När coronasituationen stabiliseras är målet att tillsammans bygga upp en smidig vardag som präglas av välbefinnande och trygghet. Utöver återhämtningen från pandemin kan även Rysslands attack mot Ukraina ha påverkat atmosfären inom småbarnspedagogiken.
Pyöräileviä lapsia
Foto: Satu Haavisto

Sidorna uppdateras inte längre. Den här sidan uppdaterades senast sommaren 2022.

Det är bra att fästa vikt vid återhämtningen redan medan krisen pågår. Under exceptionella tider är det viktigaste att se till att barnen inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen har en så vanlig och bra vardag som möjligt. Samtidigt är det viktigt att sörja för hela personalens, även ledningens, välbefinnande och ork så att de kan koncentrera sig på undervisning och fostran. Under pandemin har man också kunnat lära sig nytt och hitta nya verksamhetssätt och styrkor som kan utnyttjas i framtiden. Likaså har det eventuellt varit nödvändigt att ta i bruk verksamhetsmodeller som det finns skäl att avstå från när situationen stabiliseras.

Småbarnspedagogikens och förskoleundervisningens ledning och personal har gjort ett mycket viktigt och fint arbete för att trygga lärandet, välbefinnandet och verksamheten i vardagen under pandemin. Inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen har man tillsammans lyckats utveckla resiliens och kristålighet – båda behövs alltjämt. Effekterna av pandemin kan vara långvariga och de kan även visa sig med fördröjning under en lång tid. Pandemins effekter flätas också samman med effekterna av andra kriser och det är inte längre möjligt att entydigt identifiera vad som orsakat följderna.

Syftet med detta material från Utbildningsstyrelsen är att stödja anordnare av småbarnspedagogik och förskoleundervisning, samt verksamhetsställena, att återhämta sig från den exceptionella tiden under de senaste åren. Stödmaterialet tar upp sådana faktorer som kan vara bra att fästa vikt vid i början av verksamhetsåret 2022–2023 i samband med den lokala planeringen av verksamheten inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning, samt för återhämtningen efter pandemin. I materialet ingår observationer utifrån undersökningar och utredningar om hur pandemin har påverkat småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen och om hur man kan återhämta sig från den.                     

Det är bra att lokalt planera hur återhämtningen från den exceptionella situationen ska fortsätta och hur detta ska beaktas när småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen ordnas. Man har strävat efter att genomföra verksamheten så att den motsvarar normala förhållanden och beaktat barnens synvinkel samt myndigheternas anvisningar och rekommendationer.  Trots att småbarnspedagogiken och förskolan har varit öppna under hela coronapandemin, har pandemin på många sätt kunnat påverka barnens möjligheter att delta i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Inom småbarnspedagogiken har man ordnat stimulerande verksamhet på distans för barn som är hemma, och förskoleundervisningen har också ordnats i form av distansundervisning. Coronapandemins inverkan på småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen har varit mycket olika på olika håll i Finland, och därför kan även nödvändiga åtgärder för återhämtningen variera.

Utbildningsstyrelsen rekommenderar att anordnare av småbarnspedagogik och förskoleundervisning fortsätter med sina planerade åtgärder för återhämtning, preciserar åtgärderna vid behov och beslutar om tidpunkten för planeringen av återhämtning. Den lokala situationen avgör hurdan planering som behövs och hur länge coronasituationen bör beaktas. Lokalt kan man också besluta att utarbeta en separat återhämtningsplan eller att inkludera de planerade åtgärderna i verksamhetsplanen.

Under exceptionella tider är det viktigaste att trygga en så vanlig och god vardag som möjligt inom småbarnspedagogik och utbildning för barn. Samtidigt är det nödvändigt att sörja för personalens och ledningens välbefinnande och ork. Småbarnspedagogikens och förskoleundervisningens rutiner och dagliga verksamhet har en viktig skyddande effekt för barnen vid kriser. I en krissituation kan det vara lugnande att koncentrera sig på rutinerna inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen. Utvecklingen av verksamheten kan också i bästa fall stödja den lokala återhämtningen från pandemin. Det är viktigt att reflektera över hur utvecklingen kan kopplas samman med vardagen inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen samt med barnens och personalens välbefinnande. När verksamhetsårets börjar bör enheterna för småbarnspedagogik och förskoleundervisning föra diskussioner om pandemitiden, dela erfarenheter och skapa gemenskap.


Även om coronasituationen inte har orsakat exceptionella arrangemang inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen överallt, har epidemin kunnat fördjupa tidigare uppkomna problem och försvåra lösandet av dem lokalt eller ur individens synvinkel. Det kan även behövas olika slags åtgärder för återhämtningen inom samma område, inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen och inom verksamhetsenheten.  

Vid planering av återhämtningen är det viktigt att beakta nödvändiga åtgärder ur barnens, personalens och vårdnadshavarnas synvinkel.

Barn, exempel:

  • barn som behöver stöd med sin självreglering eller förmåga att arbeta i grupp 
  • barn för vilka pandemin har påverkat lärandet och/eller välbefinnandet
  • barn som är särskilt belastade av den utdragna, exceptionella tiden
  • barn som behöver stöd
  • barn med invandrarbakgrund
  • barn som riskerar utslagning
  • barn som varit frånvarande länge eller ofta
  • barn som hör till en riskgrupp eller som länge varit frånvarande på grund av att en familjemedlem hör till en riskgrupp.

