Yrkesutbildningen

Totalt 12 utbildningsanordnare erbjöd svenskspråkig yrkesutbildning i 13 läroanstalter år 2020 (inkl. Åland som inte ingår i tabellen). Antalet har minskat år för år och de största minskningarna skedde mellan åren 2007 och 2011. Alla dessa 13 läroanstalter ordnade svenskspråkiga yrkesutbildning för en yrkesinriktad grundexamen år 2020. Alla erbjöd inte utbildning för yrkesexamen och specialyrkesexamen, men samtidigt erbjöds dessa utbildningar i några fall av helt andra läroanstalter – utbildning för yrkesexamen erbjöds av 10 läroanstalter och specialyrkesexamen av 5 läroanstalter.  

Anordnartillstånd kan efter ansökan beviljas en kommun, samkommun, registrerad sammanslutning eller stiftelse. Av de 12 utbildningsanordnarna är 2 samkommuner, 3 enskilda kommuner och 6 privata som aktiebolag och föreningar. En av utbildningsanordnarna är Ålands gymnasium, som är en myndighet underställd Ålands Landskapsregering. Ålands gymnasium upprätthåller undervisning i Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium (grundläggande yrkesutbildning).

Enligt lagen om yrkesutbildning (531/2017) är huvudregeln att läroanstaltens undervisningsspråk inom yrkesutbildningen är antingen finska, svenska eller samiska och i en tvåspråkig läroanstalt, finska och svenska. I anordnartillståndet anges utbildningsanordnarens undervisnings- och examensspråk. De svenskspråkiga anordnarna är sex och de svenskspråkiga läroanstalterna är sju. Därtill fanns det år 2020 fem anordnare som var tvåspråkiga och ordnade utbildning för examen på svenska och finska (mera om anordnartillstånden i Vipunen).

I nationellt perspektiv är de svenskspråkiga utbildningsanordnarna medelstora eller små. Föreningen för fria kristliga folkhögskolan och Folkhälsan utbildning är i det här sammanhanget relativt små utbildningsanordnare, med en eller ett par yrkesutbildande linjer, som ett komplement till annan verksamhet, medan andra privata anordnare (Axxell utbildning, Svenska framtidsskolan i Helsingforsregionen) och samkommunerna (Optima samkommun och Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur) är något större anordnare på svenska.

Utbildningsanordnarna varierar mycket till sin storlek, men i tabellen framgår endast de studerande som avlägger sin examen på svenska, oberoende av läroanstaltens undervisningsspråk. En del av anordnarna har därtill ett stort antal studerande som avlägger sin examen på främst finska och engelska. I de svenskspråkiga läroanstalterna fanns 7 200 studerande för yrkesinriktade grundexamina år 2020 och därtill studerade drygt 600 på svenska i en tvåspråkig läroanstalt. Flest studerande hade Axxell och därefter Yrkesakademin i Österbotten (YA), yrkesinstitutet Prakticum och Optima – alla fyra hade flera än tusen studerande. De minsta svenskspråkiga läroanstalterna hade 20–70 studerande nämligen Solvalla yrkesinstitut, Norrvalla folkhögskola och Fria kristliga folkhögskolan. I följande tabell ingår inte Ålands yrkesgymnasium som har omkring 800 studerande årligen.

Uppgifterna, som är hämtade från informationstjänsten Koski, baserar sig på vad utbildningsanordnarna själva har uppgett och uppdateras regelbundet till Vipunen. I tabellen ingår både de som studerar för hela examen och de som studerar för en del eller delar av examen.

Tabell: Antal läroanstalter och studerande inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen (yrkesinriktad grundexamen) år 2020, enligt region och utbildningsanordnare.

Fyra av utbildningsanordnarna och läroanstalterna hade över 1 000 studerande som studerade för antingen yrkesinriktade grundexamina, yrkesexamina eller specialyrkesexamina på svenska år 2020 – Axxell Utbildning Ab (Axxell) hade 2 592 studerande, Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur (YA) hade 2 418 studerande, Optima samkommun (Optima) hade 1 836 och slutligen Svenska framtidsskolan i Helsingforsregionen Ab (Prakticum) hade 1 569 studerande. Axxell, Optima och YA hade det största antalet studerande för yrkesexamina och det var också de här läroanstalterna som hade studerande för specialyrkesexamina år 2020. Flest studerande fanns vid läroanstalterna i Österbotten, drygt hälften.

