Vi skulle inte vilja leva i en sådan tid – barns och ungas tankar om år 2050

Lärare och pedagogisk personal

Ett stort antal skolor i Finland deltog hösten 2020 i Unescos kampanj Futures of Education, vars syfte var att samla in skolelevernas tankar om år 2050. Kampanjens tema berörde barn och unga och erbjöd möjlighet att påverka den globala debatten. Vad pratar ungdomarna om när de pratar om år 2050 – och hur bör dagens vuxna svara?

Skribenter: projektarbetare Anjuli Korhonen och undervisningsråd Paula Mattila

Stora bekymmer...

I framtidens värld finns det en sak som klart orsakar mer ångest hos barn och unga än något annat: klimatförändringen. Barn och unga vill satsa på att skydda naturen: Skogar, ren luft att andas, rent vatten, årstiderna, blommorna och stjärnhimlen är några av de saker som skoleleverna anger att de vill skydda. Barn och unga vill att ”den fria naturen” ska existera också när de själva redan är vuxna.

Att ljuga är bara klar grymhet i empatins skugga. // Lying is just bright cruelty shaded by empathy. I sin video från Östersjöprojektet beskriver gymnasieeleverna från Tusby gymnasium effekterna av likgiltighet och styrkan av engagemang.

I svaren hörs en global omsorg när barnen och ungdomarna berättar att de önskar sig en jämlik och jämställd framtid, att de mänskliga rättigheterna stärks, diskrimineringen upphör och att mångfalden av språk och kulturer bevaras – och fred. Rädslan för krig färgar skolelevernas svar även idag. Det väcker frågan om huruvida barn och unga ser krig som ett oundvikligt ont som man kommer att ställas inför eller om de kan föreställa sig en värld fri av våldsamma konflikter.

Däremot känner eleverna inte oro för sådana kriser orsakade av sjukdomar som coronapandemin: De tror att det går att hitta lösningar, bara man har tillräckligt med tålamod. Kanske har barn och unga inte en tydlig uppfattning om kopplingarna mellan epidemier, klimatförändringen och skövlandet av den vilda naturen. Just nu överlämnar de lösningen av pandemier åt andra.

Hur stor tillit har de till att andra ska ta hand om saker och ting?

...Små axlar

Jag vill, jag kan – jag gör!

Skoleleverna svarar på frågorna ur ett perspektiv som är naturligt för en ung person: här och nu. I framtiden hoppas de att de fortfarande ska ha ett hem, en mamma, en pappa, husdjur – med andra ord allt sådant som gör livet värt att leva just nu. Barn och unga beskriver knappt det de själva kommer att göra i framtiden. Att fundera på vad som händer om 30 år eller var man själv är då är kanske som en dagdröm eller bara alltför konstigt för dem. Hur skulle det kännas för dig att föreställa dig längre fram i tiden än vad du ens hunnit leva?

Förutom att fråga de unga vad de önskar och hoppas att ska finnas i världen år 2050 borde man ha frågat:

Varför tror du att det inte skulle vara så i framtiden?
Varför är det inte så redan nu?
Vilket är det första steg som jag kan ta för att få det att hända?

Barn och unga har ännu inte tillräckliga kunskaper och färdigheter för att göra samma saker som de vuxna i samhället. De kan ändå förstå sambanden mellan orsak och verkan, om än i en mindre skala.

Kanske kan vi svara på den klimatångest som de unga upplever just genom att precisera perspektivet: Steget kan bara vara så stort som den människa som tar det.

Följ mig

Jag kan inte leva min framtid utan att göra någonting åt saken och utan att påverka saker och ting. Jag vet att jag inte kan påverka tillräckligt, men jag gör ändå nästan allt jag kan för att andra människor ska förstå situationen på jorden.

– Essä av en gymnasieelev inom FoE-projektet

Kärnan i citatet är säkert bekant för många lärare: Man vill förändra missförhållandena i världen, klimatet och naturen, men de egna resurserna verkar inte vara tillräckliga för att bära allt ansvar. Det minsta man kan göra är att föregå med gott exempel – så det är det man gör. Viljan att skydda naturen finns alltså, men eleverna verkar ha svårt att namnge långsiktigt verkande metoder som de kan använda för att omsätta den i verkligheten. Ungdomarna verkar vilja bidra genom att själva återvinna, använda förnybar energi och byta till vegetarisk kost, men de utvidgar inte sina svar till ett vidare socialt eller globalt perspektiv.

