Internationellt samarbete ger nya idéer för undervisning och lärande inom vårdarbete

Många kunder inom hälso- och sjukvården har idag mycket kunskap om hälsofrämjande och om behandling av sina sjukdomar. Informationen hämtas på webben och utifrån informationen försöker man förbättra den egna hälsan. 

Hur kan framtida yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården bättre stöda och handleda patienterna i egenvård i en digital verksamhetsmiljö? Den här frågan började man söka svar på i det treåriga internationella Erasmus+ strategiska partnerskapsprojektet för högskoleutbildning.

– Behovet av att utveckla det digitala kunnandet inom vårdarbetet utgick från vår läroplan för utbildningen inom vårdarbete. När vi granskade läroplanen upptäckte vi att undervisningen i digital handledning av patienter och digitalt hälsofrämjande var splittrad, berättar projektchef Raija Kokko, lektor vid Tammerfors yrkeshögskola TAMK, som koordinerade projektet.

Målet med projektet var att utveckla en enhetlig modell för vårdutbildning, som stöder patientens digitala egenvård och som kunde användas runtom i Europa.

– Projektet visade sig vara mycket aktuellt, eftersom behovet av distanshandledning av patienterna är stort inom hälso- och sjukvården i hela Europa just nu, säger Kokko.

I arbetsgruppen för det treåriga projektet deltog högskolor från Slovenien, Belgien och Portugal samt från Finland utöver TAMK även yrkeshögskolan Karelia. Från alla deltagarländer deltog organisationer inom hälso- och sjukvården.

Resultatet en enhetlig modell för undervisningen

I projektet valde arbetsgruppen att utgå från de begrepp som är centrala i den digitala handledningen av patienter. Arbetsgruppen gjorde till stöd för de teoretiska begreppen litteraturöversikter över dessa centrala begrepp.

– Modellen byggdes upp med hjälp av en intensiv diskussion och genom försök, och modellens olika delområden pilottestades och utvärderades tillsammans med lärare och studerande genom att samla in respons. De studerande deltog redan från början i pilotförsöken av modellen, berättar Raija Kokko.

Som ett resultat av samarbetet utvecklades DigiNurse-modellen för utbildningen i vårdarbete. Med hjälp av modellen kan framtida yrkesutbildade inom vårdarbete få färdigheter för digital handledning av patienter med kronisk sjukdom.

Grundtanken med modellen är att skapa förtroende och interaktion med patienten.

– Vid digital kommunikation betonas annan praxis än vid möten ansikte mot ansikte. Även om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården endast skulle möta patienten kort, kan man genom att skapa förtroende och genom god interaktion stöda och stärka patientens egna resurser, förklarar Raija Kokko.

Erfarenheterna av försöken med modellen var mycket positiva.

– Alla partnerländer genomförde försöken på något olika sätt. I Belgien hann man till och med testa modellen med patienter. Vi märkte att modellen kunde tillämpas för mycket olika behov trots olika utgångspunkter, resurser, de studerandes utgångsnivå och antalet timmar som användes i undervisningen.

Inom det europeiska samfundet går det att byta tankar

Utöver modellen var ett annat viktigt resultat av projektet det europeiska DigiNurse-gemenskapen, där man presenterar ny forskning om digital patienthandledning för yrkesutbildade inom vårdarbete och utbyter tankar om ämnet. I januari 2021 publiceras en engelskspråkig e-bok som innehåller både teoretisk information och praktiska exempel på hur modellen kan tillämpas.

– Vi märkte att det inte går att ge anvisningar för alla situationer. Däremot sammanställde vi rekommendationer och råd som var och en kan tillämpa för sina egna behov, säger Raija Kokko.

Projektet lär internationellt samarbete

Det finns kulturella skillnader i undervisningen i vårdarbete i olika europeiska länder, kunde Raija Kokko konstatera under projektet. Skillnader fanns till exempel i undervisningsmetoderna och hur man handledde de studerande.

– Det var utmanande att utarbeta en gemensam modell, eftersom vi är ganska olika trots att vi alla är européer, berättar Kokko.

Raija Kokko har genomfört olika internationella undervisningsarbeten även tidigare. Trots detta kunde det långa projektet också lära en erfaren utbildare inom vårdarbete nytt om internationellt samarbete.

– Att leda ett så här långt projekt ledde djupare in i olika kulturer än mina tidigare erfarenheter. Även om vi ibland under de långa diskussionerna var av olika åsikt, kom vi till slut alltid överens, säger Raija Kokko.

Under DigiNurse-projektet samlades projektsamarbetspartnerna månatligen på distans. Före coronatiden träffades man också ansikte mot ansikte med cirka ett halvt års mellanrum. På grund av corona ordnades projektets sista viktiga möte som webbinarium i november i fjol.

– Mötena ökade förståelsen och samarbetsförmågan hos alla parter. Förutom distansmöten är face-to-face-möten viktiga, eftersom diskussionerna under dem ofta leder djupare än vid virtuella möten.

Var noggrann med valet av partner

Det lönar sig att satsa på projektansökan och valet av samarbetspartner, tipsar Raija Kokko andra projektledare och ansökningsskribenter.

– Det lönar sig inte nödvändigtvis att ha alltför idealistiska utgångspunkter. Det är också bra att beakta att projektets resurser inte täcker all verksamhet utan att man också kan bli tvungen att använda av sin egen tid.

– Det lönar sig att använda tid för diskussioner med partnerna, för att kunna välja mångsidig kompetens till arbetsgruppen samt pålitliga och samarbetsvilliga samarbetspartner. Det är också bra att genast i början få ordning på arbetsfördelningen med partnerna, säger Kokko.

Enligt Raija Kokko var TAMK:s roll som samordnare av projektet större än man tänkt sig, men trots detta förlöpte arbetet smidigt.

– Man kunde kanske ha delegerat fler uppgifter, men projektets partner hade ändå kontinuerlig kontakt och möjlighet att kommentera.

DigiNurse-nätverket växer

Enligt Raija Kokko är det ännu tidigt att bedöma hur den nya DigiNurse-modellen och -gemenskapen kommer att påverka den europeiska undervisningen i vårdarbete.

– Modellen har nu testats tillsammans med studerande, och lärare i olika länder kan tillämpa den på sitt eget sätt. Jag tror att många får nya idéer för sin egen undervisning. Under projektets gång har vi också spridit mycket information till vårt nätverk. Informationen kan utnyttjas i undervisningen och när man lär sig om digital handledning av patienter.

Trots att projektet redan har avslutats håller DigiNurse-nätverket på att växa. En projektgrupp från TAMK koordinerar ett DigiCare-projekt i Asien och i Latinamerika har gruppen SmartNurse-projektet.

– DigiNurse-projektet gjorde det möjligt för oss att nu skapa ett globalt samfund för att utbyta tankar och utveckla undervisningen i vårdarbete. Tack vare projekten är nätverkets kontinuitet tryggad under de närmaste åren, säger Raija Kokko.

Skribent: Elina Jäntti