Tips på hur man utvecklar och lär ut språklig medvetenhet

Vid sidan av språklig medvetenhet talar man också om språkligt ansvarsfull pedagogik (t.ex. Lucas & Villegas 2013; Alisaari & Heikonen 2020), som omfattar

1. lärarens inställning till språk
2. lärarens kunskaper och pedagogiska färdigheter.

Genom nedanstående frågor kan du reflektera över ditt eget arbete som lärare ur den språkliga medvetenhetens perspektiv. Samtidigt kan du fundera över din skolgemenskap och dess verksamhetskultur i ett större perspektiv

I Lärarens inställning till språk

1. Sociolingvistisk medvetenhet 

• Är jag medveten om och förstår jag det täta samspelet mellan språk, kultur och identitet?
• Vill jag identifiera elevernas eller de studerandes språkliga bakgrunder och förmågor?
• Är jag medveten om att en trygg lärmiljö lindrar stress och ångest när man arbetar på ett nytt språk? Hur främjar jag detta i min undervisning?

2. Uppskattning för språklig mångfald

• Ser jag alla språk som lika mycket värda, och uppmuntrar jag till användning av olika språk?
• Identifierar jag de utmaningar som det språk som används i klassen för med sig?
• Identifierar jag de språkliga utmaningarna i det ämne jag undervisar i?
• Kan jag förklara för eleverna eller de studerande varför man inte ska använda diskriminerande eller kränkande ord eller uttryck som anknyter till åskådningar?
• Ser jag att olika språk kan användas som en resurs i studierna?

3. Stöd för personer som lär sig språk

• Försöker jag använda olika metoder för att främja lärandet bland dem som lär sig språket?
• Är mitt mål att göra dem som lär sig språket mer delaktiga i samhället?

II Lärarens kunskaper och pedagogiska färdigheter

4. Kunskap om elevernas eller de studerandes bakgrund, erfarenheter och förmågor

• Försöker jag identifiera elevernas eller de studerandes olika språkliga bakgrunder och utveckla sätt att stödja lärandet och skapa en uppmuntrande atmosfär?
• Visar jag respekt för elevernas eller de studerandes identitet och förmågor utanför skolan? 

5. Identifiering av de utmaningar som orsakas av de språk som används i klassen

• Identifierar jag hur vardagsspråket skiljer sig från studiespråket och det språk som används i skolan?
• Identifierar jag vilka språkkunskaper och kunskaper i ämnesområdets språk eleven eller den studerande behöver i studieuppgifterna?

6. Kunskap om principerna för språkinlärning och tillämpning av den

• Vet jag hur man lär sig språk? 
• Är jag medveten om att man lär sig språk genom att använda det i kommunikation med andra?
• Är jag medveten om i vilka delområden av språket eleverna eller de studerande har starkare färdigheter (t.ex. språklig förståelse) och i vilka de är svagare (t.ex. språklig produktion)?
• Vet jag hur kunskap om språkinlärning kan användas i planeringen av undervisningen?

7. Metoder för att främja (språk)inlärningen 

• Ger jag eleverna eller de studerande möjlighet till interaktion i min undervisning?
• Åskådliggör jag min undervisning?
• Ger jag tydliga instruktioner och använder jag exempelvis illustrationer vid behov?
• Lär jag ut studiestrategier?
• Lär jag ut strategier för läsning? 

Fem frågor om språklig medvetenhet

Olika visuella modeller och strukturer i början av en lektion eller studieperiod hjälper eleverna eller de studerande att orientera sig i studierna och strukturera informationen.

• Läraren anger synligt lektionens struktur och mål i början av lektionen. Detta hjälper eleverna eller de studerande att orientera sig i lektionens förlopp och aktiverar inre modeller för de teman som lärs ut.
• Läraren presenterar studieperiodens centrala begrepp som en struktur i början av studieperioden. Strukturen kan vara exempelvis en begreppskarta, ett diagram eller en bildhelhet. 
  • Exempel: Läraren sammanställer begrepp som anknyter till en viss världsreligion eller ett tillämpningsområde för etik och relationerna begreppen emellan till en visuell struktur, som presenteras för eleverna eller de studerande när man börjar studera ett tema. 
• Det är bra att återkomma till studieperiodens struktur under perioden eller som avslutning på den. Man kan också komplettera den tillsammans under studierna.

I skolan läser man mycket text i läroböcker. Språkligt medveten behandling av lärobokstext är möjlig genom lässtrategier.  När man lärt sig strategierna är det lättare att hitta rätt saker i texten. Strategierna gör också läsningen till en transparent process, där man kan utvecklas. Det finns många lässtrategier, men här presenteras förutseende, förtydligande, frågeställning och sammanfattning. 

Förutseende

Förutseende är ett sätt att inleda behandlingen av en text. Det går till så att man läser rubrikerna, ögnar igenom texten och de avsnitt som är i fet stil samt studerar de visuella elementen. Genom förutseende kan man orientera sig i ämnet och fundera över vad man redan vet om det.