Barnen och ungdomarna känner stort ansvar och bär en tung börda för lösningarna. Hur skulle vi kunna ge dem större möjligheter att påverka så att förändringen når ut utanför matbordet där hemma eller i skolmatsalen?

Hållbar verksamhet som ett privilegium

I påverkansfrågor bör vi komma ihåg att vi inte kan uppmuntra till globalt hållbar verksamhet utifrån antagandet att alla människor har samma bakgrund och möjligheter. En nordisk medborgare kan ändra sitt liv och göra mer hållbara val på en annan skala än en medborgare i ett utvecklingsland. Därför är globalt samarbete, förståelse mellan människor samt annan slags social och kulturell hållbarhet ett livsvillkor för den ekologisk hållbarheten.

Teknologi – arbete för hjärnan eller för datorn?

Teknologi och bland annat artificiell intelligens nämns som en viktig framtidsfaktor i flera svar inom kampanjen. Ändå verkar det som att de unga har ett avlägset eller passivt förhållande till de möjligheter som teknologi erbjuder och i synnerhet till tekniskt tänkande. Barn och unga ser en värld där befolkningen förses med mikrochippar, tidsresor är möjliga och artificiell intelligens blir intelligentare än människan. En grann ny värld väntar på den tappre. Men vem är det som bygger den, med vilken kompetens och för vem?

Även om materialet från kampanjen Futures of Education inte är tillräcklig för uttömmande slutsatser, är skillnaden mellan att engagera sig i naturskyddet och att ställa sig passivt till den teknologiska förändringen intressant. Teknik och tekniskt tänkande bygger nämligen på tankeprocesser som vem som helst från spädbarn till farfar kan utöva: hantverksfärdigheter, rumsuppfattningsförmåga, kreativitet och samarbete

Sinisävyinen villasukka, jonka kantapään parsiminen on kesken

Ett alternativ för att lösa klimatförändringen och naturskyddet kan rentav finnas i ett sådant sätt att tänka. Kunskaper, färdigheter och framför allt erfarenheter av att man själv kan reparera saker och ting är en viktig del av till exempel förankringen av cirkulär ekonomi. Därför behövs i hållbarhetstänkandet också ett tekniskt perspektiv. Å andra sidan uppmuntrar en hållbar inställning till att prova på och lära sig olika hantverks- och handarbetsfärdigheter och möjligheter att lösa problem självständigt – sådana som man tidigare lämnat åt andra och vars klimatpåverkan man därför inte har kunnat känna till.

Insikten – en utsikt från det nya till det gamla

Det är lätt att lita på att teknisk skicklighet endast uppstår under lektionerna i matematiska och naturvetenskapliga ämnen – i övningar där man räknar och utövar en exakt vetenskap. Detta torde grunda sig på tanken om att digitalisering och geometri är centrala aspekter i den tekniska kompetensen. Risken i ett sådant sätt att tänka är dess ensidighet. Teknisk kompetens är bredare än så och handlar likaväl om att lösa problem kreativt som om att behärska den teknik som krävs för genomförandet. Det innebär att man uppfattar olika regler och strukturer och skapar nytt i gränsytorna mellan dessa och inom ramen för de möjligheter som de erbjuder. Eleverna kan lära sig olika tekniker till exempel i samband med redskapsunderhållet på gymnastiklektionerna, genom att skapa egna mönster i textilslöjden, i projekt på sociala medier i språkämnen samt med arbetet med sin egen virtuella cv i samhällslära. De mest innovativa lösningarna och insikterna i lärandet kan till och med uppstå just när man kombinerar tankeparadigm från olika vetenskapsområden: när man till exempel använder sin rumsuppfattningsförmåga för att fixa problem i ett slöjdprojekt eller sin medvetenhet om åskådningsfrågor i växelverkan för att skapa vi-anda under gymnastiklektionerna.

Barns och ungas tekniska tänkande utvecklas i vardagen när de

lappar och lagar kläder
använder olika slags verktyg, pennor och bestick (fingerfärdighet i förhållande till rumsuppfattningsförmåga)
servar cykeln, alltså meckar med den
tar hjälp av en skomakare och andra experter på reparationer (förstå var felet finns och hur en fackman skulle kunna reparera det)
regelbundet rengör sin dator från damm (förstå komponenternas integritet och att dammet måste avlägsnas försiktigt)
bygger upp och utvecklar sina sociala medier samt använder sig av olika kommunikationssätt beroende på applikationen eller kanalen (t.ex. Whatsapp vs. e-postapplikationer)
planerar själva sina rutter utan att ständigt kontrollera i telefonen (rumsuppfattning, planering)
inreder sitt rum och gör det fint i sin omgivning.

