Nyheter

Konstförmedling ökar delaktigheten och stärker demokratin

Erfarenheter Kulturväsendet Kreativa Europa Internationalisering Kulturell mångfald
Ett team från stiftelsen Cultura har samarbetat med svenska, estniska och lettiska partner i syfte att öka dialogen mellan minoriteter och kulturinstitutioner. I Finland främjar projektet Agents of Change: Mediating Minorities, som stöds av Kreativa Europa-finansiering, ryskspråkigas delaktighet i den finländska kulturen och samhället. Utmaningar i genomförandet av projektet har först orsakats av den globala coronapandemin och numera av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
Iso joukko ihmisiä heiluttaa suuren pöydän ääreltä kameralle.
Stiftelsen Cultura. Agents of Change: Mediating Minorities-projektets upphovsteam i augusti 2022.

Stiftelsen Cultura i Helsingfors beviljades Kreativa Europa-bidrag för sitt projekt Agents of Change: Mediating Minorities (MeM). I projektet deltar fem aktörer som förutom Finland kommer från Estland, Lettland och Sverige. I projektet utnyttjas konst- och kulturförmedling som ett sätt att göra samhället öppnare och mer inkluderande.

I Finland främjar projektet de ryskspråkigas delaktighet i det finländska samhället och kulturtjänster. Stiftelsen Culturas projektteam består av Irina Spazheva och Daria Agapova, och utöver dem har frilansare och frivilliga deltagit i projektet.

Tidigare projekt lade en grund

Sedan 2017 har stiftelsen Cultura arbetat med konstförmedling (art mediation).

– Vi samarbetar med finländska kulturorganisationer och skapar en jämlik dialog mellan Finlands ryskspråkiga invånare och finländska kulturorganisationer, säger Irina Spazheva.

Stiftelsen Cultura samarbetade redan 2017–2019 med finländska museer, och detta projekt skapade en grund för det europeiska MeM-projektet.

För deltagarna i museiprojektet ordnades intensiva utbildningsprogram. Därefter utvecklade medlarna tillsammans med museerna och Culturas personal tvåspråkiga och inkluderande museiprogram och rutter för museibesökare, särskilt för barnfamiljer.

Utbildningsprogrammen fokuserade på praxis och tillvägagångssätt för utveckling av publikarbetet vid museer och andra kulturinstitutioner. Utbildningsdeltagarna bekantade sig med metoderna för finländsk pedagogisk filosofi, sociala kontexter och nya dialogfärdigheter, till vilka även konstförmedling hörde.

Under dessa projekt började det kring stiftelsen Cultura uppstå en gemenskap av människor som var intresserade av kultur och mångkonst (”socially engaged art”) och som är motiverade att främja gemensamma värderingar och mål.

– I dessa museiutbildningsprogram fick vi lokal information om den finländska konstförmedlingen, så det var viktigt att få dela denna erfarenhet även med andra kulturorganisationer som arbetar inom samma fält. Vi började söka lämpliga partner för detta arbete.

Nätverksstöd från Nordisk kulturkontakt bidrog till internationaliseringen

År 2019 beviljades stiftelsen Cultura nätverksstöd från Nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet för kultur, med vars hjälp stiftelsen ordnade möten med flera organisationer i Lettland och Estland.

– Vi hittade aktörer som arbetade med samfund precis som vi och använde konstförmedling som tillvägagångssätt. Varje aktör verkade däremot förstå förmedling på ett lite annorlunda sätt, minns Irina Spazheva.

Under mötena med kollegor upptäckte stiftelsen Cultura ett problem som flera organisationer delade. Det är nämligen svårt för organisationer att göra ett inkluderande tillvägagångssätt till en del av de befintliga strukturerna om minoriteterna upplevs som föremål för verksamheten och inte själva deltar i att åstadkomma en förändring.

Var och en är expert på sin egen kultur och sitt eget liv. Vi försökte skapa förutsättningar för en jämlik dialog mellan samfunden och kulturinstitutionerna för att alla röster skulle höras.

Stiftelsen Cultura hittade snabbt en gemensam förståelse med några aktörer. Tallinns stadsmuseum från Estland, Lettlands Centrum för nutidskonst (LCCA) och stiftelsen DOTS från Lettland delade stiftelsen Culturas synpunkter och blev stiftelsens partner.

– Då inspirerades vi till ett mer omfattande internationellt projekt som nu kallas Agents of Change: Mediating Minorities.

