Centralt innehåll som anknyter till målen för gymnastik i årskurs 1–2, 3–6 och 7–9

Fysisk funktionsförmåga är kroppens funktionella förmåga att klara av aktiviteter som kräver fysisk ansträngning. För dagens skolelever består de vardagliga funktionerna och aktiviteterna bland annat av:

• att ta sig till fots eller med cykel till skolan (för barn i grundskoleålder att gå eller cykla minst 5 km)
• att på egen hand lyfta och bära skol- och idrottsredskap
• att förebygga följderna av en passiv livsstil genom att bevara kroppens naturliga rörelseomfång i synnerhet i överkroppen och höftens böjmuskler
• att röra sig i trafiken, där det behövs förmåga att observera omgivningen och reagera på ett ändamålsenligt sätt
• att röra sig på olika underlag, t.ex. hålla balansen på ett halt underlag, i trappor och i ojämn terräng
• att röra sig i vatten.

Den fysiska funktionsförmågan återspeglar förmågan att klara av olika aktiviteter som kräver uthållighet, styrka, snabbhet och rörlighet, men också sensomotoriska färdigheter och grundmotoriska färdigheter. Fysisk aktivitet ökar funktionsförmågan. Eftersom de motoriska färdigheterna och de fysiska egenskaperna är starkt kopplade till elevernas växande och utveckling, måste målen och det centrala innehållet i gymnastikundervisningen vara lite olika i olika årskurser.

Sensomotoriska färdigheter och kroppsuppfattning

Sensomotoriska färdigheter är färdigheter som hjälper eleven att uppfatta den egna kroppen och dess olika delar i förhållande till det omgivande rummet, den använda tiden och styrkan. För att tillägna sig motoriska färdigheter förutsätts tillräckliga sensomotoriska färdigheter. Eleverna kan alltså inte lära sig att röra på sig utan tillräckliga sensomotoriska färdigheter. Ju bättre sensomotoriska färdigheter eleverna har, desto lättare lär de sig å andra sidan nya rörelse färdigheter, men också så kallade akademiska färdigheter, dvs. att läsa, skriva och räkna. Goda sensomotoriska färdigheter hjälper också eleverna att klara sig i trafiken.

Sensomotoriska färdigheter bygger på kognitiva processer. Goda sensomotoriska färdigheter främjar därför också de allmänna förutsättningarna för lärande. Sensomotoriskt lärande kräver att man skärper sina sinnen för att kunna urskilja det väsentliga. Genom att röra på sig får eleverna kunskap om sin kropp och sin omgivning. För att eleverna ska skärpa sina sinnen ska de i gymnastiken med hjälp av en omväxlande miljö, mångsidigt innehåll och olika redskap erbjudas tillräckliga syn-, hörsel- och känselförnimmelser samt förnimmelser av rörelse och balans. För att sinnena ska utvecklas förutsätts att läraren noga överväger valet av innehåll och ger noggranna anvisningar och respons. Det bidrar också till att eleverna lär sig fatta beslut i olika gymnastiksituationer.

Att utveckla de sensomotoriska färdigheterna är särskilt viktigt för eleverna i de lägre årskurserna, men problem med sensomotoriken kan också vara orsaken till att en del elever i årskurs 7–9 har svårt att lära sig hantera bollar eller andra redskap eller att uppfatta rummet. De sensomotoriska färdigheterna kan utvecklas till exempel genom att hantera bollar av olika storlek, vikt och material samt genom att få eleverna att fokusera på det som är väsentligt för att en övning ska lyckas.

Kroppsuppfattning förutsätter att eleven uppfattar, kan benämna och viljestyrt röra kroppens yttre gränser, olika delar av kroppen och olika sidor av kroppen (framsida-mage, baksida-rygg, höger/vänster sida). Kroppsuppfattningen och kroppskännedomen utvecklas genom att reglera tiden (långsamt eller snabbt), rummet (nära, långt borta, framför, bakom, vid sidan om, nere, uppe, bredvid och mellan) och styrkan. En tillräcklig kroppsuppfattning är en absolut förutsättning för att kunna utveckla övriga inlärningsfärdigheter. När eleverna har en bra uppfattning om sin kropp kan de lära sig att hålla balansen och olika kroppsställningar samt behärska rörelser i både övningar som förutsätter rörelse på stället och rörelse från en plats till en annan. Kroppsuppfattningen utvecklas i övningar, där eleverna får olika slag av känselförnimmelser i olika delar av kroppen, t.ex. genom att simma, röra sig på redskap eller till exempel brottas.

