Modulen KO4 fokuserar på bildkonst i olika tider och på olika platser. Vid sidan av samtidskonsten närmar man sig i modulen även konsthistorien ur den studerandes eget perspektiv och genom den studerandes bildkulturer. I detta stödmaterial reflekterar vi över hur den studerande kan skapa ett meningsfullt förhållande till konst genom att utgå från ett samtidskonstverk och studera hur verket varierar tidigare konst och skapar kopplingar till kulturen och samhället.
Siiri Laine, still-kuvia animaatiovideosta, jonka lähtökohtana toimi René Magritten maalaus "Not to Be Reproduced" (1937)
Foto: Siiri Laine
Siiri Laine, stillbilder från animerad video som utgick från René Magrittes målning "Not to Be Reproduced" (1937)

Författare: Martina Paatela-Nieminen & Heikki Heinonen

Som perspektiv studeras en öppen intertextuell metod, genom vilken man utforskar en process som utvecklas, varierar och är i rörelse. Metoden har utvecklats för studier inom konstfostran, konst och visuell kultur (Paatela-Nieminen 1996, 2001), och har tillämpats på undervisning i många artiklar (bl.a. Paatela-Nieminen & Kupiainen 2019).

För att förstå metoden är det viktigt att förklara begreppet text. Enligt det vidgade textbegrepp som presenteras i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen syftar ordet text på information som uttrycks med hjälp av verbala, visuella, auditiva, numeriska och kinestetiska symbolsystem samt kombinationer av dessa (LPG 2014: 22). Ett intertextuellt textbegrepp innebär att en text förstås som öppen, mångröstad och nätverksaktig; sammanvävda betydelser i linje med det latinska ursprungsordet textum (väv, tyg). Till texten hör en tanke om lån, för även en konstnär har före skapandet av verket sett på konst och verkat med olika influenser, hänvisningar och lån. En text måste också läsas och tolkas. I studiet av ett konstverk för betraktaren med sig sina egna associationer och minnen av andra texter (John Frow 1990).

Den intertextuella metoden är intertextuell dialog, som handlar om utveckling, att bli något. Textens betydelse är inte statisk eller förutbestämd utan utvecklas i relationen till andra texter och nätverken mellan dem. Texten bär oändligt med spår av andra texter och har betydelser i många lager. Exempelvis ett bildelement är en skärningspunkt mellan textuella ytor och öppet för olika kopplingar. Det återspeglar andra texter och skapar olika kopplingar mellan dem. I dialogen möts förutom konstnären och betraktaren även historiska och samhälleliga kontexter från olika tider.

Det konstnärliga utforskandet och det visuella uttrycket utgår från en intressant bild som den studerande själv väljer och studerar i förhållande till ett fritt valt bildkontinuum. Bildkontinuumet studeras från det nyaste mot det äldre, så att den studerande kan uppfatta skillnader mellan bilderna. Dessa skillnader erbjuder en mötesplats mellan texter, där olika kulturhistoriska betydelser möts. Det beror på den studerande vilka betydelser hen tolkar i processen för skapande av betydelse (bild 1). Genom utforskandeprocessen kan den studerande förstå betydelsernas mångsidighet och skapa nya betydelser i sitt uttryck. 

Paatela-Nieminen (2019a), intertekstuaaliset merkityssuhteet
Paatela-Nieminen (2019), intertextuella betydelserelationer

Bild 1. Paatela-Nieminen (2019), intertextuella betydelserelationer

I planeringen av olika uppgifter kan tyngdpunkten i den intertextuella processen ligga på den studerande eller (intersubjektivt) umgänge mellan studerande, på medier eller (intermediala) nätverk mellan medier och eller på kulturen eller (interkulturella) nätverk mellan kulturer.

Tillbaka upp

Man tolkar det samtidskonstverk som har valts som utgångspunkt för arbetet genom att studera intressanta aspekter av det och frågor som det väcker. Man kan välja ett samtidskonstverk från en aktuell utställning eller från internet. De studerande uppmuntras att bekanta sig med alla verk i utställningen och välja det som känns mest tilltalande för dem. Det är bra att stanna upp inför det valda verket en längre stund. Man bör skriva ner de tankar, känslor, associationer och frågor som man får medan man ser på verket. Det är viktigt att dokumentera det första intrycket, och det kan vara intressant att återkomma till det senare. Man bör också reflektera över frågorna ”varför valde jag just detta av alla verk” och ”vad är det som intresserar mig i det här verket”.

