Ordnande av grundläggande utbildning och återhämtning från coronapandemin fr.o.m. 1.8.2022

Utgångspunkten för förberedelserna inför läsåret 2022–2023 är att eleverna deltar i närundervisning och att återhämtningen från den exceptionella situationen har planerats lokalt. Coronapandemins inverkan på hur undervisningen ordnas eller mängden distansundervisning har varit olika på olika håll i Finland, varmed även åtgärderna som behövs för återhämtningen kan skilja sig från varandra.

Coronasituationen har på många sätt kunnat påverka skolgången och undervisningen, och effekterna av distansundervisningsperioderna i anslutning till coronapandemin och undantagsarrangemangen inom närundervisningen kan vara långvariga. I synnerhet de elever som sedan tidigare har haft svårigheter med skolgången har lidit av coronasituationen. Lokalt eller ur vissa elevers synvinkel kan det uppstå välfärds-, gemenskaps-, inlärnings- eller kunskapsbrister som det finns skäl att utreda och korrigera på olika sätt. Det är fortfarande nödvändigt att diskutera och dela erfarenheter av den exceptionella situationen och konsekvenserna av den. Med tanke på hela skolgemenskapen är det särskilt viktigt att stärka gemenskapen och korrigera det eventuella underskottet relaterat till gemenskap, eftersom man till exempel inte har kunnat ordna många skolfester, gemensamma utfärder eller andra gemensamma evenemang på samma sätt som tidigare.

Utbildningsstyrelsen rekommenderar att undervisningsanordnarna fortsätter sina planerade återhämtningsåtgärder, preciserar åtgärderna vid behov och beslutar om tidpunkten för återhämtningsplaneringen. Beroende på den lokala situationen bedöms hurdan planering återhämtningen från coronasituationen kräver och hur länge coronasituationen bör beaktas. Lokalt kan man också besluta att utarbeta en separat återhämtningsplan eller att inkludera de planerade åtgärderna i läsårsplanen.

Under exceptionella tider är det viktigaste att trygga en så vanlig och god vardag som möjligt inom småbarnspedagogik och utbildning för barn och unga. Samtidigt är det nödvändigt att sörja för personalens och ledningens välbefinnande och ork. I barns och ungas vardag har skolans rutiner och dagliga verksamhet en viktig skyddande effekt vid kriser. I en krissituation kan det vara lugnande att koncentrera sig på skolans kärnuppgifter och rutiner. I exceptionella situationer kan också utvecklingen av skolans verksamhet i bästa fall stödja den lokala återhämtningen från corona. Det är viktigt att fundera på hur utvecklingen kunde sammanlänkas så att den stöder undervisningens vardag samt elevernas och personalens välbefinnande.

I återhämtningsplaneringen är det viktigt att ur olika elevers samt personalens och vårdnadshavarnas synvinkel beakta de åtgärder som behövs.

• Elever, t.ex.
  • elever som har brister i självregleringen eller svaga färdigheter som krävs för lärandet
  • elever med inlärnings- och/eller välfärdsunderskott
  • elever som är särskilt belastade av den utdragna exceptionella tiden
  • elever med intensifierat och särskilt stöd
  • elever med invandrarbakgrund
  • elever i risk för marginalisering
  • elever som varit frånvarande länge eller ofta
  • elever som hör till en riskgrupp eller som länge varit frånvarande på grund av att en familjemedlem hör till en riskgrupp
  • elever som återvänder från hemundervisning

• Lärare och övrig personal, t.ex.
  • lärare som är särskilt belastade av den utdragna exceptionella tiden
  • som varit frånvarande länge eller ofta
  • som hör till en riskgrupp eller som länge varit frånvarande på grund av att en familjemedlem hör till en riskgrupp

• Vårdnadshavare, t.ex.
  • vårdnadshavare som är särskilt belastade av den utdragna exceptionella tiden
  • vårdnadshavare till elever med invandrarbakgrund och vårdnadshavare i flerspråkiga familjer.

