex. pedagogiska studier. För drygt 10 procent av lärarna inom den grundläggande utbildningen har en individuell utbildnings- och utvecklingsplan utarbetats och fastställts. (Kumpulainen, 2014)

Resultaten från den internationella undersökningen om undervisningen och inlärningen TALIS 2013 visade att lärarna i Finland deltar klart mindre i utbildningar som stöder yrkesutvecklingen än i de andra länderna som deltog; genomsnittet i TALIS-undersökningen var 8 dagar per år och lärare i fort- och vidareutbildning, medan genomsnittet i Finland var bara tre dagar per år. I de deltagande länderna i TALIS uppgav 88 procent av lärarna att de har deltagit i utbildning som stöder den egna yrkesutvecklingen under det senaste året, medan 79 procent av lärarna i Finland hade deltagit i sådan utbildning under motsvarande tid. Dessutom är andelen lärare med utbildnings- och utvecklingsplaner liten i jämförelse med andra länder och i Finland är det också i internationell jämförelse ovanligt med mentorskap och att man ordnar speciella tillfällen där man hjälper och handleder nya lärare (introduktion i arbetet). Undersökningen förverkligas av OECD och 34 länder deltog. I Finland deltog över 150 skolor i årskurs 7–9, vilket betyder att drygt 2 700 lärare omfattades av undersökningen. TALIS 2013 fokuserade på lärarnas arbetsförhållanden och på hur lärarnas arbete uppskattas. Dessutom analyserades bl.a. om lärarnas yrkesmässiga utvecklingsbehov och utbudet av fortbildning och kompletterande utbildning möts. (Taajamo, m.fl., 2014)

Utbildningsstyrelsen finansierar, följer upp och utvecklar fortbildning riktad till undervisningsväsendets personal. Den nationella finansieringen för undervisningsväsendets personalutbildning är årligen ca 10 miljoner euro och deltagarantalet är över 23 000 personer. Finansieringen är statsunderstöd som utbetalas för godkända utbildningar efter en ansökningsprocess. Utbildningarna är ofta längre och processinriktade fortbildningar som innehåller ett pedagogiskt användande av IKT. Fortbildningen skall främja utbildningssystemet och utbildningens kvalitet samt verkställa förnyelser inom utbildningspolitiken. Till utbildningens målgrupp hör rektorer, lärare, studiehandledare samt stödpersonal såsom t.ex. skolkuratorer, skolpsykologer och ledare för morgon- och eftermiddagsverksamheten inom Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde (allmänbildande utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och fritt bildningsarbete samt fortbildning som gäller hela undervisningsväsendets personal, t.ex. ledarskapsutbildning).

 Lärarna och rektorerna år 2016

Lärarsituationen inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen presenteras här utgående från den situation som gällde 1.3.2016. Uppgifterna har samlats in av Statistikcentralen i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Motsvarande insamling har tidigare gjorts åren 2002, 2005, 2008, 2010 och 2013. År 2016 samlades lärarstatistiken in för första gången med en enkät på nätet, som lärarna personligen fyllde i – enkäten skickades direkt till lärarnas e-postadresser. De lärare som undervisade i flera läroanstalter fick en separat enkät för varje läroanstalt, det vill säga en lärare som exempelvis undervisade vid två läroanstalter meddelades som lärare av båda läroanstalterna.

De insamlade uppgifterna gäller både rektorer och lärare, men de som till exempel var tjänstlediga eller resurslärare vid tiden för insamlingen omfattas inte av datainsamlingen, liksom inte heller lärarna och rektorerna på Åland. Uppgifterna som har samlats in gäller bland annat lärarens anställningsförhållande, typ av uppgift, lärarbehörighet, vidareutbildning samt för den grundläggande utbildningens del också undervisningsgruppernas storlek.

Alla gymnasier svarade inte på Statistikcentralens förfrågan våren 2016 och statistiken är inte heltäckande. Svarsprocenten för 2016 var betydligt lägre än under tidigare insamlingar av lärarstatistik. Svarsprocenten för gymnasielärarna och -rektorerna var 65,5 procent år 2016. Som en följd av att svarsandelarna i insamlingen år 2016 var lägre än tidigare år så presenteras statistiken huvudsakligen bara för de till antalet största grupperna av lärare. Tidigare insamlingar har haft en svarsprocent på omkring 90 procent.

Inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen var behörighetsgraden 94,5 procent bland de rektorer och lärare som deltog i enkäten. I hela landet var 98,3 procent formellt behöriga. Av alla rektorer och lärare i huvudsyssla var 95,7 procent behöriga inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen, medan till och med 99,1 procent var behöriga i hela landet – skillnaden är 3,4 procentenheter. Både i de svenskspråkiga gymnasierna och i hela landet var alla rektorer och nästan alla lektorer och studiehandledare behöriga enligt den insamlade statistiken.

Diagram: Andelen (%) formellt behöriga rektorer och lärare inom gymnasieutbildningen enligt tjänstetyp och undervisningsspråk våren 2016.

