Det finländska samhället återspeglas i vardagen i skolan. Vårt sätt att bemöta andra människor och föra diskussioner återges i kommunikationen i klassrummen och under rasterna.
Ibland får jag frågan varför Utbildningsstyrelsen bekymrar sig för välbefinnandet då Institutet för hälsa och välfärd finns till för den uppgiften. Svaret är enkelt: välbefinnandet stödjer lärandet och avsaknaden av välbefinnande utgör ett hinder för att lära sig. En utebliven frukost försämrar kapaciteten att anamma nya saker under dagens lopp. Bristen på trygghet, hälsa eller vänner har samma inverkan.
Välbefinnandet och lärandet är bundna till varandra. De instanser som ansvarar för de här frågorna ska tillsammans utforma metoderna och verksamhetskulturen för växelverkan och mångprofessionellt samarbete så att det finns förutsättningar för både välbefinnande och lärande.
Även om det enligt internationella jämförelser fortfarande finns mycket som är väl ställt i våra skolor och läroanstalter finns det också saker som bekymrar. Den genomsnittliga kunskapsnivån bland eleverna som går ut grundskolan har sjunkit. I synnerhet andelen elever som har svaga kunskaper har ökat.
De unga lider i allt större omfattning av ensamhet och likaså har andelen unga som inte tror på sina egna möjligheter att lära sig ökat. Barn och unga får inte heller i tillräcklig grad tillgång till psykiatrisk vård i rätt tid.
Regionförvaltningsverken har också uttryckt sin oro över ökat våld eller hot om våld som riktas mot personalen inom småbarnspedagogiken och lärarna. Antalet sökande till lärarutbildningen har sjunkit, vilket är ett allvarligt tecken på att branschens dragningskraft minskar.
Det finns lösningar på dessa utmaningar men de kräver långsiktigt och metodiskt arbete. Istället för snabba lösningar på enskilda problem som får stor synlighet i medierna måste skolan utvecklas på ett helhetsbetonat sätt. Målet är tydligt: vi behöver skapa en skola som passar alla.
Gemenskapen måste bli starkare i skolorna. Att eleverna blir hörda och får vara delaktiga ska vara en del av de dagliga verksamhetssätten i skolan. Barns och ungas oro över klimatförändringen ska ses som en möjlighet för lärandet. Sociala och emotionella färdigheter är viktiga framtida kompetenser, men även betydande för vardagen i skolan här och nu.
Det är viktigt att stöda lärarnas gemensamma utvecklingsarbete och stärka färdigheterna och förutsättningarna för ledarskapet i skolan. Lärmiljöerna ska formas så att de passar alla.
Fokus ska ligga på stöd för lärande och handledning. Familjerna, vårdnadshavarna och den övriga uppväxtgemenskapen ska förbinda sig till att stöda barnets uppväxt och lärande. Vid sidan av diskussionerna om vården är det skäl att uppmärksamheten fästs vid hur kommunerna och andra utbildningsanordnare ska klara av att bära helhetsansvaret för barnens och de ungas lärande och välbefinnande.
För att kunna skapa en skola som passar alla förutsätts författningsändringar i vissa frågor. Andra åtgärder kräver i sin tur mer resurser medan en del insatser inte är möjliga utan att man uppdaterar sin kompetens eller lär sig nya färdigheter.
Framför allt behövs en atmosfär som präglas av att vi tar itu med problem. Fakta som känns besvärliga ska också lyftas fram, men det är viktigt att inte fastna vid svårigheterna. Ett lösningsinriktat förhållningssätt sprider sig. Då man lyckas åtgärda ett mindre problem, skapar man förtroende för att lyckas med nästa, större åtagande.
Ansvaret kan inte utlokaliseras åt någon annan. Vi bär alla på ansvaret, på det sätt som motsvarar vår egen roll och uppgift. Vi behöver också allt mera stöd av varandra i våra olika roller för att barnen och de unga ska få en så gynnsam uppväxt och lärstig som möjligt.
En viktig del av välbefinnandet är balansen mellan vila och prestationer. Lärandet och uppväxten handlar inte om effektivitet, utan det kräver sin tid. Det måste också finnas tid att återhämta sig. Jag önskar alla som möjliggör lärandet en solig sommar!
Skribent
