Mål för lärmiljöer och arbetssätt i gymnastik i årskurs 1–2, 3–6 och 7–9 1-2, 3-6 ja 7-9

Trygga och mångsidiga lärmiljöer

Att röra på sig mångsidigt i olika lärmiljöer är utmärkt färdighetsträning som bidrar till att nå målen för gymnastikundervisningen. Det är en förutsättning för att eleverna ska kunna få mångsidiga sinnesförnimmelser och upplevelser av motion och idrott. Gymnastikundervisning i varierande lärmiljöer utvecklar elevernas beredskap för att röra på sig också på fritiden.

Exempel på fysiska lärmiljöer som kan användas vid sidan av gymnastiksalen är bland annat konditionssalar, skolgården, närbelägna parker, sand- och gräsplaner, idrottsplaner, trygga naturliga stränder, simhallar, isplaner och -banor, snö- och skidterräng (kullar, hoppbackar och skidspår), skogsterräng samt den byggda stadsmiljön under olika årstider. Läraren kan påverka den fysiska lärmiljön genom organisatoriska åtgärder, till exempel genom att omforma lokalen och begränsa antalet deltagare. Ändamålsenlig användning av olika grundmodeller och speluppställningar hjälper läraren att ha kontroll över undervisningsgruppen och -lokalen. En skicklig lärare använder bland annat modeller där eleverna står i rad, led, spaljé eller ring på ett varierande och mångsidigt sätt för att lära ut grundläggande fysiska färdigheter. Genom att omforma lärmiljöerna på ett ändamålsenligt sätt ökar aktiviteten under lektionerna och eleverna lär sig mera. Genomtänkta pedagogiska lösningar bidrar också till att ingen elev känner sig utanför i skolgymnastiken.

I nybörjarundervisningen kan eleverna ännu ha begränsad förmåga att gestalta rummet och därför är det bra att använda ett tydligt avgränsat, för eleverna bekant, område under gymnastiklektionerna. I takt med att elevernas omgivning växer, kan också området som används under gymnastiklektionerna vidgas. Tryggheten och lärarens ansvar kommer dock alltid i första hand.

Alla elever har sina egna personliga upplevelser och erfarenheter av motion och idrott, som påverkar deras deltagande under gymnastiklektionerna. Då läraren använder olika typer av lärmiljöer och undervisningsmetoder ges alla elever möjligheter att lära sig på ett ändamålsenligt sätt. Med tanke på målen för läroämnet gymnastik är det ytterst viktigt att välja arbetssätt och lärmiljöer som möjliggör och stimulerar till aktivitet under lektionerna. För att den fysiska funktionsförmågan ska främjas är det mycket viktigt att alla elever är motiverade att röra på sig. Gymnastiken omfattar även sociala och psykiska faktorer. En uppmuntrande och accepterande atmosfär bidrar till att utveckla elevernas inre motivation att röra på sig.

Kommunikation

Undervisningen i gymnastik ska omfatta aktiv kommunikation mellan lärarna och eleverna och bland eleverna. De fysiska, sociala och psykiska målen för lektionen avgör hurudan kommunikationen mellan läraren och eleverna är i olika situationer. Målen att utveckla den fysiska aktiviteten och funktionsförmågan hänför sig främst till det aktivitetsinriktade lektionsinnehållet. Mål som gäller elevernas arbete handlar om att utveckla elevernas sociala och psykiska funktionsförmåga. Sådana mål kan till exempel vara bättre självreglering, ärlighet, samarbetsförmåga och bättre färdigheter i självbedömning. I undervisningen ska alltid ingå mål som syftar till att utveckla den sociala och psykiska funktionsförmågan. Genom att låta eleverna vara med och fatta beslut i frågor som berör dem stöds deras autonomi. Kommunikationen mellan läraren och eleverna och lärarens sätt att undervisa påverkar för sin del hurdana mål, dels för den fysiska aktiviteten och funktionsförmågan och dels för arbetet och aktiviteterna, som är möjliga att uppnå.

Med upplevd autonomi avses i skolgymnastiken elevernas möjlighet att själva få påverka och styra sina aktiviteter. I skolgymnastiken kan eleverna också under lärarens ledning och enligt sin utvecklingsnivå delta i planeringen och genomförandet av gymnastiklektionerna. Känslan av autonomi påverkar i hög grad om motivationen att röra på sig utvecklas till en inre eller yttre motivation. Elevernas motivation förändras från en yttre till en inre motivation, om de kan röra på sig i en omgivning där de upplever autonomi, kompetens och samhörighet.

