De kommunikativa färdigheterna utgör en central del av studie- och arbetslivsfärdigheter och är en viktig faktor för delaktighet i samhället, livskompetens och välbefinnande. I de nya grunderna för gymnasiets läroplan strävar man efter att den studerandes kommunikationsfärdigheter ska utvecklas ur ett brett perspektiv och så att det kunnande som den studerande redan utvecklat i den grundläggande utbildningen fördjupas och blir mångsidigare. I lärokursen modersmål och litteratur ligger fokus på kommunikationsfärdigheter framför allt i de obligatoriska modulerna Kommunikation 1(MO3) och Kommunikation 2 (MO7) samt den valfria modulen Kommunikation 3 (MO9). I modulen Att tolka text (MO5) behandlas teman som är centrala för kommunikation och växelverkan, såsom färdigheter att påverka och argumentera samt mediekunskap. Syftet är att kommunikationsfärdigheterna ska kunna utvecklas i alla moduler med olika innehåll från läroämnet.

Kuvituskuva, nuoret opiskelijat tekevät ryhmätöitä
Foto: Satu Haavisto

Moduler som fokuserar på kommunikationsfärdigheter

Kommunikation 1 (1 sp) MO3

Centralt: Modulens viktigaste mål och innehåll är att stärka den studerandes kommunikationsprofil och uppmuntra hen att kommunicera aktivt. Viktigaste temana är också färdigheter att kommunicera i grupp, förmågan att lyssna samt ge respons och att iaktta och analyera kommunikationssituationer i grupp.

Kommunikation 2 (1 sp) MO7

Centralt: Centrala teman i modulen handlar om att öka den studerandes tilltro till och hens förmåga att framträda samt hens förståelse för anspänning, publikkkontakt och åhörarnas ansvar. Modulten tar också fasta på kommunikationsfärdigheter och -etik i olika kommunikationskanaler, till exempel i sociala medier, och utvecklar den studerandes förmåga att analysera och bedöma talade och audiovisuella texter.

I materialet hänvisas till den modul där temat i första hand behandlas, men temana berör givetvis alla moduler som behandlar kommunikation.

Stödmaterialet har sammanställts av universitetslärare Suvi-Tuuli Murumäki (Helsingfors universitet).

Med kommunikativa färdigheter (färdigheter i muntlig kommunikation) avses växelverkan mellan olika människor, förmågan att tala och lyssna, verbal och nonverbal kommunikation samt förmågan att agera i olika kommunikationssituationer och bygga upp kommunikationssrelationer och upprätthålla sitt kunnande som berör dem. Kommunikationsfärdigheterna bildas av

  1. färdigheter som berör kommunikation
  2. metakognitivia kommunikationsfärdigheter, alltså förmågan att förutse, reglera och bedöma hur man agerar i kommunikationssituationer
  3. motivation och mod att delta i kommunikationen
  4. kommunikativa färdigheter
  5. förmågan att följa kommunikationsetiska principer.

De kommunikativa färdigheterna kan granskas utgående från kommunikationens effektivitet och genomslag, och även utgående från hur ändamålsenlig och lämplig den är. Med kriterier för effektivitet beskrivs hur väl parterna i en kommunikationssituation uppnår de mål som ställts upp för kommunikationen. Med ändamålsenlighet avses i sin tur hur lämplig och socialt acceptabel parterna agerar i en kommunikationssituation. Ett viktigt kriterium för att definiera de kommunikativa färdigheterna är också kommunikationsetik  – parternas förmåga och vilja att ta ett moraliskt ansvar och lösa etiska problem som berör kommunikationen. För att man ska kunna agera på ett skickligt sätt i en kommunssituation behöver både kriterierna om ändamålsenlighet och etik uppfyllas.

Som ett av målen för lärokursen Svenska och litteratur anges att den studerande ska "kunna analysera och bedöma olika kommunikationssituationer och -relationer samt kommunikationsfärdigheter och kommunikationsetik som ingår i kontexten".

Det här innebär att fokus för lärandet inte bara ska ligga på de kommunikativa färdigheterna utan även på kunskap och förståelse som är kopplat till kommunikation samt på metakognitiva färdigheter som berör kommunikation. I gymnasiet ska de studerande allt mer specifikt handledas att iaktta, bedöma och analysera olika kommunikationssituationer samt både sin egen och andras kommunikation.

