Vad avses med kultur?

Begreppet kultur används i en vid betydelse för allt det som mänskliga samhällen för vidare till kommande generationer. I Unescos förklaring förstås kultur på detta sätt. Detta är också det sätt på vilket antropologer talar om kultur (se t.ex. Metcalf 2018, 10). Ett sådant brett kulturbegrepp innefattar alla slags kunskaper, färdigheter och seder samt värderingar och normer, som de mänskliga samhällena är byggda på. Kulturen omfattar bland annat språk, maktstrukturer, näringar, konst och idrott. Den omfattar också religion och andra åskådningar.

Å andra sidan används begreppet kultur också i olika mer begränsade betydelser. Man kan exempelvis tala om finkultur, som skiljs från populär- eller folkkultur. Då ställer man olika typer av kultur mot varandra. Att ställa två företeelser mot varandra kan i vissa fall bara vara ett uttryck för någons estetiska smak, men kan ibland också ha åskådningsmässig betydelse.

Exempel på hur synsätt kan ställas mot varandra – omskärelse av barn

Ibland kan traditioner i vissa lokala gemenskaper, såsom könsstympning av flickor, strida mot de globala mänskliga rättigheterna. I sådana situationer är det avgörande vilka värderingar gemenskapen förväntas följa.

Saken blir ännu mer komplicerad när man beaktar den judiska och islamska traditionen att omskära pojkar av religiösa skäl. Till skillnad från könsstympning av flickor har omskärelse av pojkar även baserat sig på hälsorelaterade grunder i kulturer där man levt i varma och torra områden. Med tiden och när religionerna har spridit sig har hälsoskälen börjat komma i andra hand, och omskärelsen har för judarna och muslimerna blivit lika kulturellt och religiöst betydelsefull som dopet är för kristna.

Om omskärelse förbjuds kan det uppfattas som en kränkning av religionsfriheten. En individ kan uppleva att han som icke-omskuren inte har något konkret band till sin religion eller sin religiösa gemenskap. Då en del som driver frågan om ett förbud mot omskärelse motiverar detta med skyddet av barns kroppsliga integritet, har vi en situation där både de som stöder och de som motsätter sig omskärelse av pojkar på goda grunder kan hänvisa till samma argument – konventionen om barnets rättigheter.

I kulturmedveten undervisning lyfter man fram att kulturer förändras genom historien till följd av individers och gemenskapers agerande, och att de har många tidsmässiga lager. All kultur innehåller därför spår av det förflutna, oavsett om det är fråga om materiell eller immateriell kultur. Unescos världsarvsprogram uppmärksammar vikten av att skydda kulturarvet.

Det är naturligt att närma sig den finländska kulturen med tanke på historiska förändringar och lager. Finland var fram till andra världskriget ett jordbruksdominerat land, vars allmogekultur omfattade många olika slags trosuppfattningar om bland annat förebud om väderfenomen. I Pemar sades det till exempel att blidväder i januari betyder att sommaren kommer tidigt (Vilkuna 1994, 14). I allmogekulturen fördes kunskaper och färdigheter vidare från generation till generation genom det praktiska livet. Den allmänna läroplikt som trädde i kraft 1921 förändrade situationen så att alla barn nu fick samma grundläggande utbildning. Då undervisningen till största delen byggde på akademisk forskning, började folktron om bland annat vädret så småningom ge plats för en mer vetenskaplig världsbild. Allmogekulturen förändrades även på andra sätt när man fick tillgång till ny teknik, och vid sidan av den uppstod också en arbetarkultur på fabriksorter och stadskultur i städerna (se exempelvis Korhonen 1999).

Religioner och åskådningar är inte separata från annan kultur, utan förändras med den. Urbanisering har ofta kopplats till sekularisering, alltså att religionens betydelse minskar, men det finns inget allmängiltigt samband mellan dessa två fenomen. De viktigaste bidragande faktorerna till sekulariseringen torde vara vetenskapligt tänkande och individualisering, varav den senare visserligen har ett samband med urbaniseringen. Även om sekulariseringen tycks fortsätta i synnerhet i postindustriella västländer som Finland, är religionerna fortfarande en betydande och växande kulturell faktor i ett globalt perspektiv. Nuläget i fråga om religioner och åskådningar i Finland har nyligen kartlagts i en publikation av Kyrkans forskningscentral (Illman m.fl. 2017).

När man undervisar om kulturella förändringar kan man gärna ta hjälp av historiska källor. I åskådningsfostran kan man exempelvis använda Kustaa Vilkunas samling med folklig visdom, som nämns ovan, eller religiös konst. Å andra sidan är bildkonstens betydelse i exempelvis judendomen och islam marginell på grund av det gudomliga bildförbudet. I dessa religioner syns bildförbudet konkret exempelvis i att det i synagogorna eller moskéerna inte finns några målningar eller bilder som föreställer människor – så att ingen ens av misstag ska tro att bilden föreställer gud. Ordet gud förekommer visserligen ofta i båda religionerna och i deras böner, men utanför bönen brukar man åtminstone inom judendomen ersätta ordet med någon synonym, såsom herren eller den allsmäktige.

I dagens undervisning om kultur kan man tillämpa antropologernas etnografiska metoder, såsom observation och intervjuer. Exempelvis observation, konceptualisering och analys av den egna skolans verksamhet utgör en meningsfull studieuppgift för alla utbildningsstadier.