Personal inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen, exempel:

  • personal som är särskilt belastade av den utdragna, exceptionella tiden
  • som varit frånvarande länge eller ofta
  • som hör till en riskgrupp eller som varit frånvarande på grund av att en familjemedlem hör till en riskgrupp.

Vårdnadshavare, exempel:

  • vårdnadshavare som är särskilt belastade av den utdragna, exceptionella tiden
  • vårdnadshavare till barn med invandrarbakgrund och vårdnadshavare i flerspråkiga familjer. 

 

Vid planering av återhämtningen kan man till exempel använda följande frågor:

Reflektion och uppföljning av situationen

  • Hur behandlar man pandemin och hur delar man erfarenheter av corona?
  • Vilka olika åtgärder behövs ur ett regionalt eller lokalt perspektiv eller ur verksamhetsenhetens eller olika gruppers perspektiv?
  • Hur utjämnar man eventuella skillnader mellan olika enheter som ordnar småbarnspedagogik?
  • Hur behandlar man pandemin i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen och hur delar man erfarenheter av corona?
  • Hur samlar man in information om konsekvenserna av den exceptionella tiden och hur utnyttjas informationen?
  • Hur stöder och skapar man förtroende för framtiden och stärker framtidstron?
  • Hur ser man till att bevara de verksamhetssätt som utvecklats under pandemitiden och som har visat sig vara bra?
  • Hur och på vilket sätt kan man i fortsättningen dra nytta av det man lärt sig under pandemin?

Lärande och stöd

  • Hur stöder man lärandet eller hur åtgärdar man pandemins eventuella konsekvenser som uppstått när det gäller deltagande, lärande eller kunnande?
  • Hur beaktar man det att barnen har inlett småbarnspedagogik eller förskoleundervisning under exceptionella förhållanden?

  • Hur säkerställer man tillgången till småbarnspedagogik för barn med invandrarbakgrund, kontinuiteten i småbarnspedagogiken och nödvändigt pedagogiskt stöd?

  • Hur säkerställer man de tjänster som krävs för tillgodoseendet av barnets rättigheter för barn med en funktionsnedsättning, sjukdom, fördröjd utveckling eller annan fördröjd utveckling eller inlärning som försämrar funktionsförmågan?

Frånvaro

  • Hur stöder man återgången till småbarnspedagogiken eller hur åtgärdar man avbrott i deltagande?
  • Hur utreder man individuella situationer och eventuella stödbehov hos barn som varit frånvarande länge och som återvänder till småbarnspedagogiken?
  • Hur säkerställer man att barn som varit frånvarande länge, till exempel barn med invandrarbakgrund, får stöd?

Välbefinnande, delaktighet, samarbete och ledarskap

  • Hur stöder och ökar man barnens välbefinnande, delaktighet och känsla av gemenskap?
  • Hur säkerställer man tillräcklig fysisk aktivitet för barnen under dagen för att främja välbefinnandet, orken och lärandet?
  • Hur involverar och hör man barnen, personalen och vårdnadshavarna?

  • Hur kommunicerar man om småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen till hemmen och hur fortsätter samarbetet mellan hemmet och småbarnspedagogiken?

  • Hur fortsätter man med avbrutna projekt eller samarbete med olika aktörer, till exempel internationella kontakter?
  • Vad bör man beakta när det gäller ledningspraxis och personalens välbefinnande?
  • Vilket stöd eller vilken utbildning behövs för att stärka lärarnas och den övriga personalens kristålighet och resiliens?
Tillbaka upp

Den utdragna, exceptionella tiden har belastat småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen och därför är det nu viktigt att fokusera på centrala funktioner, det vill säga att stödja barnens lärande, utveckling och välbefinnande samt personalens välbefinnande. Det vore bra att förbereda sig och öka beredskapen för kontinuerlig utveckling inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen redan under den exceptionella situationen.

I takt med att coronaläget förbättras kan vi småningom höja blicken och reflektera över vad pandemitiden lärt oss. Det behövs gemensam tid för att stanna upp och reflektera över vilka positiva saker man lärt sig under pandemin och vilka metoder som är bra att upprätthålla. Å andra sidan är det också viktigt att identifiera sådana förfaringssätt från pandemitiden som det finns skäl att avstå från. Både organisationer och enskilda individer har lärt sig något nytt. Lärdomar från pandemitiden har tagits i bruk redan under pandemin.

Under pandemin har man insett vikten av beredskapsplaner, framförhållning och utveckling av verksamhetskulturen. Man har förstått att det är nödvändigt att förbereda sig på olika situationer som påverkar verksamheten både genom konkreta handlingar och planer och genom att systematiskt bygga upp verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. På så sätt stöder man personalens och barnens förmåga att klara sig i olika, överraskande situationer och olika verksamhetsmiljöer.

Utifrån erfarenheterna från pandemitiden kan man utveckla verksamheten och undervisningen inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen till exempel genom att ta fram verksamhetsmodeller för att främja följande mål:

  • stöd för barnens delaktighet och välbefinnande
  • identifiera barnens stödbehov och stärka det individuella stödet
  • stärka barnens inlärningsfärdigheter
  • stöd för gemenskapen inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen
  • digital kompetens och pedagogik som en del av småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen
  • konsekvent ledning av småbarnspedagogiken eller förskoleundervisningen samt stöd för personalen
  • stöd av personalens fortbildning
  • stöd för kristålighet och resiliens och ökad planmässig framförhållning
  • utveckling av beredskapsplaner, framförhållning och verksamhetskulturen
  • stärka en trygg lärmiljö, till exempel genom att fortsättningsvis betona vikten av god handhygien när det gäller att förhindra virusspridning och andra smittsamma sjukdomar.