Det viktiga är att undervisningen i kommunikation hjälper de studerande att stärka sin kommunikationsprofil samt uppmuntrar dem att kommunicera aktivt och ha ett positivt förhållande till kommunikation. Centralt är också att utveckla den studerandes färdigheter i kommunikationsetik. Målet är att den studerande ska kunna kommunicera målmedvetet, ändamålsenligt och etiskt i olika slags kommunikationssituationer, även utmanande sådana, samt att hen kan analysera och bedöma sina egna kommunikationsfärdigheter och olika kommunikationssituationer och -relationer.

Tillbaka upp

Med en kommunikationsprofil avses den jaguppfattning och självkänsla som är förknippad med den egna kommunikationen, alltså hur man uppfattar att man själv kommunicerar. Målet är att den studerande ska ha en realistisk och positiv kommunikationsprofil och att hen har mod att kommunicera, det vill säga att hen vill och vågar delta i olika kommunikationssituationer och i att skapa olika kommunikationsrelationer. Syftet är att handleda den studerande att analytiskt och noggrant utvärdera sina egna och andras kommunikationsfärdigheter, men samtidigt på ett positivt sätt och med uppskattning för det egna och andras kunnande. För att kunna utveckla de kommunikativa färdigheterna krävs att man känner till vad som behöver utvecklas, men i lika stor utsträckning  – kanske till och med mer – krävs att man är medveten om sina styrkor och uppskattar och använder dem.

Den studerande kan handledas att reflektera över till exempel följande frågor:

  • Hur ser du på din kommunikationsprofil och på ditt eget sätt att kommunicera?
  • Vad värdesätter du i ditt eget sätt att kommunicera?
  • Vilka eller hurdana kommunikationssituationer känns svåra eller obekväma?
  • I hurdana kommunikationssituationer upplever du glädje eller en känsla av att du har lyckats?
  • Vilken erfarenhet har du av olika kommunikationssituationer och -relationer?
  • Är din kommunikationsprofil realistisk eller färgas den till exempel av tidigare erfarenheter av någon specifik kommunikationssituation och därför är alltför negativ?
  • Hur kan den egna kommunikationsprofilen utvecklas så att den blir mer specifik och positiv?
Tillbaka upp

Färdigheterna att lyssna kan ses som de mest centrala men också de mest utamanande kommunikativa färdigheterna. För att vara en skicklig lyssnare krävs bland annat förmåga att förstå, strukturera och leva sig in i det man hör, förmåga att iaktta den nonverbala kommunikationen och kommunikationen på socioemotionell nivå mellan parterna i en kommunikationssituation, samt förmåga att verbalt och nonverbalt visa att man lyssnar. För att utveckla de egna färdigheterna i att lyssna krävs att man utvecklar kunskap och förståelse om att lyssna. Samtidigt krävs också att man medvetet övar och fokuserar på att lyssna.

Den studerande kan handledas att reflektera över färdigheterna att lyssna med till exempel följande frågor:

  • Hurdan är en god lyssnare?
  • Vilka är den studerandes styrkor som lyssnare och vad behöver hen utveckla?
  • I vilka situationer är det särskilt utmanande att lyssna och hur skulle det löna sig att agera i en sådan situation för att kunna lyssna till kommunikationen?
  • Vilken är betydelsen av att lyssna i olika kommunikationssituationer och då man skapar kommunikationsrelationer?
Tillbaka upp

När kamratresponsen fungerar som bäst är den inte bara till nytta för de studerande, utan den stärker även kommunikationsprofilen och självkänslan hos alla parter. Det är ändå viktigt att ge så noggranna instruktioner som möjligt för kamratresponsen. Det centrala är att man tillsammans diskuterar spelreglerna för god och etisk kamratrespons och även de önskemål, rädslor och behov som de studerande har gällande responsen. Formulär som stöder responsen eller färdiga frågor som vägleder då man ska ge respons ökar ofta kvaliteten på kamratresponsen. Man kan också ge respons på sättet att ge respons.

God respons är

  • preciserande, detaljerad och motiverad
  • handledande och strävar efter att hjälpa den studerande framåt med konkreta förslag på hur man kan förbättra sina prestationer
  • mångsidig och uppmuntrande – lyfter också fram ens svagheter
  • sådan som inte sårar eller tar fasta på personlighet utan grundar sig på prestationen och hur väl de mål som ställts upp för prestationen uppfylls
  • konstruktiv även i sin nonverbala form.

