Det är viktigt att veta vilka handlingar som definieras som mobbning, så att fenomenet kan upptäckas och identifieras. Barns och ungas sociala samverkan upplevs på ett annat sätt av dem själva än hur situationen ter sig för vuxna. Personalen eller föräldrarna får inte automatiskt reda på faktorer som påverkar atmosfären eller konflikter som uppstått på sociala medier.
Mobbning förblir ofta dold för de vuxna i skolorna och läroanstalterna och där hemma. Genom att lyssna på och föra mobbning på tal uppmuntrar personalen inom småbarnspedagogiken och utbildningen samt föräldrarna barnen och ungdomarna att berätta om mobbningen. Det är viktigt att barnet och den unga inte pressas att berätta om mobbningen, eftersom det kan leda till att mobbningen förblir dold under en lång tid. Bland unga, i synnerhet på tröskeln till puberteten, är det viktigt att ha en plats i kompisgänget och de medger inte gärna att de blivit utsatta för mobbning.
Det kan vara svårt att skilja mobbning från enskilda konflikter eller kränkande beteende. Om personalen inte ingriper i kränkande beteende kan det leda till mobbning. Barn och unga ska på ett sätt som motsvarar deras ålder uppmuntras till att ta upp kränkande beteende eller mobbning direkt med personen som utsatt dem för det. Om barnet eller den unga inte vågar göra det är det viktigt att barnet och den unga uppmuntras att berätta för någon vuxen, så att personalen kan ingripa i det kränkande beteendet och mobbningen.
Endast en del av barnen och ungdomarna berättar om mobbningen för vuxna hemma eller i skolan/läroanstalten. Orsaken till att man inte berättar något är känslor av skam och rädsla, och även upplevelser av att mobbning har förminskats, att mobbningen inte upphört eller till och med förvärrats efter att man berättat om saken.
Fler än varannan av de yngre eleverna berättade om mobbning som skett i skolan under terminen för en vuxen i skolan. Äldre elever och studerande berättar ännu mer sällan om mobbning.
Enligt resultaten från den senaste enkäten Hälsa i skolan (2021) berättade endast var tredje elev i årskurs 8–9 som varit med om en mobbningssituation om mobbningen som skett i skolan för en vuxen i skolan. Andelen elever och studerande som berättar om mobbning har dock ökat något mellan 2017 och 2021 på alla utbildningsstadier. Flickor berättar oftare om mobbningen för de vuxna i skolan/läroanstalten än pojkar på alla utbildningsstadier.
Endast vartannat mobbningsfall i skola eller läroanstalt upphör eller minskar efter att eleven/den studerande berättat om mobbningen inom den grundläggande utbildningen och i yrkesläroanstalterna.
Att flickor som studerar i gymnasiet berättar om mobbning har inte en tillräcklig effekt för att minska på mobbningen eller få den att upphöra. Endast mindre än fyra av tio mobbningsfall upphör eller minskar till följd av berättandet. Antalet fall av mobbning i skola eller läroanstalt bland flickor som går på årskurserna 8–9 och vid yrkesläroanstalter som efter berättandet upphört eller minskat har varit allt färre mellan 2017–2021. För pojkarnas del har utvecklingen varit bättre i gymnasier och yrkesläroanstalter.
Det är viktigt att man i skolorna, läroanstalterna och inom småbarnspedagogiken identifierar olika slags mobbning och ingriper konsekvent i dem. Barn och unga berättar hellre om mobbningen för yrkesutbildade när de kan lita på att mobbningen åtgärdas jämlikt och effektivt.
Hur kan du känna igen tecken på mobbning?
- Ovilja att komma till småbarnspedagogiken/skolan/läroanstalten och frånvaro utan förklaring till följd av detta.
- Ensamhet som kan observeras upprepade gånger.
- Att vända sig inåt och ovilja att tala om orsakerna till problemen.
- Tydliga förändringar i beteendet.
- Återkommande försenade eller ofullständigt utförda hemuppgifter och övningsarbeten eller att saker ständigt saknas eller är borttappade.
Föräldern eller vårdnadshavaren har det primära ansvaret för barnets fostran. En förändring i barnets eller den ungas beteende kan ha att göra med mobbning i skolan eller på fritiden, och senast då måste man fundera på vilka faktorer som ligger bakom beteendeförändringen. En förtroendefull relation mellan barnet och föräldern hjälper till att reda ut saker som upplevs som känsliga. En daglig gemensam stund med barnet eller den unga och ett intresse för hens vardagliga angelägenheter är viktiga för att bygga upp detta förtroende. Ofta räcker det med att fråga om hur det har gått i skolan.
Mobbning på nätet och på sociala medier är mycket svår att identifiera om barnet eller den unga inte själv berättar om det. Det är viktigt att vårdnadshavarna känner till vilka digitala plattformar barnet och den unga besöker och vem hen träffar där. Om mobbning på nätet eller på sociala medier framkommer under arbetsdagen ska man ingripa och göra anmälningar enligt lagen till vårdnadshavarna och vid behov även till andra myndigheter.