Som hjälp för återhämtningsplaneringen kan man till exempel använda följande frågor:

Reflektion och uppföljning av situationen

• Hur behandlas coronasituationen och hur delas erfarenheter av corona?
• Vilka olika åtgärder behövs ur ett regionalt, lokalt eller skolspecifikt perspektiv eller ur olika gruppers perspektiv?
• Hur samlar man in information om konsekvenserna av den exceptionella tiden och hur utnyttjas informationen?
• Hur stöder och skapar man förtroende för framtiden och stärker framtidstron?
• Vad av det man lärt sig under pandemin kan man dra nytta av i fortsättningen, och hur?

Inlärning, kompetens, handledning och stöd

• Hur stöds lärandet eller hur korrigeras eventuella inlärnings- och kompetensbrister?
• Hur beaktas det att eleverna under exceptionella förhållanden till exempel har börjat skolan, ett nytt läroämne eller studerat läroämnen som är viktiga för avgångsbetyget i årskurserna 7-9, såsom konst- och färdighetsämnen som är gemensamma för alla?
• Hur beaktas de förändringar som utvidgningen av läroplikten medför i handledningen?
• Hur fortsätter man med undervisning som kompletterar den grundläggande utbildningen och som eventuellt avbrutits på grund av coronaviruset, till exempel undervisning i det egna modersmålet?
• Hur säkerställer man att de tjänster och rimliga anpassningar som rättigheterna för elever med funktionsnedsättning kräver förverkligas?

Frånvaro

• Hur utreds situationer och stödbehov hos elever som varit frånvarande länge?
• Hur säkerställer man att elever som varit frånvarande länge, till exempel elever med invandrarbakgrund, får stöd för sina studier?
• Hur ordnas undervisningen för elever som återvänder från hemundervisning till den grundläggande utbildningen? (Läs mer om hemundervisningen på sidan Hemundervisning.)
• Utarbetas läroplaner för elever som av olika orsaker varit frånvarande länge?

Välfärd, delaktighet, samarbete och ledarskap

• Hur stöder och ökar man elevernas välbefinnande, delaktighet och känsla av gemenskap?
• Hur stärks elevernas fysiska aktivitet under skoldagen och tillräcklig motion som främjar välbefinnandet, orken och inlärningen?
• Hur kan man göra elever, personal och vårdnadshavare delaktiga och hur hör man dem?
• Hur utvecklas morgon- och eftermiddagsverksamheten samt klubbverksamheten utifrån lärdomarna från pandemitiden?
• Hur fortsätter och förnyar man samarbetet mellan hemmet och skolan?
• Hur fortsätter man med avbrutna projekt eller samarbete med olika aktörer, till exempel internationella kontakter?
• Vad bör beaktas i ledningspraxis och omsorgen om personalens välbefinnande?
• Vilket stöd eller vilken utbildning behövs för att stärka lärarnas och den övriga personalens kristålighet och resiliens?

Med framtidstro avses människans förhållande till den kommande tiden och de förväntningar, mål och drömmar som hen anser vara möjliga och värda att eftersträva. Framtidstro är ett begrepp som är släkt med hopp och förtroende. Att stärka hoppet, positivt tänkande och verksamhetssätt som skapar hopp är en fråga för hela gemenskapen och har en nära koppling till skolans värdegrund och verksamhetskultur. En viktig uppgift för skolans och elevvårdstjänsternas personal är att upprätthålla och stärka barns och ungas framtidstro.

Traditionellt har framtidstron varit starkast i de ungas åldersgrupper och svagast bland de äldre. Situationen verkar ha förändrats, och allt oftare ställer sig ungdomarna tveksamma till vad som är möjligt för dem i framtiden. Därför är det skäl att i skolorna fästa särskild uppmärksamhet vid framtidsfostran. I framtidsfostran diskuterar man aktivt framtiden, föreställer sig önskade framtidsscenarier och stärker barnen och de unga att modigt se tillräckligt långt och göra bra val med förtroende för framtiden. Positiv inställning, förtroende, säkerhet och tillväxt- och gemenskapsstöd stärker resiliensen, dvs. tålighet, flexibilitet, återhämtnings- och förnyelseförmågan hos både enskilda människor och hela gemenskapen.

