Kuva nuotiosta, sangosta ja lapiosta sekä ilotulituksesta
Tre scenarier för Innovationscentrets framtid

Det nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) genomförde en extern utvärdering av Innovationscentret under hösten 2020. Utvärderingen genomfördes enligt principerna för oberoende och utvecklande utvärdering. Syftet med utvärderingen var att granska Innovationscentrets verksamhetsperiod som en helhet och Innovationscentret som ett försök inom förvaltningsområdet. Utvärderingens uppgift var att dra preliminära slutsatser om vilka konsekvenser Innovationscentrets verksamhet har haft när verksamhetskulturen har förändrats, och om Innovationscentret som en befrämjare av systemisk förändring. Utvärderingen gäller Innovationscentrets utvärdering av den här mandatperioden. Innovationscentret kommer dock inte att fortsätta som sådant. Innovationsverksamheten fortsätter vid Utbildningsstyrelsen som en del av den övergripande ledningen. NCU har tidigare utvärderat Innovationscentrets startfas 2016–2017.

Utvärderingsrapporten med slutsatser grundar sig på det omfattande material som beskriver verksamheten som Innovationscentret lämnat in, och intervjuer. De som intervjuades var representanter för Utbildningsstyrelsens ledning och personal, deltagare i Innovationsprogrammet, representanter för denbästaskolan-kampanjen, representanter för intressentgrupper och Innovationscentrets personal. De intervjuade valdes med hjälp av en lista från Innovationscentret.

Utbildningsstyrelsens roll och framtid

Att grunda Innovationscentret kan ses som en del av en större samhällelig förändring som berör alla organisationer inom undervisningssektorn. I den här brytningstiden har Utbildningsstyrelsen börjat söka nya verksamhetsformer genom att grunda en ny enhet. De mål som ställts upp för Innovationscentret kan anses vara särskilt krävande när det gäller att främja förändring. Utifrån tidigare forskningsrön vet man hur utmanande och långsamt det är att åstadkomma en bestående kvalitativ förändring, oberoende av utbildningssektor.

I de mål som ursprungligen ställdes upp för Innovationscentret, i det material som utvärderingsgruppen tagit i bruk samt i intervjuerna framkommer en klar spänning mellan kontinuitet och förändring. Den nya utvecklingsenheten fick ända från början ganska mycket spelrum för att hitta nya verksamhetsformer och -sätt. Med tanke på att skapa innovationer har lösningen varit motiverad. Samtidigt har enheten redan i princip arbetat i en mycket annorlunda verksamhetskultur än hela ämbetsverket.

De erfarenheter av man hittills fått av enhetens verksamhet är olika och grundar sig på olika slags situationer både inom Utbildningsstyrelsen och i olika samarbetsnätverk. Tidsperioderna för de här interaktionssituationerna och insatserna har också varierat. Utvärderingarna och erfarenheterna är subjektiva och situationsbundna. Det är på många sätt svårt att jämföra dem sinsemellan.

Innovationscentret sågs på fältet som en aktör med innovativ boost

Innovationscentret ansågs mycket konsekvent vara en positiv aktör som medför en ny innovativ boost till skol- och kommunsektorn. Man uppskattade centrets koppling till de nationella målen och att centret arbetade som en enhet inom en betydande expertorganisation inom undervisningssektorn.   Innovationscentret ansågs vara en vägvisare som öppnade dörrar och möjliggjorde samarbeten mot fältet, också för den övriga personalen vid Utbildningsstyrelsen.

Kommunerna och skolorna som deltog i försöksverksamheten hade stor nytta och fick mervärde av den uppmuntran och det stöd de fick från Innovationscentret. Det här är ett annat tillvägagångssätt i den traditionella expertorganisationens praxis. Det ansågs vara en modig och fräsch verksamhet, där Innovationscentret fick balansera mellan expert- och försöksroller. Att utmana sig själv och stärka förståelsen för att man inte behöver vara rädd för fel, och att även små saker har betydelse, ansågs också ge något i utbyte av Innovationscentrets verksamhet.

Stundvis skapade Innovationscentret mod att våga också på lokal nivå. I och med försöken uppstod flera användbara verksamhetsmodeller och metoder. Kunde det vara möjligt att dela de här till en bredare publik, till exempel genom virtuella innovationsmässor? På så sätt skulle Innovationscentrets verksamhet ha en bredare samhällelig genomslagskraft.