Svarsprocenten i hela landet 2016: Gymnasieutbildning 65,5 %.
Källa: Statistikcentralen. Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Tabell: Andelen formellt behöriga rektorer och lärare inom gymnasieutbildningen enligt tjänstetyp och undervisningsspråk våren 2010, 2013 och 2016. 

Inga större förändringar har skett under perioden 2010–2016 och andelen behöriga har inte minskat inom någon tjänstetyp. I de fall där en förändring har skett inom den svenskspråkiga utbildningen så handlar det mest om små ökningar på omkring 2 procentenheter.

Av alla lektorer och timlärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen som deltog i enkäten var 95,4 procent formellt behöriga år 2016 – 96,7 procent var behöriga i Nyland, 94,8 procent i Österbotten och 93,5 procent i Egentliga Finland. I de finskspråkiga gymnasierna var 99,1 procent av lektorerna och timlärarna i huvudsyssla behöriga.

Tabell: Den formella behörigheten bland lektorer och timlärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen, enligt landskap våren 2016.

I de största undervisningsämnena, sett till antalet lektorer och timlärare i huvudsyssla som deltog i enkäten, varierade andelen behöriga mellan 90 och 100 procent. I en del ämnen var andelen behöriga en aning lägre, men ofta handlade det om ämnen som hade till och med under 10 svarande i enkäten. Då lärarnas antal är litet i ett visst undervisningsämne kan man inte dra alltför långtgående slutsatser gällande andelen behöriga. I modersmål och litteratur (svenska) var alla lärare behöriga liksom i det andra inhemska språket finska. I engelska var 97 procent av lärarna behöriga. I matematik var 91,1 procent av lärarna behöriga och det här betyder en minskning med nästan 5 procentenheter sedan år 2013. I de finskspråkiga gymnasierna var andelen behöriga i motsvarande ämnen i samtliga fall drygt 99 procent.

Tabell: Den formella behörigheten bland lektorer och timlärare i huvudsyssla inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen enligt det huvudsakliga undervisningsämnet våren 2016.

Lärarkåren inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen är något yngre än i landet i övrigt, men samtidigt är medelåldern bland rektorerna och lärarna i gymnasiet överhuvudtaget en aning högre än inom den grundläggande utbildningen. Enligt internationella studier är det också i andra länder vanligt med en aning äldre lärare inom gymnasieutbildningen än inom den grundläggande utbildningen. (TALIS 2013 Results)

Inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen var ungefär en fjärdedel av rektorerna och lärarna under 40 år (25,6 %), drygt en tredjedel var mellan 40 och 49 år (34,6 %) och resten eller nästan 40 procent var 50 år eller äldre. Av rektorerna och lärarna inom den finskspråkiga gymnasieutbildningen var 23,4 procent under 40 år, medan 33,4 procent var mellan 40 och 49 år och 43,2 procent var 50 år eller äldre.

Åldersfördelningen visar att det är framförallt rektorerna, men också lektorerna, som är 50 år eller äldre. Andelen rektorer som är över 50 år har ökat något i de svenskspråkiga skolorna sedan de tidigare statistiska insamlingarna – en ökning med 9,5 procentenheter sedan 2010. Också andelen lektorer som är i den här ålderskategorin har ökat med 7,3 procentenheter sedan insamlingen 2010.

Diagram: Rektorernas och lärarnas procentuella fördelning (%) inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen enligt åldersgrupp och tjänstetyp våren 2016. 

Svarsprocenten i hela landet 2016: Gymnasieutbildning 65,5 %.
Källa: Statistikcentralen. Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Såsom inom den grundläggande utbildningen så är också kvinnorna i majoritet bland lärarna inom gymnasieutbildningen. Könsfördelningen är ändå något jämnare bland rektorerna och lärarna i gymnasierna än bland rektorerna och lärarna inom den grundläggande utbildningen. Medan 77,3 procent av lärarna var kvinnor inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen så är andelen kvinnor inom gymnasieutbildningen 69 procent. Inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen är det i stort sett lika vanligt med kvinnor inom alla tjänstetyper, också bland rektorerna.

Bland lärarna inom gymnasieutbildningen i hela landet var andelen kvinnor lika stor som inom den svenskspråkiga utbildningen, 69,4 procent. En skillnad till den svenskspråkiga gymnasieutbildningen är att det i hela landet inte är lika vanligt med kvinnliga rektorer. Inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen var 66,7 procent av rektorerna kvinnor år 2016, medan de kvinnliga rektorerna var i minoritet i hela landet (46,1 %).

Diagram: Andelen (%) kvinnor och män bland rektorer och lärare inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen enligt tjänstetyp våren 2016.

Svarsprocenten i hela landet 2016: Gymnasieutbildning 65,5 %.Källa: Statistikcentralen. Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Lärarnas deltagande i fortbildning (2015)

I den statistiska insamlingen uppges lärarnas deltagande i olika typer av fortbildning och vidareutbildning ett år tidigare (det vill säga i insamlingen 2016 under år 2015). I insamlingen framgår deltagande i examensinriktad utbildning, utbildning som ger behörighet eller specialkompetens, personalutbildning som arrangeras av arbetsgivaren, utbildning som uppgraderar eller utvecklar yrkeskompetensen (arrangeras inte av arbetsgivaren) och dessutom expertutbyte (i Finland eller utomlands).

