Engelska genom berättelser

När förskoleläraren Jo Jackson kom på besök till den slovenska samarbetsskolan möttes hon av hundratals barn klädda i en t-skjorta prydd med en bekant bild av ett monster. Barnen kom för att prata med henne som om hon var Sisu, symbolen för ett daghem i Uleåborg, som också är ett monster. 

-    Då fick jag känslan av att vi skapat något större än vi ens förstått, berättar Jackson. 

-    Alla dessa barn var verkligen med i världen vi skapat.

Men vi går bakåt i tiden lite grann. Det började med Uleåborgs engelskspråkiga lekskolas önskan att samarbeta internationellt, och därför skickades Jackson, som fungerar som pedagogisk ledare i lekskolan, till ett europeiskt nätverksmöte i Åbo. Där hittade hon partnerskolor där man också var intresserade av att undervisa i engelska genom berättelser och lek. En holländsk, en portugisisk och en slovensk skola som alla undervisar engelska för barn i förskole- eller lågstadieåldern gick med i projektet. 

Jo Jackson ville inte att kontakten skulle brytas, så redan på hemresan skapade han en Facebook-grupp för att hålla kontakt med projektets utvecklare. Hon såg till att man fortsatte komma med idéer i gruppen och att alla deltog i att planera projektet. Inspirationen bar, Erasmus+-ansökan godkändes våren 2017 och projektet kunde inledas hösten 2017. 

Lärande genom lek och berättelser

Monstren kom med i bilden när man skapade en egen symbol för varje skola och daghem. Barnen utvecklade och namngav sitt eget skolas monster.  Lärarna samlades till internationella workshoppar och Skype-sessioner för att skriva korta berättelser till karaktärerna, med hjälp av vilka barnen bekantade sig med vokabulären för olika teman och samtidigt med livet i samarbetspartnernas länder. 

För var och en av de fyra berättelserna sammanställdes en virtuell bok som också illustrerades av det egna teamet. Berättelserna inspirerade till spel, lekar och annan verksamhet, till exempel matlagningsexperiment. Helheten främjade användningen av engelska både i klassen och i fria lekar. I Nederländerna gjordes också pjäser, eftersom skolan har en teaterbetoning.

I Slovenien spelade lärarna själva upp en pjäs i samband med en pedagogisk workshop där även medierna deltog. 

-    Jag har aldrig känt mig som ett så stenhårt proffs som när jag var klädd som ett vitt, hårigt monster på Sloveniens TV, säger Jo Jackson skrattande. 

Allt material med anvisningar och undervisningstips samlades på projektets webbplats och gjordes fritt tillgängligt för andra läroanstalter. 

Ny inställning till språkstudier

Uleåborgs engelskspråkiga lekskola erbjuder dagvård och förskoleundervisning för barn i åldern 3–6 år. Engelskan kommer till en början med som enskilda ord, men så småningom blir det daghemmets huvudsakliga talspråk. Berättelser och lek har alltid varit en del av språkinlärningen där, men i partnerskolorna var undervisningsmetoderna betydligt mer traditionella och den veckovisa undervisningstiden kort. Därför hade de mycket nytt att lära sig av projektet.  

-    I synnerhet i de andra skolorna skedde det en stor förändring i och med det nya undervisningssättet. Barnens attityd till att lära sig engelska hade blivit mycket positivare. Skillnaden var som natt och dag.

Men enligt Jo Jackson var Uleåborgs engelskspråkiga lekskola inte bara den givande parten, utan även där fick man mycket ut av projektet. Hennes finländska kolleger fick självförtroende i att tala engelska. Eftersom de utbildats i Finland kan de på internationella seminarier också uppleva att de är experter på att lära sig genom lek. Det stärkte deras professionella självkänsla.

En central del av projektet var internationalism och att dela med sig av varje lands vardag. 

-    Det var viktigt att dela olika erfarenheter helt på basnivå, till exempel om mat och landskap och lekar. Barnen lärde sig också mycket om sin egen kultur. De fick uppleva den fantastiska saken att det finns olika länder i världen som har mycket som är annorlunda, men å andra sidan också mycket gemensamt.    

Fastän man numera ofta tänker att internet och resor redan har störtat alla gränser mellan länderna är det ändå sällsynt och värdefullt att barn delar med sig av sina erfarenheter på ett naturligt sätt. 

”Vi måste berätta om det här för andra också”

När det första projektet avslutades hade projektpartnerna en känsla av att man tillsammans hade skapat en så fin helhet att man ville dela med sig av lärdomarna till andra. Utöver det färdiga materialpaketet handlade det om en ny metod för språkinlärning. Syftet med det andra projektet Ready, Steady, Play var att koncentrera sig på att presentera resultaten i en workshop i varje land och producera mer material till webbplatsen för att betjäna olika åldersgrupper och undervisningssätt så bra som möjligt. 

Liksom i så många europeiska projekt ändrade coronaviruset planerna. Man lyckades hålla de två första workshopparna som planerat i Nederländerna och Portugal, men därefter blev man tvungna att övergå till webbmöten. En positiv aspekt av det digitala språnget var att projektets slutseminarium våren 2021 fick deltagare från hela världen, bland annat från Brasilien.   

Videor, sånger och interaktiva uppgifter producerades för barnen på webben, eftersom barnen i synnerhet i Portugal och Nederländerna var hemma och gick i distansskolan under en lång tid.

Och projektets resultat presenterades inte bara under workshopparna, utan dessutom har teammedlemmarna ombetts berätta om sina erfarenheter på många lokala och internationella seminarier.

Webbplatsen och dess material har använts flitigt och det är inte ens möjligt att få en helhetsbild av användarna. Många har dock gett materialets skapare positiv respons och tack, det har inte hörts någon kritik.

Pappersarbetet är inte utmattande

Jo Jackson delar inte oron hos dem som fruktar att Erasmus+-projektets pappersarbete skulle vara tungt.

-    Ansökan är ganska tydlig och konsekvent. Om man vet vad man vill göra och vilka resultat som eftersträvas är det inte svårt att skriva ansökan. Om idén är oklar kan blanketten kännas besvärlig. Naturligtvis måste man reservera tid för rapporteringen. 

Samtidigt sammanfattar Jackson nycklarna till ett bra projekt: ett bra team där man delar uppgifterna mellan alla, gemensam planering och en klar vision av målen. Med det kommer man långt.

Playing ever after -projektet

• Projekttyp: Erasmus+ för allmänbildande utbildning, strategiska partnerskapsprojekt mellan skolor
• Projekttid: 09/2017 - 08/2019
• Koordinator: Oulun Englanninkielinen Leikkikoulu
• Partners: Vrtec Mavrica Trebnje (Slovenien), Colégio Do Ave (Portugal), Kindcentrum Caleidoscoop (Nederländerna)
• Finansiering: 77 300 €

Författare: Päivi Kärnä