Sedan studerar man samtidskonstverket genom att jämföra det med fritt valbara tidigare konstverk. När man letar efter verk kan man utgå från genre, tema, stämning, färgvärld, komposition – egentligen vad som helst. Av verken sammanställer man ett bildkontinuum som går från det nyaste mot det äldre. Målet är att de studerande ska lägga märke till variation och skillnader mellan bilderna i bildkontinuumet. Man kan exempelvis leta efter 3–5 bilder på nätet (exempelvis via Googles Arts & Culture-webbplats, i Nationalgalleriets bildsamlingar eller på internationella museers webbplatser).  Om de studerande har svårt att komma igång med sökandet efter bilder, kan man uppmuntra dem att se hurdana bilder Pinterest eller Googles bildsökning föreslår i anknytning till verken. Samtidigt kan man i klassen gå igenom konsthistorien, där man kan hitta verk till bildkontinuumet.

Studiet av bildkontinuumet av konstverk övergår sedan till kulturen. Den studerande kan hitta betydelsekopplingar till historiska händelser, musik, filmer, teater, populärkultur etc. I dialogen möts förutom upphovsmannen och mottagaren även olika tiders historiska och samhälleliga kontexter. Enligt målen för modulen ska den studerande också tolka konst ur konstinstitutionernas och samhällets synvinkel (GLP 2019: 358). En del av de spår som uppstår kan vara mycelliknande och sakna tydliga kopplingar till samtidskonstverket, men ändå oväntat komma fram under processens utveckling. Man bör betona för de studerande att alla spår som uppstår är intressanta och värdefulla.

Till slut gör den studerande en egen visuell tolkning av sin dialog. En ny produkt skapas genom processen för att kombinera och anpassa sådant som man hittat i olika källor. Man kan söka inspiration till arbetet i utställningen Inspiration – samtidskonst & klassiker som visades på konstmuseet Ateneum 2020 och som bestod av samtidskonst inspirerad av klassiska verk ur konsthistorien. Enligt modulens mål ska den studerande vid skapandet av bilder använda uttrycks-, presentations- och förfaringssätt som är typiska för samtida konst (GLP 2019: 358). En målning kan bli en performans, en skulptur kan bli en installation, ett fotografi kan bli ett kollage och så vidare. Minnesspår kan bli kvar när de ursprungliga källorna hamnar i bakgrunden eller försvinner helt. Utforskandet och det påföljande uttrycket utvecklas i bildkonstprocessen. Den studerande instrueras att dokumentera dialogen exempelvis på någon portfolioplattform.

Tillbaka upp

I kursen i konsthistoria enligt Helsingfors bildkonstgymnasiums tidigare läroplan skapade de studerande egna samtidskonstverk, där de studerade bildernas intertextuella relationer med den intertextuella metoden med det undantaget att de fick utgå från vilket verk som helst i konsthistorien.

Veeti Aallon intertekstuaalinen teos, jonka lähtökohtana toimi Caspar David Friedrichin maalaus
Foto: Veeti Aalto
intertextuellt verk baserat på Caspar David Friedrichs målning

Veeti Aallto utgick från Caspar David Friedrichs verk Vandraren över dimhavet (originaltitel Wanderer über dem Nebelmeer 1818), och i den teckning han gjort utifrån det har vandraren (tyska Wanderer, engelska wanderer) ersatts av Wahderer, som är inspirerad av Wario och Waluigi från Super Mario-spelen. Amanda P. överförde i sin digitala teckning den dramatiska kompositionen i Alexandre Cabanels målning Cleopatra Testing Poisons on Condemned Prisoners (1887) till dagens Helsingfors. Det nya verket fick namnet Kleopatran uudelleensyntymä Sörnäisissä.

Amanda P.: Kleopatran uudelleensyntymä Sörnäisissä
Foto: Amanda P.
Amanda P.: Kleopatran uudelleensyntymä Sörnäisissä

Siiri Närhi utgick i sin tur från estetiken i Barbara Krugers verk och kommenterade med hjälp av den sina erfarenheter av svårigheter i läroämnet modersmål och litteratur. Siiri Laine valde som sitt utgångsverk René Magrittes målning Not to Be Reproduced (1937) och gjorde utifrån den en animation (se bilden längre upp på sidan), där hon varierade målningens arrangemang på många olika sätt.

Siiri Närhi, intertekstuaalinen teos Barbara Krugerin tyylin innoittamana
Foto: Siiri Närhi
Siiri Närhi: intertextuellt verk inspirerat av Barbara Krugers stil

I kursen Konst och kultur (5 sp) i grundstudierna i bildkonstens didaktik (25 sp) vid Helsingfors universitet fick pedagogikstuderandena ”leta efter skatter”. Tanken med metaforen var att väcka nyfikenhet hos de studerande att undersöka ett samtidskonstverk och studera spåren i det i förhållande till konsthistorien och kulturen, samt att skapa något eget genom processen. Den konstnärliga undersökningen sammanställdes till en visuell-verbal portfolio.

Tillbaka upp

Tillbaka upp