Nationellt sett deltog 88 procent av lärarna inom hela gymnasieutbildningen i fortbildning år 2015. I de svenskspråkiga gymnasierna var lärarnas fortbildningsaktivitet 84 procent, vilket betyder att lärarna i de svenskspråkiga gymnasierna inte deltog lika aktivt i fortbildning som lärarna i de finskspråkiga gymnasierna år 2015. I den insamling som gjordes år 2013 uppgav lärarna i de svenskspråkiga gymnasierna att 86 procent att de hade deltagit i fortbildning år 2012, medan andelen då var 83 procent inom den finskspråkiga gymnasieutbildningen. Det här innebär samtidigt att en ökning i hela landet mellan åren 2012 och 2015, motsvaras av en minskning inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen.

Både inom den svenskspråkiga och inom den finskspråkiga utbildningen är det gymnasielärarna och -rektorerna som flitigast har deltagit i fortbildning. På andra plats när det gäller andelen av personalen som har deltagit fortbildning är lärarna och rektorerna inom den grundläggande utbildningen. Det aktiva deltagande i fortbildning inom gymnasieutbildningen är säkert delvis en följd av det stora behovet som har funnits de senaste åren dels med tanke på de nya läroplansgrunderna för gymnasiet (åren 2014 och 2015) och dels med tanke på de stora förändringarna i och med övergången till digitala studentexamensprov. Samtidigt är det intressant att andelen som deltagit i fortbildning har minskat inom den svenskspråkiga gymnasieutbildningen de senaste åren då båda processerna har varit som mest aktuella.

Med ett dagsverke avser man en arbetsinsats som motsvarar minst 6 timmar (tillfällen som är kortare än 3 timmar beaktas inte överhuvudtaget i insamlingen). Omkring 28 procent av den fortbildning som lärarna och rektorerna inom gymnasieutbildningen har deltagit i är personalutbildning som har anordnats av arbetsgivaren, 16 procent är behörighetsgivande utbildning som till exempel pedagogiska studier och 15 procent är examensinriktad utbildning och examensdelar. Till och med 37 procent är annan fortbildning som uppdaterar eller fördjupar kunnandet, som till exempel fortbildning och seminarier som ordnas av Utbildningsstyrelsen och Regionförvaltningsverket. Endast 4 procent av lärarna uppges ha deltagit i expertutbyte under året.

För 10 procent av lärarna inom gymnasieutbildningen har en individuell utbildnings- och utvecklingsplan utarbetats år 2012 och tre år senare hade en stor utveckling skett. År 2015 hade till och med 43 procent av lärarna inom gymnasieutbildningen en individuell utbildnings- och utvecklingsplan. Det här är ett viktigt steg till en mera planmässig och ändamålsenlig fortbildning.

Lärarna och rektorerna år 2019

Lärarsituationen inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen presenteras här utgående från den situation som gällde 1.9.2019. Alla skolor och läroanstalter svarade inte på Statistikcentralens förfrågan år 2019 och statistiken är inte heltäckande. Redan år 2016 var svarsprocenten betydligt lägre än under tidigare insamlingar av lärarstatistik och tyvärr har svarsandelen minskat ytterligare år 2019.

Den sammanställda statistiken omfattar de läroanstalter som erbjuder yrkesutbildning på andra stadiet. Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen var antalet rektorer och lärare som deltog i insamlingen år 2019 inte tillräckligt stort för att det ska vara ändamålsenligt att göra en indelning till exempel enligt region eller enligt det huvudsakliga ämnet.

Med behörighet avses att rektorerna och lärarna har behörighet att sköta sina uppgifter enligt vad som definieras i förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998). Behörighetsgraden bland rektorer och lärare inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen var år 2019 fortfarande lägre än inom den finskspråkiga yrkesutbildningen, men en betydande utjämning skedde enligt statistiken åren 2016–2019. Av samtliga rektorer och lärare som deltog i enkäten och som undervisade i de svenskspråkiga yrkesläroanstalterna var 89,1 procent formellt behöriga för sin uppgift. Den motsvarande andelen i de finsk- och tvåspråkiga läroanstalterna var 93,3 procent (en skillnad på 4,2 procentenheter).

Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen fanns det stora skillnader i behörighet mellan de olika tjänstetyperna. Alla lektorer som svarade på enkäten år 2019 var behöriga, medan 87,5 procent av lärarna/utbildarna var behöriga och 85,7 procent av timlärarna i huvudsyssla var behöriga. Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen är det mycket få lärare inom en del av tjänstetyperna, vilket leder till att behörigheten inte alltid kan anges.