Gymnastikläraren har en viktig roll i att jämsides med den fysiska funktionsförmågan stödja och stärka även elevernas sociala och psykiska utveckling. På gymnastiklektionerna är elevernas prestationer offentliga, vilket innebär att alla ser såväl framgångar som misslyckanden. Ett annat särdrag inom gymnastiken är att kroppen är i centrum. Den egna kroppen som förändras är ett känsligt område i synnerhet för ungdomar i puberteten. I gymnastikundervisningen förutsätts därför att läraren har känsla för hur olika situationer ska hanteras. Lärarens emotionella färdigheter och relationskompetens har alltså stor betydelse för hur målen för gymnastikundervisningen och lärandet nås. Genom att ge akt på elevernas känslor, lyssna på dem och uppmuntra dem kan läraren stödja såväl målen som elevernas emotionella utveckling och eliminera känslomässiga hinder som hämmar lärandet.

Undervisningsstilar och arbetssätt

Vid valet av undervisningsstilar är det viktigt vem som fattar beslut om den praktiska undervisningssituationen. Mosston och Ashworths spektrum av undervisningsstilar har under de senaste årtiondena varit den vanligaste modellen i gymnastikundervisningen. Den omfattar en skala från lärarstyrda till elevcentrerade sätt att undervisa gymnastik.

Ju bättre läraren kan ge akt på och dra nytta av mångsidigheten i olika lärstilar, desto effektivare tillägnar sig eleverna rörelsefärdigheter. Vid undervisning av stora elevgrupper är det av avgörande betydelse att läraren regelbundet varierar sin undervisningsstil och strävar efter att använda också elevcentrerade arbetssätt som ökar elevernas delaktighet (till exempel parhandledning, problemlösning eller framtagande av olika lösningar). Elever som lär sig multisensoriskt borde då och då ha möjlighet till sådana undervisningsmetoder som lämpar sig bäst för dem.

Gymnastikundervisningen kan också berikas genom öka mångfalden av undervisningsmodeller, ibland för att skapa variation och ibland för att möta särskilda behov i elevgrupperna. Teaching Personal and Social Responsibility in Physical Education, TPSR, (Hellison, 2003) är till exempel en modell som bidrar till att eleverna tillägnar sig sociala färdigheter och lär sig ta ansvar. Teaching Games for Understanding, TGFU, (Bunker & Thorpe, 1982) är en spelcentrerad undervisningsmodell som går ut på att eleverna lär sig att tänka och förstå ett spel genom att spela. Sport Education, SE, (Siedentop, Hastie, & van der Mars, 2011) är en modell, där elevernas deltagande betonas när de har ansvar för olika uppgifter under gymnastiklektionen. Den elevcentrerade modellen Creating and Developing Games, CDG, (Quay & Peters, 2007) utvecklar elevernas samarbets- och problemlösningsförmåga genom att eleverna i små grupper enligt lärarens anvisningar utvecklar och spelar spel, som slutligen utmynnar i ett gemensamt spel för hela klassen. Lärande är ett mångfacetterat och tvärvetenskapligt begrepp. I lärandet förenas neurologi, kognitioner, känslor, den sociala miljön och elevernas egen historia. Att lära sig att röra på sig är ett ännu vidare begrepp, eftersom elevens kropp fungerar som redskap för lärandet. Multisensorisk aktivitet främjar också övrigt lärande, eftersom den förbättrar elevernas vakenhetsgrad, uppmärksamhet och koncentration. Funktionellt lärande utvecklar elevernas minnesfunktioner och förmåga att hantera information, vilket innebär bättre inlärningsresultat. Aktivitetsbaserade arbetssätt framkallar också känslor, vilka i sin tur effektiverar lärandet.

Genom att använda mångsidiga undervisningsmetoder skapar läraren bättre förutsättningar för olika slags elever att lära sig, jämfört med en lärare som använder mycket ensidiga arbetssätt. Hjärnan behöver olika typer av stimulerande upplevelser, som eleverna får genom olika gymnastikövningar i varierande lärmiljöer med varierande redskap.

Det finns i själva verket inga felaktiga prestationer, utan endast olika variationer. Alla elever har sina egna rörelseupplevelser och -erfarenheter, som påverkar deras prestationer och aktivitet under gymnastiklektionerna.

Färdigheter tillägnar man sig i hög grad implicit, dvs. omedvetet. Att godkänna detta faktum hjälper läraren att förändra sina arbetssätt i gymnastikundervisningen på ett ändamålsenligt sätt. En lärare som godkänner implicit lärande, strävar i första hand efter att skapa stimulerande lärmiljöer och övningar, där den enskilda eleven kan träna enligt sin färdighetsnivå och spontant inspireras att röra på sig.

Gruppindelning

Undervisningsgrupperna ska bildas så att lektionerna är trygga och målen i läroplanen kan nås i undervisningen.

Ett gynnsamt, motiverande klimat, dvs. den psykiska atmosfären under lektionerna, främjas exempelvis genom gruppindelning utgående från andra faktorer än elevernas storlek, färdighetsnivå, kondition eller kön. På det viset kan man minska social jämförelse inom elevgruppen och i stället stödja känslan av samhörighet. Att bilda grupperna till exempel endast utgående från elevernas färdighetsnivå skulle lätt leda till jämförelse mellan eleverna.

