För ett högklassigt och modernt utbildningssystem behövs övergripande prognostiseringsinformation om framtida behov av kunnande och utbildning

Prognostiseringsarbetet är som att se in i en kristallkula, som skildrar hur världen ser ut i framtiden. Sanningen är ändå mer alldaglig än den här bilden. I prognostiseringsarbetet söker man olika, motiverade alternativ till hur framtiden ter sig för att man ska kunna vara beredd på olika utvecklingsförlopp. 

I prognostiseringsarbetet som utförs vid Utbildningsstyrelsen kartläggs olika scenarier om hur behoven av kunnande och utbildning utvecklas. 

I den kvalitativa prognostiseringen ligger fokus bland annat på hurdant kunnande som i framtiden kommer att behövas inom olika branscher. Enligt resultaten behövs det till exempel inom trafik- och logistikbranscherna särskilt kunnande om hur man hanterar helheter samt problemlösnings- och reaktionsförmåga. Även betydelsen av digitalt kunnande, såsom hanteringen av digitala apparater, ökar. Det här sker i synnerhet inom social- och hälsovårdsbranschen, som en följd av kraven på tillväxt och produktivitet.

Inom den kvantitativa prognostiseringen ligger fokus på att kartlägga hur många examina som behöver avläggas inom olika utbildningsområden för att utbildningen ska kunna svara på framtidens behov inom arbetslivet. Som ett resultat av prognostiseringen känner vi till exempel till att det i framtiden kommer att behövas allt fler personer som har avlagt en högskoleexamen, eftersom det i synnerhet inom många tillväxtbranscher finns behov av arbetskraft som har högskoleutbildning.

Arbetet grundar sig på kännedom om branscherna och på nätverkssamarbete

Nätverkssamarbetet är väldigt viktigt inom prognostiseringsarbetet. Utbildningsstyrelsen utför prognostiseringsarbetet i samarbete med Prognostiseringsforum för kunnande, som är ett sakkunnigorgan inom prognostisering och som koordineras av undervisnings- och kulturministeriet samt Utbildningsstyrelsen. Målet är att främja växelverkan mellan utbildning och arbetsliv. 

Forumet består av nio prognostiseringsgrupper som representerar olika branscher. Till forumet hör flera hundra sakkunniga inom utbildning och arbetsliv. För närvarande planeras fortsättningen för forumet som nu är tillsatt för åren 2017–2020.  

Det finns stor användning för prognostiseringsinformation. Informationen utnyttjas särskilt i dimensioneringen av de kvantitativa examensmålen vid högskolor samt i utvecklingen av examina inom yrkesutbildningen på andra stadiet. Prognostiseringsinformationen kan också användas i studie- och karriärhandledning samt som stöd för både regionala och nationella utbildningspolitiska beslut. De många intressegrupper som deltar i prognostiseringen har också nytta av informationen i sitt eget utvecklingsarbete. 

Lång tradition av prognostisering vid Utbildningsstyrelsen

Vid Utbildningsstyrelsen har man utfört prognostiseringsarbete allt sedan 1990-talet. Till en början handlade prognostiseringen om kvantitativ prognostisering av utbildningsbehov, där man använde en så kallad Mitenna-modell. På 2000-talet startade nationella projekt för att prognostisera behoven av kunnande (VOSE), och fokus låg då på att ta fram vilka behov av kunnande det fanns inom ett specifikt område, en sektor eller ett kluster. 

Då Prognostiseringsforum för kunnande inrättades kunde man kombinera både de kvalitativa och de kvantitativa aspekterna i prognostiseringsarbetet, och man började ta fasta på behoven av både kunnande och utbildning samtidigt inom alla branscher. 

Det finns alltså en lång tradition av prognostisering vid Utbildningsstyrelsen och därmed även en gedigen sakkunskap i området. Prognostisering är numera också en av Utbildningsstyrelsens lagstadgade uppgifter. Uppgiften sköts av en prognostiseringsenhet med ungefär tio sakkunniga. 

Fokus på att lösa problemen med efterfrågan och tillgång på arbetskraft och på att främja användningen av prognostiseringsinformation 

Utbildningsstyrelsen har särskilt fokuserat på prognostiseringsarbete som gäller vilka behov av kunnande och utbildning det finns på lång sikt (10–15 år). Målet är att i fortsättningen även kunna ta fram mer prognostiseringsinformation på medellång sikt (5–8 år) och att göra materialet bättre tillgängligt. Målet är att på det här sättet kunna finna lösningar på problemen med att få efterfrågan och tillgången på arbetskraft att mötas, samt att se till att det finns tillräckligt med utbildad arbetskraft som träder in i arbetslivet i relation till efterfrågan.   

Allt mer heltäckande prognostiseringsinformation betjänar bland annat utbildningsanordnarna och planeringen av högskolornas utbildningsutbud, både kvantitativt och innehållsmässigt, samtidigt som den är till nytta vid valet av studier bland personer som söker till examensutbildning och i karriärplaneringen för dem som byter yrke.