Coronapandemin har påverkat barns och ungas liv på många olika sätt. Varje barn och ung person har haft en unik upplevelse av denna exceptionella situation. På kort tid har det hänt mycket som har förändrat barns och ungas upplevelser av hur vardagen är och hur framtiden ser ut. Det är viktigt att alla elever erbjuds hjälp och stöd och att man å andra sidan också litar på barnets och den ungas naturliga förmåga att hitta en balans under återhämtningen efter corona.

Elevernas överlevnadsmetoder och -förmåga varierar avsevärt. Därför är det bra att fästa särskild uppmärksamhet vid elever vars skolgång har påverkats kraftigt av coronapandemin till exempel i studiernas övergångsskeden och för möjligheterna att hitta sin egen plats i den nya gemenskapen. Därför är det viktigt att informera och ordna möjligheter till samtal med trygga vuxna, elevhandledning och stöd för elevvårdstjänster för alla elever.

Elevernas upplevelser av självförmåga och tro på sina egna problemlösningsfärdigheter och möjligheter att påverka stöder elevens förhållande till framtiden. Motivation, självregleringsförmåga och självstyrning har varit viktiga metoder för att klara av pandemin. Med tanke på framtidstron är det viktigt att synliggöra olika överlevnads- och verksamhetsstrategier så att eleverna kan lära sig fungerande praxis av varandra. Dessa stärker tron på att det finns många och olika sätt att klara sig om något oväntat inträffar i framtiden.

Pandemitiden och de erfarenheter den medför är bara en del av barnens och ungdomarnas liv – de vuxnas uppgift är att i mån av möjlighet stärka upplevelsen av att den exceptionella perioden inte definierar deras möjligheter nu eller i framtiden.

I alla situationer har eleven behov av att höra till en grupp och en gemenskap. Förtroende för att man får hjälp och stöd när man behöver det gör det lättare att göra bra val som är konstruktiva för framtiden. Det styr också medlemmarna i gemenskapen att ta i bruk hela sin potential.

De färdigheter som både eleverna och personalen inom undervisnings- och elevvårdstjänsterna har lärt sig under undantagsförhållandena, eventuella utvecklingsbehov och de styrkor som hittats i den nya situationen fungerar för sin del som mångsidiga byggstenar för framtiden. Att arbeta tillsammans, fundera på framtidsfärdigheter och framtidsförmågor och förhålla sig positivt, nyfiket och tillitsfullt till framtiden är fungerande sätt att stärka barns och ungas välbefinnande och tro på framtiden.

Det är viktigt att stödja lärandet och återgå till en vanlig vardag i skolan efter denna exceptionella tid. Under pandemitiden har man identifierat deltagar-, inlärnings- och kunskapsbrister vars effekter kan vara långvariga. Med tanke på studerandenas välbefinnande, utveckling och kontinuitet i inlärningen samt möjligheterna till vidareutbildning är det viktigt att åtgärda de brister som uppstått i lärandet under pandemin. Det är viktigt att beakta att pandemins konsekvenser för läranet inte nödvändigtvis upphör när coronapandemin tar slut. Man återhämtar sig från en svår situation i olika takt och på olika sätt. Tillräckligt med tid och stöd som är anpassat enligt elevens behov ska alltid reserveras för att stödja lärandet.

I början av läsåret är det bra att ytterligare kartlägga, bedöma och undersöka eventuella brister och styrkor i kunnandet samt planera åtgärder för att åtgärda bristerna. Den exceptionella tiden har ökat medvetenheten om hur viktiga goda och mångsidiga studiefärdigheter är. Alla elevers studiefärdigheter har inte nödvändigtvis varit tillräckliga, varmed individuellt stöd och studiefärdigheterna måste stärkas ytterligare. Bristen på närundervisning och närhandledning har ökat behovet av stöd i synnerhet bland de elever som har fler problem med att framskrida i studierna än andra. Det är skäl att effektivare identifiera de mångsidiga behoven hos elever som behöver stöd och erbjuda individuellt stöd under en tillräckligt lång tid.

