En text är en grundenhet i språkbruket, som har en kulturellt kännetecknande uppgift, struktur och form för att skapa betydelse. Texter är alltid kopplade till en särskild situation och kulturell kontext. Enligt det vidgade textbegreppet finns det många olika slags texter, till exempel skrivna, talade, visuella, audiovisuella eller kombinationer av dessa uttrycksformer.
Text och textgenre
- Utbildning och examinaGymnasieutbildningModersmål och litteraturAllmänbildande utbildning
Indelningen av texter i textgenrer baserar sig på uppfattningen om att texter har gemensamma egenskaper, till exempel kommunikativa syften, textuella strukturer eller språkliga drag. Begreppet textgenre används på olika sätt i vardagligt språk och inom olika vetenskaper, och det finns många olika indelningar av texter. Sätten att definiera och beskriva textgenrer till exempel inom språkvetenskap, litteraturvetenskap, filmforskning och medieforskning skiljer sig från varandra och grundar sig på olika teoretiska utgångspunkter. Gemensamt för olika betraktelsesätt är ändå att texterna delas in i formella eller funktionella likheter (se t.ex. Mäntynen m.fl. 2006, Heikkinen m.fl. 2012).
Även om begreppet textgenre har en lång historia som för oss ända tillbaka till Om diktkonsten av Aristoteles, blev begreppet vedertaget inom språkforskningen först på 1980-talet. I språkforskningen finns flera olika sätt att beskriva och definiera textgenrer. Ett sätt är att kategorisera texter i första hand utifrån kommunikationssituationen och helhetsstrukturen som grundar sig på den. Gemenskapens medlemmar känner igen dessa mål och kan utgående från dem benämna olika texter, såsom insändare, nyheter eller reklamtexter. Texter som hör till samma textgenre är lika varandra vad gäller deras karakteristiska drag, men samtidigt kan de skilja sig från varandra. Olika textgenrer kan också vara väldigt nära varandra och även vara en blandning av varandra. Man kan ändå uppfatta vilka texter som hör till samma textgenre och samma genrefamilj, även om de enskilda texterna i sig inte är likadana.
Ett annat sätt att närma sig textgenrer är att ta fasta på deras koppling till en social funktion och deras situations- och kulturbundna kontext, samt att granska texterna utifrån deras särdrag vad gäller vokabulär och grammatisk struktur, inte bara utifrån deras helhetsstruktur. I sådana här fall syftar en textgenre i första hand på en vedertagen funktion eller aktivitet, till exempel en berättande, beskrivande eller instruerande funktion. Funktionen inverkar i sin tur på hur betydelser byggs upp med hjälp av textuella, språkliga, visuella och audiovisuella hjälpmedel. Olika, enskilda texter är konkreta resultat av dessa funktioner (textgenrer), inte självständiga textgenrer.
Enskilda texter – såsom nyheter, sagor, recept – är konkreta resultat av dessa funktioner, alltså textgenrer, och utgör exempel på texter som hör till samma genre. De benämns på olika sätt, och det vore en omöjlig uppgift att ge en uttömmande förteckning över dem alla. Av den här orsaken har man i läroplansgrunderna både för gymnasiet och den grundläggande utbildningen valt att använda ett bredare begrepp för textgenre, en form av överbegrepp, som också kan uppfattas som en genrefamilj. I läroplansgrunderna talar man om berättande, beskrivande, instruerande, argumenterande och reflekterande texter. Det här betraktelsesättet är gemensamt för alla läroplansgrunder från förskoleundervisningen ända till gymnasiet. Syftet har varit att ha enhetliga och tydliga begrepp för att fördjupa kännedomen om textgenrer då man övergår från en utbildningsform till en annan.
Att benämna textgenrerna och deras undergrupper är inget självändamål. Det viktigaste är att förstå hur texterna kan uppfylla olika funktioner och att dessa förverkligas med hjälp av olika metoder och strukturer. Syftet med att analysera särdrag som är typiska för olika textgenrer är att utveckla de studerandes kännedom om textgenrer och hjälpa dem att, då de läser och skriver, fästa uppmärksamhet vid särdrag som skapar olika betydelser i texten. Samtidigt är det viktigt att lära sig lägga märke till textgenrernas mångfald: det är sällan som texterna är prototyper av en textgenre, eftersom genrerna ofta kan vara en blandning av varandra och nya uttryckssätt och -former hela tiden blir till. Den grundläggande tanken bakom att studera textgenrer är uppfatta textens syfte och betydelse samt att förstå hur till exempel språkliga, visuella och auditiva uttryckssätt skapar betydelser och inverkar på hur texterna kan tolkas.
Med en texttyp avses i allmänhet en indelning som bygger på språkets form och struktur, och som beskriver en begränsad mängd språkliga och retoriska strategier. Begreppet texttyp har sina rötter i textlingvistiken, och i undervisning och läromedel har man vanligtvis använt Werlichs indelning i beskrivande (deskriptiva), berättande (narrativa), förklarande (expositoriska), argumenterande och instruerande (instruktiva) texttyper. Begreppen syftar inte på hela texter utan på ett specifikt, språkligt uttryckssätt. Det innebär att en konkret text kan inbegripa flera olika texttyper eller särdrag av dessa. I läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen och gymnasiet används inte begreppet texttyp, eftersom begreppet textgenre redan bygger på idén om språkliga strukturer och val, och det således inte anses ändamålsenligt att använda två olika begrepp.
Litteratur
- Textgenrer i undervisningen (2014). Stödmaterial för läroplanen för den grundläggande utbildningen
- Heikkinen, V. & Voutilainen, E. & Lauerma, P. & Tiililä, U. & Lounela, M. (toim.) (2012). Genreanalyysi – tekstilajitutkimuksen käsikirja. Gaudeamus. Saatavilla verkossa.
- Mäntynen, A. & Shore, S. – Solin, A. (toim.) (2006). Genre – tekstilaji. Tietolipas 213. Suomalaisen kirjallisuuden seura.