Tabell: Läroanstalterna enligt region och antal studerande inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen år 2020 enligt typ av examen.

De svenskspråkiga anordnarna har ofta ett ganska stort uppsamlingsområde i fråga om de studerande och deras verksamhetsområde är därför ofta större än det egna landskapet eller regionen. I en del fall riktar sig utbildningsanordnaren till hela Svenskfinland och är den enda i hela landet som erbjuder utbildning på svenska inom vissa utbildningsområden och i andra fall riktar sig utbildningsanordnarna till ett geografiskt större område så att en utbildning erbjuds på ett ställe i södra Finland och ett i Österbotten.

En av utmaningarna, på grund av den begränsade volymen på svenskt håll, är att koordinera utbildningen och samarbeta i hela Svenskfinland så att också små utbildningsområden finns med i utbildningsutbudet på svenska. Samtidigt bör sådan utbildning, som det finns stor efterfrågan på, erbjudas inom rimliga avstånd. Situationen i Svenskfinland är geografiskt utmanande och det här inverkar också på tillgången på yrkesutbildning i de olika regionerna.

Totalt fanns det 9 348 studerande år 2020 som studerade på svenska antingen för en hel examen eller för en del eller delar av examen (grund-, yrkes- och specialyrkesexamina) eller som deltog i annan utbildning som till exempel VALMA eller TELMA. Drygt 80 procent av alla studerande inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen hade svenska som modersmål, medan drygt 9 procent hade finska som modersmål. Ett annat modersmål än svenska och finska hade 10 procent av de studerande år 2020.

Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen fanns det år 2020 totalt 963 studerande med ett annat modersmål än finska eller svenska (varav 174 som studerade på läroavtal), vilket motsvarar 10 procent av alla studerande inom yrkesutbildningen. År 2010 var andelen omkring 3 procent, vilket i antal motsvarade 288 studerande. På tio år mellan åren 2010 och 2020, ökade andelen studerande med ett annat modersmål än finska eller svenska med 7 procentenheter, samtidigt som andelen med svenska som modersmål har minskat med 6 procentenheter. Andelen studerande med finska som modersmål är mer eller mindre oförändrad på 9–10 procent.

Uppgifterna, som är hämtade från informationstjänsten Koski, baserar sig på vad utbildningsanordnarna själva har uppgett och uppdateras regelbundet till Vipunen. I statistiken från Koski ingår inte Ålands yrkesgymnasium som har omkring 800 studerande årligen.

Tabell: Antal studerande enligt modersmål inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen åren 2010–2020.

I Nyland hade 80 procent av alla studerande svenska som modersmål år 2020, vilket är lika stor andel som andelen i Österbotten. I Egentliga Finland var andelen studerande med svenska som modersmål ännu större, nämligen 92 procent. Andelen med finska som modersmål var störst i Nyland och i Österbotten var andelen med andra modersmål än svenska eller finska av alla studerande störst med en andel på 14 procent.

Antalet studerande med ett annat modersmål än svenska och finska har ökat stadigt inom yrkesutbildningen under det senaste årtiondet. Den överlägset största andelen av alla studerande med en annan kulturell bakgrund studerar vid läroanstalter i Nyland om man ser till hela landet. Inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen studerar den största andelen i Österbotten (omkring 70 %), men också i Nyland finns 200–300 studerande som har ett annat modersmål än svenska eller finska. Statistiken gäller den region där läroanstalten är belägen.

Tabell: Antal studerande inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen åren 2019–2020, enligt modersmål och region.

Inom de naturvetenskapliga områdena och de humanistiska och konstnärliga områdena fanns en större andel studerande med finska som modersmål av alla studerande inom utbildningsområdet (33 % och 16 %). Medan det inom hälsovård och välfärd samt tjänstebranschen var en större andel med studerande med ett annat modersmål än svenska och finska (14 %).