Diagram: Den procentuella andelen formellt behöriga rektorer och lärare inom yrkesutbildningen på andra stadiet enligt tjänstetyp och utbildningsanordnarens språk år 2019.

Svarsprocenten i hela landet 2019: yrkesutbildning 45,8 %.

Svarsprocenten inom den svenskspråkiga utbildningen 2019: yrkesutbildning 34,9 %.

Källa: Statistikcentralen - Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Behörigheten bland lärarna inom de yrkesinriktade ämnena varierade beroende på utbildningsområde. Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen var behörighetsnivån högst inom hälsovård och välfärd där alla var behöriga. Inom de tekniska områdena, som är det största utbildningsområdet, var 91,7 procent av lärarna behöriga, medan behörighetsnivån var lägre inom till exempel lant- och skogsbruk (75,0 %) samt tjänstebranschen (85,7 %).

Behörighetssituationen bland rektorer och lärare inom yrkesutbildningen har enligt datainsamlingen år 2019 förbättrats jämfört med resultaten från år 2016 – inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen med 15,5 procentenheter och inom den finsk- och tvåspråkiga yrkesutbildningen med 2,8 procentenheter. De som svarade på enkäten år 2019 har i första hand bestått av ordinarie lärare.

Att de deltagande lärarna till större del än tidigare hade en fast tjänst (över 90 %) kan vara en delförklaring till att behörighetsnivån har förbättrats. Det att lärarna personligen har svarat på enkäten på nätet kan delvis leda till en annan svarsprofil, eftersom de lärare som upplever att deras anställningsförhållanden är oklara eller kommer att förändras inte har lika stort intresse av att svara. Därtill är det sannolikt att de senaste årens olika besparings- och nedskärningsåtgärder vid läroanstalterna huvudsakligen har inriktats på lärare som saknar behörighet. Också en ökad medvetenhet om utmaningarna med behörighetssituationen samt utbildningsanordnarnas målmedvetna strävanden efter en behörig personal kan ha påverkat utvecklingen i en positiv riktning.

Tabell: Andelen formellt behöriga rektorer och lärare inom yrkesutbildningen på andra stadiet enligt tjänstetyp och utbildningsanordnarens språk åren 2013, 2016 och 2019. 

Största delen av lärarna inom yrkesutbildningen har sökt sig till läraryrket först efter en längre eller kortare tids arbete inom den egna branschen. Det här är säkert en delorsak till att lärarna är en aning äldre inom yrkesutbildningen än till exempel inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Enligt förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998) måste lärare inom de yrkesinriktade examensdelarna bland annat ha minst tre års praktisk arbetserfarenhet i motsvarande uppgifter för att vara behöriga.

Av de rektorer och lärare som ingår i statistiken var 14,5 procent under 40 år, en aning flera eller 21,8 procent var 40–49 år och majoriteten eller 63,6 procent var 50 år och äldre. Andelen som var 50 år eller äldre har ökat med hela 14 procentenheter inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen sedan den senaste insamlingen år 2016. Till och med 12,7 procent var 60 år eller äldre år 2019 och det här betyder att många kommer att nå pensionsåldern inom de kommande åren. Den här gruppen har inte blivit mindre utan till och med en aning större de senaste åren, trots att det redan nu har varit en stor pensionsavgång.

Av rektorerna och lärarna inom de finsk- och tvåspråkiga (finska/svenska) yrkesläroanstalterna var 10,1 procent under 40 år, medan 28,0 procent var mellan 40 och 49 år och 61,8 procent var 50 år eller äldre – 16,8 procent var 60 år eller äldre år 2019.

Könsfördelningen inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen är totalt sett relativt jämn – av alla rektorer och lärare var 58,2 procent kvinnor år 2019. Andelen kvinnor var nästan lika stor i hela landet (56,5 %). Lärarna inom yrkesutbildningen avviker från andra utbildningsformer genom att det inte är en lika överväldigande kvinnlig majoritet i lärarkåren som helhet. Men andelen manliga och kvinnliga lärare varierar enligt utbildningsområde så att andelen manliga lärare är speciellt stor inom de tekniska områdena (83,3 %), medan andelen kvinnliga lärare är stor inom tjänstebranschen (85,7 %) och hälsovård och välfärd (80,0 %). Också inom de gemensamma examensdelarna är lärarna betydligt oftare kvinnor än män (77,8 % var kvinnor år 2019).

Fortbildning och arbetslivsperioder (2018)

För att få en bild av hur ofta och i vilken omfattning som lärarna deltar i olika typer av fortbildning och vidareutbildning har Statistikcentralen samlat in uppgifter om lärarnas fortbildningsaktiviteter. I insamlingen framgår deltagande i examensinriktad utbildning, utbildning som ger behörighet eller specialkompetens, personalutbildning som arrangeras av arbetsgivaren, utbildning som upprätthåller och kompletterar yrkeskompetensen och dessutom expertutbyte i Finland eller utomlands. 