Lärdomar från hur digitaliseringen utnyttjats

Under pandemin har digitala tjänster utnyttjats som stöd för lärandet mångsidigare än tidigare. Beprövade digitala lösningar bör användas i verksamheten även i fortsättningen och en sammanställning av god praxis bör tas fram för gemensamt bruk. När man utvecklar digitala verksamhetsmodeller är det är viktigt att beakta personalens, barnens och vårdnadshavarnas erfarenheter om vilka lösningar som har fungerat bra och vilka som har främjat växelverkan. Samtidigt kan man bedöma vilka lösningar som inte har fungerat och om de ska användas i fortsättningen.

Bra modeller kan till exempel vara

  • arbetssätt som betonar samverkan och aktivitet mellan barnen
  • produktion av digitalt innehåll, såsom bilder, videor, tal eller annat eget innehåll
  • undersökande och experimentella arbetssätt
  • digital dokumentering
  • digitala tillväxtmappar eller portföljer
  • lösningar som återspeglar lärandet
  • verksamhetssätt som främjar gemensam informationshantering samt medieläskunnighet
  • applikationer som främjar fysisk aktivitet på ett mångsidigare sätt
  • miljöer som främjar ett programmeringsinriktat tänkande
  • utnyttjande av aktuella medietexter.

Utvecklingsprogrammet Nylitteracitet och dess beskrivningar av digital kompetens kan användas som hjälp när man planerar hur barnens och personalens digitala färdigheter ska utvecklas. Syftet med beskrivningarna är att de ska användas när de lokala digitaliseringsplanerna uppdateras. 

Tillbaka upp

Med framtidstro avses människans förhållande till framtiden samt de förväntningar, mål och drömmar som människan anser vara möjliga och värda att eftersträva. Som begrepp är framtidstro besläktat med tillförsikt och förtroende. Att stärka hoppet och verksamhetssätt som ger tillförsikt är en fråga för hela gemenskapen och har en nära koppling till värdegrunden och verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen.

Coronapandemin har påverkat barnens liv på många olika sätt. Varje barn har haft en unik upplevelse av denna exceptionella situation. På kort tid har det hänt mycket som har påverkat barnens upplevelser av vardagen och framtiden. En viktig uppgift för personalen inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen är att upprätthålla och stärka barnens framtidstro och trygghetskänsla. Det är viktigt att alla barn erbjuds stöd och mångsidig hjälp och att deras vardag består av bekanta rutiner och att den är så normal och störningsfri som möjligt. Å andra sidan är det också bra att lita på barnens naturliga förmåga att hitta en balans under återhämtningen från pandemin.

Både barnen och personalen inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen har lärt sig nya färdigheter och hittat styrkor under pandemin som kan användas på ett mångsidigt sätt för att bygga upp framtiden. Med tanke på framtidstron är det viktigt att synliggöra olika överlevnads- och verksamhetsstrategier som hela gemenskapen kan utnyttja vid behov. På så sätt kan man stärka tron på att det finns många och olika sätt att klara sig om något oväntat inträffar i framtiden. Att göra tillsammans, fundera på framtidsfärdigheter och förhålla sig positivt nyfiken till framtiden är utmärkta sätt att stärka barnens välbefinnande.

Det är viktigt att man inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen reflekterar över den egna lokala situationen och överväger andra konkreta åtgärder som kan skapa och stödja en starkare framtidstro hos ledningen, personalen och barnen inom småbarnspedagogiken.

Coronapandemin och erfarenheterna av den är bara en del av barnens liv – personalens uppgift är att, så långt det är möjligt, stärka upplevelsen av att den exceptionella tiden inte definierar deras möjligheter nu eller i framtiden.

Tillbaka upp

Kristålighet avser förmågan hos individer och gemenskapen att upprätthålla funktionsförmågan i föränderliga förhållanden samt en beredskap att möta störningar. Även förmåga att återhämta sig från störningar och kriser är en del av kriståligheten. Resiliens är ett begrepp som brukar används i sammanhanget. Kriståligheten kan granskas ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv.

Småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen behöver kristålighet särskilt nu då vi möter många störningar i samhället. Utöver coronapandemin och Rysslands attack mot Ukraina känns klimatkrisen betungande för många.

Tillbaka upp

Under pandemitiden har man särskilt uppmärksammat konsekvenserna för lärandet. Hos barn i småbarnspedagogik- och förskoleåldern skulle man snarare kunna beskriva det som avbrott i deltagandet. Med brister i deltagandet avses här fördröjningar i lärandet, till exempel på grund av elevers eller lärares frånvaro, osäker situation i hemmet eller bristande genomförande av stöd för lärande.

Fördröjningarna i lärandet kan vara omfattande eller endast förekomma inom vissa delområden. Avbrott i deltagandet kan påverka till exempel kompis- eller lekfärdigheterna eller utvecklingen av språkliga färdigheter. De kan även ta sig i uttryck som inlärningssvårigheter, rastlöshet, otrygghet, bristande koncentrationsförmåga eller förlust av glädje.  Med tanke på barnets välbefinnande, utveckling och kontinuitet i lärandet är det viktigt att åtgärda avbrott i deltagandet. En tidig upptäckt av barnets stödbehov och ett tidigt bemötande av barnets behov är också av samhällsekonomisk betydelse.

