Språkutbildning hjälper högt utbildade invandrare, men praktikplatser är ändå svåra att hitta
Elena Mitina flyttade till Finland från Ryssland med sin familj efter att ha fått en studieplats vid Östra Finlands universitet. Riktningen var alltså Joensuu och magisterprogrammet i pedagogik. Hon skrattar att hon senare fick gå igenom invandrares alla arbetsskeden.
Till en början arbetade hon på ett daghem med ett jobb som relaterade till hennes studier. I och med coronapandemin tog ändå det jobbet slut, så Mitina fick börja städa. Hon har också arbetat med snuttjobb, som skolgångshandledare, på en förläggning och som tolk. Nu fungerar hon som egenspråkig arbetstränare för rysk- och ukrainsktalande: hjälper till att skriva meritförteckningar, söka jobb osv.
Hur man först lockar personer som Mitina som är högt utbildade eller som vill studera på högskola till Finland och sedan att stanna kvar här för att arbeta är en fråga som man nu funderar mycket på vid högskolorna.
”Arbetskraftsbehovet är redan nu stort inom vissa branscher, men vårt arbetsliv, våra företag och organisationer är ännu inte beredda att anställa internationella experter i den omfattning som de utexamineras från högskolorna och andra stadiet”, säger Liisa Timonen, chef för internationella ärenden vid yrkeshögskolan Karelia.
Man utbildar alltså människor som kommer till Finland, men deras sysselsättning har tills vidare inte nått målen.
Språkutbildning hjälper
En ofta återkommande flaskhals i invandrares sysselsättning är deras språkkunskaper. Om en expert från utlandet inte talar tillräckligt bra finska upplevs det som ett problem åtminstone i informella diskussioner.
”I vissa arbetsgemenskaper finns det en rädsla för hur personer med svagare finska kommer att integreras i gemenskapen, hinner man ge dem tillräckligt med stöd och hur kommer klienterna att förhålla sig”, säger Timonen.
Invandrare får språkutbildning till exempel i SIMHE-programmen, och arbetspraktik främjas i Talent Hub-programmen där högskolor och företag samarbetar intensivt. Talent Hub genomförs ofta sida vid sida med SIMHE.
Elena Mitina studerade finska självständigt, men via universitetets SIMHE-tjänster fick hon undervisning i engelska.
”Det hjälpte lite med att öppna dörrar, träffa människor och söka min egen plats”, säger Mitina.
De andra studerandena blev hennes kontakter på sociala medier, och på det sättet fick Mitina höra om KAVA-utbildningen, där hon senare studerade mer finska. Hon säger att man fick gott om självförtroende för att prata i och med att de som flyttat till Finland från andra länder talade finska sinsemellan under utbildningen. Ingen talade finska perfekt, så alla vågade prata så mycket som de kunde. Att tala med finländare skulle ha varit mer skrämmande.
”Det är bra att det finns tjänster som SIMHE, KAVA och arbetskraftsutbildning, invandrarna är verkligen tacksamma för dessa. De hjälper verkligen”, säger Mitina.
Hon önskar dock att köerna till olika integrationstjänster och kurser inte skulle vara så långa. Alla studerar inte på egen hand, och till exempel en del av hennes klienter kan få vänta upp till ett halvår på att få delta i kurser.
Praktikplatser är svåra att hitta
Elena Mitina studerar för närvarande till programutvecklare, eftersom hon inom undervisningssektorn såg att det i allmänhet krävs att lärare har kunskaper i finska på modersmålsnivå. Fastän hon talar god finska beslöt hon sig för att byta bransch. I sin nya karriär har hon stött på en annan flaskhals.
”Situationen med praktikplatser är ett stort problem inom många branscher”, säger Mitina. ”Det är väldigt svårt att hitta sin första plats, men efter det blir det lättare när man har något på sitt CV. Jag förstår att alla företag vill ha ett färdigt proffs, men det lyckas inte om man inte ger folk möjligheter att utvecklas och lära sig.”
Detta är ett problem som högskolorna försöker lösa genom att samarbeta med företag. Ett företag som har varit aktivt i dessa projekt i flera år är Phillips Medisize, som har sitt Finlandkontor i Kontiolax. Företagets Engineering Manager Janne Turunen säger att han också sett att det inte finns tillräckligt med meningsfulla praktikplatser som främjar det egna lärandet särskilt för studerande med utländsk bakgrund.