Nationellt sett deltog 68,5 procent av enkätens lärare inom yrkesutbildningen i fortbildning år 2018. Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen var lärarnas fortbildningsaktivitet 71,5 procent. Skillnaden i aktivitet mellan lärarna i de svenskspråkiga och i de finsk- och tvåspråkiga läroanstalterna var inte stor, 3 procentenheter, men det är den enda utbildningsformen där lärarna inom den svenskspråkiga utbildningen har större fortbildningsaktivitet än inom den finskspråkiga. I de svenskspråkiga läroanstalterna var lärarnas fortbildningsaktivitet 72 procent år 2012 och 64 procent år 2015, vilket betyder att aktivitetsnivån år 2018 är ungefär den samma som år 2012.

För 43 procent av lärarna inom yrkesutbildningen hade en individuell utbildnings- och utvecklingsplan utarbetats och fastställts år 2018. År 2015 hade till och med drygt 60 procent av lärarna inom yrkesutbildningen en individuell utbildnings- och utvecklingsplan. Det här är en stor minskning och betyder med stor sannolikhet att den mer långsiktiga, planmässiga och därmed ändamålsenliga fortbildningen har minskat i läroanstalterna. (Kola-Torvinen & Kumpulainen 2020)

År 2012 deltog nationellt knappt 5 procent av yrkeslärarna i arbetslivsperioder och tre år senare, år 2015, hade andelen ökat markant till 17 procent nationellt. Under år 2018 deltog igen ytterligare en större andel i arbetslivsperioder eller ungefär 20 procent av yrkeslärarna. Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen var andelen till och med ännu större eller 24 procent år 2018. 

Opettajat ja rehtorit Suomessa 2019: Ammatillinen koulutus

Lärarna och rektorerna i Finland 2019: Lärarbehovet nu och i framtiden

Opettajat ja rehtorit Suomessa 2019: Opettajien osallistuminen jatko- ja täydennyskoulutukseen, asiantuntijavaihtoon sekä työelämäjaksoille

Lärarna och rektorerna år 2013

Lärarbehovet inom yrkesutbildningen har utretts med hjälp av nationella datainsamlingar och prognostisering och satsningar på att trygga tillgången på lärare har gjorts bland annat genom en större satsning på fortbildning. Inom lärarutbildningen finns det överhuvudtaget ett ökningsbehov inom många branscher när det gäller den yrkespedagogiska lärarutbildningen och speciellt i fråga om den svenskspråkiga yrkeslärarutbildningen. Det här betonas också i Utvecklingsplanen för utbildning och forskning 2011–2016.

Uppgifter om lärarsituationen inom yrkesutbildningen på andra stadiet ingår i den insamling som Statistikcentralen gjorde åren 2002, 2005, 2008, 2010 och 2013. Lärarkåren i de svenskspråkiga läroanstalterna inom yrkesutbildningen på andra stadiet (både grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning) bestod år 2013 av totalt 710 rektorer och lärare, varav 634 (knappt 90 procent) undervisade i yrkesinriktade ämnen och 76 i gemensamma ämnen. Rektorerna och lärarna på Åland omfattas inte av statistiken.

Lärarnas behörighetsgrad är betydligt lägre inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen än inom den finskspråkiga. Samtidigt är lärarna i de svenskspråkiga läroanstalterna i medeltal yngre än lärarna i hela landets läroanstalter. Av de 710 rektorerna och lärarna som undervisar i de svenskspråkiga yrkesläroanstalterna är 441 formellt behöriga för sin tjänst (62,1 procent). Den motsvarande andelen i hela landet är 79,8 procent (11 984 lärare av 15 017). Skillnaden är alltså betydande och totalt till och med 17 procentenheter. Situationen är sämre inom de svenskspråkiga läroanstalterna gällande nästan alla lärarkategorier (t.ex. rektorerna som är ett av undantagen utgör en mycket liten grupp) och inom alla utbildningsområden. (Kumpulainen, 2014)

Nationellt sett har andelen behöriga lärare ökat med över 7 procentenheter inom yrkesutbildningen mellan åren 2010 och 2013; inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen betyder det här en ökning med 2,1 procentenheter, medan det inom den finskspråkiga yrkesutbildningen innebär en ökning med 7,5 procentenheter. Den största ökningen inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen är inom gemensamma ämnen (+ 12,9 procentenheter). Till den förbättrade situationen bidrar förutom den extra finansieringen för yrkeslärarutbildningen under de senaste åren också en förändring av behörighetskraven (speciellt gällande lärare inom de yrkesinriktade ämnena).

En ändring av behörighetsvillkoren gjordes år 2010 genom Statsrådets förordning om ändring av förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (16.12.2010/1168). Ändringen av behörighetsvillkoren gäller bland annat lärare inom yrkesinriktade ämnen, så att avvikelse kan göras från kravet på lämplig högskoleexamen och från kravet på slutförda pedagogiska studier. Behörighetskraven för en lärare i yrkesinriktade ämnen utgörs fortfarande i huvudsak av högskoleexamen, arbetserfarenhet och pedagogiska studier för lärare, men numera är det möjligt att avvika från kravet på högskoleexamen, om den undervisningsuppgift som utbildningsanordnaren bestämmer kräver en särskilt stor eller specialiserad praktisk yrkesskicklighet (13 §). Enligt 13a § har dessutom även den som har anställts som lärare på villkor att han/hon inom tre år från det att anställningsförhållandet inleddes slutför de pedagogiska studier för lärare, rätt att meddela yrkesinriktad undervisning.

