Hur uppnår man en jämlikare bedömning?

I den grundläggande utbildningen och i gymnasiet har man fastställt två uppgifter som kompletterar varandra: att handleda och uppmuntra elevens studier samt att bedöma elevens kunnande i förhållande till målen. Dessa två uppgifter förutsätter av läraren olika sätt att bedöma inlärningen. När syftet med bedömningen är att handleda och främja studierna och inlärningen, ska bedömningen utgå från växelverkan och individuell respons. Syftet med bedömningen av kunnandet är emellertid att beskriva nivån på elevens kunnande så tillförlitligt som möjligt.

Experter inom den grundläggande utbildningen som arbetar inom förvaltning, på universitet och i skolor är eniga om att bedömningen ska utvecklas i en riktning som styr mot inlärning samt att den inte enbart kan utgå från betyg som delas ut till jul och på våren. Man är också eniga om att bedömningen ska behandla eleverna jämlikt. Åsikterna går emellertid i sär i fråga om vilken uppgift man borde betona i bedömningen. Till åsikter som betonar bedömningen som ett medel att styra inlärningsprocessen hör tanken att man helt skulle avstå från vitsord och indikatorer. Åsikter som försvarar bedömningens jämlikhet efterlyser möjligheten att generalisera bedömningen, vilket endast kan genomföras med nationella prov.

Nationella prov används i flera OECD-länder och där styr de kraftigt både undervisningen och studierna. Enligt forskning lär sig elever i system som grundar sig på prov att lära sig enstaka uppgifter utantill och sedan skriva trivia i provet. Man bör också fråga: Hurdan undervisning och hurdana studiesätt skulle nationella slutprov leda till? Hurdana kunskaper skulle eleverna få för livet i undervisning som grundar sig på prov? Man har också talat mycket om finländarnas svaga färdigheter att skapa nytt, marknadsföra och nätverka på internationella arbetsmarknader. Man lär sig inte sådana färdigheter genom att plugga till prov.

Särskilt vid slutet av grundskolan ska bedömningen vara jämlik och jämförbar, eftersom vitsorden i slutbetyget avgör var man kan fortsätta studera. Läsårs- och slutbetygsvitsorden kan inte grunda sig på elevens egna mål eller självbedömning. Bedömning som görs i slutet av läsåret grundar sig alltid på gemensamma mål som definierats i läroplanen.

Utbildningsstyrelsen har i läroplansgrunderna angett kriterier för nationell bedömning. Kriterierna beskriver vad man ska kunna i varje läroämne för att man ska få vitsordet 8 i vårbetyget för sjätte klassen eller i grundskolans slutbetyg. Man har velat ta fram en gemensam indikator med vilken man bedömer färdigheterna vid dessa två övergångsskeden inom den grundläggande utbildningen. Genom gemensamma kriterier har man velat försäkra sig om att bedömningen är jämförbar, men samtidigt erbjuda möjligheten att använda mångsidigare bedömningsmetoder.

Vi föreställer oss inte att arbetet i och med detta är färdigt. På Utbildningsstyrelsen följer vi verkställandet av läroplansreformen med enkäter och genom att analysera lokala läroplaner. Dessutom genomför Nationella centret för utbildningsutvärdering NCU en utvärdering om genomförandet av läroplansreformen. Det pågår även flera undersökningar om reformen. Utifrån dessa får vi information om hur de förnyade bedömningskriterierna fungerar och får veta vad vi ska förbättra i fortsättningen.

Vi har även ett kontinuerligt och nära samarbete med utbildningsarrangörer, rektorer och lärare. Vi utbildar, ger ut stödmaterial och handleder dagligen aktörer inom fältet särskilt i frågor som gäller bedömning. Ett konkret sätt som vi använder för att stödja skolor och lärare är en färsk publikation som behandlar bedömning av inlärning i den grundläggande utbildningen och bedömning av studerande i gymnasieutbildningen ur olika perspektiv som gäller läroämnen och teman. I publikationen erbjuder vi lärarna idéer om hur de kan genomföra bedömningen och utveckla sin egen bedömningskompetens.