Brister som pandemin medfört för lärandet

Med brister som pandemin medfört för lärandet avses en fördröjning av elevernas inlärning eller brister i deras kompetens som kan ha orsakats till exempel av frånvaro, brist på interaktion, brist på studiefärdigheter, situationen i hemmen eller brister i genomförandet av stöd för lärandet. Inlärningsunderskott har också kunnat uppstå hos personer som avancerat väl i studierna, eftersom undervisningen inte nödvändigtvis har kunnat fördjupas, differentieras eller utvidgas. Distansundervisningen har eventuellt minskat undervisningstimmarna och försämrat deras kvalitet, effektivitet och tillgänglighet samt elevernas delaktighet. Under distansundervisningen identifierades det som ett problem att till exempel interaktion och att be om hjälp i lektionssituationen upplevdes som svårare än i en vanlig skolmiljö. Även tiden som användes för studier kunde vara betydligt mindre under distansundervisningen än i normala situationer.

Bristerna kan vara omfattande eller bara visa sig inom vissa delområden av lärandet. Inlärningsunderskottet kan till exempel hänföra sig till utvecklingen av interaktionsfärdigheter samt arbetssätt, färdigheter och kunskaper i anslutning till läroämnena. Underskottet kan visa sig som inlärningssvårigheter, osäkert arbetssätt, rastlöshet, otrygghet, bristande koncentrationsförmåga eller försämrad studiemotivation. Man har även upptäckt brister i utvecklingen av språkliga och olika akademiska färdigheter.

Bristerna i lärandet kan också ha orsakats av undervisningsarrangemangen inom närundervisningen. Eleverna har studerat i separata grupper, varvid till exempel kompanjonlärarskap eller differentiering har försvårats. Särskilt i konst- och färdighetsämnen har det kunnat vara svårt att ordna undervisning till exempel på grund av tillgången till material eller redskap. Elever följt undervisningen hemifrån via nätet på grund av isolering eller karantän, varvid inlärningen kan ha blivit bristfällig.

Åtgärdandet av de brister som pandemin medfört för lärandet Det är viktigt att identifiera elevernas individuella behov som utgångspunkt för planeringen av stödjandet av kunnandet och åtgärdandet av inlärningsunderskottet. Det behövs tidig identifiering, systematisk uppföljning av lärandet, sektorsövergripande samarbete och interaktion med vårdnadshavarna. Kompetensen kan stödjas och inlärningsunderskottet kan korrigeras genom att till exempel

• synliggöra utvecklingen av inlärningsfärdigheter
• diskutera motivation som främjar lärandet och dess betydelse
• öva sig i att reflektera över lärandet
• öva på de dialog-, samarbets- och gruppfärdigheter som behövs för lärandet
• stärka den språkmedvetna undervisningen
• identifiera praxis som påverkar inlärningen per läroämne och eventuella brister eller luckor i inlärningen.

Stöd för lärandet är också starkt förknippat med att stödja gemenskapen i skolgemenskapen och behovet av att omgruppera enskilda grupper. Olika metoder för gruppbildning kan tillämpas med den egna klassen eller i någon annan undervisningsgrupp. Grupperingen kan kopplas samman med åtgärder som stöder välbefinnande och gemenskap samt studier i olika läroämnen på ett sätt som är lämpligt och naturligt för varje läroämne. Man kan till exempel planera en sektorsövergripande studiehelhet för läsåret där man behandlar coronapandemins effekter ur olika synvinklar.

En samtalande verksamhetskultur utgör grunden för en pedagogik som bygger upp välbefinnandet, för lärande och för framgång i studierna. Goda interaktionsrelationer, förtroende och öppenhet i skolan främjar inlärningen och välbefinnandet samt stärker resiliensen i alla situationer. I början av läsåret är det viktigt att säkerställa möjligheten att återgå till så normal verksamhet som möjligt i skolan. Stödåtgärder som skapats för avvikande situationer utnyttjas vid behov. Fokus ligger på att ställa frågor om välbefinnande, lärande eller undervisning, lyssna på svar, kartlägga eventuella problem och orsaker till dem, söka lösningar – och framför allt uppmuntra eleven och läraren att våga och göra sitt bästa.

Under tiden för coronapandemin har man i olika utredningar och även i den offentliga debatten oroat sig för pandemins inverkan på barns välbefinnande och i synnerhet den psykiska hälsan. I detta sammanhang innebär brister som uppstått i välbefinnandet att barnets psykiska, sociala eller fysiska välbefinnande äventyras, vilket kan bero på olika orsaker. Brister som uppstått i välbefinnandet kan också tyda på en situation där skolan till följd av pandemin har varit tvungen att ändra sina verksamhetssätt för att trygga hälsan och säkerheten. Det är fortfarande aktuellt att stärka det generellt inriktade och förebyggande arbetet i skolorna.