Många barn har varit tvungna att vara frånvarande från småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen på grund av att de eller familjen har insjuknat eller löper smittorisk. Detta har påverkat barnets möjligheter att lära sig inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen.

Även om småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen inte har allmänna mål för barnens lärande, kan frånvaro och oregelbundet deltagande medföra olägenheter för barnen. Därför ska den pedagogiska verksamheten särskilt stödja barnens utveckling, lärande och välbefinnande samt i samarbete med vårdnadshavaren kartlägga och planera sektorsövergripande stöd för varje barn. Detta förutsätter differentierad undervisning och småbarnspedagogik som beaktar barnens behov samt tillräckliga stödresurser. Det är viktigt att planeringen av stöd inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen är långsiktig.

Det är bra att stödja gemenskapen och även att omgruppera den. Man bör ge tid för att vänja sig vid den nya situationen och göra saker tillsammans. Det är särskilt viktigt att beakta nya barn eller barn som varit frånvarande en längre tid. Känslan av att höra till en grupp är särskilt viktig för barn med främmande språk eller som har svårigheter att kommunicera.

Det är viktigt att redan i början av verksamhetsåret stödja gemenskapen så att barnen får lära känna varandra och hitta en gemenskapskänsla. Särskilt de barn bör stödjas som börjar inom småbarnspedagogiken, flyttar till en annan grupp eller börjar förskolan. Dessa barn kanske börjar i en bekant grupp, men kan senare flyttas till en annan grupp. Tillsammans med barnen kan man även skapa och repetera regler för säkerhet och samvaro.

Tillbaka upp

Inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen har barnet rätt att få det stöd för sin utveckling, sitt lärande och välbefinnande som barnet behöver, samt inom förskoleundervisningen handledning och stöd för barnets växande och lärande omedelbart när behov uppstår. Anordnaren av småbarnspedagogik och förskoleundervisning samt lärarna eller personalen ska noggrant följa eventuella nya, eller tidigare observerade, stödbehov.

Frånvaron under pandemin har kunnat påverka barnens utveckling och lärande. Anordnaren av småbarnspedagogik och förskoleundervisning ansvarar för att småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen samt stödet till barnet ordnas i enlighet med lagstiftningen och grunderna för planen för småbarnspedagogik (2022) eller grunderna för förskoleundervisningens läroplan (2014) och den lokala planen för småbarnspedagogik eller den lokala läroplanen för förskoleundervisningen.

Läraren och teamet, vid behov tillsammans med specialläraren, gör en lägesbedömning och preciserar planerna för stödåtgärderna tillsammans med vårdnadshavaren. När stödåtgärderna planeras ska man beakta utarbetandet eller uppdateringen och utvärderingen av barnets plan för småbarnspedagogik. Vid behov görs detta i sektorsövergripande samarbete. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid bedömningen av stödbehovet hos barn med långvarig frånvaro från småbarnspedagogiken.

Inom förskoleundervisningen  gör läraren och specialläraren vid behov en lägesbedömning samt preciserar planerna för stödåtgärderna eller uppdaterar gällande pedagogiska stöddokument.

När barnets stödbehov utreds och när stödet planeras och genomförs kan man till exempel

  • diskutera med barnet och vårdnadshavaren om barnens erfarenheter under pandemitiden och planera undervisningen utifrån denna information
  • genomföra interventioner med hela gruppen, små grupper eller individuellt
  • stärka gemenskapen
  • bilda grupper
  • komma överens om regler och praxis för säkerhet och samvaro och fästa uppmärksamhet vid dessa
  • särskilt beakta stödbehoven hos barn som övergår till förskoleundervisning och kompletterande småbarnspedagogik.
Tillbaka upp

Med anledning av coronapandemin har man i olika utredningar och även i den offentliga debatten oroat sig för pandemins inverkan på barns välbefinnande och i synnerhet den psykiska hälsan. I detta sammanhang innebär konsekvenser för välbefinnandet att barnets psykiska, sociala eller fysiska välbefinnande äventyras, vilket kan bero på olika orsaker. Konsekvenser för välbefinnandet kan också ha uppstått av att man till följd av pandemin varit tvungen att ändra verksamhetssätten inom småbarnspedagogiken. En del barn har kunnat känna otrygghet under pandemitiden i och med att till exempel gemensamma möten och hobbyer har minskat och upplevelser av ensamhet och utanförskap har ökat.

En period på över två år är påfallande lång för barn och den här perioden har förändrat deras liv avsevärt. Erfarenheterna är dock individuella. Barnens möjligheter att få stöd för sin utveckling, sitt lärande och välbefinnande kan ha försämrats till exempel på grund av långvarig frånvaro eller sämre tillgång till stödtjänster. Familjernas resurser för att stödja barnen är också olika. I detta skede kan det vara utmanande att urskilja vilka av barnens eventuella problem eller ökade hjälpbehov som endast beror på pandemin.

Barnens välbefinnande byggs upp i deras vardagsmiljö och att återgå till småbarnspedagogikens gemenskap och dess bekanta rutiner och interaktioner ökar deras välbefinnande och stärker deras känsla av psykologisk säkerhet. Personalens uppgift är att identifiera barnens individuella behov av lärande och välbefinnande samt att svara på dem i rätt tid. Pandemitiden har även kunnat ge upphov till nya och fungerande verksamhetssätt, så som bättre visuell kommunikation med vårdnadshavarna.