Olika människor har olika behov och önskemål för responsen. En god förmåga att ge respons handlar därför också om att vara sensitiv och vilja stödja den andras utveckling. Å andra sidan är det viktigt att komma ihåg att det handlar om en dialog då man ger och får respons. En person som etiskt och skickligt tar emot respons lyssnar noggrant, visar att hen uppskattar responsen och ställer vid behov tilläggsfrågor och ber om motiveringar.

Frågor som kan vägleda den studerande:

  • Hurdan kommunikation kan bedömas och med hurdana kriterier kan man då bedöma kommunikationssituationer och -färdigheter (till exempel färdigheter att framträda, färdigheter att lyssna och färdigheter att kommunicera i grupp)?
  • Hurdan är konstruktiv och god respons?
  • Vilka är den studerandes styrkor när det gäller att ge och ta emot respons och vad kunde hen vidareutveckla?
  • Vad önskar den studerande av den respons som de andra ger?
  • I vilka situationer är det svårt att ge eller ta emot respons och hur borde man agera i en sådan situation?
  • Vilka synvinklar finns det som kan kopplas till etik som gäller att ge och ta emot respons?
Tillbaka upp

Perspektiv på kommunikation i grupp

Fungerande kommunikation i grupp och förmåga att iaktta och analysera gruppens samspel förutsätter kunskap och förståelse om fenomen som anknyter till gruppkommunikation och om färdigheter att kommunicera i grupp. Det är bra att tillsammans med de studerande åtminstone diskutera och iaktta gruppens utveckling, gruppdynamik och problem som är typiska för kommunikation i grupp och hur man kan lösa dem.

Vägledande frågor för den studerande:

  • Hur bildas och utvecklas en grupp och på vilket sätt får en grupp olika strukturer?
  • Varför och hur uppstår olika normer och roller i en grupp?
  • Vilka faktorer inverkar på gruppens samanhållning och stämning?
  • Hur inverkar den nornverbala kommunikationen mellan medlemmarna i gruppen på gruppens aktivitet och stämning?
  • Hur kan gruppen på ett fungerande sätt fatta beslut eller fokusera sina handlingar?
  • Hurdana konflikter kan uppstå i gruppen och hur kan man lösa dem?
  • Vilka motsättningar kan finnas i en grupp och i kommunikationen mellan människor?
  • Vad menas med grupptänk och att en grupp polariseras och hur kan man förebygga fenomenen i fråga?
  • På vilka sätt kan en grupp agera etiskt?

Bra material för att iaktta och analysera kommunikationen i grupp finns till exempel bland Jyväsylä universitets digitala studiematerial om gruppkommunikation (på finska) och i Helsingfors universitets webbtjänst Språkhjälpen och det material som finns publicerat om gruppkommunikation.

Färdigheter att kommunicera i grupp

Färdigheter att kommunicera i grupp är viktiga både med tanke på studierna och arbetslivet. Det är viktigt att den studerande har möjlighet att målmedvetet öva och iaktta sina egna färdigheter att kommunicera i grupp samt att få respons på sina egna färdigheter.

Man kan granska och utveckla färdigheterna att kommunicera i grupp både på grupp- och på individnivå. Man kan alltså iaktta

  1. hurdana kommunikativa färdigheter gruppen tillsammans bygger upp, vad som är etiskt hållbart och lyckat samt värt att sträva efter i gruppens kommunikation och hur gruppen tillsammans utvecklar kommunikationen,
  2. hur effektivt och ändamålsenligt samt etiskt en enskild gruppmedlem agerar, vilka färdigheter att kommunicera i grupp hen har och hur hen kan utveckla sina egna färdigheter och sätt att kommunicera i grupp.

Eftersom kommunikation i grupp är ett väldigt brett och mångfacetterat föremål för granskning fokuserar exemplen nedan på sådana kunskaper och färdigheter som framför allt behövs i grupper som är samlade kring en gemensam uppgift och i målinriktade gruppdiskussioner.