• Exempel 1 ur livsåskådningskunskap: När man ska läsa en text om världens kultur- och naturarv som skyddas av Unesco diskuterar man i förväg vad som avses med kultur och natur, varför kulturen och naturen behöver skyddas samt vilka kultur- eller naturarvsobjekt eleverna redan känner till.  
• Exempel 2 ur religion: När man ska läsa en text om religionerna i Japan reflekterar man på förhand över hurdana kunskaper eleverna har om Japan, varifrån de har fått informationen samt vilka av elevernas kunskaper som anknyter till religionerna i Japan och hur.

Förtydligande

• Förtydligande är centralt när man läser en text. Läraren handleder i läsningen av texten, vilket kan ske på egen hand, parvis eller så att läraren läser. När man läser texten kan eleven eller den studerande markera sådant som är utmanande eller svårt, exempelvis genom att ringa in det. Efter läsningen kontrollerar man de centrala begreppens betydelser och förtydligar de svåra delarna. Man går tillsammans igenom dem genom att diskutera och vid behov med hjälp av bildstöd. Förtydligandet behöver inte ske genast när eleven eller den studerande stöter på ett problem, utan tanken är att man först bildar sig en helhetsbild och först därefter återkommer till de besvärliga ställena. Efter förtydligandet kan man också fundera på hur helhetsbilden förändrats. När man på olika sätt gör läsningen interaktiv har eleven eller den studerande möjlighet att be om preciseringar och förtydliganden. 

Frågeställning

Frågeställning är också ett effektivt sätt att bearbeta lärobokstexter. Genom att fundera över frågor lär man sig också sakinnehåll, när ny information kopplas till gamla inre modeller. Frågor stöder också reflektioner kring vad som är viktigt i ett tema. Efter läsningen av texten vägleds eleverna eller de studerande att själva ställa frågor om texterna, bilderna och andra element. Differentiering möjliggörs naturligt genom frågornas omfattning och djup. 

Sammanfattning

Sammanfattning görs efter läsningen. Genom sammanfattningen drar sig eleven eller den studerande till minnes det centrala i texten och antecknar det exempelvis i en begreppskarta eller med franska streck. Sammanfattningen kan göras exempelvis med eller utan lärobok, ensam eller parvis. Man kan också rita en sammanfattning. 

• Läraren kan ge anvisningar för sammanfattningen exempelvis så här: ”Mänskliga rättigheter kränks på många olika sätt. Rita eller skriv utifrån det du läst hur det här går till”, eller ”Buddhismen föddes utifrån Siddhartha Gautamas liv och undervisning. Rita bilder av de viktigaste skedena i Siddhartha Gautamas liv.” 

Övningar där man definierar begrepp är särskilt viktiga i grundskolans högre årskurser och i gymnasiet, men man bekantar sig med centrala begrepp redan i grundskolans lägre årskurser. Övningar där man definierar begrepp utvecklar grundläggande tankefärdigheter och förmågan att skriva facktexter. 

Fyrfält (grundskolans högre årskurser, gymnasiet)

• Eleverna eller de studerande skriver ett begrepp som är centralt för temat (t.ex. ”ahimsa”) mitt i fyrfältet.
• Därefter fyller de i fälten runt begreppet enligt följande: 

1.     En definition av begreppet (t.ex. ”en princip om ickevåld inom hinduismen, buddhismen och jainismen”)

2.     En bild av begreppet (man kan rita eller söka i bildbanker på nätet) 

3.     En eller flera meningar som används i rätt sammanhang (t.ex. ”Ahimsa syns i de jainistiska munkarnas matvanor så att de bara äter växter som växer ovan jord. På så sätt skadas inte djur som lever under markytan.”)  

4.     En synonym till begreppet, begreppet med andra ord eller begreppet på det egna modersmålet (t.ex. ”respekt för livet”)

Frågesport för repetition av begrepp (grundskolans högre årskurser, gymnasiet)

• Läraren delar in eleverna eller de studerande i mindre grupper och ger varje grupp ett begrepp.
• Gruppens uppgift är att hitta på tre ledtrådar för sitt eget begrepp. 5 poäng: svår ledtråd, 3 poäng: lite lättare ledtråd, 1 poäng: lätt ledtråd.
• Varje grupp ger de andra grupperna en ledtråd i taget, med början från 5-poängsledtråden. De andra grupperna gissar vilket begrepp det gäller. 
• Om ingen kan gissa rätt begrepp utifrån den första ledtråden, ger gruppen sin 3-poängsledtråd och till slut sin 1-poängsledtråd. 
• Den grupp som samlar ihop flest poäng vinner.

Känn igen ordet! (grundskolans lägre och högre årskurser)

Med hjälp av denna uppgift kan man repetera det innehåll man studerat och utöka ordförrådet. 

• En elev eller ett par i taget väljer ett ord som anknyter till temat som man studerat. 
• Eleven eller paret räknar antalet bokstäver i ordet och ritar en rad med lika många streck som det finns bokstäver i ordet så att alla kan se den (t.ex. på tavlan). Man ritar också en stor cirkel. 
• De andra eleverna turas om att säga bokstäver. Om bokstaven finns i ordet skriver eleven/paret som tänkt ut ordet in bokstaven på rätt streck i ordet. Om bokstaven inte finns i ordet skrivs den in i cirkeln. 
• Den som först gissar rätt ord får välja nästa ord.
• När eleverna har hittat rätt ord repeterar man vad det betyder.