I takt med att pandemin har begränsat hobbyer och gemensamma möten har upplevelser av ensamhet och utanförskap blivit vanligare. Även stödet som eleverna fått hemma har kunnat variera stort. En del av eleverna har upplevt att distansstudiernas krav på självstyrning och studiefärdigheter har varit stora medan en del däremot har klarat sig bra i distansundervisningen. Andra kan ha tappat greppet om vardagsrutiner som stöder välbefinnandet. Återgången till de sociala relationerna i skolgemenskapen kan ha upplevts som skrämmande. Vanorna i anslutning till fysisk aktivitet och motion samt god kost har kanske förändrats. Det är viktigt att de exceptionella verksamhetssätten under coronaåren inte blir bestående, eftersom både motion och näring har en väsentlig betydelse för helhetsvälbefinnandet och även för förutsättningarna för lärande. När coronabegränsningarna har upphört är det viktigt att följa utvecklingen och återgå till den verksamhetskultur som främjade välbefinnandet och hälsan före pandemin.

Barns och ungas välbefinnande byggs upp i deras vardagsmiljö. Skolans uppgift är att identifiera de studerandes individuella behov för lärande och välbefinnande och svara på dem i rätt tid. Elevvård samt främjandet av hälsa och välfärd som en del av skolans verksamhetskultur är en gemensam uppgift för alla vuxna i skolan och den genomförs i första hand som ett gemensamt och förebyggande arbete.

I krissituationer och efter dem är det bra att följa och sätta ord på rutinerna i vardagen. Kriser sätter många unga människors mentala resurser på prov och i synnerhet de ungas psykiska välbefinnande kan stödjas genom att betona vardagsrutinerna. Hälsosam mat, tillräcklig sömn och motion samt närhet till andra bidrar till att minska ångesten. Att hålla pauser, koppla av och röra sig i naturen främjar det psykiska välbefinnandet.

En medvetet planerad och gemensamt formulerad struktur för elevens skoldag stöder också en pedagogiskt meningsfull undervisning. Skolgemenskapens vardagliga rutiner och olika övergångsskeden samt interaktionsförhållanden förenhetligar och stärker upplevelsen av psykologisk säkerhet.
Följande punkter bör beaktas:

• Fäst fortsättningsvis uppmärksamhet vid varje elevs individuella välbefinnande och inlärning. Följ upp och utvärdera elevernas stödbehov och eventuella konsekvenser av undervisningsarrangemangen. Lärarna och övrig personal på skolan har en nyckelroll i tidig identifiering och stöd för välbefinnandet. Det är viktigt att möta eleverna individuellt, ge dem en upplevelse av att de är uppskattade samt att ge positiv och uppmuntrande respons.
• Verksamhetssätten för gemensamt arbete som främjar välbefinnande och trygghet planeras och avtalas tillsammans med personalen, med beaktande av elevernas och vårdnadshavarnas delaktighet.
• Det är bra att i varje grupp fästa uppmärksamhet vid att stödja elevernas emotionella färdigheter, interaktionsfärdigheter och gruppbildning samt att bygga upp en positiv gruppdynamik.
• Genom valet av arbets- och undervisningsmetoder kan man öva upp sina sociala färdigheter och arbeta för att eleverna ska ansluta sig till en grupp. Par- och grupparbete samt funktionalitet är ett effektivt sätt att lära sig och öka ansvarskänslan för det gemensamma arbetet.
• Det är bra att systematiskt säkerställa fysisk aktivitet under elevernas skoldag och tillräcklig motion till exempel med lösningar för rasterna och genom att ordna inlärningsmiljöer som stöder motion.
• Måltidsarrangemangen och grupperingen av måltidsturerna i undantagsvis mer begränsade lokaler och mindre grupper har förutsatt att man övar rutiner som avviker från ändamålsenligheten. Det är också viktigt att man avstår från dessa och återgår till praxis som främjar hälsan och välbefinnandet i enlighet med rekommendationerna.
• Vid planeringen av läsordningen och måltidsarrangemangen fästs uppmärksamhet vid att måltidssituationen sker i rätt tid och i lugn och ro. En trivsam måltidsstund främjar välbefinnandet och stärker gemenskapen i hela skolgemenskapen.  
• För att främja näringshälsa och matfostran är det viktigt att fastställa gemensamma riktlinjer, mål och ansvarspersoner. Det är bra att anteckna de överenskomna målen, verksamheten, ansvarsfördelningen, uppföljningen och utvärderingen och göra verksamheten till en del av kommunens och regionens välfärdsplanering.   
• Samarbetet med vårdnadshavarna är viktigt för att stödja barns och ungas välbefinnande.