När verksamhetsåret inleds är det viktigt att beakta följande:

  • Uppmärksamhet ska fästas vid varje barns individuella välbefinnande och deltagande. Barnens stödbehov och eventuella konsekvenser av särskilda arrangemang följs upp och utvärderas, särskilt för barn som har varit frånvarande länge eller som redan tidigare har behövt mer stöd för sin utveckling och sitt lärande eller för att lära sig svenska/finska som andraspråk.
  • Lärarna och den övriga personalen har en nyckelroll när det gäller att identifiera stödbehov i ett tidigt skede och att stödja välbefinnandet. Det är mycket viktigt att möta barnen individuellt, få dem att känna sig uppskattade samt att ge positiv och uppmuntrande respons.
  • Alla har ett behov av att känna gemenskap och samhörighet och denna känsla bör stärkas. Verksamhetssätten för det gemensamma arbetet planeras och avtalas tillsammans med personalen, med beaktande av barnens och vårdnadshavarnas delaktighet.
  • Det är bra att fästa vikt vid att stödja barnens emotionella färdigheter och förmåga att kommunicera, vid gruppbildningen samt skapandet av en positiv gruppdynamik för varje grupp.
  • Man bör också systematiskt öka den fysisk aktiviteten och säkerställa att barnen rör på sig tillräckligt.
  • Via olika arbets- och undervisningsmetoder kan man öva på sociala färdigheter och kompisfärdigheter samt främja barnens förmåga att delta i gruppen.
Tillbaka upp

När verksamhetsåret för småbarnspedagogiken planeras ska man beakta överenskomna samarbetsrutiner och principer för sektorsövergripande samarbete med barnrådgivningen, barnskyddet, fostrings- och familjerådgivningen samt andra tjänster inom socialväsendet. Man bör också komma överens om samarbetsrutiner och principer för situationer där man diskuterar barnets angelägenheter eller som förutsätter ingripande av myndigheter. Sektorsövergripande samarbete ska i första hand ordnas med vårdnadshavarens samtycke och samarbetet ska beakta bestämmelserna om sekretess och dataöverföring. Det sektorsövergripande samarbetet styrs i första hand av barnets bästa. Inom småbarnspedagogiken kan sektorsövergripande samarbete med till exempel rådgivningen främja barnets övergripande välbefinnande.

Tillbaka upp

När förskoleundervisningen inleds är det bra att granska elevvårdens arbetssätt för läsåret. Varje daghem eller skola som ordnar förskoleundervisning har en elevvårdsgrupp som planerar elevvårdens arbetssätt, arbete för att främja välbefinnande samt kommer överens om ansvarsfördelningen som arbetet förutsätter. Inför höstterminen 2022 har vi gjort upp en minneslista som stöd för inledandet av elevvårdsgruppernas arbete:

  • Elevvårdens arbetssätt gås igenom inom arbetsgemenskapen, dels i fråga om gemensam elevvård (inkl. uppdatering av elevvårdsplanen), dels i fråga om individuella elevvårdstjänster. 
  •  Vårdnadshavarna får information om hur man söker sig till elevvårdstjänster (psykolog, kurator och skolhälsovård) och kontaktuppgifter till tjänsterna samt information om skolgemenskapens gemensamma arbete och verksamhetssätt. 
  •  Om en arbetstagare inom förskoleundervisningen eller elevvården är orolig för barnet, ska denna utan dröjsmål kontakta psykolog eller kurator. Om kontakten inte kan tas tillsammans med barnet, ska barnet informeras om kontakten. Nödvändiga uppgifter för bedömning av stödbehovet lämnas ut till psykologen eller kuratorn trots sekretessbestämmelserna. 
  • Ett barn kan också hänvisas till skolhälsovårdens tjänster enligt normal praxis. 
  •  Vid behov sammanställs en sektorsövergripande expertgrupp för att stöda ett enskilt barn (kräver samtycke). 
  •  Skolans/daghemmets egna åtgärder och stödet via elevvårdstjänsterna är inte alltid tillräckliga. Då hänvisas barnet till hjälp utanför skolan, såsom familjerådgivningen eller den specialiserade sjukvårdens tjänster. Barnskyddet kan konsulteras i problemsituationer som gäller ett minderårigt barn och man kan be dem om råd gällande tillvägagångssätt. Om oron är akut eller stor görs en anmälan till barnskyddet på samma grunder som under normala förhållanden.
Tillbaka upp

En inkluderande verksamhetskultur inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen främjar barnens delaktighet. Delaktighet har visat sig vara av avgörande betydelse för att motverka utslagning och utsatthet. Delaktighet motiverar och hjälper barnen att identifiera sig med småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och barngruppen. Barn har rätt att bli hörda i frågor som berör dem själva. Delaktighet innebär inte att barnet får bestämma om allt, till exempel om rutiner, närvaro i daghemmet eller sovande.

Barnets delaktighet innebär att man bemöter och hör barnet, kommunicerar respektfullt och tar hänsyn till barnets åsikter. Med tanke på delaktighet inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen är det viktigt att man diskuterar erfarenheterna från pandemitiden med barnen utifrån deras behov. De rutiner som behövs i den nya situationen kan hittas tillsammans med barnen, genom att lyssna på barnen och dela erfarenheter.