Inom utbildningarna för yrkesinriktade grundexamina hade 81 procent svenska som modersmål och 9 procent hade finska och 11 procent hade ett annat modersmål än svenska eller finska år 2020. Andelen studerande med finska som modersmål var en aning större och andelen studerande med annat modersmål än svenska och finska en aning mindre av alla som studerade för yrkesexamina och specialyrkesexamina. I statistiken ingår endast de som studerat på svenska för en grundexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen.

Tabell: Antal studerande inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen år 2020, enligt modersmål och utbildningsområde.

Skillnaden mellan den finskspråkiga och den svenskspråkiga yrkesutbildningen är inte så stor när det gäller andelen studerande med andra modersmål än svenska och finska – endast några procentenheter. Skillnaderna ligger framförallt i att det är en betydligt mindre andel inom den finskspråkiga yrkesutbildningen som har svenska som modersmål, än den motsvarande andelen inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen som har finska som modersmål (en skillnad på över 10 procentenheter). Inom den finskspråkiga yrkesutbildningen hade 85 procent av de studerande finska som modersmål, medan 1 procent hade svenska som modersmål och 14 procent hade ett annat språk än svenska och finska som modersmål år 2020. I tabellen är statistiken presenterad enligt läroanstaltens undervisningsspråk och de studerandes modersmål.

Tabell: Antal och andel studerande inom yrkesutbildningen enligt modersmål och läroanstaltens undervisningsspråk 2020.

Främjande av hälsa och välbefinnande

Utbildningsstyrelsen och Institutet för hälsa och välfärd (THL) presenterade våren 2021 resultaten från den gemensamma datainsamlingen som riktades till läroanstalterna på andra stadiet hösten 2020. Samarbetet för att utveckla en regelbunden datainsamling också på andra stadiet inleddes år 2008 och situationen i läroanstalterna kartläggs vartannat år. I enkäten kartläggs hälsan och välbefinnandet ur många olika synvinklar och i fokus är till exempel ledning, uppföljning av hälsotillståndet, resurser, gemensam praxis och delaktighet. Med hjälp av datainsamlingen kartläggs bland annat hur lagen om elev- och studerandevård (1287/2013) och hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) verkställs. I insamlingen för läsåret 2019–2020 ingick också frågor med hänvisning till Coronapandemin och dess inverkningar.

Lag om elev- och studerandevård (1287/2013)      

Hälso- och sjukvårdslag (1326/2010) 

Sammanlagt svarade 336 verksamhetsenheter vid läroanstalter som ordnar yrkesinriktad grundexamen på enkäten, vilket ger en svarsprocent på 96 procent. Vid de svenskspråkiga yrkesläroanstalterna svarade 17 verksamhetsenheter av totalt 19 tillfrågade, vilket motsvarar 89 procent.

Den publicerade statistiken gäller läsåret 2019–2020 och präglades våren 2020 av Coronapandemin som på många sätt inverkade på situationen i läroanstalterna. Bland annat tillgången på studerandevårdstjänster försämrades under våren och sommaren 2020. Våren 2020 erbjöd endast ungefär varannan verksamhetsenhet inom yrkesutbildningen hälsovårds- och läkartjänster i samma mån som under normala förhållanden.

I och med distansstudierna har det blivit allt viktigare att följa upp orsakerna till att studerandena inte deltar i distansundervisningen. I 94 procent av verksamhetsenheterna inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen som svarade på enkäten hade man under de exceptionella förhållandena våren 2020 kommit överens om hur man ska vara i kontakt med studerande som inte deltar i distansundervisningen. Andelen var den samma i hela landet. I 94 procent av de svenskspråkiga verksamhetsenheterna (78 % av alla verksamhetsenheter) har man haft en gemensamt överenskommen och skriftlig praxis för uppföljningen av varför studerande avbryter sina studier.

Verksamhetskulturen vid yrkesläroanstalterna har redan en längre tid utvecklats i en positiv riktning när det gäller att främja välbefinnandet och hälsan. Den positiva utvecklingen fortsätter och allt flera verksamhetsenheter har utarbetat gemensamma rutiner och verksamhetsmodeller för att främja hälsan och välbefinnandet.