Enligt grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen ska skolarbetet ordnas så att man utgår från att eleverna är delaktiga och blir hörda. Barn och unga har rätt att bli hörda i frågor som berör dem själva. Delaktighet motiverar och hjälper till att engagera sig i skolarbetet och gemenskapen.

Det är viktigt att tillsammans med eleverna diskutera erfarenheter och upplevelser som berör pandemitiden. Diskussionen går inte alltid av sig själv. Interaktions- och emotionella färdigheter är något man måste öva. Det är bra att tillsammans med eleverna försöka hitta verksamhetssätt för den nya situationen genom att lyssna till dem och utbyta erfarenheter. Det är viktigt att lyssna till elevernas åsikter, och de borde ha inverkan på undervisningsarrangemangen då det är möjligt.

Det är viktigt att se till att alla elever möts på ett genuint sätt och att alla upplever att de blir sedda och hörda. Det är bra att fundera på och planera likabehandlingsarbetet i skolan med de utvecklingsåtgärder som den nya situationen kräver, så att det är möjligt för alla att delta i den gemensamma verksamheten.

En elev ska delta i undervisningen om hen inte av särskilda skäl har fått befrielse. Varje skola har en verksamhetsmodell för att följa upp, anmäla och ingripa i frånvaro.

Till exempel kan elever som hör till en riskgrupp eller elever vars familjemedlem hör till en riskgrupp ha deltagit i distansundervisning en lång tid.

På grund av coronaviruspandemin är det nödvändigt att informera vårdnadshavarna till elever som övergått till hemundervisning om att de har rätt att återvända till den grundläggande utbildning som skolan ordnar om vårdnadshavaren så önskar. För att återgå till närundervisning kan man behöva stöd för lärandet eller elevvårdstjänster.

Coronasituationen har haft en betydande inverkan på skolornas internationaliseringsmöjligheter. Det har haft en särskilt klar inverkan på elevernas, lärarnas och den övriga personalens möjligheter att delta i internationell rörlighet. Detta har gällt både personer som avgår och personer som anländer.

När pandemin lättar är det möjligt att så småningom öka det internationella samarbetet och rörligheten, varvid man kan återställa samarbetsformer som eventuellt avbrutits. Verksamheten kan till en början fokusera på kortvariga former av mobilitet och samarbete i närområdena, men även långvariga utbyten håller redan på att återställas. Å andra sidan har coronasituationen betonat behovet av att öka möjligheterna för virtuellt internationellt samarbete och överlag främja internationaliseringens mångfald. I skolorna har man också kunnat utveckla olika nya former av virtuellt samarbete eller ta i bruk verksamhetssätt som är nya för skolan, till exempel webbverktyget eTwinning för virtuellt internationellt samarbete.

Största delen av skolornas internationella utbildningssamarbete och rörlighet finansieras genom olika nationella, nordiska eller europeiska program och bidrag. I alla dessa har man strävat efter att beakta effekterna av coronatiden. Ramvillkoren för pågående projekt har gjorts flexiblare och i de nya stödformerna beaktas konsekvenserna av pandemin. Skolorna bör tänka på sin internationella verksamhet även på längre sikt: det finns fortfarande många olika behov för att öka den internationella interaktionen. Själva pandemin är till sin natur internationell och problemen i anslutning till den kan inte lösas utan internationellt samarbete.