Empati – livets superkraft

Kampanjen Futures of Education har visat att barn och unga inte bara är medvetna om hoten i världen utan också benägna att engagera sig för att bekämpa dem. Deras kunskaper och färdigheter är ännu under utveckling, men deras entusiasm, oro eller känslor ska inte underskattas. Utifrån svaren vågar man dra slutsatsen att en av barns och ungas största resurser jämfört med vuxna är deras sensitivitet i att känna empati. I kampanjen hoppas svarspersonerna att alla kommer att bemötas jämlikt i framtiden, de vill tillgodose allas grundläggande behov oavsett individens personliga egenskaper och få slut på naturens lidande samt önskar ett fritt och smärtfritt liv för djuren.

Det är särskilt viktigt att lyssna på vilka varelser de unga försvarar just nu. Deras medkänsla når utanför den människocentrerade verklighetsuppfattningen. På basis av FoE-svaren skulle författaren av denna artikel vilja ställa följande frågor:

När förlorar människan sin förmåga att känna empati gentemot dem som inte är likadana som han eller hon själv?
När blir naturens och djurens välbefinnande sekundärt i förhållande till att tillfredsställa människans lustar?

For in the end we will conserve only what we love; we will love only what we understand; and we will understand only what we are taught.

– Baba Dioum, ekologist från Senegal

Vi kommer inte att stoppa klimatförändringen enbart med hjälp av cirkulär ekonomi. En verklig hållbar utveckling kräver psykisk och emotionell utveckling. Det är lätt att stämpla empati för djuren som något naivt eller till och med barnsligt: En liten lurvig kattunge väcker instinkten att skydda den just för att den är lurvig och liten.

Vihreä piirros neljästä linnunpoikasesta pesässään huutamassa ruokaa

Empati handlar i all sin enkelhet om förmågan att leva in sig i någon annans ställning och situation. Vi känner empati när vi ser samma känslor av livslust, smärta, rädsla och entusiasm hos en annan varelse som vi känner igen hos oss själva. Det är principiellt kontroversiellt att påstå att de grundläggande känslorna inte skulle beröra vissa varelser eller, ännu värre, att vissa individer inte skulle förtjäna samma medkänsla som andra på grund av sina egenskaper. Därför bör vi akta oss för att i mognadsideologins namn trampa på den empati som redan små barn känner för djur – oavsett om empatin kanske grundar sig på en instinkt att skydda det gulliga djuret, vilket inte passar in i den effektivitetsbaserade logikens värld.

Tvärtom måste all empati, i synnerhet den som vi ser glimtar av hos barn, näras, fostras och slutligen användas för att fatta stora, jämlika beslut – för utan just dessa beslut och åtaganden kommer vi inte att nå fram till 2050. Empati är aldrig ett tecken på svaghet, barnslighet eller dumhet. Det är en superkraft som vi alla kan lära oss av och som oundvikligen gagnar alla.

Låt oss alltså tillsammans klättra upp till nästa nivå – ända upp till barnets nivå.

Du som är vuxen, kom ihåg detta

Den här artikeln handlar om barns och ungas tankar om år 2050. I den hörs dock inte bara barns och ungas röst, utan i kakofonin blandas och den har avsevärt påverkats av åtminstone två skribenters egna synpunkter och tolkningar. Dessa skribenter är författaren till den ursprungliga Future of Education-artikeln och huvudskribenten av denna sida.

Båda tolkarna vill påminna om att för att barns och ungas verkliga röst ska höras behövs inga tolkar emellan. För att du som lärare ska kunna få elevernas önskemål, oro, möjligheter och drömmar att bli synliga, ge dem möjlighet att fylla utrymmet med dem.

Gör elevernas känslor idag till resurser för framtiden genom att inkludera framtidsfärdigheterna i din undervisning och fostran, i vardagen i din skola och läroanstalt samt i dig själv.

Genomförandet av kampanjen Future of Education

Framtiden för kampanjen Future of Education

Kampanjen Futures of Education kulminerade i globala webbseminarier i mars–april 2021. Värden för dessa var huvudkontoret för Unescos ASPNet-nätverk för skolor som ligger i Paris. Finland presenterade de budskap som beskrivs på denna sida för publiken på webbseminarierna.

De elever och lärare som deltog i kampanjen i Finland träffades på ett webbseminarium den 20 april 2021, där syftet var att planera hur framtidstänkandet ska främjas i skolorna.