Då man analyserar och/eller utvecklar de gemensamma kommunikativa färdigheterna hos en grupp som arbetar med en gemensam uppgift kan man som stöd för iakttagelserna och övningarna använda sig av till exempel följande frågor:

  • Inleder gruppen sitt arbete med att definiera målen för diskussionen/arbetet?
  • Framskrider diskussionen logiskt?
  • Gör gruppen sammanfattningar under diskussionens gång?
  • Lyssnar man noggrant till alla deltagare i diskussionen och uppmuntras deltagarna att lyfta fram sina egna synpunkter?
  • Motiveras synpunkter och beslut noggrant? Förhåller man sig också tillräckligt kritiskt till synpunkter och beslut?
  • Skapar man en god atmosfär för diskussionen både verbalt och nonverbalt?
  • Får gruppens medlemmar stöd och uppmuntran under diskussionens gång?

Hela gruppens kommunikation kan även analyseras utgående från följande frågor:

  • Hurdan är kommunikationen som fokuserar på gruppens uppgift, hur tar den sig i uttryck och är den målinriktad och ändamålsenlig?
  • Kan man iaktta kommunikation på socioemotionell nivå och är den positiv eller negativ och stöder den stämningen i gruppen och gruppens verksamhet?

Man kan iaktta en enskild gruppmedlems färdigheter att kommunicera i grupp och öva på dessa färdigheter genom att som hjälpmedel använda till exempel de beskrivningar av kommunikationsfärdigheter som finns för slutprovet i muntlig kommunikation. Man kan till exempel analysera och öva på följande utgående från en enskild gruppmedlem:

  1. hur målmedvetet och mångsidigt en gruppmedlem deltar i diskussionen:
  • bidrar diskussionsdeltagaren till att diskussionen är målinriktad?
  • deltar hen i lämplig mån i diskussionen?
  • signalerar hen verbalt eller nonverbalt att hen är samarbetsvillig?
  • tar hen de andra deltagarna i beaktande och stöder deras deltagande i diskussionen?
  • deltar hen månsidigt och ändamålsenligt, till exempel så att hen föreslår, motiverar, ställer frågor, uppmuntrar och vid behov sammanfattar det som diskuterats?
  1. innehållet i inläggen
  • bidrar innehållet i diskussionsdeltagarens inlägg till att diskussionen går framåt?
  • ger diskussionsdeltagarens inlägg diskussionen en djupare och mångsidigare dimension av temat som behandlas eller inverkar de negativt på stämningen?
  • håller diskussionsdeltagarens argumentation en bra nivå och är den vid behov mångsidig?
  1. förmågan att lyssa
  • framgår det att diskussiondeltagarna lyssnar: fortsätter, kompletterar, ifrågasätter, sammanfattar och stöder diskussionsdeltagaren det som sagts tidigare i diskussionen?
  • visar diskussionsdeltagaren på ett nonverbalt sätt att hen lyssnar?
  • uppfattar diskussionsdeltagaren utgående från de andra deltagarna när det är rätt tillfälle att tala?
Tillbaka upp

Tilltro till den egna förmågan att framträda behövs såväl i studierna och arbetslivet som för att delta i samhället och påverka som medborgare. I de nya läroplansgrunderna är utgångspunkten att man ska öva på att framträda på sådana sätt som bäst lämpar sig för den studerande och med sådana medel som på bästa sättet hjälper den studerande att utvecklas. Om till exempel en studerande lider av talängslan och känner obehag inför att stå inför publik och det känns oöverkomligt att ensam hålla ett anförande inför klassen kan man öva på sin förmåga att framträda och stärka tilltron till den egna förmågan till exempel genom att hålla ett framförande tillsammans med en mindre grupp eller inför en liten grupp, eller till exempel genom att göra en video med mobiltelefonen eller på Youtube. Ju mångsidigare övningar, där tröskeln att framträda är låg, den studerande klarar av och kan göra, desto lättare är det också för den studerande att öka tilltron till sin egen förmåga att framträda. Att utföra mångsidiga övningar är motiverat också med tanke på att situationerna där man ska framträda och hålla anföranden i arbetslivet är väldigt varierande.

Genom att den studerande får mera kunskap och förståelse om anspänning och talängslan, det vill säga om fokus och koncentrationsnivå, stöds också hens tilltro till den egna förmågan att framträda. Anspänning och talängslan kan beskrivas som ett tredimensionellt fenomen där följande dimensioner påverkar varandra:

  • individens subjektiva upplevelse och tolkning av framträdanden och av sig själv då hen håller ett framförande
  • kroppens fysiologiska koncentrationsnivå, det vill säga då det autonoma nervsystemet aktiveras och till exempel hjärtat börjar slå snabbare
  • förändringar som andra kan iaktta eller som individen själv upplever, till exempel att händerna darrar eller att man blir andfådd.

