Med hållbar utveckling avses att människornas välbefinnande säkerställs inom ramen för jordens bärkraft. Ömsesidigt beroende är det mest centrala begreppet inom hållbar utveckling. Med ömsesidigt beroende avses att hållbarhetens tre delområden, dvs. social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, är oskiljaktigt bundna till varandra. Till exempel kan social hållbarhet inte uppnås om den ekonomiska och ekologiska hållbarheten inte samtidigt tryggas.
Digitaliseringen kan vara till nytta för att stärka hållbarheten. Det handlar om att utnyttja teknik för att utveckla miljövänliga åtgärder. Hållbar affärsverksamhet gör till exempel leveranskedjorna transparenta, lyfter fram livscykeleffekterna och inkluderar resurseffektivitet i verksamheten. Å andra sidan bör man identifiera de miljökonsekvenser som digitaliseringen orsakar, bland annat behovet av material för tillverkningen av apparater eller den energi som användningen av dem kräver. Det här kapitlet fokuserar särskilt på den artificiella intelligensens miljöaspekter.
Hållbarhet kan mätas genom att beskriva verksamhetens hand- och fotavtryck. Begreppet fotavtryck används för att beskriva de negativa miljökonsekvenserna av mänsklig verksamhet. Handavtryck innebär positiva effekter som uppnås för att stödja hållbar utveckling. Kolhandavtrycket beskriver den positiva klimatpåverkan som produkter och tjänster har.