Diskussion

  • Hur syns det i er barngrupp att barnet varje dag får uppleva sig vara en viktig del av gemenskapen?
  • Hur ser ni till att barnen hörs och att man beaktar barnens initiativ och åsikter inom er barngrupp och verksamhetskultur?
  • På vilket sätt kan barnet påverka sådana frågor i barngruppen som gäller barnet själv? Hur involveras barnen i beslutsprocessen?
  • Hur beaktar ni barnens initiativ i planeringen och genomförandet av verksamheten?
  • Behöver ert verksamhetssätt utvecklas med tanke på delaktighet?
  • Möjliggör er arbetssätt att ni kan höra och lyssna på barnen? Uppmärksammas barnet varje dag när hen kommer till daghemmet, familjedagvården eller förskolan?
Tillbaka upp

Människans förmåga att klara av olika kriser grundar sig i hög grad på hur hens sociala relationer fungerar. Nära vänner, kompisar och umgänge med andra barn är särskilt viktiga för barn vars uppfattning om sig själva och sin omgivning samt om säkerheten och det ömsesidiga umgänget i samhället håller på att ta form. Långvariga upplevelser av ensamhet eller utanförskap försämrar barnens psykiska och fysiska hälsa, förmåga att lära sig nytt och i vidare bemärkelse även säkerheten i samhället.

Den sociala isoleringen under coronapandemin, mindre hobbyverksamhet och gemensam verksamhet har enligt flera finländska utredningar avsevärt ökat barnens känsla av ensamhet och utanförskap. När distanslivet har pågått länge och framtiden känns osäker kan det passivera och öka rädslan för sociala situationer samt öka ångesten. Barn i småbarnspedagogik- och förskoleåldern behöver dagligen trygga vuxna, kompisar och kamratrelationer. Betydelsen av trygga människorelationer inom småbarnspedagogiken och i förskolan ökar särskilt om situationen i hemmet är osäker eller otrygg.

Viktiga faktorer för att förebygga ensamhet och utslagning är: en varm interaktion samt acceptans mellan den vuxna och barnet; barngruppens atmosfär; stöd för barnens socioemotionella färdigheter; verksamhetskulturen och pedagogikens kvalitet vid enheten för småbarnspedagogik och förskoleundervisning. Materialet som riktar sig personalen inom småbarnspedagogiken tar upp hur man inom småbarnspedagogiken kan utveckla barnens socioemotionella färdigheter och främja barnens deltagande i kamratgrupper.

Tillbaka upp

Det viktigt att följa upp barnens frånvaro från småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen och vid behov diskutera oroväckande frånvaro med vårdnadshavaren. Undersökningar visar att långvariga frånvaron under pandemin kan antas ha påverkat i synnerhet de barn som redan tidigare var i en svagare ställning eller som behövde särskilt stöd. Pandemin har bidragit till att barn har mer och långvarigare frånvaro än tidigare.

Man bör reagera om frånvaron är stor eller om deltagandet småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen är oregelbundet samt diskutera situationen med vårdnadshavarna. Stor och oregelbunden frånvaro kan också vara en orsak att göra en kartläggning av stödbehovet, vidta åtgärder inom förskoleundervisningens individuella elevvård eller att effektivisera barnets undervisning i svenska/finska som andraspråk.

Servicehandledningen inom småbarnspedagogiken har en viktig roll när det gäller att ge information till vårdnadshavarna, så att barnen kan återvända till småbarnspedagogiken eller ansöka om en plats inom småbarnspedagogiken på nytt. Barn som hör till en riskgrupp eller vars familjemedlem hör till en riskgrupp kan ha varit frånvarande från småbarnspedagogiken och förskolan under en lång tid. Barn som återvänder till småbarnspedagogiken och förskolan kan behöva stöd för sin utveckling, sitt lärande och välbefinnande. I förskolan kan barn vara i behov av elevvårdstjänster.

Tillbaka upp

Barn i flerspråkiga familjer behöver småbarnspedagogik och förskoleundervisning bland annat för att lära sig svenska eller finska. Barn med invandrarbakgrund som har ett annat modersmål än det som används inom småbarnspedagogiken kan behöva stöd för språkutvecklingen. Barn som inte har fått stöd hemifrån, till exempel på grund av att vårdnadshavarna inte har tillräckliga kunskaper i svenska/finska, behöver särskild uppmärksamhet.

Undersökningar och utredningar visar att barn i familjer med invandrarbakgrund kan ha varit frånvarande under långa perioder. Långvarig frånvaro kan ha fördröjt barnens lärande av svenska eller finska, eller till och med försämrat deras kunskaper, om barnet inte har hört eller använt svenska eller finska någon annanstans än inom småbarnspedagogiken eller i förskolan.

Tillbaka upp

Pandemitiden har påverkat möjligheterna till internationalisering inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. När pandemin lättar kan man återuppta och fortsätta eventuella avbrutna internationella samarbeten och internationell mobilitet.

Olika former av virtuellt samarbete har även utvecklats inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen. Vissa av dessa verksamhetsformer kan få finansiering av Utbildningsstyrelsen, eller rådgivning och kamratstöd. Det digitala verktyget eTwinning är till för internationellt samarbete och kan med fördel användas inom småbarnspedagogiken och i förskoleundervisningen.

Den största delen av internationellt samarbete och mobilitet inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen finansieras genom olika nationella, nordiska eller europeiska program och bidrag. Alla dessa strävar efter att beakta effekterna av coronapandemin. Ramvillkoren för pågående projekt har gjorts flexiblare och de nya stödformerna beaktar konsekvenserna av pandemin. Utbildningsstyrelsen stöder utvecklingen av utbildningen samt internationaliseringen av det finländska samhället med många åtgärder.