Omkring 82 procent av verksamhetsenheterna inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen som svarade på enkäten har en gemensam, skriftlig verksamhetsmodell för hur man ska förebygga rusmedelsbruk (95 % av alla verksamhetsenheter i landet). En verksamhetsmodell för att känna igen och ingripa i sexuella trakasserier har gjorts upp vid 94 procent av de svenskspråkiga verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen (86 % av alla verksamhetsenheter). Det här är de två områden där det nationellt sett är vanligast med gemensamma modeller och överhuvudtaget kan man utgående från enkätens resultat konstatera att yrkesläroanstalterna i större utsträckning har utarbetat gemensamma rutiner och verksamhetsmodeller i sina verksamhetsenheter än gymnasierna.

Nästan alla verksamhetsenheter uppgav att de hade en fungerande studerandevårdsgrupp läsåret 2019–2020 och 70 procent uppgav att de systematiskt följer upp de studerandes hälsa och välmående i enlighet med lagstiftningen. Det är ändå anmärkningsvärt att omkring 20 procent inte visste när en sådan uppföljning har gjorts.

Enligt § 17 i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) har de studerande inom yrkesutbildningen rätt till studerandehälsovård inom den kommunala primärvården oberoende av den studerandes hemort. Till studerandehälsovården hör bland annat att främja en sund och trygg studiemiljö på läroanstalten och att främja välbefinnandet bland de studerande. Enligt lagen bör det här följas upp med tre års mellanrum.

Enligt resultaten följde 76 procent av de svenskspråkiga verksamhetsenheterna systematiskt upp de studerandes hälsa och välbefinnande med den nationella enkäten Hälsa i skolan, medan den motsvarande nationella andelen var 90 procent. Omkring 70 procent av verksamhetsenheterna använder sig av andra enkäter vid uppföljningen.

Av enkäten framkom bland annat att de studerandes delaktighet förverkligades ganska varierande inom yrkesutbildningen när det gällde att utvärdera verksamheten (83 % nationellt jämfört med 94 % i de svenskspråkiga verksamhetsenheterna) och att vara delaktiga i planeringen av hur olika gruppindelningar gjordes (78 % nationellt jämfört med 25 % i de svenskspråkiga verksamhetsenheterna). Inom många områden deltog de studerande ganska lite och stora möjligheter till förbättring finns till exempel när det gäller de studerandes inflytande på ordningsreglerna och disciplinära frågor (37 % jämfört med 47 % i de svenskspråkiga verksamhetsenheterna) och planeringen, förverkligandet och utvärderingen av arrangemangen kring måltiderna (61 % jfr. med 35 %).

I knappt 60 procent av de svenskspråkiga verksamhetsenheterna förekom regelbunden tutorverksamhet eller annan motsvarande verksamhet för att stödja de studerandes delaktighet. I 53 procent av de svenskspråkiga verksamhetsenheterna deltog de studerande i arbetet med att främja rök- och drogfriheten och i arbetet med att förebygga mobbning och våld. Inom en del områden var de studerande med andra ord relativt aktiva och delaktiga, medan det inom andra områden finns stora möjligheter till förbättring. Det är ändå anmärkningsvärt att en stor del av svaren visar på en minskad delaktighet från de studerandes sida om man jämför med de svar som framkom exempelvis för läsåret 2017–2018.    

Läsåret 2019–2020 hade en relativt stor andel av verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen tillgång till hälsovårds- och kuratorstjänster, medan tillgången på psykolog- och läkartjänster fortfarande var speciellt utmanande. Trots att det fanns hälsovårds- och kuratorstjänster i en stor del av verksamhetsenheterna så finns det ännu ett utrymme till förbättring så att dessa tjänster finns tillgängliga i alla verksamhetsenheter. Tillgången till läkar- och psykologtjänster hade dessutom ytterligare tydligt försämrats i jämförelse med situationen två år tidigare och var därtill ännu sämre i verksamhetsenheter med svenskspråkig utbildning.

