Bedömningen har två lagstadgade uppgifter. Den formativa bedömningen stöder och handleder eleven i lärandet och motiverar hen att studera. I denna bedömning ingår också självvärdering, som tillsammans med lärarens och klasskamraternas respons hjälper eleven att utvecklas i sitt lärande. Elevernas färdigheter i självvärdering och kamratrespons utvecklas i takt med lärandet. Den summativa bedömningen fastställer i vilken mån eleven har uppnått målen för lärandet. För den summativa slutbedömningen har det tagits fram kunskapskrav som beskriver de kunskaper som krävs för vitsorden 5, 7, 8 och 9.
I kemi har målen för undervisningen indelats i tre olika delområden. Målen M1–M4 gäller betydelsen av att kunna kemi, målen M5–M9 forskningsfärdigheter och målen M10–M15 kunskaper i kemi och användning av dem. Målen är dock inte helt separata utan delvis sammanlänkade. Detta innebär till exempel att eleverna kan visa sina kunskaper i fråga om flera mål med ett enda större kunskapsprov.
Bedömningen baserar sig både på bedömning av olika alster och på observation av arbete. Bedömningen av arbetet görs dock inte separat utan är en del av bedömningen i läroämnet. Att så är fallet framgår av att en del av målen i kemiundervisningen innefattar även mål för arbetsfärdigheter, till exempel ’Eleven arbetar på ett säkert sätt tillsammans med andra’ (M6) och ’Eleven arbetar i samarbete med andra’ (M8). När läraren bedömer elevens kunnande enligt målen och kunskapskraven för läroämnena bedömer hen således också arbetet.
I undervisningen och lärandet i kemi har undersökningar en central roll. I samband med undersökningar tillägnar sig eleven begrepp, utvecklar forskningsfärdigheter och får en uppfattning om naturvetenskapernas karaktär. Till forskningsfärdigheterna hör kunskap om de ämnen, redskap och apparater som behövs i kemiarbete och färdigheter i att arbeta på ett säkert sätt med utrustningen. Till arbetet hör att öva sig på att använda kemins arbetsmetoder, göra observationer och mätningar samt med hjälp av dessa dra slutsatser och eventuellt också granska fel. Elevens färdigheter i dessa forskningsområden utvecklas kumulativt, vilket också framgår av bedömningskriterierna.
Studierna och bedömningen i kemi inriktas således på målen, som är betydelsemål, färdighetsmål och kunskapsmål. De olika innehållen i kemi kan betraktas som material för inövning av de färdigheter som krävs enligt målen. Till exempel forskningsfärdigheterna eller användning av modeller kan eleverna öva i innehåll som gäller ämnens egenskaper, struktur och omvandlingar. Eleven kan inte uppnå målen utan att behärska innehållet, men bedömningen baseras på målen.
Eftersom målen är olika till sin natur kräver de också olika bedömningsmetoder. Till exempel M8 – i samarbete med andra söka idéer för och utveckla kemilösningar – kan inte bedömas endast med ett individuellt prov. Detsamma gäller bland annat målen M5, M6 och M7, som gäller de olika stegen i en undersökningsprocess. För bedömningen i fråga om dessa mål lämpar sig ett undersökningsarbete eller en del av ett sådant bättre än ett individuellt prov. Med samma undersökningsarbete är det möjligt att bedöma elevens kunnande i fråga om flera mål.
Bedömningen styr lärandet, varför bedömning och lärande måste vara i linje med varandra. Den traditionella bedömningen, som huvudsakligen bygger på prov, styr eleverna till att koncentrera sig på kunskapsmålen, i synnerhet på att minnas och upprepa kunskap, vilket innebär att den ur kemins perspektiv så viktiga förmågan att undersöka och tänka kritiskt får mindre uppmärksamhet. Därför ska bedömningen enligt gällande läroplansgrunder fokusera mångsidigt på de olika målen. Bedömning av flera olika färdigheter och till exempel av arbete i grupp kräver nya bedömningsmetoder, till exempel kriteriebaserad observation och bedömning av olika projektalster.
Skriftliga prov och test är ett gott alternativ vid bedömning av kunskapsmålen. Provuppgifterna kan mäta elevens användning av begrepp (M10) och modeller (M11) samt hur eleven behärskar de grundläggande principerna i fråga om ämnens egenskaper, struktur och omvandlingar (M14). I ett skriftligt prov kan det också ingå informationssökningsuppgifter (M12), och i dessa kan man använda simuleringar (M9) eller till exempel begreppskartor (M10).
När slutvitsordet bildas ska man beakta alla mål som fastställts för kemi i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen. Om eleven uppnår en bättre kunskapsnivå i fråga om ett mål kan detta kompensera en svagare prestation i något annat mål. Elevens ”aktivitet” inverkar i sig inte på vitsordet, utan ett aktivt deltagande i exempelvis en diskussion i klassen eller i ett undersökningsarbete är ett sätt att visa att de olika målen uppnås.
Tabellen på nästa sida innehåller alla mål för undervisningen i kemi (M3–M14) som lärarna i den grundläggande utbildningen ska använda när de bildar slutvitsordet för eleverna. För varje mål för lärandet som härletts ur målen för undervisningen anges ett föremål för bedömningen, och för en del av dessa föremål har det i fråga om vissa mål kopplats olika angreppssätt. Därefter listas några möjliga bedömningsmetoder och ges exempel på vilket kunnande som kan ge vitsorden 5 respektive 9.
Målen M5, M6 och M7 bildar en helhet som omfattar den vetenskapliga forskningsprocessen. mål T13 är relaterat till helheten så att ett av dess delmål är att förstå den vetenskapliga forskningsprocessen.
Målen kan bedömas tillsammans eller separat. läraren kan ge eleven i uppgift att göra hela undersökningen och bedöma endast vissa mål eller så kan läraren med samma arbete bedöma alla undersökningsmål.