Diagram: Andelen formellt behöriga lärare inom yrkesutbildningen på andra stadiet enligt tjänstetyp och utbildningsanordnarens språk år 2013. 

Svarsprocenten 2013: Yrkesläroanstalter 90,4 %.
Källa: Statistikcentralen. Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen varierar behörighetsgraden stort mellan de olika landskapen. Andelen behöriga är störst i Österbotten; medan 67 procent av lärarna är behöriga i Österbotten (236 av 351) så är endast 57 procent behöriga i Nyland (205 av 359). I Nyland är skillnaden i behörighet mellan gemensamma ämnen och yrkesämnen till och med så stor som 44 procentenheter.

Tabell: Den formella behörigheten bland rektorer och lärare inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen på andra stadiet enligt landskap våren 2013. 

Källa: Statistikcentralen. Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.

Som helhet är andelen lärare som är behöriga betydligt större inom de gemensamma ämnena än inom yrkesämnena. I de svenskspråkiga läroanstalterna är 83 procent av lärarna behöriga i gemensamma ämnen och 60 procent av lärarna i yrkesämnen. I hela landet är skillnaden än aning mindre men ändå betydande; behörighetsgraden i fråga om lärare i gemensamma ämnen är 87 procent och i fråga om lärare i yrkesämnen 80 procent. (Kumpulainen, 2014)

Inom de gemensamma ämnena saknar 13 lärare (17 procent) formell behörighet inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen. Orsakerna till att lärarna saknar behörighet är att de inte har de pedagogikstudier för lärare som behövs (8 lärare) och/eller de saknar den examen eller lärokurs som krävs för tjänsten (12 lärare). Inom yrkesämnena saknar 256 lärare formell behörighet (40 procent) och den vanligaste orsaken är att de saknar de pedagogiska studierna för lärare (231 lärare). En annan stor grupp är de lärare som saknar den examen eller lärokurs som krävs för tjänsten (117 lärare). För 10 lärare är det arbetserfarenheten som inte kan anses tillräcklig.

Utgående från den insamlade statistiken om lärarbehörigheten har ett lärarbehov prognostiserats och lärarutbildningens volym fram till år 2025 har beräknats. Utbildningsbehoven för lärare har fastslagits separat för den finsk- och svenskspråkiga utbildningen, både när det gäller den grundläggande utbildningen och yrkesutbildningen. I prognostiseringen har inte de regionala skillnaderna beaktats trots att de är betydande när det gäller tillgången på behöriga lärare, inte minst i Svenskfinland. Däremot har bland annat dagens lärarkår (åldersstruktur och behörighet), pensionsavgången, studieavbrott, karriärsbyten och befolkningsutvecklingen beaktats. När det gäller lärare inom de yrkesinriktade ämnena så borde de årliga volymerna när det gäller nya studerande vara omkring tre gånger större för att motsvara behovet av lärare; d.v.s. omkring 90 nya studerande borde tas in i jämförelse med omkring 30 studerande som nu i medeltal har varit det årliga intaget av nya studerande. Också i fråga om de gemensamma ämnena är ökningen stor och eftersom det redan nu är svårt att fylla alla nybörjarplatser är utmaningarna stora. (Nissinen & Välijärvi, 2011). Utgående från den statistiska insamlingen och prognostiseringen har de kvantitativa målen för lärarutbildningen fastslagits. De senast fastslagna kvantitativa målen för universitetens och yrkeshögskolornas lärarutbildningar gäller för avtalsperioden 2013–2016.

Fortbildning och arbetslivsperioder (2012)

Stora satsningar har gjorts på fortbildningen för lärarna under de senaste åren och speciellt från och med år 2010 i och med det nationella programmet Kunnig, som initierats av Undervisnings- och kulturministeriet och förverkligas i samarbete mellan Utbildningsstyrelsen och Regionförvaltningsverket. Programmet pågår fram till år 2016 och syftet är att garantera en systematisk utveckling av kompetensen hos utbildningspersonalen och att aktivera personer som inte tidigare har deltagit regelbundet i fortbildning. Dessutom betonas jämlikhetsaspekten, d.v.s. att alla ska ha lika stor tillgång till fortbildning. Inom yrkesutbildningen är det dessutom viktigt att undervisningspersonalen regelbundet har möjlighet att delta i arbetslivsperioder. En av målsättningarna enligt Utvecklingsplanen för utbildning och forskning 2011–2016 är att utbildningsanordnarna sporras till åtgärder för att säkerställa behörigheten hos personalen och ett sätt kan vara att utbildningsanordnarna skapar ett gemensamt system med uppgifter om behörigheten hos sin personal. I utvecklingsplanen lyfts också betydelsen av att alla lärare ska ha möjlighet att delta i arbetslivsperioder fram.

