Nyheter

Internationella projekt ger färska verktyg för undervisning i geografi

Erfarenheter Erasmus+ Erasmus+ Högskoleutbildningen
Östra Finlands universitets samarbete för att utveckla undervisningen har lett till internationella pilotkurser och nytt undervisningsinnehåll. Samarbetet har också vidgat både lärares och studerandes europeiska perspektiv, viket också är mycket värdefullt.
Studenter som gör grupparbete

– Universitetsundervisningen har av tradition varit beklagligt långsam att förnya sig. Vi är bundna till läroplansperioderna och det kan i värsta fall ta tre år innan något som nu är aktuellt på riktigt blir den del av undervisningen, konstaterar Minna Tanskanen, vice dekan med ansvar för utbildning vid Östra Finlands universitet.

Utvecklingsprojekten inom undervisning gör det möjligt att ordna pilotkurser där man kan pröva nya tillvägagångssätt och undervisningsmetoder. På så sätt kan man snabbt bädda in nya kunskaper utbildningshelheten.

Geografen Tanskanen är redan en veteran i att utveckla utbildning i internationella team. Hon koordinerade ett treårigt projekt som finansierades genom Erasmus+ och som införde perspektivet på ett koldioxidsnålt samhälle i undervisningen i geografi, och nu pågår ett nytt projekt inom landskapsplanering och markanvändning.

Koldioxidsnålhet inom alla samhällsområden är ett centralt mål för Europeiska unionen. Genom att främja koldioxidsnålhet strävar man efter att dämpa att klimatförändringen framskrider. I ett koldioxidsnålt samhälle används så lite fossila bränslen som möjligt och utsläppen av växthusgaser minskar märkbart i jämförelse med dagsläget. I framtiden behövs allt fler experter som har kompetens och verktyg att på ett mångsidigt sätt bedöma olika verksamheters miljökonsekvenser och betydelse för klimatet.

När projektet On the Way Towards a Low-Carbon Society inleddes 2015 behandlades det koldioxidsnåla samhället i geografiundervisningen vid Östra Finlands universitet endast som teman på olika kurser. Det fanns ingen enhetlig studiehelhet i ämnet.

– Vi skapade en utbildningshelhet med tre pilotkurser där de studerande problembaserat bland annat fick grepp om trafikens, turismens, skogsbrukets och träbyggandets roll när man förverkligar ett koldioxidsnålt samhälle, berättar Tanskanen.

Resultatet en lärplattform och nya arbetssätt

Projektets mest hållbara resultat är en lärplattform, dvs. en öppen webbplats, som ger grundläggande information om ett koldioxidsnålt samhälle, hjälper läraren att skapa en temakurs och erbjuder material för självständiga studier.

På lärplattformen samlade man bland annat posters, videor och små rapporter som studerande och lärare hade gjort på pilotkurser i Finland, Spanien och Polen.

Projektet gav nya öppningar och idéer även för undervisningssätten. I synnerhet den polska partnern fick mycket ny kunskap om undersökande lärande, studentcentrerat lärande och samarbete mellan utbildning och arbetsliv.

– Vi var tvungna att tillsammans med samarbetspartnerna fundera på om man vid universitetet får göra annat också än att i en ensam monolog i ett auditorium undervisa studerande. Jag märkte att vi i Finland redan har kommit väldigt långt i det studentcentrerade undervisningssättet.

Det internationella arbetet ledde till nya perspektiv för både lärare och studerande. Studerandena bekantade sig med samhällena i Finland, Katalonien och Polen och fick erfarenhet av hur man arbetar i ett team på ett främmande språk med människor som har mycket olika utgångspunkter.

Minna Tanskanen själv upplever att hon har haft nytta av den administrativa erfarenhet som koordineringen av projektet innebar. Snart insåg också andra vid Östra Finlands universitet att det är möjligt att få finansiering för internationella program och projektförvaltningen är inte heller omöjlig. Man har därför fått flera Erasmus+-projekt.

Lärmiljön större än bara campus

I SavingScapes-projektet som pågår just nu kan studerande och lärare möta olika aktörer som deltar i diskussionen om markanvändning och landskap: myndigheter, företag, aktiva medborgare.

