Ordkonst och litteratur

I ordkonst kombineras skrivandet och berättandet med musik, konst, drama och digitala medier. Också kulturarv och traditioner tas till vara i det skapande skrivandet. Ett mål är att hitta glädjen i språket, skrivandet och i läsningen samt att förstå att dessa hänger organiskt samman. 

Ordkonsten ger frihet att leka med språket. Barnen bollar med ord, skriver pjäser de dramatiserar, gör serier och egna tidningar. Gärna kan man skapa sig ett författaralias det vill säga ett tokroligt namn som man skriver under. Inspirationen kan komma ur att man tillsammans bygger upp lekvärldar och ger redskap för hur fantasin kan kanaliseras. Som all kreativ verksamhet rymmer ordkonsten ett mått av kaos, kunskap, fara och harmoni. Ordkonst kan trösta, provocera, roa och förundra. Metoden är en medskapande lär- och upplevelsemiljö, som inspirerar elever att berätta, skriva och skapa. Berättandet stimuleras genom att läsa, skriva, dramatisera och inte minst genom att dela med sig till andra av sina formuleringar och infall.

Tvärvetenskapligheten gör ordkonstmetodiken varierad och mångsidig. Kombinationsmöjligheterna är oändliga. Ordkonstmetoderna består av en rad olika ingångar som till exempel: att gestalta sin värld, att lära sig om berättelsens strukturer och grepp, språkets mångformighet, berättarens och textens metamorfoser, att man bearbetar det skapade, texten i världen, jaget som konstnär och berättelser i nya medier samt möten mellan konstformer.

Att gestalta sin omvärld är ofta en utgångspunkt. Vad kan barnet iaktta med sina sinnen i sin omgivning och hur ser barnet på sig själv i interaktion med andra? Vad finns det för berättelser i närmiljön och i den egna livshistorian? Vilka ord kan barnet sätta på sin värld? Finns det litteratur som liknar barnets, familjens och släktens liv?

Berättelsens strukturer och grepp handlar om att barnet erbjuds kunskap om berättarkonsten. Hur byggs intrig? Finns det särskilda mönster berättelser brukar följa? Vad händer om man bryter mot dem? Hur kan barnet använda sig av litteraturen som att återanvända en hjälte eller en karaktär men placera den i en ny miljö? Eller att berätta en berättelse ur en bipersons annorlunda synvinkel.

Språkets mångformighet innebär att språket är elastiskt, det används på skilda sätt i olika sammanhang, att det finns olika stilmedel och stilnivåer. Om språket inte räcker till kan barnet forma nya uttryck. Barnet kan skriva repliker, leka med språkets rytm, prova personliga uttal. Barnet får prova på realistisk och fantastiskt berättande och att berätta allvarligt eller med humor. Vad händer med samma text om man byter form, från sångtext till dikt?

Berättaren och texten genomgår metamorfoser, både den som berättar och själva texten förvandlas. Det kan handla om stilbyten, variation i språket eller val av bildspråk. Finns det något som gör att texten blir litterär, något i ordval, rytm, tempo? Berättaren förvandlas genom valet av berättarform, den egna stilen kan variera om barnet beskriver sin vardag i form av en fantasyberättelse eller en raplåt.

Världen vimlar av texter, barnet kan agera textdetektiv och granska texter i omvärlden som tidningar, reklam, sånger. Hur påverkar omgivningen och avsikten med texten hur den skrivs och framförs? Hur gör de som jobbar med text professionellt, som författare eller journalister?

Jag som konstnär är namnet på en delmetod som gör barnet medvetet om det egna skapandet, om valen av stil och genre. Barnet lär sig ta emot respons på sina alster och att bearbeta och förbättra dem och lär sig att konstruktivt kommentera andras skapande. Barnet lär sig skrivtekniker, att samla material, att skriva synopsis och att leta inspiration i olika konstformer. Barnet utforskar sitt språk, sin idévärld och sin fantasi. Gärna kan nya medier användas och barnet blir uppmärksamt på vad som sker i mötet mellan olika konstformer och på olika medel som används inom olika konstarter. Vad väcker konstverket för tankar? Är det knutet till andra konstverk, texter eller tankar om världen och människan?