I kollaborativa grupper ligger fokus på sociala färdigheter, grupptillhörighet och att hjälpa andra. Vid grupparbete är lärarens uppgift att skapa förutsättningar för samarbete mellan eleverna under gymnastiklektionerna. Smågruppsarbete rekommenderas, eftersom det möter elevernas grundläggande behov. Differentierade lösningar samt individuella och varierande utmaningar bidrar för sin del till att eleverna upplever att de kan och ökar deras motivation under gymnastiklektionerna.

Digitala lärmiljöer i gymnastikundervisningen

Dagens barn och ungdomar lever i ett samhälle där tekniken tar allt större plats. Människan gör inte längre saker på egen hand, utan filmar och delar material med andra med hjälp av olika digitala tjänster. Elever söker och lär sig nya fysiska färdigheter visuellt med hjälp av digitalt material som skapats av andra. Det är helt naturligt att dela sitt kunnande och nya idéer med andra som använder tjänsterna.

I gymnastikundervisningen kan denna trend användas som en del av nya digitala lärmiljöer som ger möjlighet att åskådliggöra innehållet i gymnastik med hjälp av teknik för att stödja undervisningen och lärandet. I skolan bör man använda trygga, pedagogiskt lämpliga och planerade miljöer, där innehållet är noga utvalt och främjar lärandet. En digital lärmiljö i gymnastik ger läraren verktyg för modern fysisk fostran men också eleverna möjlighet att utvärdera sitt lärande, att själva producera nytt material och att diskutera det förutom med andra elever också med lärarna.

Rörelseteknologi i gymnastikundervisningen

I gymnastikundervisningen är det ändamålsenligt att beakta utvecklingen av motionsteknologi och de möjligheter den ger när det gäller att främja elevernas fysiska aktivitet, inlärning av motoriska färdigheter samt utveckla och följa upp deras fysiska egenskaper.

Den inre motivationen ökar genom lyckade individuella rörelseupplevelser. Med hjälp av rörelseteknologiska verktyg kan eleven genom att mäta och iaktta sina prestationer tillägna sig en aktiv livsstil. Fysisk aktivitet med rätt puls som utvecklar uthålligheten – styrd av en pulsmätare – känns bra och får eleverna att fortsätta röra på sig. Att röra sig i naturen med hjälp av till exempel gps-utrustning och videoinspelning av färdighetsövningar intresserar eleverna. Videoinspelning av färdighetsövningar med moderna apparater ger eleverna möjligheter att effektivera sin lärprocess genom att analysera sina prestationer efteråt. Rörelse- och hälsoteknologi kan öka skolans möjligheter att påverka också elevernas aktivitet på fritiden genom att främja en hälsosam och aktiv livsstil.

Förutom att eleverna får individuell respons på sin aktivitet erbjuder rörelseteknologi även läraren en möjlighet att reflektera över sitt arbete. Aktivitetsmätare eller -armband ger till exempel information om elevernas aktivitet under skoldagen. Gymnastikundervisningen kan också berikas med hjälp av till exempel smarttelefoner (mätning av avstånd och snabbhet samt ruttföljning, geocaching, träningsdagböcker och videoinspelning) samt rörselsebetonade konsolspel och datorer.

Exempel på möjligheter som tekniken erbjuder:

Årskurs 1–2:
Ett barn behöver fysisk aktivitet varje dag. Under de första skolåren kan man följa upp den fysiska aktivitetens omfattning och kvalitet med till exempel en aktivitetsmätare. All slags teknik som motiverar eleverna och är enkel att använda är motiverad, ifall den bidrar till att nå målen för undervisningen.
Årskurs 3–6:
Årskurs 3–6 är en gynnsam tid för att tillägna sig olika typer av fysiska färdigheter. Upprätthållandet av den fysiska aktiviteten som började i nybörjarundervisningen fortsätter och vidareutvecklas. Tekniken kan användas för att inspirera eleverna. Eleven kan till exempel spela in färdighetsövningar på video som stöd för lärandet. Att till exempel bekanta sig med hjärtats och cirkulationsorganens funktion med hjälp av en pulsmätare stödjer integrering av undervisningen över läroämnesgränserna. Årskurs 7–9:
Undersökningar visar att den fysiska aktiviteten minskar kraftigast i just den här åldern. Ett centralt mål för undervisningen är därför att främja den fysiska funktionsförmågan. På samma sätt som i årskurs 3–6 kan eleven i årskurs 7–9 bekanta sig med hjärtats och cirkulationsorganens funktion med hjälp av en pulsmätare och på det sättet stödja integrering av undervisningen över läroämnesgränserna. Med hjälp av puls- och aktivitetsmätning kan eleverna på ett åskådligt och tryggt sätt undervisas i att utveckla sin fysiska funktionsförmåga, varvid erfarenheterna av prestationer med olika belastning ökar den inre motivationen. Olika idrottsinriktade webb- och molntjänster kan för sin del stärka elevernas motivation och uppmuntra dem att självmant röra på sig.