Att korsa kroppens tänkta mittlinje (t.ex. nudda vänstra axeln med högra handen) är viktigt att träna i förskole- och nybörjarundervisningen, eftersom det har ett direkt samband med förutsättningarna att lära sig läsa och skriva. Mångsidiga övningar som utvecklar kroppsuppfattningen är viktiga i årskurs 1–6 men ska inte heller glömmas bort i årskurs 7–9, då elevens kropp genomgår stora förändringar. En bra kroppsuppfattning och positiva upplevelser av kroppen skapar grund för en positiv kroppsbild och stödjer elevernas psykiska välbefinnande. Positiva upplevelser av den egna kroppen hjälper också eleverna att klara av bekymmer som gäller utseendet.

Exempel på övningar och aktiviteter som utvecklar de sensomotoriska färdigheterna och kroppsuppfattningen enligt årskursnivå:

• Årskurs 1–2: Att skriva/forma olika mönster, bokstäver och siffror med hjälp av den egna kroppen, turvis spänna kroppen och slappna av i olika övningar, röra sig på olika sätt med växlande snabbhet, olika övningar och lekar som går ut på att röra sig sicksack och väja, att simma.
• Årskurs 3–6: Tafattlekar, gymnastik, musikgymnastik, skidning, bollspel och -lekar.
• Årskurs 7–9: Orientering, bollspel, dans, yoga och styrketräning.

Luokittelu ja joitakin esimerkkejä

Grenfärdigheter i till exempel simning, lagspel, gymnastik, isspel, skidning, friidrott, racketspel, dans etc.

Att träna grundmotoriska färdigheter är motiverat både med tanke på att idrottsintresset ska fortsätta och för att eleverna ska få grenfärdighet. Barn och unga söker sig till aktiviteter, där de känner att de lyckas. Känslan av att ha grundmotoriska färdigheter fungerar som en "port" till att utöva idrott på egen hand. Mångsidiga grundfärdigheter ger möjligheter att välja en idrottsform som intresserar en.

Också kreativa topprestationer bygger på starka grundfärdigheter. Alla färdigheter förutsätter grundfärdigheter som utvecklas mot grenspecifika färdigheter.

Grundmotoriska färdigheter är alltså grunden och utgångspunkten både för att utöva idrott på egen hand och för att lyckas nå toppen i olika grenar. Goda grundmotoriska färdigheter är till nytta i ett stort antal gymnastikformer och idrottsgrenar.

I figur 1. åskådliggörs hur eleverna genom att lära sig grundrörelsen att kasta ovanifrån med en hand lättare lär sig grenspecifika färdigheter, bl.a. att kasta i boboll, serva i tennis eller smasha i volleyboll. I alla ovannämnda rörelser är grundrörelsen den samma. När eleverna behärskar grundrörelsen, är det lätt att finslipa den enligt respektive idrottsgren eller gymnastikform. Sambandet mellan den grundläggande kaströrelsen och olika grenar åskådliggörs i figur 1.

Fysiska färdigheter är hierarkiskt uppbyggda så att basen utgörs av grundmotoriska färdigheter som kan indelas i balansförmåga, rörelsefärdighet och förmåga att hantera redskap. De grundmotoriska färdigheterna utvecklas till grenfärdigheter med hjälp av observationsförmåga, förmåga att fatta beslut och rörelsebehärskning. Olika småspel, referensspel och lekar är aktivitetsformer som hjälper eleverna att observera saker, fatta beslut och agera utgående från dessa observationer och beslut. I autentiska rörelsesituationer är observation, beslutsfattande och själva prestationen starkt kopplade till varandra. I boboll som här används som exempel ingår många grenfärdigheter. Att behärska dessa grenfärdigheter är viktigt för att kunna fortsätta utöva grenen. Helheten är det viktiga, eftersom det till exempel inte hjälper att kunna fånga bollen om man inte kan kasta. Att kunna kasta är alltså en grenfärdighet i boboll. Sambandet mellan grundmotoriska färdigheter och grenfärdigheter åskådliggörs i figur 2.

Att glida är ett exempel på en rörelsefärdighet och grunden för överraskande många grenar. Att kunna glida jämnt ger möjlighet att klara av att glida också i mycket krävande situationer, på olika underlag och med olika redskap. På samma sätt som förmågan att kasta i föregående exempel är förmågan att glida en viktig del av exempelvis längdskidåkning eller skridskoåkning. Sambandet mellan förmågan att glida och grenfärdigheter åskådliggörs i figur 3 och 4.

För att åskådliggöra resultaten av mätningarna används humörsymboler som beskriver hur eleven har klarat av de olika delarna som mäter den fysiska funktionsförmågan.

I enlighet med symbolerna kan elevens fysiska funktionsförmåga delas in i tre olika nivåer:

	Mätresultatet är på en nivå som befrämjar hälsa och välbefinnande, det vill säga elevens fysiska funktionsförmåga befrämjar hensfysiska, psykiska och sociala välbefinnande.
	Mätresultatet är på en nivå som upprätthåller hälsan och välbefinnandet, det vill säga elevens fysiska funktionsförmåga upprätthåller hens fysiska, psykiska och sociala välbefinnande.
	Mätresultatet är eventuellt på en nivå som tär eller stör hälsan och välbefinnandet, det vill säga eleven kan ha svårt att klara av vardagssysslorna utan att bli trött.