Ledarskap

Ledningen av välbefinnandet och säkerheten inom småbarnspedagogik och utbildning har fått en ny betydelse i samband med olika kriser. Man har flera gånger varit tvungen att omorganisera många av de vardagliga rutinerna och verksamhetssätten i enlighet med pandemins faser. Detta har krävt mycket av ledaren och ledarskapet. Situationen har belastats ytterligare av de ständigt föränderliga situationerna och osäkerheten om när pandemin upphör. Många saker har förändrats oåterkalleligt. De påverkar också ledningen.

Det är viktigt att ledningen på förhand ser till att välbefinnandet och säkerheten för varje medlem i personalen tillgodoses i enlighet med skolans grundläggande uppgift. Man måste även ta hand om ledarens eget välbefinnande, så att hen kan stödja andra och skapa hopp bland personalen för framtiden. Upplevelser av jämlikhet, delaktighet och rättvisa har en central inverkan på det upplevda klimatet och välbefinnandet i arbetet. Ledarskapet har ett tydligt samband med välbefinnandet i arbetet, den upplevda stressen och arbetstillfredsställelsen.

Ledarens viktigaste uppgift är att i alla situationer upprätthålla hoppet och förtroendet för att saker och ting kommer att ordna sig. Förtroende mellan människor och tillit till en tillräckligt god framtid är centrala byggstenar i framtidstron. Svåra situationer prövar både ledarskapets, ledarens och hela gemenskapens resurser. Av svåra tider lär man sig i bästa fall i synnerhet vad som är viktigt och vad man kan eller bör låta bli att göra.

Ledarskap är en fråga för hela gemenskapen. Idag leder var och en åtminstone sig själv, men ofta också olika team eller processer. Efter exceptionella tider bygger gemenskapen upp ett nytt förtroende och en ny verksamhetskultur, vilket förutsätter kunskap, färdighet, vilja och ledarskap.

Gemenskapens verksamhetskultur byggs upp av de människor som hör till den. Verksamhetskulturen förändras och utvecklas efter nya gemensamma erfarenheter och faser. Ledarens uppgift är att tillsammans med sin gemenskap söka en ny riktning och bygga upp en ny vardag som på bästa möjliga sätt tjänar gemenskapens grundläggande uppgift.
En gemenskap som lär sig och söker sin form, utvecklas genom dialog. Dialogen gör det möjligt att skapa och bygga upp förtroende och en ny slags vardag. Förtroende skapar psykologisk trygghet.  För att bygga upp och skapa en atmosfär av framtidstro och hopp är det viktigt att ge utrymme för icke-brådskande och accepterande diskussion.

De anställdas och hela gemenskapens emotionella intelligens är centrala förutsättningar för överlevnad och framgång. Ledarens emotionella intelligens är viktig inte bara för ledarens eget välbefinnande utan också för ledningen av hela gemenskapens känsloklimat. Känslomässiga färdigheter och god interaktions- och samarbetsförmåga är centrala arbetslivs- och ledarskapsfärdigheter och utvecklar humankapital, som är viktigt för individens och gemenskapens välbefinnande.

När man måste börja bygga upp en ny verksamhetskultur är den situation som är utmanande för vardagen och tidigare verksamhetsmodeller inte nödvändigtvis förbi. Osäkerheten och situationens komplexitet skapar konflikter och förvirring i gemenskapen. Det är viktigt att inom gemenskapen diskutera de fenomen i samhället som av naturen är kopplade till utmanande och komplexa situationer.

Ledningens betydelse framhävs i kriser och hotfulla situationer. Det finns plats för samtalande, uppskattande och coachande ledarskap. Å andra sidan finns det situationer där ledaren måste fatta beslut och välja en riktning för hur man ska gå till väga och leda sina trupper, även när det inte råder full säkerhet om saker och ting och det förflutna inte ger en modell för tillvägagångssätten.

Ledningens centrala uppgift är att möjliggöra att skolans grundläggande uppgift förverkligas på bästa möjliga sätt efter förändringarna samt att påverka skolans lösningar som stöder välbefinnandet och säkerheten i undervisningen. Det tar tid att återhämta sig från utmanande tider och i bästa fall ökar detta resiliensen, dvs. överlevnads- och funktionsförmågan, hos både medlemmarna i arbetsgemenskapen och hela gemenskapen, så att det utöver återhämtning erbjuder gemenskapen en möjlighet att lära sig nytt och hitta nya lösningar och verksamhetssätt som till vissa delar till och med fungerar bättre.