Medan ansökan till Kreativa Europa-programmet skrevs anslöt sig även Tensta Konsthall från Sverige till projektet.

Varje organisation inom projektet hade sina egna prioriterade områden i verksamheten. Lettlänningarna arbetade med närståendevårdare och anhöriga till patienter med demens. Tallinns stadsmuseum ville å sin sida fundera över museets koncept, mission och vision så att de skulle grunda sig på en dialog med det lokala samfundet.

Tensta Konsthall behandlade bristen på offentliga lokaler i Stockholms förorter och möjliggörandet av en offentlig dialog. Stiftelsen Cultura arbetade med de ryskspråkiga minoriteterna i Finland.

Utmaningar längs vägen

Allt gick dock inte helt enligt planerna. Planeringen av projektet hade inletts innan pandemin började.

Till en början sökte man i varje deltagarland med en öppen ansökan 10 frivilliga deltagare som skulle vilja bli ”förändringsagenter” och konstförmedlare. För dem ordnas en live-utbildning enligt projektets inkluderande principer.

– Lärandet skulle alltså inte ske traditionellt uppifrån och ner, utan horisontellt. Då har alla deltagare möjlighet att dela med sig av sina egna erfarenheter, producera ny information tillsammans och öka den gemensamma förståelsen, berättar Daria Agapova.

I de ursprungliga planerna ingick också att alla deltagare under sommaren 2021 efter tre månaders utbildning skulle samlas på ett konstläger i Lettland för att bilda internationella nätverk. Efter lägret var avsikten att inleda ett gränsöverskridande samarbete med konstnärer och lokala samfund.

På grund av reseförbuden i anslutning till pandemin flyttades dock all verksamhet till webben. På grund av resebegränsningarna måste verksamheten främst genomföras lokalt, men man lyckades ändå bevara projektets internationella helhetsstruktur och inkluderande verksamhetssätt.

I början av pandemin hade de deltagande organisationerna knappt någon erfarenhet av växelverkan via webbplattformar. Man blev tvungna att skaffa denna kompetens under verksamhetens gång. Projektets deltagare från olika länder träffades första gången ansikte mot ansikte först en månad innan projektet avslutades, på ett slutseminarium i Sverige i augusti 2022.

– Det positiva är att interaktionen via webben har gett oss möjlighet att locka med experter från hela världen, till och med från USA och Kanada. Så här efteråt kan jag säga att vi klarade av de problem som pandemin orsakade förvånansvärt väl, konstaterar Agapova.

Kriget flyttade utställningen till webben

En annan stor utmaning för projektet var Rysslands anfallskrig mot Ukraina, vilket inleddes i februari 2022.

– Kriget påverkade planerna för alla som har ett nära samarbete med lokala ryskspråkiga på ett dramatiskt sätt. Situationen gällde i synnerhet projektdeltagarna i Finland, Estland och Lettland. Kriget orsakade både en akut identitetskris och praktiska utmaningar.

I Finland uppstod utställningen Kytköksissä som ett resultat av ett samarbetsprojekt mellan konstnär Sanni Saarinen och den finländska konstförmedlargruppen. På utställningen visades porträtt och berättelser om den känsla av hem och samhörighet som de ryskspråkiga i Finland upplever.

Planen var att öppna en utomhusutställning på en lättillgänglig och offentlig plats, d.v.s. vid Tölövikens strand och på centrumbiblioteket Ode. Syftet med utställningen var att behandla gemenskapens kulturella, språkliga och etniska mångfald samt de sätt på vilka människor definierar sin identitet.

– Allt material var redan tryckt, men kriget gav projektet en helt ny kontext. I sista stund beslöt man att flytta utställningen till webben, eftersom det fanns en risk för att deltagarna skulle utsättas för fientlighet, berättar Daria Agapova.

Samtidigt fortsatte konstmedieringsprogrammet kring den digitala utställningen. Stiftelsen Culturas team ordnade möten med olika publiker.

Med om att skapa nya tillvägagångssätt

En av projektets utmaningar var att ordna verksamhet med hjälp av innovativa och experimentella tillvägagångssätt som det inte fanns några tidigare erfarenheter, modeller eller resultat av. Det var också nytt för stiftelsen Culturas team att arbeta i så här stor skala.

– Projektet hade flera olika synpunkter och verksamheten genomfördes på både lokal och internationell nivå. Vi var tvungna att skapa en helt ny struktur för hur vi ska agera på dessa olika nivåer, särskilt när vi inte kunde träffas ansikte mot ansikte. Deltagarna från olika länder stödde dock varandra under hela projektet, säger Daria Agapova.