Från och med 1.8.2016 ska Move-mätningar genomföras i årskurs 5 och 8 i augusti–september enligt utbildningsförvaltningens direktiv. Resultaten av skolornas mätningar ska varje år föras in i den nationella databasen före slutet av september. Responsen enligt skola, kommun och på nationell nivå ska varje år vara tillgänglig före slutet av oktober och gå att använda till exempel på föräldramöten eller i elevvårdsgruppen.

Psykiskt välbefinnande bottnar i en positiv självbild. Med självbild avses en människas uppfattning om sig själv. Självbilden kan indelas i fysisk, social och psykisk självbild. Självbilden formas i ständig växelverkan med omgivningen, eftersom responsen av andra har stor inverkan på vilken bild eleverna har av sig själva. Eftersom alla kan se vad den enskilda individen gör under gymnastiklektionerna, är eleverna särskilt känsliga för respons som gäller just dem och i synnerhet deras kropp. När eleverna känner sig nöjda över att ha lärt sig något nytt, utvecklat sina färdigheter, nått sitt mål och gjort sitt bästa utvecklas en känsla av fysisk kompetens. Läraren kan stödja eleverna genom att på lektionerna skapa en atmosfär, där alla har möjlighet att utföra övningar enligt sina förutsättningar, att känna att de lyckas och att glädjas över sina framsteg. Atmosfären är viktig med tanke på elevernas trivsel och psykiska välbefinnande. En positiv, uppgiftsinriktad atmosfär utvecklas genom respons i en trygg grupp. All respons och kommunikation ska präglas av hänsyn och respekt för varandra. I gymnastiken ska responsen gälla framsteg i lärandet eller arbetet – inte personen, temperament eller andra personliga egenskaper. En klass med bra atmosfär är en klass, där var och en accepteras som den är och kan känna sig kompetent och delaktig i gruppen. Gymnastiklektioner i en sådan positiv atmosfär främjar det allmänna bästa och bidrar till att nå de gemensamt överenskomna målen.

Uppfattningen om sig själv som motionsutövare formas av motionsupplevelser, hur man trivs i gymnastik- och idrottssituationer och hurdan respons man får som motionsutövare. En positiv och realistisk bild av sig själv är viktig för att man ska tillägna sig en aktiv livsstil. Eleverna kan få hjälp med att utvärdera sig själva, sin funktionsförmåga och sina motoriska färdigheter. De kan också stödjas att upptäcka vilka motionsformer som tilltalar dem och att tänka på sitt eget välbefinnande. Detta ökar elevernas resurser och möjligheter att klara av nya utmaningar.

Livskompetens är förknippad med upplevelser av meningsfullhet. Eleverna känner sig viktiga och betydelsefulla då de får ta ansvar, göra val och besluta i frågor som angår dem. Att uppleva meningsfullhet ökar motivationen, vilket i sin tur påverkar viljan att försöka och anstränga sig för att nå det önskade resultatet. Upplevelser av meningsfullhet bidrar till bättre sinnesstämning. Sinnesstämningen påverkar skoltrivseln.

Skolgången är kognitivt betonad. Belastningen av detta delområde gör att eleverna som motvikt även behöver fysiska och sociala erfarenheter och upplevelser. Det hormonella välbefinnande som fysisk aktivitet ger, men också möjligheten att koppla av och känna samhörighet av att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål, erbjuder en motvikt till belastningen av den teoretiska sidan. Gymnastiken erbjuder också en möjlighet att uttrycka sig med kroppen. Den ger också goda möjligheter att ge utlopp för sin kreativitet. Eftersom gymnastiken ökar hjärnans välbefinnande, stödjer den kreativitet men förbättrar också den allmänna studieförmågan.

Exempel på övningar som stödjer den psykiska funktionsförmågan enligt årskursnivå:

• Årskurs 1–2: Lyssna på elevernas bekymmer och ta bort onödig rädsla, stärka självförtroendet genom att berömma när eleverna lyckas, skapa en positiv och aktiv atmosfär samt uppmuntra.
• Årskurs 3–6: Ge eleverna möjlighet att påverka lektionsinnehållet, att få estetiska upplevelser, att uttrycka sig med kroppen och att känna trygghet genom rättvist bemötande.
• Årskurs 7–9: Låta eleverna känna att de blir rättvist och jämlikt behandlade, att de kan och att de accepteras både som individer och som en del av gruppen. Ge information om välbefinnande och erfarenheter av olika sätt att utöva idrott och motion, så att var och en kan hitta ett lämpligt sätt att koppla av, känna glädje och må bra.