Det är skäl att närma sig materialbaserat skrivande – precis som annat skrivande och överhuvudtaget annan produktion av information – som en process, där det finns tid och rum för arbete och tankar. Under processens gång ska det vara möjligt att be om och få respons, som i den bästa situationen förbättrar det slutliga arbetet och utvecklar skrivfärdigheterna både hos den som ger och den som får respons. I det här materialet ser vi på skrivprocessen som en modell som kan användas i gymnasiet till exempel då man utarbetar svar i läs- och skrivkompetens. Modellen ger också stöd för kamratresponsen som hör till skrivprocessen.

En förenklad beskrivning av skrivprocessen kunde vara att säga att den består av olika arbetsskeden. Från förberedelser övergår man till att göra ett utkast och sedan en första textversion. Målet för processen är en färdig text.

Det finns många olika sätt att beskriva skrivprocessen. En modell åskådliggörs i figuren nedan.

Skrivprocessen
Skrivprocessen

Till skrivprocessen hör, förutom olika arbetsskeden, även många olika slags tankeprocesser. Dessa är svårare att beskriva än de konkreta arbetsskedena, som visserligen de också är olika hos olika skribenter. Det väsentliga är att förstå att tankeprocesserna är kopplade till arbetsskedena men att det är frågan olika processer. I undervisningen kunde det vara intressant att till exempel genom en diskussion eller reflekterande texter lyfta fram de studerandes tankar och tankeprocesser då de utför en skrivuppgift som anknyter till studierna.

I materialbaserat skrivande är läsandet en viktig del av skrivprocessen. Efter att man bekantat sig med uppgiften fördjupar man sig vanligtvis i materialet innan man börjar skriva. Till förberedelserna hör alltså att läsa själva uppgiften och materialet som hör till samt att skribenten samlar sina tankar och sin uppmärksamhet inför uppgiften: Vad innebär ett svar i läs- och skrivkompetens? Vilken uppgift ska man välja? Vilken synvinkel ska man ha i den egna texten? På vilket sätt kan man använda det givna materialet i sin egen text?

Ett utkast kan också vara en plan för hur texten ska se ut. Hurdana tankar ska texten innehålla? Vilka citat eller utdrag ur materialet kan man använda i den egna texten? Ett första utkast kan vara en samling franska streck eller så kan den redan till stora delar bestå av hela textstycken, som ännu söker sin slutgiltiga placering i texten.

När man skriver den första textversionen ska texten redan söka sin form. I det här skedet ska man veta vad man vill säga med texten, och fundera över hur texten byggs upp – hur början, själva innehållsdelen och avslutningen ser ut – och i vilken ordning olika komponenter placeras i texten. Texten kan (i det här skedet) redan se rätt så färdig ut, men det är viktigt för den studerande att förstå att en text som ter sig färdig ännu kan bearbetas och förbättras på många sätt.

Bearbetningen är en viktig del av processen. När man vet vad man vill säga i texten ska man fokusera på hur man ska uttrycka det. Då man bearbetar texten ska man förtydliga tankeförloppet, avgränsa innehållet, ta bort överflödig text och göra nödvändiga tillägg. Det är viktigt att fundera över textens disposition: Har texten en röd tråd? Följer de olika textdelarna logiskt varandra? Hur ter sig texten ur läsarens perspektiv? Är de motiveringar som framställts i texten tillräckliga och ändamålsenliga? En viktig fråga för skribenten själv är: vad vill jag säga åt läsaren med min text? Man kan instruera den studerande att sammanfatta syftet med sin text i en enda mening.

I slutskedet av processen, när man finslipar texten, ska man se till att den slutliga textversionen till sin struktur, stil och sitt språk motsvarar uppgiften och textgenren. I det här skedet producerar skribenten inte längre nytt innehåll, utan man läser och finslipar texten på olika nivåer som beskrivs i tabellen nedan.

När man finslipar texten är det bra att läsa igenom den flera gånger ur olika synvinklar. Det är till exempel inte möjligt att samtidigt kontrollera stavningen och att granska texten som helhet.

Textens struktur som helhet

Dispositionen och styckeindelningen

Meningar och satser

Stil

Rättstavning
  • Inledning och avslutning
  • Innehåll
  • Kärnmeningar
  • Hur styckena binds samman
  • Läsbarhet och rytm
  • Meningsbindning
  • Följer meningarna sakprosastil
  • Stilbrott
  • Följer texten standarspråkets normer

 

När man finslipar texten är det bra att läsa igenom helheten flera gånger ur olika perspektiv. Det är till exempel inte möjligt att samtidigt kontrollera rättstavningen och granska texten som helhet.