Inom Utbildningsstyrelsen är erfarenheterna av Innovationscentret och bedömningarna av hur det lyckats som försök starkt polariserade på många olika axlar

Inom Utbildningsstyrelsen är erfarenheterna av Innovationscentret och bedömningarna av hur det lyckats som försök polariserade på många olika axlar. Både i intervjuerna vid Utbildningsstyrelsen och på fältet lyftes i olika sammanhang fram behovet av idéer av samma typ som Innovationscentret, samt att sådana försök förutsätter att aktörerna har förmåga att tåla motstridiga förväntningar, tillstånd att göra på annorlunda sätt och tillstånd att också använda tiden på annat sätt. En del av dem som intervjuades lyfte fram att Innovationscentret var separerat från den övriga verksamheten.

I meddelandena från fältet ansågs Innovationscentret vara ett tecken på den förändring i verksamhetskulturen som anses vara positiv vid Utbildningsstyrelsen. I materialet fanns också direkta hänvisningar till förändringar i projekt- och utvecklingsverksamheten, där man ansåg att integreringen av en aktör som Innovationscentret i projekt var en önskvärd och till och med avgörande drivkraft för mer omfattande, även systemiska förändringar. Den här typen av bedömningar tyder på att försöket har uppfyllt vissa av de uppställda målen, åtminstone på fältet.

En indikator för att försöket lyckats som lyftes fram inom Utbildningsstyrelsen var att försöksverksamheten redan har gjorts till en synlig del av den nya strategin och organisationen. Kritiken har inte riktats mot försökscentrets verksamhet i sig, utan snarare mot det sätt på vilket försöket hade startats och kommunicerats internt. I den här kritiken ansågs utgångspunkterna och målen för grundandet av Innovationscentret vara vaga och oklara.

I Innovationscentrets verksamhet identifierades verksamhetsprinciper som förutsätts för systemisk förändring

I Innovationscentrets egen verksamhet kan man identifiera verksamhetsprinciper för systemisk förändring och utvecklingsarbete i enlighet med målsättningen, samt kunskap om systemisk förändring som kan användas i stor utsträckning. Utifrån det här perspektivet kan man anta att om försöksverksamheten utvidgas och rotar sig vid Utbildningsstyrelsen, kommer dess effekter sannolikt att ge upphov till eller stärka mer omfattande, systemiska förändringar på fältet, som man särskilt kan främja genom försöksverksamheten. Sådana kan till exempel vara att sänka de silor som skiljer förvaltningsområdena och organisationsgränserna och främja en gemensam utveckling som överskrider dessa, stärka en verksamhetskultur som uppmuntrar till smidighet och modiga försök samt att snabbt tillämpa forskningsdata i praktiken.

Särskilt i responsen från fältet upplevdes Innovationscentrets verksamhet som ett helhetsbetonat samarbete med förståelse för verksamhetens utgångspunkter och som väckte förtroende. Det uppmuntrade deltagarna i försöket att kritiskt fundera på utgångspunkterna för utveckling. Den här principen ansågs vara ett bra och nytt sätt att förstå skolornas komplicerade verksamhetskultur, samtidigt som man också gav expertstöd. Verksamhetssättet bedömdes i förhållande till många tidigare försök som mycket positivt, och i fråga om Utbildningsstyrelsens verksamhet som ett lyckat och nytt sätt att agera. Genom det här gav försöket Utbildningsstyrelsen positiv publicitet. De här positiva slutsatserna begränsas ändå av att det för läroanstalterna i fråga inte finns annat material att tillgå om hur försöken har lyckats eller hurdana transfereffekterna har varit inom kommunen.

Med tanke på utvecklingen av skolan är resultatet ändå positivt. Utifrån utvärderingen lönar det sig att fortsätta med och utvidga den här arbetsformen. Med försöken på fältet strävade man efter modiga, innovativa arbetsformer som eventuellt kunde leda till systemisk förändring. En längre uppföljning skulle möjliggöra en utvärdering av om det har skett en systemisk förändring. Effekterna av försöken skulle kunna bedömas om några år; blev enskilda försök tillfälliga innovationer inom projektverksamheten på lokal nivå eller har de varit bestående? I efterhand skulle det också vara möjligt att utreda om försöken ledde till en mer omfattande förnyelse av verksamhetssätten och tänkandet, och har man med hjälp av försöken kunnat utveckla människornas förmåga och aktörskap i stället för saker?