För att få en bild av hur ofta och i vilken omfattning som lärarna deltar i olika typer av fortbildning och vidareutbildning har Statistikcentralen fått i uppdrag att samla in uppgifter om lärarnas aktiviteter i samband med den insamling av lärarstatistik som genomfördes åren 2008, 2010 och 2013. Lärarna på Åland och tjänstelediga lärare omfattas inte av statistiken. I den statistiska insamlingen uppges lärarnas deltagande i olika typer av fortbildning och vidareutbildning ett år tidigare (t.ex. under år 2012). I insamlingen framgår deltagande i

• examensinriktad utbildning,
• utbildning som ger behörighet eller specialkompetens,
• personalutbildning som arrangeras av arbetsgivaren,
• utbildning som uppgraderar eller utvecklar yrkeskompetensen (arrangeras inte av arbetsgivaren),
• expertutbyte (i Finland eller utomlands).

Nationellt sett hade de flesta lärargrupperna en betydligt större aktivitet när det gällde fortbildning år 2009 i jämförelse med år 2007 och en förbättring har ytterligare skett år 2012. Inom hela yrkesutbildningen på andra stadiet deltog 83 procent av lärarna i fortbildning år 2012, vilket betyder att det är lärarna i gymnasierna och yrkesläroanstalterna som är de mest aktiva när det gäller fortbildning. (Kumpulainen, 2014)

I de svenskspråkiga yrkesläroanstalterna är lärarnas fortbildningsaktivitet (72 procent) inte lika stor som i de finskspråkiga yrkesläroanstalterna (84 procent) – en skillnad på till och med 12 procentenheter. Det här betyder samtidigt att inom den svenskspråkiga utbildningen så är det inte gymnasie- och yrkeslärarna som är mest aktiva när det gäller fortbildning utan i stället lärarna inom den grundläggande utbildningen (jfr med det nationella ovan). Samtidigt kan man konstatera att utvecklingen verkar vara en annan inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen, såtillvida att det har skett en minskning i aktivitet mellan åren 2009 (76 procent) och 2012 (72 procent). (Kumpulainen, 2014)

Med ett dagsverke avser man en arbetsinsats som motsvarar minst 6 timmar (tillfällen som är kortare än 3 timmar beaktas inte över huvudtaget i insamlingen). Nationellt har lärarna inom yrkesutbildningen deltagit i fortbildning och vidareutbildning som motsvarar i medeltal omkring 6,5 årsverken per lärare och år (alla tjänstetyper är medräknade). Omkring en tredjedel av fortbildningen är personalutbildning som har anordnats av arbetsgivaren, 19 procent är behörighetsgivande utbildning som t.ex. pedagogiska studier och 16 procent är examensinriktad utbildning och examensdelar. Till och med 28 procent är annan fortbildning som uppdaterar eller fördjupar kunnandet, som t.ex. fortbildning och seminarier som ordnas av Utbildningsstyrelen och Regionförvaltningsverket. Endast 2 procent av lärarna uppges ha deltagit i expertutbyte under året. För 27 procent av lärarna inom yrkesutbildningen har en individuell utbildnings- och utvecklingsplan utarbetats. (Kumpulainen, 2014)

Inom yrkesutbildningen är kontakterna mellan utbildningen och arbetslivet av särskilt stor betydelse och ett bra samarbete är av avgörande betydelse för att utveckla och genomföra utbildningen. För lärarnas del innebär det här bland annat att den egna yrkeskunskapen uppdateras och utvecklas genom att delta i arbetslivsperioder. Arbetslivsperioderna är också viktiga för att skapa och upprätthålla de samarbetsnätverk som behövs och för att få en bättre bild av vilka kompetenser och vilket kunnande som behövs av de studerande när de så småningom ska ut i arbetslivet. Ett sätt att genomföra arbetslivsperioder är att genomföra dem som en del av fortbildning i arbetslivskompetens för lärare (Grunder för fortbildning i arbetslivskunnande, 6/421/2009, 25 sp). I utbildningen ingår en minst två månader lång arbetslivsperiod med målinriktade och handledda studier och utveckling av arbetslivssamarbetet.