Det är viktigt att ledaren tar hand om sin egen ork. Även ledaren ska ha tillräckligt stöd för sitt eget arbete och för att orka i arbetet.
När man bygger upp en ny, eller uppdaterar en tidigare verksamhetskultur är det bra att diskutera bland annat följande:

• Medförde eller lärde den avvikande situationen praxis som det kunde vara ändamålsenliga att fortsätta med även när situationen stabiliseras?
• Vilka saker i vardagen känns nu särskilt viktiga eller värdefulla? Har de en inverkan på de värden som man vill upprätthålla och framhäva i fortsättningen?
• Hur stöder man delaktighet och jämlikhet bland alla medlemmarna?
• Vilka kunskaper, färdigheter eller förmågor behövs i gemenskapen för att skapa beredskap för att klara sig och må bra om en eventuell ny avvikande situation uppstår?
• Vilka praktiska arrangemang skulle det vara bra att ordna så att det finns tillräckligt med resurser för återhämtning och för att bygga upp en ny slags vardag? Vad håller man fast vid, vad avstår man från?
• Pedagogiskt ledarskap handlar framför allt om att sörja för förutsättningarna för lärande. Vilka är ansvar och verksamhetssätt i anslutning till detta i den egna gemenskapen?
• Vilka åtgärder är de mest effektiva för att förhindra och stoppa differentieringsutvecklingen?
• Hur kan man utnyttja digitaliseringen?
• Hur förverkligar gemenskapen delat ledarskap?
• På vilket sätt kan skolans olika funktioner stödja sätten på vilka man klarar sig och hjälpa till att hitta en ny riktning: utöver det egentliga skolarbetet till exempel klubbverksamhet samt morgon- och eftermiddagsverksamhet? Hur ordnas ledningen och integreringen av dessa i skolans verksamhetskultur?
• Eftersom varje medlem i en expertgrupp i praktiken leder något, vilka är de praktiska åtgärder och principer med vilka ledandet och ledarskapet kan stödjas?

Personalens välbefinnande

I en förändringssituation är det viktigt att fokusera på skolans grundläggande uppgift: vad finns skolan till för, vad eftersträvas och vad anknyter arbetet till? Det är viktigt att väcka diskussion om de förändringar som påverkat personalens arbetsuppgifter genom att tillsammans fundera på lösningar på frågor, även på de frågor som känns svåra. Det är nödvändigt att utveckla åtgärder som främjar orken i arbetet och som lämpar sig för skolans situation och som stärker samarbetet, förtroendet och framtidstron.

Att sörja för personalens välbefinnande är en prioritet i ledningens arbete, i synnerhet under kriser. I ledningen av välbefinnandet har ledarens eget välbefinnande stor betydelse. Ledaren ger genom sitt eget agerande ett exempel på psykologisk återhämtning, strävan efter balans mellan arbetet och det övriga livet. Återhämtningen bryter den onda cirkeln av stress och förebygger utmattning, men innebär också stärkande av välbefinnandet redan när allt är bra.

Avkoppling, avslappning och vila hjälper psyket att återhämta sig från arbetsbelastning, men återhämtningen kan också främjas av aktiv verksamhet. Det viktigaste är att hitta en motvikt till de faktorer som gör att arbetet är belastande samt att dra en gräns mellan arbete och fritid. Man kan lära sig att släppa taget om brådskan när möjligheten finns. Pandemitiden har ofta krävt att man lär sig nytt, extrem effektivitet och prestationsförmåga. Dessutom borde arbetsdagen också innehålla pauser, stunder för planering, reflektion och interaktion med arbetskamraterna. I bästa fall gör återhämtningen det lättare att leva ett bra liv trots olika utmaningar i arbetslivet. Ett bra tecken på att man lyckats är att arbetet inte ständigt stör det övriga livet, såsom mänskliga relationer eller hobbyer. Att reservera tid för återhämtning och att medvetet träna sig i återhämtning hjälper oss att blomstra och leva ett liv som i sin helhet är betydelsefullt.

29.6. Detta stödmaterial är uppdaterat inför läsåret 2022–2023.