Kristålighet avser förmågan hos individer och samfund att upprätthålla funktionsförmågan i föränderliga förhållanden samt deras beredskap att möta störningar. Även förmågan att återhämta sig från störningar och kriser är en del av kriståligheten. I sammanhanget används delvis begreppet resiliens. Inom fostran och utbildning innebär detta både hela systemets och den enskilda skolans inlärnings- och anpassningsförmåga samt förmågan och viljan att organisera verksamheten på ett nytt sätt.
Kriståligheten kan granskas ur tre olika synvinklar: fysisk, psykisk och social.
Med fysisk kristålighet avses till exempel hälsosäkra tillvägagångssätt eller information om var de närmaste skyddsrummen finns. Till den fysiska kriståligheten hör också att ta hand om fysiska belastningsfaktorer, såsom törst, olika sjukdomar och stress. Personer som ansvarar för den fysiska beredskapen inom småbarnspedagogiken, skolorna och läroanstalterna har antecknats i krisplanerna och andra motsvarande beredskapsplaner.
Psykisk kristålighet behövs för att hantera känslor, såsom osäkerhet, rädsla, ångest och sorg, som orsakas av flera samtidiga belastningsfaktorer. Inom småbarnspedagogiken, skolorna och läroanstalterna är alla slags känslor dagligen närvarande. En normal reaktion på en annans lidande är empati, där människan med sitt förnuft förstår en annans svårigheter. Medkänsla innebär att man deltar i den andras nöd och oro och tar hand om den andra. Även konkret arbete, hjälp och verksamhet är metoder för att öka den psykiska kriståligheten.
Att lyssna på upplevelser av orättvisa och orimlighet är ofta tungt och ökar känslobelastningen i arbetet. Människan lever sig in i en annan människas nöd och oro. Därför måste man inte bara se till att hjälpa dem som själva har lidit, utan också se till att de som i svåra situationer är tvungna att stödja andra och dela med sig av deras svåra erfarenheter mår bra och orkar bättre.
Med tanke på den psykiska kriståligheten är det viktigt att för både barn och vuxna begränsa hur mycket man följer med nyheter och sociala medier. Det är också bra att fästa uppmärksamhet vid att man stöder sig på fakta och förhåller sig kritiskt till konspirationsteorier och uppmålandet av onödiga skräckscenarion. När information delas är det skäl att fokusera på det väsentliga och den information som erbjuds ska vara så entydig som möjligt. Det är bra att lyfta fram bra och säkerhetshöjande, faktabaserade perspektiv. En förtroendefull attityd och att ta det ett ögonblick i taget är utgångspunkter även för psykisk kristålighet.
Social kristålighet innebär de verksamhetssätt i gemenskapen där man ser till att ingen blir ensam i svåra situationer. När värdegrunden och verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken, skolorna och läroanstalterna utvecklas är det bra att också beakta situationer där förhållandena överraskande förändras. En välvillig och omtänksam växelverkan samt de vardagsrutiner som är möjliga stärker den fysiska, psykiska och sociala kriståligheten i alla situationer. I synnerhet bör man utveckla strukturer och praxis för växelverkan, med hjälp av vilka man stärker ett smidigt samarbete och säkerställer att varje medlem i gemenskapen vet var man vid behov kan få hjälp och stöd.
I krissituationer och belastningssituationer betonas ledarskapet. Det är viktigt att ansvarsfördelningen och verksamhetskedjorna är tydliga, bl.a. när det gäller kommunikationen att man vet vem som informerar om vad och på vilket sätt. Ledarnas och chefernas stöd till den övriga personalen är oersättligt. Stödet kan gälla kompetens eller personalens välbefinnande. Man måste också se till att ledarna och cheferna får stöd, så att de i sin tur orkar stödja andra.