Också kontinuerligt lärande kräver skolfred

Blogg
Då jag under de senaste två åren besökt olika evenemang har jag frågat de deltagare som är verksamma i arbetslivet hur många av dem som arbetar inom sitt första yrke. Bland 70 till 100 deltagare har jag brukat se några händer i luften. De som deltar i de här evenemangen är de som vill lära sig nytt och som tycker att utbildningen är nödvändig.

Anni Miettunen

Kuvassa Opetushallituksen johtaja Anni Miettunen

Min fråga har ofta väckt diskussion. Utöver det egna intresset att utveckla sitt kunnande har många på ett eller annat sätt fått stöd och uppmuntran av sina familjer, vänner och arbetsgivare. Man har haft nytta av utbildningen i arbetet och arbetet har på samma sätt varit till nytta i utbildningen. Även de som inte har bytt yrke har berättat att de har utvecklat sitt kunnande då kraven blivit högre i det egna arbetet eller då arbetsuppgifterna har förändrats. 

I de här beskrivningarna kan man verkligen känna det kontinuerliga lärandet. Ändå är inte det här hela bilden.

Vi vet att det ofta är de som redan har en stark utbildningsbakgrund som vidareutbildar sig. Man kan kanske dra slutsatser om att det är just de här människorna som deltagit i de evenemang jag besökt. Förändringar i verksamhetsmiljön och arbetet samt teknologins utveckling utmanar ändå oss alla till att kontinuerligt lära oss nytt. Av den här orsaken har också ett program för kontinuerligt lärande tagits med i det nya regeringsprogrammet. Det handlar om att skapa en verksamhetsmodell för hela samhället som ska ge alla möjlighet att utveckla sitt kunnande genom hela livet. 

Skolfred innebär arbetsro

Utöver stöd, uppmuntran och ett fungerande system behöver vi psykiskt och fysiskt utrymme – arbetsro – att lära oss i alla sammanhang. Temat för det pågående läsårets skolfredsprogram är ansvar: det ligger på allas ansvar att bidra till en accepterande och trygg atmosfär och den skapar grunden för lärandet. 

Jag var på plats i Kajana då skolfreden utlystes i slutet av augusti. Det var glädjande att se hur alla medverkande hade förberett sig för evenemanget. Känslan av en gemensam insats var stark. Barn och unga från daghem, skolor, gymnasier och yrkesläroanstalter var fulla av iver och gladde sig över ett lyckat evenemang, för att inte tala om de vuxna. Alla hade sin plats och behövdes, precis som de behövs för att klara av de regelbundet återkommande utmaningarna som stärker samhörigheten och hänsynstagandet i skolorna. 

Skolfreden innebär även arbetsro för dem som arbetar vid skolorna, läroanstalterna och platserna för lärande i arbetet. Arbetsron är en förutsättning för att man ska kunna utföra det viktiga arbete som görs för alla elever och studerande och för lärandet.

Kunnande och bildning är hörnstenarna i vårt välbefinnande, nu och i framtiden. Efter utlysandet av skolfreden i Kajana har jag reflekterat över hur vi tillsammans kunde se till att människor i alla åldrar får en möjlighet att lära sig. Vi ska inte vara rädda för de regelbundna utmaningarna utan se till att det kontinuerliga lärandet blir verklighet.


Skribent

Anni Miettunen
Anni Miettunen
Direktör