Tiden går, Uno består

Uno Cygnaeus representerade sin tids radikala tänkesätt om fostran och bildning, som grundade sig på folkskolan som var till för alla. Där skulle alla lära sig läsa och skriva samt få de grundläggande kunskaper som behövs som medborgare i samhället, som då var en del av det ryska kejsardömet och grundade sig på ståndsindelning. Idén var särskilt radikal eftersom man inte skiljde åt barn enligt kön och stånd. För Cygnaeus var det viktigt att alla barn skulle få samma kunskapsmässiga bildning. Hans mål var en gemensam grundskola för alla.

Det som möjliggjorde att idén kunde få genomslag under den tiden var begynnelseskedet av tsar Alexander II:s härskarperiod. Tsaren var speciellt inspirerad av liberala tänkesätt, som också kom att beröra den finländska folkskolan. Cygnaeus såg det som viktigt att varje barn i skolan skulle bli medvetet om sina egna talanger, vilka enligt Cygnaeus var gåvor av Gud. Cygnaeus hade lärt sig om ett barninriktat tänkesätt genom att bekanta sig med sin tids ideella strömningar ute i världen. Han påverkades speciellt av Friedrich Fröbels och Johann Heinrich Pestalozzis tankar.

Cygnaeus hade en stark tro på barnets förmågor, vilket under den tiden inte alls var en självklar utgångspunkt för fostran, tvärtom. Många av Cygnaeus tankar väckte bestörtning bland den tidens bildade folk. Som planerare och verkställare av lärarutbildningen hade Cygneus trots allt chansen att föra sina tankar hela vägen ”i mål”. Då han ledde landets första lärarseminarium i Jyväskylä kunde Cygnaeus skapa en utbildning enligt hans egen vision. De första lärarstuderandena hade varierande social bakgrund: de var bönder och arbetare och även ståndspersonernas döttrar. Därför var det också lättare att få spridning för tanken om en gemensam folkskola för alla.

Grundtankarna i Cygnaeus seminarium finns fortfarande kvar i kärnan för klasslärarutbildningen och den grundläggande utbildningen: tanken om elevens mångsidiga lärande syns i den starka ställning som färdighets- och konstämnen har under de första årskurserna. Cygnaeus är känd också utanför Finland som en stark förespråkare av färdighetsämnen. Vid sidan av mångsidiga studier tyckte Cygnaeus att det var viktigt att kunna förbinda sig – inga genvägar finns i fråga om lärande. Om Cygnaeus nu skulle utveckla det finländska utbildningssystemet, undervisningsprogrammen och undervisningsfilosofin, vad skulle han förvänta sig? Antagligen att beslutsfattarna skulle förbinda sig till långsiktig utveckling av utbildningen. Cygnaeus förstod att utveckling och lärande inte sker över en natt, vare sig för individens del eller i samhället – det kräver tid.

Vi läser Cygnaeus ur vår egen synvinkel, utgående från de frågor som finns inom utbildningen i vår tid. Uno Cygnaeus var en världsvan man. Då han ledde lärarseminariet lät han lärarna bekanta sig med lärarutbildningen i andra länder. Cygnaeus tanke om att man kan vidga sina vyer genom att ta sig någon annanstans tilltalar åtminstone oss undertecknade. Med hjälp av andra kan vi lära oss nytt, men också förstå vår egen värld bättre. Världens mest kompetenta lärare skulle knappast vara Cygnaeus främsta målsättning i utvecklandet av vår tids utbildning. Däremot skulle han säkert uppmuntra oss att inspireras, utforska och utveckla tillsammans. Att vara ödmjuka, nyfikna och förtroendefulla inför utbildningens mysterium.

Matti Rautiainen, lektor, institutionen för lärarutbildning, Jyväskylä universitet
Heli Valtonen, direktör, institutionen för historia och etnologi, Jyväskylä universitet