Phillips Medisize tar emot ett tiotal praktikanter per år, och bland dem finns alltid studerande som har flyttat till Finland från utlandet. Enligt Turunen är det också ett företagsekonomiskt val: även om de ännu inte har haft brist på arbetskraft är man på Phillips Medisize ändå medvetna om att det kan vara på kommande.
De utländska studerandena har kommit in i arbetsgemenskapen väl, eftersom det är ett internationellt företag där man klarar sig bra i tjänstemannauppgifter på engelska.
”Jag förstår mycket väl att språkkunskaper betonas mer inom vissa branscher”, säger han. ”Om man är verksam på hemmamarknaden och har få kontakter till utlandet är tröskeln säkert högre”, säger Turunen.
Erfarenheterna av praktikanter med utländsk bakgrund har varit goda.
”Personalen har varit mycket mottaglig, och i sin respons har praktikanterna låtit förstå att de har fått ett fint mottagande.”
Turunen säger att högskolegruppers besök hos företaget är god praxis. Han tycker att det är bra att yrkeshögskolan Karelia och Östra Finlands universitet har börjat satsa på sådan marknadsföring, och att man lockar med allt fler nya företag.
”Jag tror att det kommer att börja bära frukt, och jag vill uppmuntra också andra företag att delta.”
Man måste vara aktiv
Arbetssökandena själva måste också vara aktiva, säger både Elena Mitina och Janne Turunen.
”Utan egen aktivitet händer ingenting. Min egen aktivitet har utgjort 90 procent av all min framgång”, säger Mitina.
Turunen betonar att det lönar sig för studerande som besöker företag att modigt öppna munnen: det är viktigt att bli ihågkommen. Ibland kan en hel årskurs komma på besök samtidigt, och det är alltid några som står ut som man kan föreställa sig passa in i arbetsgemenskapen.
När Turunen senare bläddrar i praktikantansökningarna kan han komma ihåg de studerande som ställde bra frågor och hade en positiv inställning. Om någon har varit tystare och stannat i bakgrunden under besöket har han inte nödvändigtvis kunnat skapa sig en bild av dem.
Högskolorna tävlar om studerande
Vid högskolorna arbetar man hårt för att få utländsk arbetskraft att hålla Finlands hjul i rullning. Befolkningen i Finland åldras, så alla högskolor satsar på att utveckla internationell utbildning och öka antalet internationella studerande.
”Vissa högskolor strävar efter en andel på upp till 40 procent av examensstuderandena under de närmaste åren; inom Karelia är målen måttligare”, säger Liisa Timonen. Enligt henne kommer det att behövas allt mer utbildning och handledning för utländska studerande.
Samtidigt utvecklar högskolorna den internationella utbildningen så att den blir attraktivare, eftersom det råder hård internationell konkurrens om utländska studerande – befolkningsutvecklingen är mycket likartad i alla gamla industriländer.
De stora engelskspråkiga länderna och Tyskland drar till sig många studerande, men enligt Timonen har Finland fortfarande ett gott rykte som ett land med högklassig utbildning där det är tryggt.
Allas insats behövs
Eftersom utmaningen för det åldrande Finland gäller hela samhället kan den inte lämpas på högskolornas, föregångarföretagens och de studerandes ansvar.
Liisa Timonen önskar att man i Finland i stor utsträckning skulle förstå vikten av arbets- och utbildningsrelaterad invandring, och att detta också skulle synas i en mer tolerant invandringspolitik. Även helt vanliga finländares attityder och internationella färdigheter är viktiga.
”Alla som utexamineras från en högskola ska ha internationell kompetens”, säger Timonen.
Det betyder inte att man måste åka på utbyte – även om det är önskvärt – men på något sätt borde man interagera med internationella studerande och lärare.
”Vi måste förstå vad kulturell pluralism, mångfald och gemenskap innebär”, säger Timonen. Utländska kollegor förankrar sig nämligen lättare i Finland om de har goda arbetskamrater och vänner här.
Text: Esa Salminen