År 2007 deltog 7 procent av lärarna i hela landet i arbetslivsperioder, enligt Statistikcentralens insamling, och drygt 4 procent av lärarna i de svenskspråkiga yrkesläroanstalterna. Två år senare år 2009 deltog endast omkring 3 procent av lärarna i arbetslivsperioder och inom de svenskspråkiga läroanstalterna till och med knappt 3 procent. Ytterligare tre år senare år 2012 deltog knappt 5 procent av lärarna i arbetslivsperioder och också nu visar statistiken att lärarna i de finskspråkiga läroanstalterna oftare deltar i arbetslivsperioder än lärarna i de svenskspråkiga läroanstalterna (4,8 procent i jämförelse med 1,8 procent). En arbetslivsperiod är av olika längd, allt från omkring en vecka till några månader. För att få en uppfattning om periodernas längd har en total arbetsinsats på 6 timmar krävts för att anges som ett dagsverke. Under perioden 2007–2012 har arbetslivsperiodernas längd blivit kortare i medeltal för de lärare som deltagit; från 31 dagsverken år 2007, till 25 dagsverken år 2009 och 18 dagsverken år 2012. (Kumpulainen, 2009) (Kumpulainen, 2011) (Kumpulainen, 2014)

Andelen av lärarna som deltar i arbetslivsperioder har under perioden 2007–2012 nationellt både minskat och sedan ökat en aning igen. En av orsakerna till att andelen genomgående är liten, och också under perioder har minskat ytterligare, är med stor sannolikhet den stramare ekonomin i företagen som resulterat i färre anställda och en åtstramning när det gäller förverkliganden av arbetslivsperioder och handledning. Samtidigt är kanske stödfinansieringen av arbetslivsperioderna inte alltid tillräcklig. Oftast har både studerande och lärare samt representanter för arbetslivet en stor förståelse för vilken betydelse arbetslivsperioderna har för bevarandet av yrkesskickligheten (Salmio och Mäkelä, 2009). För att ytterligare öka lärarnas deltagande är det viktigt att det ur utbildningsanordnarnas synvinkel är en viktig satsning som ger önskat resultat. I det här fallet är resultaten sådana som kanske märks först senare och som inte alltid är så lätta att mäta.

Störst andel lärare som deltar i arbetslivsperioder har de utbildningsanordnare som är medelstora med 500–999 studerande. Intressant nog är det också en större andel av lärarna som deltar i de små anordnarna med under 50 studerande (ca 7 procent) än det är i de riktigt stora anordnarna med över 10 000 studerande (knappt 2 procent). På samma sätt har de svenskspråkiga anordnarna med 100–199 studerande en större andel av lärarna som deltar än de svenskspråkiga anordnarna med 1 000–2 999 studerande. Åldersgruppen med 40–59-åringar är den som är aktivast i fråga om att delta. (Kumpulainen, 2014)

År 2012 gjorde Utbildningsstyrelsen en uppföljning för att utreda det nationella helhetsläget år 2011, när det gäller genomförandet av de examensgrunder som reviderades åren 2008–2010. I utredningen lyfts särskilda teman fram som t.ex. arbetslivsorienteringen, valbarheten, flexibiliteten och stärkandet av nyckelkompetenserna för livslångt lärande. I uppföljningen försöker man också ge en bild av hur utbildningsanordnarna har resurserat genomförandet av revideringen av läroplanerna. Bland de utvecklingsförslag som slutligen ges finns bl.a. att utbildningsanordnarna bör möjliggöra att också lärare i gemensamma studier deltar i arbetslivsperioder. Dessutom uppmanas anordnarna att stödja lärarna och utbildarna i att uppdatera sin kompetens, bl.a. genom att delta i arbetslivsperioder. Enligt uppföljningen var antalet lärare och utbildare som deltog i arbetslivsperioder under år 2011 relativt litet och det var mera ovanligt bland lärare och utbildare i gemensamma studier än bland lärare och utbildare i yrkesstudier. (Hievanen, m.fl., 2013)

Årligen riktar staten omkring 20 miljoner euro per år till finansieringen av utbildning för undervisningsväsendets personal. Utbildningsstyrelsen finansierar, följer upp och utvecklar fortbildning riktad till undervisningsväsendets personal och den nationella finansieringen för undervisningsväsendets personalutbildning är årligen ca 10 miljoner euro och deltagarantalet är över 23 000 personer. Finansieringen är statsunderstöd som utbetalas för godkända utbildningar efter en ansökningsprocess. Utbildningarna är ofta längre och processinriktade fortbildningar som innehåller ett pedagogiskt användande av IKT. Fortbildningen ska främja utbildningssystemet och utbildningens kvalitet samt verkställa förnyelser inom utbildningspolitiken. Till utbildningens målgrupp hör rektorer, lärare, studiehandledare samt stödpersonal såsom t.ex. kuratorer, psykologer och ledare för morgon- och eftermiddagsverksamheten inom Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde (allmänbildande utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och fritt bildningsarbete samt fortbildning som gäller hela undervisningsväsendets personal, t.ex. ledarskapsutbildning).

Stora summor satsas årligen nationellt på utbildningspersonalens fortbildning och för utbildningsanordnarens del består utgifterna i stort sett av eventuella rese- och övernattningskostnader och av de kostnader som uppstår då man anställer en vikarie. Vikariekostnaderna har ofta uppgetts som det enskilt största hindret för kommunerna när det gäller fortbildningen av den egna kommunens undervisningspersonal. Andra orsaker som lärarna ofta uppger som orsaker till att de inte har deltagit i fortbildning är de långa avstånden till utbildning, att utbudet inte är tillräckligt stort i den egna regionen och att den fortbildning som erbjuds inte känns relevant.