Det finns inga färdiga svar när man skapar något nytt – är du intresserad av att pröva?

Innovationscentret, som verkat snart i ett år, har åkt ut på turné i kommuner och skolor och arbetat tillsammans med nätverken för utveckling av utbildning och fostran. Under de gemensamma diskussionerna har vi hört hurdana frågor som är på gång. Vi har tillsammans förundrat oss över de komplicerade problem som syns i vardagen i utbildningen. Vilken slags förändring vill vi få till stånd? Vad motiverar och ger energi?

Kreativiteten, innovationerna och försökskulturen blommar inte upp när man är trött mitt i vardagens stress. Vid diskussionerna tas det ofta upp hur man ska kunna avstå från de invanda verksamhetssätten och identifiera kärnfrågorna, för att det ska bli rum för att skapa nytt. Om det inte finns något tydligt behov blir utvecklandet lätt ett påklistrat extra jobb.

I bästa fall utgör vardagens arbete och olika utvecklingsprojekt en helhet som ger näring åt varandra och där dagliga handlingar, val och beslut växer till en hållbar förnyelse. Att lita på sig själv och ha förtroende för dem som man arbetar med på ett nytt sätt kräver tid och byggs upp genom att man gör saker tillsammans. Möten, äkta växelverkan och utrymme som känns tryggt psykiskt, skapar en verklig möjlighet att pröva på saker tillsammans genom att förundras, iaktta och kläcka idéer samt genom försök och misstag.

I många kommuner pågår redan intressant gemensamt utvecklingsarbete: genom att kombinera olika aktörers synpunkter, förmåga och resurser skapar man lösningar, som man inte ensam skulle kunna få till stånd och som är till nytta för alla. Man har satt sig in i barnens och de ungas problem till exempel genom att ta in ungdomsarbetare eller psykiatriska sjukskötare i skolan för att arbeta tillsammans med lärarna.

Vad betyder det att utgå från eleverna?

“Skolan har blivit en ö som är åtskild från kommunens övriga tjänster.” Så upplevde rektorerna i en kommun saken. Skolan är ändå inte åtskild från den övriga världen. Därför måste man vid utvecklandet av den beakta också elevernas liv utanför skolan.

För att vi ska kunna gestalta verkligheten från många olika synvinklar och föreställa oss olika möjliga framtidsalternativ behövs allt mer samarbete med familjerna, organisationerna, forskarna och företagen. Det finns behov av ett nytt sätt att utveckla, växelverkan som fungerar bättre och gemensamt lärande på alla nivåer inom utbildningen, och mellan nivåerna, ända från elever till beslutsfattare.

När det inte finns några tydliga lösningar är det bästa att skapa nytt genom att experimentera. Genom att pröva rör man sig från en stor osäkerhet mot växande kunskap och en klarare syn på hurdana lösningar som kunde fungera. Man testar i ett tidigt skede alternativa lösningsmodeller så att man får kunskap och kan lära sig.

Målet för försöken är att lära sig och fördjupa sin förståelse. I senare skeden av utvecklandet kommer pilotprojekt med i bilden. Målet för dem är att visa att någon lösningsmodell som man utvecklat fungerar i praktiken. Försök och pilotprojekt är alltså olika saker. Till och med viktigare än de lösningar man utvecklar är ofta att man lär sig tillsammans och att verksamhetskulturen förändras under processens gång.

Det är viktigt att eleverna deltar i utvecklandet. På så sätt får man mera fungerande lösningarna och skapar betydelsefulla upplevelser av att lära sig. När eleverna är med blir de också en del av den lärande gemenskapen, där också de vuxna lär sig. Observationerna i Ungdomsbarometern berättar samma sak: det, hur väl eleverna upplevt sig höra till gemenskapen i grundskolan förklarar hur nöjda de är med sina människorelationer när de närmar sig trettio. Det gäller inte alltså bara dem som går i grundskolan eller som nyligen slutat skolan.

Att skapa nytt, att klara av osäkerhet, att bygga upp betydelsefulla sociala relationer samt att känna sina egna och andras styrkor är alla sådana färdigheter som hjälper en att hitta sätt att påverka sin egen framtid och skapa en gemensam bättre framtid.