– I Finland arbetar man sektoralt med markanvändning och landskapsplanering. Skogsbruket, industrin och fritidsverksamheten är helt skilda från varande och vi efterlyste samverkan och ett holistiskt perspektiv, berättar Tanskanen.

Målet är att utvidga lärmiljön. Universitetet erbjuder den studerande en begreppslig och teoretisk grund, men att producera information genom samarbete och hur man gör medborgarna delaktiga kan inte läras i föreläsningssalen.

I båda projekten har man sökt kontakt med arbetslivet och de verkliga frågor som man möter på markanvändnings- och landskapsfältet. Förutom universiteten har samarbetspartnerna varit praktiska aktörer, såsom Forststyrelsen i Finland och ett avfallshanteringsbolag i Polen samt regionförvaltningen och olika organisationer. Dessa hänger gärna med, eftersom de värdesätter möjligheten att bidra med sin egen insats i utbildningen av nya yrkespersoner. Det ger dem anställda som känner till aktuella frågor och praktiska utmaningar i branschen.

– Unga arbetstagare är viktiga för förändringen. Försök nu få 60-åriga farbröder inom kommunförvaltningen att tänka på ett nytt sätt, beskrev en av våra partner problemet.

Projekten har också fungerat som en port till arbetslivet, eftersom några av de studerande som deltog i kurserna har sysselsatts i de organisationer som var med i projektet.

Coronaepidemi och stelbent administration

Projektet har inte klarat sig helt utan överraskningar.

– Den första kallduschen i projektet fick vi av olikheterna i universitetskulturen och arbetssätten i olika länder. Projektpartnerna hade en god stämning och alla var intresserade av ämnet. Kurserna lyckades bra och de studerande var nöjda med dem. Men administrationen.

Den polska partnern stötte på många problem med att administrera projektet och ekonomin vid sitt universitet. Man gick inte heller med på att översätta kvittona.

Till slut tog Polens nationella Erasmus-kontor kontakt med universitetet, och lyckade medla och klargöra så att de största problemen löstes. Minna Tanskanen tackar också Finlands Erasmusadministration för stödet och rådgivningen under båda projekten.

När det andra projektet inleddes drabbades Europa av coronaepidemin. Universiteten var plötsligt tvungna att övergå till nätbaserad undervisning och mitt i allt försenades genomförandet av projektet. Det var planerat att ordna en Learning lab, det vill säga en internationell intensivkurs, i fyra länder, men åtminstone en av kurserna måste genomföras på webben. Det gav upphov till tanken att man i fortsättningen också kan göra en s.k. MOOC-kurs (Massive Open Online Course) som är öppen för alla. 

Minna Tanskanen konstaterar att det för ett lyckat projekt är viktigt att känna till samarbetspartnerna. Institutionen för geografi vid universiteten i Girona och Östra Finland har ordnat intensivkurser och studentutbyte i flera år.

– Vi har ett nära partnerskap med Girona i Katalonien, men det lönar sig också att förnya partnergruppen.

Projekten har också planerats i ett tidsperspektiv. Till det första projektets avslutningsseminarium kallades aktörer som man tänkte sig skulle var lämpliga för en ny samarbetsidé. Dessutom deltog projektets planerare i European University Foundations sparrningsevenemang, där man särskilt utmanade att fundera på projektämnenas effekt ur olika synvinklar och i olika tidsscenarier.

– Vi lär oss att det är viktigt att skilja mellan resultat (results) och effekt (impact). Effekten byggs egentligen upp först efter det treåriga projektet. Utbildaren uppmanade oss hela tiden att titta åtminstone fem eller till och med tio år framåt i tiden.  

On the Way Towards a Low-Carbon Society

  • Projekttyp: Erasmus+ för högre utbildning, strategiskt partnerskapsprojekt
  • Koordinator: Östra Finlands universitet
  • Projekttid: 9/2015–8/2018
  • Partnerländer: Polen, Finland och Spanien
  • Finansiering: 315 188 €

Skribent: Päivi Kärnä