Tillgången på studerandevårdstjänster och -personal har i det stora hela förbättrats i yrkesläroanstalterna sedan kartläggningarna 2012 och 2014, även om tillgången speciellt till läkartjänster har varit mer eller mindre oförändrad. En direkt jämförelse med tidigare insamlingar är ändå svår att göra, eftersom uppgifterna tidigare har samlats in enligt läroanstalt. I insamlingen 2016 samlades uppgifterna för första gången in enligt verksamhetsenhet.

Inom yrkesutbildningen var tillgången till hälsovårds- och kuratorstjänster aningen sämre än inom gymnasieutbildningen och tjänsterna fanns att tillgå vid 94–95 procent av verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen, men i nästan alla gymnasier. Den stora skillnaden gäller ändå tillgången till läkar- och psykologtjänster som var betydligt sämre inom verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen – i hela landet fanns läkartjänster i 74 procent och psykologtjänster i 79 procent av verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen och i 86 procent och 92 procent av gymnasierna.

Enligt information från de verksamhetsenheter som hade svenska som undervisningsspråk hade 94 procent tillgång till hälsovårdstjänster och lika stor andel hade tillgång till kuratorstjänster. Tillgång till psykolog- och läkartjänster hade bara drygt hälften av de verksamhetsställen som hade svenska som undervisningsspråk och som svarade på enkäten.

Diagram: Andel av verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen som hade tillgång till hälsovårdare, läkare, psykolog och kurator läsåret 2019–2020, enligt undervisningsspråk.

Källa: THL och Utbildningsstyrelsen

Tillgången på och läkar- och psykologtjänster är speciellt utmanande och det här inverkar också naturligtvis på arbetsbördan för de anställda läkarna och psykologerna. I de svenskspråkiga verksamhetsenheterna som har tillgång till läkartjänster hade varje läkare i medeltal hand om till och med 3 358 studerande och inom de finskspråkiga verksamhetsenheterna till och med ännu flera (3 527 studerande/heltidsanställd läkare). När det gäller antal studerande per heltidsanställd psykolog, det vill säga arbetsbördan för de anställda psykologerna inom studerandevården, var arbetsbördan betydligt större inom den svenskspråkiga än inom den finskspråkiga yrkesutbildningen – 1 681 studerande jämfört med 1 090 studerande/heltidsanställd psykolog.

Arbetsbördan är inte lika stor räknat i antal studerande för kuratorer och hälsovårdare och situationen var läsåret 2019–2020 till och med en aning bättre inom den svenskspråkiga yrkesutbildningen. Antalet studerande per heltidsanställd kurator var 479 i de svenskspråkiga och 736 i de finskspråkiga verksamhetsenheterna. Hälsovårdarna hade i medeltal hand om 477 respektive 548 studerande.

Läsåret 2019–2020 var den rekommenderade kvalitetsdimensioneringen 600–800 studerande per heltidsanställd hälsovårdare och 2 500–3 000 studerande per heltidsanställd läkare (social- och hälsovårdsministeriets publikation 2006:12). Det här betyder att hälsovårdstjänsterna höll sig inom de rekommenderade gränsvärdena, medan läkartjänsterna inte gjorde det.

Nya rekommendationer har publicerats av social- och hälsovårdsministeriet år 2021: inom studerandehälsovården på andra stadiet krävs en heltidsanställd hälsovårdare per 570 studerande och en heltidsanställd läkare per 1 800 studerande (vid ett flertal nämnda situationer ska antalet studerande vara ännu mindre). För kuratorer och psykologer finns inte ännu några motsvarande rekommendationer om dimensioneringen av tjänster, även om man vid beredningen av lagen om elev- och studerandevård utgick ifrån att en grundläggande målnivå är högst 780 studerande per heltidsanställd kurator och högst 1000 studerande per heltidsanställd psykolog (RP 67/2013). Undervisnings- och kulturministeriet bereder år 2021 en bindande personaldimensionering för skolkuratorer och skolpsykologer.  

Diagram: Antalet studerande i förhållande till heltidsanställda läsåret 2019–2020 enligt undervisningsspråk i de verksamhetsenheter inom yrkesutbildningen som servicen var tillgänglig.