Det vore bra att ha en långsiktig plan för den internationella verksamheten inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Behovet av internationell växelverkan och betydelsen av samarbete har ökat. Även pandemin är global och problemen i anslutning till den kan inte lösas utan internationellt samarbete.

Understöd för internationell mobilitet och internationella projekt kan beviljas från programmen Erasmus + och Nordplus samt via statsunderstöd för internationalisering. Läs mer på webbsidan Våra tjänster för internationalisering inom allmänbildande utbildning.

Tillbaka upp

Verksamhetsenheten ska informera barnens vårdnadshavare om arrangemangen för småbarnspedagogik och förskoleundervisning och om eventuella ändringar. En aktiv kommunikation med familjerna stärker förtroendet för småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen samt deras kvalitet. Det vore också bra att diskutera erfarenheterna från pandemitiden med vårdnadshavarna och höra deras åsikter om hur småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen lyckades under den exceptionella tiden. Föräldrakvällar och föräldramöten har kanske inte hållits på grund av pandemin, vilket kan ha lett till att kontakten med vårdnadshavarna har försämrats.

Genom att lyssna på vårdnadshavarnas önskemål och respons kan verksamhetsenheten hitta lämpliga kommunikationssätt. Kommunikationen mellan småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och hemmen har förnyats och utvecklats till exempel genom distansmöten eller digitala föräldrakvällar, som man eventuellt använt sig av under pandemitiden. Många digitala kommunikationsmedel är enkla att använda och planerade så att de inte kräver särskilt mycket av vare sig personalen eller vårdnadshavarna. En tydlig kommunikation, som dessutom utnyttjar bild, kan öka de flerspråkiga familjernas och invandrarfamiljernas möjligheter att följa upp och förstå målen för småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen samt att ge respons. Det är dock alltjämt lika viktigt med direkt kommunikation när man träffas. Det kan krävas särskild uppmärksamhet och särskilda arrangemang, såsom tolktjänster, för att kunna informera vårdnadshavare till barn med invandrarbakgrund om ordnandet av småbarnspedagogik och förskoleundervisning.

Tillbaka upp

Ledarskap

Ledningen av välbefinnandet och säkerheten inom småbarnspedagogiken och utbildningen har fått en ny betydelse i samband med olika kriser. Man har flera gånger varit tvungen att omorganisera många av de vardagliga rutinerna och verksamhetssätten i enlighet med pandemins faser. Detta har krävt mycket av ledaren och ledarskapet. Situationen har belastats ytterligare av de ständigt föränderliga situationerna och osäkerheten om när pandemin upphör. Många saker har förändrats oåterkalleligt. De påverkar också ledarskapet.

Det är viktigt att ledningen på förhand ser till att personalens välbefinnande och säkerhet inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen tillgodoses. Man måste även ta hand om ledarens eget välbefinnande, så att hen kan stödja andra och skapa hopp bland personalen för framtiden. Upplevelser av jämlikhet, delaktighet och rättvisa har en central inverkan på det upplevda klimatet och välbefinnandet i arbetet. Ledarskapet har ett tydligt samband med välbefinnandet i arbetet, den upplevda stressen i arbetet och arbetstillfredsställelsen.

Ledarens viktigaste uppgift är att i alla situationer upprätthålla hoppet och förtroendet för att saker och ting kommer att ordna sig. Förtroende mellan människor och tillit till en tillräckligt god framtid är centrala byggstenar i framtidstron. Svåra situationer prövar både ledarskapets, ledarens och hela gemenskapens resurser. Av svåra tider lär man sig i bästa fall i synnerhet vad som är viktigt och vad man kan eller bör låta bli att göra.

Ledarskap är en fråga för hela gemenskapen. Idag leder var och en åtminstone sig själv, men ofta också olika team eller processer. Efter exceptionella tider bygger gemenskapen upp ett nytt förtroende och en ny verksamhetskultur, vilket förutsätter kunskap, färdighet, vilja och ledarskap.

Gemenskapens verksamhetskultur byggs upp av de människor som hör till den. Verksamhetskulturen förändras och utvecklas efter nya gemensamma erfarenheter och faser. Ledarens uppgift är att tillsammans med sin gemenskap söka en ny riktning och bygga upp en ny vardag som på bästa möjliga sätt tjänar gemenskapens grundläggande uppgift.

En lärande gemenskap utvecklas genom dialog. Dialogen gör det möjligt att skapa och bygga upp förtroende och en ny slags vardag. Förtroende skapar psykologisk trygghet. För att bygga upp och skapa en atmosfär av framtidstro och hopp är det viktigt att ge utrymme för icke-brådskande och tillåtande diskussion.

De anställdas och hela gemenskapens emotionella intelligens är centrala förutsättningar för överlevnad och framgång. Ledarens emotionella intelligens är viktig inte bara för ledarens eget välbefinnande utan också för ledningen av hela gemenskapens känsloklimat. Känslomässiga färdigheter och god interaktions- och samarbetsförmåga är centrala arbetslivs- och ledarskapsfärdigheter och utvecklar humankapital, som är viktigt för individens och gemenskapens välbefinnande.

När man måste börja bygga upp en ny verksamhetskultur är den situation som är utmanande för vardagen och tidigare verksamhetsmodeller inte nödvändigtvis förbi. Osäkerheten och situationens komplexitet skapar konflikter och förvirring i gemenskapen. Det är viktigt att inom gemenskapen diskutera de fenomen i samhället som av naturen är kopplade till utmanande och komplexa situationer.

