Finska studentrepresentanter samarbetar för att ta fram ett manifest för klimatåtgärder i Rom

Även om TCA-seminarier vanligtvis riktar sig till personalrepresentanter inom olika organisationer, låg fokus i detta evenemang i hög grad på studenternas perspektiv. Ekaterina Klimkova och Akseli Kovanen valdes ut för att delta i diskussionerna och i arbetet med att utforma en gemensam vision för klimatåtgärder.

Nedan delar de med sig av sina erfarenheter från seminariet och reflekterar över såväl samarbetsprocessen som vad hållbarhet innebär för dem personligen.

Tillsammans för förändring: från idé till handling

Skriven av: Ekaterina Klimkova, Jamk University of Applied Sciences

Jag trodde ärligt talat aldrig att jag skulle hamna i Rom inom den närmaste framtiden ... men så blev det. Och jag är tacksam över att kunna säga att jag var där av en anledning. Jag ville visa att det inte är omöjligt att delta i Erasmus+-evenemang. Trots att jag varken studerar miljövetenskap eller är aktivist med någon särskild ”expertkunskap” blev jag utvald som en av endast två representanter från Finland, och kunde göra ett verkligt avtryck under evenemanget. Det var mer än en möjlighet till professionell utveckling, eller ett tillfälle att säga: ”Titta, mamma, jag ska besöka Colosseum.” Det var en möjlighet att fördjupa sig i ungdomsarbete och europeiskt samarbete för hållbar utveckling.

Jag visste att seminariet skulle samla människor med samma engagemang och passion för hållbarhetsfrågor, och när jag anlände till Villaggio della Terra blev jag inte besviken. Studenter från nästan alla tänkbara ämnesområden, tillsammans med ungdomsledare och projektkoordinatorer från Erasmus+-länder runt om i Europa på en och samma plats. Det var ett dynamiskt interkulturellt utbyte i sin renaste form.

Jag uppskattade särskilt hur den breda frågan om ”klimatförändringar” omsattes i en konkret handlingsplan. Seminariet var inte en föreläsning, utan ett idélaboratorium format av Europas framtid – oss.

Vi välkomnades av inspirerande tal från bland annat miljöministern, Roms borgmästare och talare från Erasmus+ INDIRE och Earth Day Network. Seminariets fokus låg dock på de interaktiva och samarbetsinriktade workshopparna.

En av de mest minnesvärda aktiviteterna var ”Climate Fresk”, som hjälpte oss att utforska klimatkrisen, dess orsaker och konsekvenser. Jag kan knappast föreställa mig ett bättre sätt att få en djupare förståelse för vad som faktiskt håller på att ske.

Därefter fick vi chansen att drömma. Vi föreställde oss återanvändbara material, ren energi, växtbaserad kost, hållbar utbildning och starkare Erasmus+-nätverk. Genom diskussioner arbetade vi för att göra idéerna mer genomförbara. Arbetet var intensivt men mycket givande, inte minst eftersom våra förslag dokumenterades och kommer att presenteras för Europeiska kommissionen i samband med FN:s klimatkonferens.

Seminariet gav mig möjligheter att utveckla mina nätverks- och presentationsfärdigheter samtidigt som det fördjupade mina kunskaper om miljöfrågor. Jag fick en tydligare förståelse för de processer som driver klimatförändringarna och en ökad insikt i hur Erasmus+ engagerar ungdomar i den gröna omställningen och bidrar till att förverkliga EU:s klimatmål. Arbetet i mångkulturella team gav mig också erfarenhet av att skapa samsyn trots språkliga och kulturella skillnader. Det var svårt att välja ut de ”bästa” idéerna, eftersom de alla upplevdes som betydelsefulla.

Foto: Ekaterina Klimkova

En fråga stack särskilt ut: hur jag skulle närma mig arbetet med att främja veganism hos någon som är djupt förankrad i en köttbaserad kultur. Det fick mig att inse hur viktigt det är att kommunicera hållbarhetsfrågor med lyhördhet och respekt, inte bara till de som redan delar övertygelsen, utan framför allt till personer som precis har tagit sina första steg mot en mer hållbar livsstil.