Tillbaka upp

Responsen är en viktig del av skrivprocessen, eftersom responsen hjälper skribenten att lägga märke till sådant som behöver korrigeras samt att utvärdera det egna arbetet ur en utomståendes perspektiv. Syftet med responsen ska vara att hjälpa skribenten att förbättra sin text, och därför ska responsen vara tillräckligt konkret och lätt att förstå.

Respons kan också ges under skrivprocessens gång. Det viktiga är ändå att iaktta att olika former av respons ges i olika skeden av processen. I utkastskedet kan man kommentera de olika delarna som ska utgöra textens innehåll, och då den första textversionen är klar kan man ge respons som skribenten har nytta av i redigeringsfasen och som tar fasta på helheten och tankeförloppet i texten. Innan skribenten lägger sista handen vid texten kan man ge respons på hur texten kunde finslipas genom att granska texten som helhet, bland annat textens språkdräkt.

Kamratrespons är respons som ges av en annan studerande som själv är i samma situation. När responsen fungerar som bäst hjälper den skribenten att utveckla sin text i rätt riktning. Samtidigt lär sig också personen som ger responsen, då hen ser hur en annan studerande har löst samma uppgift. Då lärarens respons till sin natur är auktoritär, är kamratresponsen i sin tur synpunkter som ges av en annan skribent i samma situation och som ger en annan infallsvinkel till texten.

Det är ändå ingen lätt uppgift att ge kamratrespons. De studerande behöver hjälp för att ge sådan respons som är tillräckligt konkret och som för arbetet med texten vidare. Det är viktigt att de studerande förstår att man kan närma sig texter i olika skeden av skrivprocessen på olika sätt – då man ger respons kan man till exempel utgå från frågorna i bilden ovan. Det kan också vara till hjälp att responsen utarbetas och ges i grupp.

När man handleder de studerande att ge kamratresponsen lönar det sig att använda tydliga frågor, som instruerar den som ger responsen att fördjupa sig i mer än bara textens yta, alltså språkdräkten. I utkastskedet kan man till exempel ställa följande frågor: Har innehållet en koppling till uppgiften? Finns det oväsentligt, överflödigt innehåll i texten? Vilka delar behöver öppnas upp bättre så att läsaren förstår texten? Vad är det relevanta i texten?

Exempel på frågor i redigeringsfasen: Hurdan inledning har texten? På vilket sätt byggs själva innehållsdelen av texten upp? Hurdan är textens avslutning? Är det enkelt för läsaren att följa den bärande tanken i texten? Brister den röda tråden i något skede? Är textstyckena konsekvent uppbyggda? Blir den grundläggande tanken i varje stycke tydlig, eller känns det som att det finns för mycket text? Är styckena kopplade till varandra?

I den sista fasen då texten ska finslipas kan man använda till exempel följande frågor: Förlöper texten i en logisk ordning? Är kopplingen mellan styckena tydlig? Hänger inledningen samman med avslutningen? Svarar skribenten på uppgiften? Motsvarar rubriken innehållet? Är styckena fungerande helheter? Är meningarna kopplade till varandra? Är meningarna fungerande till sin struktur eller finns det meningar som är för långa och därför är svåra att förstå? Behöver textens språkdräkt åtgärdas (till exempel skiljetecken och sammansatta ord)? Följer texten till sin stil standardskriftspråkets normer?

När man ger respons lönar det sig också att fästa uppmärksamhet vid hur man utformar själva responsen. Det är viktigt att lyfta fram både vad skribenten har lyckats med väl och vad som kunde utvecklas. Det är bättre att framföra förslag och ställa frågor än att ge direkta uppmaningar. Det relevanta är att komma ihåg att skribenten är den som fattar beslut som gäller den egna texten och hen överväger vilka delar av responsen hen beaktar i texten. Det kanske viktigaste är ändå att minnas att syftet med responsen är att stödja och hjälpa skribenten, inte att bedöma eller värdera texten. 

Jonna Riikonen, Jyväskylän universitet

Litteratur

  • Svinhufvud, Kimmo, 2016: Kokonaisvaltainen kirjoittaminen. 3., uudistettu ja täydennetty laitos. Helsinki: Art House.
Tillbaka upp