Då barns och ungas fysiska aktivitet har minskat och deras kondition försämrats har också deras fysiska förutsättningar att klara av vardagliga utmaningar försvagats. Vi kan då tänka oss att många elever i skolåldern saknar nödvändig fysisk funktionsförmåga för att klara av vardagliga situationer.

Utgångspunkten för statsförvaltningens Move-projekt var att först fastställa vad som avses med fysisk funktionsförmåga och vilka de vardagliga utmaningar är där eleverna behöver fysisk funktionsförmåga. I projektet har utgående från dagens elevers behov skapats ett uppföljningssystem som ger information om elevernas funktionsförmåga och uppmuntrar till att förbättra den.
Piirros, jossa on lasten tennarit ja Move!-mittausten logo

 Elevens möjlighet att klara av vardagliga sysslor som utgångspunkt

Utgångspunkten för Move-projekt var att fastställa de fysiska utmaningar som nutidens skolelever möter i vardagslivet. Dessa delområden inom den fysiska funktionsförmågan omfattar de fysiska uppgifter som krävs av barn i vardagslivet.

Som en skolelevs fysiska uppgifter i vardagen fastställdes:

  • Att ta sig till skolan gående eller med cykel (minst 5 km).
  • Att lyfta och bära den egna skol- och fritidsutrustningen.
  • Att förebygga skadeverkningar av en stillasittande livsstil: att upprätthålla normal anatomisk rörlighet speciellt i överkroppen och höftböjarna..
  • Att röra sig i trafiken: att iaktta omgivningen och reagera på ett ändamålsenligt sätt.
  • Att röra sig på olika underlag: förmåga att hålla balansen även på halt underlag.
  • Att gå i trappor och röra sig i ojämn terräng.
  • Att röra sig i vatten (att samordna arm- och benrörelserna, uthållighetskondition).

Funktionsförmåga har i Move-projektet definierats ur en folkhälsovårdande synvinkel som ”kroppens förmåga att klara av uppgifter som kräver fysisk ansträngning och att uppnå uppställda mål” (Rissanen 1999). Närmare bestämt definieras fysisk funktionsförmåga i Move-projektet utgående från konditionsfaktorer och motoriska grundfärdigheter.

Move förverkligas bäst inom den grundläggande utbildningen, eftersom den når hela åldersgruppen. Dessutom finns i skolorna tillgång till sakkunskap inom olika områden, såsom skolhälsovård, lärare, sakkunniga inom särskilt stöd och gymnastiklärare. I praktiken är det gymnastiklärarna som genomför mätningarna av den fysiska funktionsförmågan under gymnastiklektionerna. Skolor samlar in och vidarebefordrar informationen till de omfattande hälsoundersökningar som föreskrivs i förordningen.