Mångsidig kompetens är ett mål som gäller samtliga läroämnen på gymnasiet (och i den grundläggande utbildningen). Att uppnå mångsidig kompetens kan mycket väl jämställas med gymnasiets uppdrag att ge allmänbildning – och många anser säkerligen att detta också är ett lika vagt eller opraktiskt mål. De som tycker det har inte alldeles fel. I själva verket är det inte ens meningen att den mångsidiga kompetensen ska vara klart avgränsad, eftersom dess yttersta syfte förutsätter att man
-
sammanjämkar olika synvinklar och lärosystem,
-
sammanflätar kunskaperna och färdigheterna i olika läroämnen och
-
förenar värderingar och attityder till en vision.
Den mångsidiga kompetensen består naturligtvis av element som i sig är avgränsade – kunskaper och färdigheter som ingår i olika läroämnen. Läroämnena är som trådar i olika färger i en flerfärgad härva av mångsidig kompetens. Många försöker nysta upp de trådar som är bekanta, ge mångsidig men samtidigt noggrann undervisning och framför allt lära ut sitt eget läroämne. När man gör detta kan man stöta på ett osynligt hinder: Den mångsidiga kompetensen är inte exakt avgränsad eftersom den definieras av framtiden (som ännu inte finns), samarbetet (vars framgång beror på dem som samarbetar) och de föränderliga fenomen som ingår i livet. De i sin tur berör oftast flera områden och är ömsesidigt beroende.
Förståeligt nog har den mångsidiga kompetensen kunnat kännas otydlig och verklighetsfrämmande för lärarna när de har deltagit i läroplansarbetet eller planerat sin egen kommande undervisning. När ett fenomen eller ett begrepp ges ett nytt namn eller definieras på nytt, tar det alltid tid att internalisera förändringen. I fråga om mångsidig kompetens handlar det emellertid om att stärka den befintliga verksamheten och ett existerande fenomen. Upp med handen: Vem visste att det redan i grunderna för gymnasiets läroplan från 1985 förutsattes att undervisningen förenhetligas genom att undervisa ämnesområden? Även där var avsikten att kombinera undervisning om flera ämnen och tillämpa ett problemcentrerat förhållningssätt (Utbildningsstyrelsen 1985). Sedan dess har alla läroplansgrunder för gymnasiet haft samma strävan efter större helheter, men först 2019 började man använda begreppet mångsidig kompetens för dessa och kopplade dem samma till alla läroämnen.
Att strukturera hållbar utveckling är en likadan evighetsuppgift (redan enligt läroplansgrunderna från 1985 skulle man i undervisningen på gymnasiet eftersträva färdigheter som krävs för att skydda livsmiljön och naturen samt t.ex. främja fred). Att omsätta dessa anvisningar i praktiken känns säkert fortfarande arbetsamt: Var ska man ens börja för att närma sig en så stor och mångformig helhet som ständigt intar nya former? När lärarna och skolans övriga personal förpliktas av inte bara en, utan två stora helheter, av vilka ingendera tydligt kan avgränsas eller enkelt förklaras, kan många bli utmattade eller åtminstone i stillhet ge upp.
Bli hållbar, var hållbar – mångsidigt
Som stöd för lärandet, med andra ord som stöd för lärarna, har den mångsidiga kompetensen skrivits in i de nya grunderna för gymnasiets läroplan så att texterna har flera beröringspunkter med FN:s Agenda 2030. Att vara bättre insatt i läroplansinnehållen om den mångsidiga kompetensen kan således lindra den stress som verksamhet i linje med hållbar utveckling orsakar i vardagen. Om man nämligen känner att tiden och de övriga resurserna helt enkelt inte räcker till för att ”göra något extra”, finns det skäl att ordentligt förankra arbetet för en hållbar framtid i de uppgifter som i vilket fall måste utföras. Detta innebär att man förklarar och konkretiserar målen för den mångsidiga kompetensen. För att konkretisera målen måste gymnasiegemenskapen, utöver att förvärva kunskaper och färdigheter, också urskilja de värderingar, attityder och visioner som behövs för hållbarhet.
Som svar på den oro som rubriken väcker: För att åstadkomma både en värdeförändring i linje med hållbar utveckling och få igång hållbar verksamhet på gymnasiet, utan att detta äter upp alltför mycket resurser från annat, lönar det sig att genomföra hållbar utveckling i anslutning till, vid sidan av och framför allt med hjälp av den mångsidiga kompetensen. Teorin om två flugor med en smäll kommer närmare praktisk omsättning, när man envist och fördomsfritt går igenom på vilket sätt hållbar utveckling kommer till uttryck som mångsidig kompetens och hur den förverkligas i olika läroämnen och i samarbetet mellan läroämnena.
Det ska absolut erkännas att det inte är lätt att föra in den mångsidiga kompetensen i hela gymnasiets verksamhetskultur, precis som det inte är lätt att främja hållbar utveckling på ett sätt som involverar hela skolan. Det är ju fråga om både begrepps- och verksamhetsmässigt komplicerade saker, som alla medverkande dessutom kompletterar med sina egna tolkningar. Att samtidigt sträva efter två saker som tar stöd av varandra – hållbar utveckling och mångsidig kompetens – kan ändå vara startpunkten till att uppnå båda.