TCA i Rom är en erfarenhet som alla som engagerar sig i miljö- eller människorättsfrågor verkligen behöver. Samtidigt gav erfarenheten mig ett mer hoppfullt perspektiv. Trots att sociala medier ofta sprider oroande nyheter fick jag se konkreta exempel på europeiskt ungdomssamarbete och sammanhållning.

Jag återvände hem inte bara med en ny anteckningsbok, utan också med ett nätverk och en förnyad motivation att stärka nästa generations möjligheter att skapa förändring, inte bara genom att hantera konsekvenserna av tidigare misstag, utan genom att bygga något bättre.

Bortom systemen – att lära genom olika perspektiv

Skriven av: Akseli Kovanen, Metropolia University of Applied Sciences

När jag anlände till Rom för Erasmus+ TCA-seminarie ”The Erasmus Generation for the Earth” trodde jag att jag redan hade en god förståelse för hållbarhetsfrågor.

Genom mitt arbete med leveranskedjor, organisationsutveckling och samverkan mellan offentlig, privat och ideell sektor är jag van vid att betrakta hållbarhet ur ett systemperspektiv, med fokus på styrning, upphandling, logistik, cirkulär ekonomi och långsiktig planering. Dessa områden utgör utan tvekan viktiga byggstenar i den gröna omställningen.

Det jag däremot inte fullt ut hade insett var hur olika hållbarhet uppfattas och upplevs runt om i Europa.

Under två dagar samlades över hundra Erasmus+-deltagare med olika bakgrunder för att tillsammans utveckla en gemensam vision för klimatåtgärder. Resultatet blev Erasmus+ Generation for the Earth. Även om manifestet i sig är ett betydelsefullt resultat, var de samtal som ledde fram till det minst lika värdefulla.

Som representant för den finländska högskolesektorn insåg jag att våra diskussioner sällan handlade om målen i sig, utan snarare om de olika utgångspunkter vi bar med oss.

I de nordiska länderna förs hållbarhetsdebatten ofta med fokus på institutioner och system. Vi tenderar att fokusera på mätbara resultat, politiska styrmedel och hur hållbarhetsmålen förverkligas i praktiken. Många deltagare från andra delar av Europa närmade sig frågan från ett annat perspektiv. För dem handlade hållbarhet i första hand om social inkludering, demokratiskt deltagande och att säkerställa att ingen lämnas utanför i omställningen.

Men här ligger utmaningen: inget av dessa perspektiv är tillräckligt i sig självt. Klimatmål utan ett brett folkligt engagemang har svårt att vinna legitimitet. Samtidigt förlorar deltagandet mycket av sitt värde om det inte följs av konkreta handlingar.

Det är här det internationella samarbetet visar sitt verkliga värde. Att samla människor från olika länder, kulturer och utbildningsbakgrunder breddar inte bara perspektiven, utan leder också till mer kvalitativa lösningar. 

Klimatförändringarna är en så komplex utmaning att de inte kan hanteras av en enskild sektor, disciplin eller nation. De kräver samarbete mellan alla aktörer.

Diskussionerna i Rom utmanade också en vanlig föreställning om ungdomars deltagande i samhällsfrågor. Alltför ofta bjuds unga in att uttrycka sina åsikter först efter att besluten redan har fattats. De studenter jag mötte efterfrågade inte inflytande som en symbolisk gest. De ville själva vara med och påverka besluten. Den skillnaden är viktig.

Erasmus+ förknippas ofta med studentutbyten och internationella erfarenheter. Dessa aspekter förblir viktiga. Men i en tid som präglas av sammanflätade globala utmaningar kan programmets verkliga värde ligga någon annanstans: i att skapa mötesplatser där unga européer lär sig att samarbeta över gränser och olikheter för att tillsammans utveckla lösningar. I Rom mötte jag en generation som inte väntar på framtiden – den är redan i full gång med att forma den.