Det är väldigt vanligt med anspänning och fysiologiska reaktioner inför ett framträdande och det handlar i grund och botten om ett positivt fenomen: det hjälper den som ska framträda då vakenhetsnivån, alltså den fysiska aktiveringsnivån, ökar till en lämplig grad. Nervositet inför ett framträdande eller nervositetens utsträckning definierar inte heller individens förmåga att framträda. Det finns ofta felaktiga uppfattningar och negativa tolkningar som berör anspänning och talängslan, speciellt gällande de två sistnämnda dimensionerna. Det är bra att handleda de studerande att tolka kroppens aktiveringsnivå på ett positivt sätt och att försöka förhålla sig accepterande till anspänning. Det vore särskilt viktigt att lära sig särskilja de subjektiva tolkningar, och faktorer som inverkar på dessa, som gäller egna framträdanden och den egna anspänningen och talängslan.

Tillsammans med de studerande kan man reflektera över bland annat följande:

  • Hurdana tidigare erfarenheter har den studerande av att framträda?
  • Hur uppfattar den studerande sig själv som talare och kan den bilden utvecklas så att den är mer realistisk och positiv?
  • Vilka förväntningar som gäller bedömningen och mottagandet ställer den studerande på sig själv då hen framträder? Är förväntningarna realistiska eller för höga eller för negativa?
  • Hur kunde man iaktta den egna kroppens aktiveringsnivå på ett milt och accepterande sätt?
  • Hurdana förberedelser, tankemodeller, föreställningar, avslappningsövningar el. dyl. kan hjälpa om man känner att nervositeten tar över?
Tillbaka upp

Det är viktigt att de studerande förstår att under ett framträdande i realtid är åhörarna aktörer vars reaktioner, nonverbala kommunikation, kommentarer och frågor har en stor betydelse för hur framträdandet förlöper och för kommunikationssituationens stämning. Ett framträdande är alltså en kommunikationssituation som både talaren och åhörarna gemensamt ansvarar för att blir lyckad. Ansvarsfulla åhörare kan signalera om att hen är närvarande och intresserad till exempel genom nonverbala uttryck, till exempel genom att le eller nicka och genom att aktivt delta, till exempel ställa fördjupande frågor om temat som behandlas. I samband med olika övningar på att framträda är det klokt att inte bara utvärdera talarens kommunikation, utan även åhörarnas aktivitet och agerande och hur situationen som helhet byggs upp.

Frågor för att vägleda de studerande:

  • Vilken slags publik känns det bra att hålla ett framförande inför?
  • Hur kan åhörarna stödja den som håller ett framförande och visa för hen att man är intresserad?
  • Hur kan den studerande utveckla sitt eget agerande som lyssnare och som medlem i publiken?
  • Hur kan man med det egna framträdandet bygga upp kommunikationen med publikationen?
Tillbaka upp

För ett framträdande behövs färdigheter både att förbereda sig för och fördjupa sig i framträdandet samt för att agera ändamålsenligt under själva framträdandet. En av färdigheterna som behövs är förmågan att hitta balansen mellan förberedelserna inför framträdandet och själva prestationen. Man kan och det lönar sig också att förbereda sig inför ett framträdande eftersom förberedelserna gör själva framträdandet enklare.

Den studerande kan handledas att reflektera över bland annat följande frågor vid förberedelserna inför ett främträdande:

  • Vad är huvudmålet för det egna framförandet? Vad önskar den studerande att åhörarna ska känna till, tänka på eller göra efter framförandet?
  • Vilken är målgruppen och på vilka sätt lönar det sig att ta hänsyn till målgruppen? Vad känner åhörarna redan till om temat, hur förhåller de sig till temat osv.?
  • Vad är det viktigaste innehållet och vilka är de centrala argumenten?
  • Hur lönar det sig att bygga upp och disponera framförandet?
  • Hur kan man åskådliggöra det egna framförandet?
  • Hur kan man öva på det egna framförandet och till exempel tidsanvändningen på förhand?
  • På vilka sätt kan man sträva efter att förhålla sig positivt och milt gentemot faktorer som gäller koncentrationsnivå, anspänning och talängslan?