Källa: THL och Utbildningsstyrelsen.

Tillgången på läkartjänster har länge varit utmanande. De senaste tio åren har ingen egentlig förbättring skett nationellt och det är fortfarande endast drygt 70 procent av läroanstalterna som har tillgång till läkartjänster för sina studerande, medan till och med 16 procent av läroanstalterna som deltog i enkäten inte har uppgett hur det ligger till. Det här är en nationell utmaning och situationen är dessutom ännu svårare inom de svenskspråkiga verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen.

Läsåret 2019–2020 var läkartjänsterna bäst tillgängliga i Sydvästra Finland, medan tillgången var sämst i Lappland och Södra Finland. Tillgången på läkare var också bättre i de urbana kommunerna och i de lite större yrkesläroanstalterna på mellan 200 och 400 studerande.

Diagram: Tillgången till läkartjänster i verksamhetsenheterna inom yrkesutbildningen enligt undervisningsspråk läsåret 2019–2020. 

Källa: THL och Utbildningsstyrelsen.

Med hjälp av verktyget TEAviisari kan man följa upp, planera, utveckla, jämföra och utvärdera verksamheten vid den egna läroanstalten och i den egna kommunen. Uppföljningssystemet TEAviisari innehåller den riksomfattande informationen, men också de läroanstaltsspecifika resultaten för de läroanstalter som gett sitt tillstånd.

Hälsa i skolan

Institutet för hälsa och välfärd, THL, riktar regelbundet frågor direkt till eleverna och de studerande gällande deras hälsa och om hur de uppfattar elev- och studerandevården. Enkäten Hälsa i skolan riktas förutom till elever i grundskolorna också till studerande i gymnasierna och vid yrkesläroanstalterna. Undersökningen genomförs regelbundet vartannat år och den senaste insamlingen gjordes våren 2021. Enkäten Hälsa i skolan riktas till 1:a och 2:a årets studerande i yrkesläroanstalter. Enkäten besvaras av unga som är under 21 år och som avlägger en yrkesinriktad grundexamen vid en yrkesläroanstalt. Genom enkäten Hälsa i skolan samlar THL bland annat in information om de studerandes levnadsvanor, skolförhållanden, upplevd hälsa, hälsovanor och om studerandehälsovården. I enkäten 2021 ingick också frågor med anknytning till Coronapandemin.

År 2021 svarade 21 853 studerande inom yrkesutbildningen på enkäten, vilket motsvarar 32 procent av alla 1:a och 2:a årets studerande som är under 21 år. Av enkäten år 2021 framkom bland annat att en majoritet av de unga tycker om att gå i skolan och är nöjda med sina liv. År 2021 var 79 procent av pojkarna och 60 procent av flickorna i yrkesutbildningen nöjda med sina liv, medan till och med 81 procent av pojkarna och 72 procent av flickorna tyckte om sina studier.

Av enkäten år 2021 framkom också att det har skett en oroväckande ökning i andelen unga som känner sig ensamma i jämförelse med resultatet från enkäten Hälsa i skolan 2019. Bland flickorna som studerade vid en yrkesläroanstalt uppgick andelen som kände sig ensamma ganska ofta eller hela tiden till 26 procent, medan motsvarande andel flickor i gymnasierna var 23 procent. Det är vanligare att flickorna känner sig ensamma än pojkarna i alla åldrar och inom yrkesutbildningen var skillnaden betydande – 10 procent av pojkarna kände sig ensamma ganska ofta eller hela tiden.

Mobbningen har överlag fortsatt minska i skolor och läroanstalter och tröskeln att berätta om mobbning har blivit klart lägre inom alla utbildningsstadier. Bland de studerande på andra stadiet uppgav 1‒3 procent att de blir utsatta för mobbning varje vecka, men mobbningen är ändå vanligare inom yrkesutbildningen än inom gymnasieutbildningen enligt enkäten år 2021. Speciellt bland pojkarna inom yrkesutbildningen har andelen studerande som uppger att de har blivit mobbade minst en gång per vecka minskat sedan de tidigare insamlingarna och i nuläget finns det egentligen inga skillnader enligt kön.