Barnets åskådningsmässiga identitet grundar sig inte enbart på den fostran som barnet får i hemmet eller på de högtider som firas i familjen. Senast i det skedet då barnet börjar i den småbarnspedagogiska verksamheten möter hen sådana sätt att se på världen som avviker från det egna synsättet. I samband med samvaron och den pedagogiska verksamheten i småbarnspedagogiken tar barnets åskådningsmässiga identitet i allt högre grad intryck av omgivningen. Barnet bygger upp sin åskådningsmässiga identitet utifrån iakttagelser som hen gör i den småbarnspedagogiska miljön och på andra områden i livet.
Lek, gemensam verksamhet och gemensamma aktiviteter och måltider samt diskussioner som förs i barngruppen stöder utvecklingen av barnets identitet samt en ömsesidig respekt och förståelse även för sådant som känns främmande. Personalens öppenhet och sensibilitet för barnens frågor och förundran samt en målinriktad pedagogisk verksamhet vidgar de åskådningsmässiga vyerna hos barnet.
Enligt lagen om småbarnspedagogik (540/2018, 3 §) har varje barn rätt till färdigheter att förstå och respektera den allmänna kulturtraditionen samt vars och ens språkliga, kulturella, religiösa och livsåskådningsmässiga bakgrund. Ovan nämnda rättighet konkretiseras i beskrivningarna av åskådningsfostran i Grunderna för planen för småbarnspedagogik (2018) och Grunderna för förskoleundervisningens läroplan (2014).
Målen för åskådningsfostran beskrivs i kapitlet Jag och vår gemenskap i grunderna för planen för småbarnspedagogik och grunderna för förskoleundervisningens läroplan. Med tanke på åskådningsfostran är det ändå viktigt att läsa grunderna som en helhet, så att betydelsen av åskådningsfostran och dess möjligheter öppnar upp sig som en del av småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen som helhet.
Åskådningsfostran och åskådningsundervisning är inte samma sak
Åskådningsfostran i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen skiljer sig från åskådningsundervisningen i den grundläggande utbildningen (undervisningen i religion och livsåskådningskunskap). Åskådningsfostran grundar sig på småbarnspedagogisk vetenskap och barnpedagogik. Lärandet är helhetsbetonat, upplevelsebaserat och betonar lekens betydelse. I småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen respekteras de yngre barnens sätt att lära sig genom att leka, röra på sig, utforska, utföra små uppgifter, uttrycka sig själv och genom skapande verksamhet.
De pedagogiska metoderna inom småbarnspedagogiken skiljer sig från didaktiken i den grundläggande utbildningen. Den för alla gemensamma åskådningsfostran i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen ska inte jämföras med åskådningsundervisning i skolan. Åskådningsfostran ska inte heller förknippas med den samhälleliga debatten om religionsundervisning i den grundläggande utbildningen. Åskådningsfostran är ett av delområdena inom barnpedagogiken och ska utvecklas och betraktas som en del av ett större sammanhang i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen.
Målen för åskådningsfostran
Syftet med åskådningsfostran är att främja ömsesidig respekt och förståelse gentemot olika åskådningar samt att stödja barnens kulturella och åskådningsrelaterade identiteter. Åskådningsfostran stärker barnens färdigheter att förstå samhällets mångfald och hjälper dem att fungera i samhället då barnens livsmiljö så småningom utvidgas utanför hemmet.
I verksamheten ska man tillsammans bekanta sig med religioner och åskådningar som finns representerade i barngruppen. Med barnen kan man även på ett bredare plan granska religioner och åskådningar som finns i det finländska samhället. Till åskådningar hör också mångfalden av irreligiositet.
En högklassig åskådningsfostran främjar barnens mångsidiga kompetens som anknyter till kulturell och kommunikativ kompetens samt förmåga att tänka och lära sig. Då åskådningsfostran syns som en del av verksamhetskulturen i barngruppen främjar man också att barnens rättigheter uppfylls, samtidigt som verksamheten är en del av en jämlik och socialt rättvis fostran.