Nätverksdjurens paradis?

I dagens värld av nätverk kan man plötsligt upptäcka att ens kalender har fyllts med olika nätverksträffar. Det är trevligt att träffa kolleger och få inspiration av varandra. Om träffarna ändå inte ger något att ta med sig hem eller om kopplingen till det egna arbetet börjar bli oklar är det dags att stanna upp en stund. Håller vi på att börja bete oss som lavskrikan?

Vi behöver varandra, inte bara för att överleva i denna komplexa värld utan också för att göra den till en bättre plats att vara och leva på. Läroplanerna visar riktlinjerna för framtiden. Kärnan i den nya verksamhetskulturen inom utbildningssystemet är en lärande gemenskap. Vi behöver dela kunskapen, göra modiga försök och kunna se saker i ett större sammanhang. Utbildningsstyrelsens nätverk och försökscentrum bidrar till att möta tidens behov.

Vi uppmanade deltagarna i Tindra och Fyren, dvs. nätverken för småbarnspedagogiken och för den grundläggande utbildningen, att stanna upp och funderna över när nätverket skapar mervärde för grunduppdraget. Vi bad dem nämna faktorer som har en negativ påverkan och ge förslag till lösningar. Deltagarna lyfte fram bland annat följande faktorer:

• Nätverkets mål är otydligt.
• Den egna rollen i nätverket är oklar.
• Det är svårt att ensam sprida entusiasmen vidare.
• Det finns inte tid för utvecklingsarbete.
• Chefen och ledningen är inte engagerade.
• Mycket prat, lite verkstad.
• Det behövs vilja, ett behov och en gnista som förenar. Man kan och bör öva nätverkande.
• Det är viktigt att skapa en positiv spiral där man inspireras av andras idéer, gläds när man lyckas och tillsammans konkretiserar arbetet.

Responsen visar att nätverket inte i sig har ett egenvärde som skapar innovationer eller någonting nytt. Förutom strukturer behövs insikt i vad man vill förändra och en stark vision från ledningens sida samt resurser för att genomföra förändringen. Det är klokt att prioritera målen – mindre är ofta mer. Stora målsättningar måste delas upp i mindre delar som ryms i vardagen.

Det är också viktigt att definiera rollerna och vars och ens ansvar. Man kan förbereda sig inför träffarna och redan på förhand fundera över hur och på vilka forum idéerna ska vidareutvecklas och spridas. Går det att hitta en gemensam kontaktyta eller att skapa synergieffekter med ett annat nätverk? Nätverket gör det möjligt att diskutera och kläcka idéer tillsammans, men utvecklingsarbetet blir meningsfullt först när man gör någonting konkret. Effekterna borde till slut synas i arbetet med barnen.

Det bekanta skapar tillit, stärker engagemanget och uppmuntrar till dialog.

Tindra är ett av Utbildningsstyrelsens nyaste nätverk. Syftet är att stödja implementeringen av de nya planerna för småbarnspedagogik och främja utvecklingen av småbarnpedagogiken på lokal och nationell nivå.
Inom Tindra har man under det första året satsat på att skapa regionala strukturer, precisera målen och sprida kännedom om dem. Särskilt de regionala koordinatorerna, men också kommunernas och de privata anordnarnas kontaktpersoner och ledningen inom småbarnspedagogiken har aktivt varit med och funderat över vilket mervärde Tindra kan ge som bäst. Behovet av att skapa nätverk har uppstått på lokal nivå och viljan att arbeta för ett nätverk är stark. Vårt gemensamma stora mål är att säkerställa att alla barn i Finland får en stark grund för det livslånga lärandet.

Inom de regionala nätverken har man delat goda modeller, lärt sig och inspirerats av eget och andras arbete. Deltagandet är frivilligt och ansvaret för arbetet ligger på var och en. Ett bra nätverk stöttar och gör det möjligt att utveckla kollektiv kompetens.
Att utveckla nätverk är en process och ett försök i sig. Ett nätverk bör anpassa sig och förnya sig enligt situation och behov. Därför är det också nödvändigt att med jämna mellanrum stanna upp och fundera över vart man är på väg. Det är lätt att lyfta fram utmaningarna. Vi har nått kärnan i utvecklingsarbetet när vi tillsammans söker lösningar och modigt ändrar riktning – och kanske väljer helt nya vägar.