Ledningens betydelse framhävs i kriser och hotfulla situationer. Det finns plats för samtalande, uppskattande och coachande ledarskap. Å andra sidan finns det situationer där ledaren måste fatta beslut och välja en riktning för hur man ska gå till väga och leda sina trupper, även när det inte råder full säkerhet om saker och ting och det förflutna inte ger en modell för tillvägagångssätten.

Ledningens centrala uppgift är att möjliggöra en högklassig småbarnspedagogik och förskoleundervisning på bästa möjliga sätt efter förändringarna samt att påverka planeringen, ordnandet och genomförandet av verksamheten samt att påverka lösningar som stöder välbefinnandet och tryggheten och säkerheten. Det tar tid att återhämta sig från utmanande tider och i bästa fall ökar detta resiliensen, dvs. överlevnads- och funktionsförmågan, hos både medlemmarna i arbetsgemenskapen och hela gemenskapen, så att det utöver återhämtning erbjuder gemenskapen en möjlighet att lära sig nytt och hitta nya lösningar och verksamhetssätt som till vissa delar till och med fungerar bättre.

Det är viktigt att ledaren tar hand om sin egen ork. Även ledaren ska ha tillräckligt stöd för sitt eget arbete och för att orka i arbetet.

När man utvecklar verksamhetskulturen och uppdaterar verksamhetssätten och verksamhetsmodellerna är det bra att diskutera bland annat följande:

  • Medförde eller lärde den avvikande situationen praxis som det kunde vara ändamålsenliga att fortsätta med även när situationen stabiliseras?
  • Vilka saker i vardagen känns nu särskilt viktiga eller värdefulla? Har de en inverkan på de värden som man vill upprätthålla och framhäva i fortsättningen?
  • Hur stöder man delaktighet och jämlikhet bland alla medlemmarna?
  • Vilka kunskaper, färdigheter eller förmågor behövs i gemenskapen för att skapa beredskap för att klara sig och må bra om en eventuell ny avvikande situation uppstår?
  • Vilka praktiska arrangemang skulle det vara bra att ordna så att det finns tillräckligt med resurser för återhämtning och för att bygga upp en ny slags vardag? Vad håller man fast vid, vad avstår man från?
  • Pedagogiskt ledarskap handlar framför allt om att sörja för förutsättningarna för lärande. Vilka är ansvar och verksamhetssätt i anslutning till detta i den egna gemenskapen?
  • Vilka åtgärder är de mest effektiva för att förhindra och stoppa differentieringsutvecklingen?
  • Hur kan man utnyttja digitaliseringen?
  • Hur genomför gemenskapen delat ledarskap?
  • Eftersom varje medlem i en expertgrupp i praktiken leder något, vilka är de praktiska åtgärder och principer med vilka ledandet och ledarskapet kan stödas?

Personalens välbefinnande

I en förändringssituation är det viktigt att fokusera på den grundläggande uppgiften inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning: varför ordnas småbarnspedagogik och förskoleundervisning, vilket är syftet och vad anknyter arbetet till? Det är viktigt att väcka diskussion om de förändringar som påverkat personalens arbetsuppgifter genom att tillsammans fundera på lösningar på frågor, även på de frågor som känns svåra. Det är nödvändigt att utveckla åtgärder som främjar orken i arbetet och som lämpar sig för situationen inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen och som stärker samarbetet, förtroendet och framtidstron.

Att sörja för personalens välbefinnande är en prioritet i ledningens arbete, i synnerhet under kriser. I ledningen av välbefinnandet har ledarens eget välbefinnande stor betydelse. Ledaren ger genom sitt eget agerande ett exempel på psykologisk återhämtning, strävan efter balans mellan arbetet och det övriga livet. Återhämtningen bryter den onda cirkeln av stress och förebygger utmattning, men innebär också stärkande av välbefinnandet redan när allt är bra.

Avkoppling, avslappning och vila hjälper psyket att återhämta sig från arbetsbelastning, men återhämtningen kan också främjas av aktiv verksamhet. Det viktigaste är att hitta en motvikt till de faktorer som gör att arbetet är belastande samt att dra en gräns mellan arbete och fritid. Man kan lära sig att släppa taget om brådskan när möjligheten finns. Pandemin har ofta krävt nytt lärande, extrem effektivitet och prestationsförmåga. Därför borde arbetsdagen också innehålla pauser, stunder för planering, reflektion och interaktion med arbetskamraterna.

I bästa fall gör återhämtningen det lättare att leva ett bra liv trots olika utmaningar i arbetslivet. Ett bra tecken på att man lyckats är att arbetet inte ständigt stör det övriga livet, såsom mänskliga relationer eller hobbyer. Att reservera tid för återhämtning och att medvetet träna sig i återhämtning hjälper oss att blomstra och leva ett liv som i sin helhet är betydelsefullt.

Tillbaka upp

19.7.2022 Texten har uppdaterats i sin helhet för verksamhetsåret 2022–2023. Materialet som behandlar ordnande av småbarnspedagogik och förskoleundervisning och återhämtning från coronapandemin har kombinerats till en helhet.

Texten har uppdaterats 30.12.2021.

Texten har uppdaterats 17.6.2021. Texten har kompletterats med en länk till Utbildningsstyrelsens svenskspråkiga webbinarium inför höstterminen 2021.

Tillbaka upp