De färdigheter som behövs för att framträda kan man öva, iaktta och analysera tillsammans med de studerande, till exempel genom att tillämpa den strukturering av färdigheterna i att framträda som gjorts upp för slutprovet i muntlig kommunikation. I övningarna och iakttagelserna kan man då till exempel fokusera på följande

  1. fokus och kontakt
  • hur man bygger upp och upprätthåller åhörarnas motivation att lyssna
  • hitta balansen mellan det verbala och det nonverbala innehållet i ett framförande utgående från åhörarna och målen
  • hur man ger uttryck för kontakten till åhörarna med sin blick och hur och var man står
  1. att bygga upp ett anförande
  • framförandet begränsas och dimensioneras enligt situationen
  • logisk disposition, tydliga övergångar från en del till en annan
  • framförandet avslutas på ett samlat och välavvägt sätt
  1. anförandets innehåll
  • valet av innehåll kan motiveras
  • synpunkter som är viktiga med tanke på målet för framförandet lyfts fram
  • användning av tillförlitliga och ändamålsenliga informationskällor
  • åsikter och påståenden motvieras på ett tillräckligt, trovärdigt och vid behov mångsidigt sätt
  1. uttryckssätt
  • ett exakt, förståeligt och uttrycksfullt språkbruk
  • språket och de nonverbala uttrycken är lämpliga för situationen
  • anförandet åskådliggörs med hjälp av språket och röstanvändningen
  • olika redskap och material för att åskådliggöra temat som behandlas används ändamålsenligt och vid behov.
Tillbaka upp

Kommunikationsfärdigheter och kommunikationsetik behövs såväl i kommunikationssituationer ansikte mot ansikte som i kommunikationsmiljöer i traditionella medier eller i sociala medier. Till exempel kan kommunikationen i sociala medier kräva förmåga att framträda, färdigheter i att skriva, argumentera, påverka och i visuell kommunikation, samt även bland annat förmåga att se till integriteten och att skapa en image. Å andra sidan behöver man också förmåga att skapa dialog, att lyssna och förstå samt att kommunicera konstruktivt och etiskt, även i situationer då man möter avvikande åsikter.

Då man behandlar temat kommunikationsetik och granskar hur parterna i en kommunikationssituation agerar och vilka mål de har samt vilka förfaringssätt och strukturer som präglar kommunikationssituationen ska man bedöma dessa utgående från moraliska perspektiv och vad som är rätt och fel. Det är viktigt att reflektera över etiken i kommunikationen och att föra en etisk diskussion, eftersom man med kommunikationen - i allt från diskussioner under rasten till polistik kampanjföring - påverkar, skapar betydelser och utövar makt.

Utöver kommunikationssituationer ansikte mot ansikte och traditionella medier ger även kanalerna och diskussionsforumen i sociala medier mångsidigt och väsentligt material och innehåll för den etiska granskningen. Man kan till exempel utgå från följande frågor tillsammans med de studerande då man granskar etiken i kommunikationen:

  • Vilka skyldigheter och rättigheter som berör kommunikatonsetik kan parterna i olika kommunikationssituationer och kommunikationskanaler tänkas ha? Varför?
  • Vilka följder kan olika val i en kommunikationssituation ha?
  • Vad avses med hatretorik?
  • Hur kan man agera konstruktivt och etiskt i kommunikationssituationer som väcker kraftiga känslor och/eller väldigt olika slags åsikter?
Tillbaka upp

Litteratur kring temat

  • Almonkari, M. & R. Koskimies 2006 (toim.) Esiintymisjännittäjälle apua.
  • Galanes, G. J., Adams, K. & Brilhart, J. K. 2012: Effective group discussion. Theory and practice.
  • Greene, J. O. & B. R. Burleson 2003 (toim.) Handbook of Communication and Social Interaction Skills. 
  • Johannesen, R. L, Valde, K. S. & K. E. Whedbee 2008. Ethics in Human Communication
  • Kinney, T & M. Pörhölä (toim) 2009. Anti- and pro-social communication. Theories, methods and applications.
  • Larson, C. U. 2013. Persuasion. Reception and Responsibility.
  • Trenholm, S. & A. Jensen 2013. Interpersonal Communication
  • Valkonen, T. 2003. Puheviestintätaitojen arviointi. Näkökulmia lukiolaisten esiintymis- ja ryhmätaitoihin. 
Tillbaka upp