De anställda vid centret för nutidskonst i Lettland och Tensta Konsthallen i Sverige hade redan från förut erfarenhet av internationellt samarbete och de tillvägagångssätt som behandlas i projektet. De delade med sig av sina kunskaper till stiftelsen Culturas team.

Högklassig utvärdering spelade en viktig roll i projektet.

– Under projektet analyserade vi flera gånger responsen från deltagarna tillsammans med våra kolleger Sadjad Shokooh och Alina Jasina-Schäfer. Vi fattade tillsammans beslut om framtiden utifrån responsen. Vid sidan av ett inkluderande utbildningsprogram är detta en modell som vi vill dela med våra framtida partner i olika länder.

Läran tas i bruk i det egna livet och i arbetet

Ett viktigt kriterium vid valet av projektdeltagare var till exempel hur de hade för avsikt att använda den nya kompetens och kunskap de fick under projektets gång i sitt eget arbets- och privatliv.

– Vi är inte en utbildningsorganisation, så vi kunde till exempel inte lova människor att de skulle hitta ett jobb efter vår kurs. Men vi kan bjuda in deltagarna att träffa nya människor och lära sig att se saker med nya ögon. Deltagarna skulle själva veta vad de ville uppnå på kursen.

Daria Agapova nämner till exempel en lärare från Villmanstrand som undervisar finska språket och kulturen för barn med invandrarbakgrund. Läraren kunde överföra det nya perspektivet och den nya förståelsen från kursen direkt till sitt praktiska arbete.

Konstförmedling är inte bara ett medel och ett verktyg, utan en bredare förståelse för kommunikation, och den kan användas inom flera branscher, inte bara inom konst eller kultur.

Kulturförmedlarrollen kan skötas av en individ eller en hel organisation.

Stiftelsen Cultura ämnar uppmuntra förmedlarna att ordna dialoger med olika publiker, fundera över konkreta projekt och agera som förmedlare mellan samfund och kulturorganisationer.

En sådan interaktionserfarenhet inträffade till exempel när Åbo stadsteater vände sig till stiftelsen för att få hjälp med att bli mer inkluderande och för att utreda de icke-finskspråkiga besökarnas tankar om teatern. Två konstförmedlare och stiftelsens anställda genomförde en inkluderande utredning tillsammans med teaterproffs. Samtidigt fick stiftelsen Cultura erfarenhet av inkluderande praxis. De tog också med den arabiska minoriteten i Åbo i projektet.

– Sådan här dialogpraxis är särskilt viktiga i dessa svåra tider, då den sociala kontexten förändras nästan dagligen. Dialogpraxisen ger människor förståelse för komplexiteten i växelverkan mellan kulturer och människor, sätten att interagera och behovet att söka solidaritet, funderar Agapova.

Hon har också mycket att säga om kriget och pandemin.

– Krig och omvälvningar frestar ofta till att återgå till redan övergivna metoder, d.v.s. svartvitt tänkande, diskriminering och isolering av människor. För demokratins bästa måste vi motstå frestelsen att tänka på en annan person endast som en företrädare för sin nationalitet eller grupp och motsätta oss viljan att stämpla andra. Vi kan inte bara göra antaganden om andra och inte se den verkliga personen bakom våra fördomar.

Ett internationellt projekt är som ett maratonlopp

Irina Spazheva ger slutligen tips till andra som vill skapa ett gemensamt projekt med europeiska konst- och kulturinstitutioner.

– Det lönar sig att börja bygga upp processen med små steg. Det är skäl att ägna mycket tid åt bakgrundsundersökningar och grundarbeten så att det huvudsakliga problemet kan definieras så noggrant som möjligt. Man kan börja med att pilottesta projektets idé först i liten skala innan man inleder ett större projekt.

Enligt Spazheva är förtroende och samförstånd mellan partnerna mycket viktigt, eftersom ett internationellt projekt är ”som ett maratonlopp”.

– Kärnan i allt är förmågan att höra andra och en genuin vilja att lära av andra. Vi upplevde det som uppfriskande att vi hade så olika partner och ständigt lärde oss nytt av varandra.

Strategiskt tänkande är också nyttigt enligt henne: på så sätt kan projektet möjliggöra effektivare och större förändringar i organisationerna och i samhället i vidare bemärkelse.
 

Text Elisa Helenius