Det är rätt så svårt att bedöma de direkta effekterna av Innovationscentrets verksamhet i olika kontexter under en så kort verksamhetsperiod. I ljuset av utvärderingen har Innovationscentret även under den här korta tiden genom sin verksamhet synliggjort Utbildningsstyrelsens etablerade och kanske självklara praxis, samt lyft fram öppningar för diskussion som har lett till att man i olika forum har varit tvungen att motivera ändringsbehov eller behov av att bevara befintliga strukturer eller verksamhetsmodeller. Detta har sannolikt varit av betydelse i de förändringsprocesser som Utbildningsstyrelsen har genomfört under hela försökscentrets verksamhetsperiod.

Innovationscentret upplevdes ha haft en positiv inverkan på förverkligandet av de mer omfattande förändringsmålen som pågår, och kanske till och med påskyndat dem genom att utvidga tankesättet och föra med sig fräscha nya synvinklar och även överraskande tillvägagångssätt som grundar sig på starka motiveringar och forskningsdata. Innovationscentrets verksamhet i enlighet med ”can do”-attityden och ”Om du inte försöker och gör misstag kan du inte veta”-principen anses ha medfört värdefulla impulser för den interna utvecklingen om hur helheten och ämbetsverket ska ledas och ändras under denna tid.

Scenarier för fortsatt försöksverksamhet

Scenario 1. Elden förvandlas till aska

Försöket blir till information. Resultaten sparas i rapporter, manualer, intranät och vid behov kan man söka dem där. Det här scenariot lyftes fram särskilt till exempel i de intervjuer där inställningen till försöken var positiv, men där tillämpningen av försöksverksamheten i det egna arbetet ansågs vara svår eller till och med omöjlig. På individnivå ses försöksverksamheten kanske i framtiden som en möjlighet att utveckla sig själv eller lära sig nya verktyg, och kan leda till effekter på det sättet. Liknelsen med att elden blev till aska uppstod av att man i detta scenario inte nödvändigtvis anser att det finns vilja och tro på den egna förändringen, även om man ärligt verkar uppskatta den hos andra. I det här scenariot kan Innovationscentrets effekter bedömas till exempel utifrån hur mycket och i vilka sammanhang den information och de verksamhetsmodeller som produceras under försöket kommer att utnyttjas i fortsättningen.

Scenario 2. Elden fortsätter som fyrverkeri

Försöket blir till en känsla. Resultaten av försöket väcker känslor – entusiasm och inspiration – och därför kan man dra nytta av den information som försöket ger upphov till i verksamheten. Informellt nätverkande, diskuterande utvärdering och kamratstöd kan hitta sin plats inom huset och försöken kan fortsätta och etablera sin plats även i överraskande kontexter. Försöket är ändå inte en inbyggd del av ledningen eller verksamhetskulturen, utan snarare ett val på individnivå i arbetssättet. I ett sådant scenario kan man kanske tänka sig att effekterna mäts genom personalens kompetens och det upplevda arbetsklimatet.

Scenario 3. Elden brinner med kraftig låga

Försöket blir till verksamhet. Försöket görs till en del av verksamhetskulturen, uppgiftsbeskrivningarna och sättet att arbeta ändras. Att systematiskt utnyttja metoder för experimentell utveckling i ändamålsenliga sammanhang är ett medvetet val som kanske leder till att man på nytt motiverar sätten att genomföra och dra nytta av andra arbetssätt, verksamhetsmodeller, utvecklingsverktyg och tillvägagångssätt. I det här scenariot genomförs utvärderingen av effekter och inverkan på kort och lång sikt inkluderat i den övriga konsekvensbedömningen.

 

Text: Ledande utvärderingsexpert Tarja Frisk, Karvi, universitetslektor Jari Salminen, Helsingfors universitet, utvecklingsdirektör Elina Ylikoski, yrkeshögskolan Diakonia, bildningsdirektör Anna-Mari Summanen, Taipalsaari kommun