Nästan 50 000 studerande och personalmedlemmar vid finländska högskolor har förbättrat sin internationella kompetens genom Erasmus+-programmet under programperioden 2014–2020

Under Erasmus+-programperioden 2014–2020 fortsatte högskolestuderandenas och högskolepersonalens europeiska mobilitet från föregående programperioder. En ny mobilitetsinsats som inleddes 2015 var global mobilitet med högskolor i länder utanför de europeiska programländerna. Den globala mobiliteten gjorde det möjligt för högskolorna att bygga upp ett mobilitetssamarbete med nya länder, och insatsen innehöll en möjlighet att även bekosta stipendier för inkommande mobilitetsdeltagare.

Under programperioden stödde Erasmus+ internationell mobilitet vid finländska högskolor med sammanlagt cirka 83,5 miljoner euro. Intresset för global mobilitet vid högskolorna ökade under hela programperioden. Under nästan hela programperioden kunde EU-bidraget till högskolorna användas väl, men i slutet av programperioden sjönk mobilitetsbudgetarnas nyttjandegrad på grund av coronapandemin och resebegränsningarna.

Med hjälp av Erasmus+-finansiering reste sammanlagt nästan 50 000 studerande och personalmedlemmar från finländska högskolor utomlands för Erasmus+-utbytesperioder. Samtidigt anlände nästan 75 500 personer till Finland. Erasmus+-programmet har spelat en viktig roll i internationaliseringen av den finländska högskoleutbildningen, eftersom en stor del av högskolornas internationella mobilitet genomförs inom ramen för Erasmus+-programmet.
 

Studerandemobiliteten minskade under programperioden

Inom europeisk mobilitet är mobiliteten för studerande för närvarande störst. Antalet studerande som åkte utomlands från Finland ökade fram till 2016, varefter det började minska. I slutet av programperioden inträffade dessutom coronaviruspandemin, under vilken nedgången i mobiliteten för studerande skärptes. Dessutom satte pandemin praktiskt taget stopp på personalmobiliteten vid högskolorna. 

I den avtalsperiodvisa statistikföringen ser pandemins effekter inte helt så dramatiska ut. Avtalsperioderna för europeisk mobilitet 2019 och 2020 förlängdes på grund av pandemin, så mobilitet under upp till tre läsår har statistikförts på dessa år, medan avtalsperioderna före pandemin varade i ett läsår.

I den globala mobiliteten är personalmobiliteten kvantitativt sett större än mobiliteten för studerande. Coronavirusets effekter på mobiliteten utanför Europa var långvarigare än på den europeiska mobiliteten. Flest studerande inom området hälsa och välfärd reste från Finland, medan flest studerande inom företagsekonomi, administration och juridik kom till Finland

Stipendierna för studerande fördubblades

Samtidigt som mobiliteten har minskat har de genomsnittliga och månatliga Erasmus+-stipendierna för europeisk mobilitet som studerandena beviljats för sina utbytesperioder ökat. En studerande som reste från Finland i början av programperioden fick i genomsnitt 233 euro i månaden i Erasmus+-stipendium, medan det genomsnittliga månadsstipendiet i slutet av programperioden redan var 456 euro. Stipendierna för global mobilitet var ursprungligen högre och de hölls på samma nivå under hela programperioden. Inom den globala mobiliteten fick alla mobilitetsdeltagare också separat resebidrag.

Tyskland populärast som mål- och ursprungsland

De populäraste målländerna för studerandemobilitet från Finland har varit Tyskland, Spanien och Nederländerna. Flest studerande kom till Finland från Tyskland, Frankrike och Spanien. De populäraste målländerna för personalen var Tyskland, Spanien och Storbritannien.

Georgien var det populäraste destinationslandet för studerande inom global mobilitet. Därifrån kom tredje flest mobilitetsdeltagare till Finland. Flest studerande kom till Finland från Ryssland och näst flest från Ukraina. Andra populära målländer var Zambia, USA, Kosovo och Vietnam.

Flest mobilitetsdeltagare kom från områdena företagsekonomi, administration och juridik. Största delen av studerandena som deltog i mobilitet avlade lägre högskoleexamen, medan de som avlade högre högskoleexamen utgjorde cirka en femtedel. Andelen mobilitetsdeltagare på doktorandnivå var liten inom den europeiska mobiliteten, cirka en procent, men inom den globala mobiliteten utgjorde de 8 procent av de studerande som åkte i väg och 11 procent av dem som anlände.

Majoriteten av dem som åkte var kvinnor, 65 procent av alla som åkte på utbyte inom europeisk mobilitet och 60 procent inom global mobilitet. Största delen av deltagarna i studerandemobilitet var unga vuxna. Inom mobiliteten för studerande var den största åldersgruppen bland de studerande som åkte på utbyte 21–25-åringar, inom europeisk mobilitet ingick 73 procent och inom global mobilitet ingick 57 procent i denna grupp. Studerandegruppen har dock varit heterogen, och fler än hundra studerande som var över 51 år deltog också i Erasmus+-mobilitet. 31 finländska studerande fick tillgänglighetsstöd för sitt Erasmus+-utbyte.
 

Studierna framskred under utbytet

Erasmus+-programmets centrala grundprincip är att tillgodoräkna studier som avlagts under utbytet till fullo. På så sätt förlänger utbytesperioderna inte studietiden. 96 procent av de finländska mobilitetsdeltagarna har åtminstone delvis lyckats inkludera studierna i sin examen. De studerande har i genomsnitt avlagt 27 studiepoäng under utbytet. I genomsnitt tillbringar man knappt en termin på utbyte, så studierna framskred i normal takt även under utbytena. Av de europeiska Erasmus+-utbytena tillgodoräknades sammanlagt 246 899 studiepoäng i finländska examina.