Immateriellt kulturarv är ett levande arv som är närvarande i människors och gemenskapers vardag och fester och som omfattar all mänsklig verksamhet. Det är till exempel
- muntlig tradition
- scenkonst
- seder i det sociala livet
- hantverksfärdigheter
- ritualer
- ceremonier.
Det kan också vara kunskaper, färdigheter och seder som berör världsalltet. Immateriellt kulturarv är något som är betydelsefullt för människor och gemenskaper, som de värnar om och utövar i sitt liv samt ger vidare till kommande generationer. Immateriellt kulturarv kan vara aktiviteter i hembyn eller så kan det ha kommit med någon som rest från andra sidan jordklotet. Eftersom kulturerna hela tiden står i dialog med varandra finns det inte många traditioner som bara är finländska eller har uppstått endast här.
Där världsarvskonventionen fäster uppmärksamhet vid byggnader och konstruktioner samt naturobjekt, fokuserar konventionen om det immateriellt kulturarvet på att upprätthålla ett levande kulturarv och öka dess livskraft. Det levande immateriella kulturarvet synliggörs genom Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. I Finland är det Museiverket som ansvarar för att förverkliga konventionen. Till Unescos konvention hör också förteckningar över immateriellt kulturarv på nationell och internationell nivå. Genom förteckningen kan man identifiera, beskriva och förmedla information om de levande traditionerna.
I den nationella förteckningen för Finland enligt Unescos konvention om immateriellt arv finns för närvarande 64 objekt. Hittills har Finland ett objekt i den internationella förteckningen, som är bastutraditionen som godkändes år 2020. Även fiolmusiken från Kaustby har föreslagits för förteckningen. Undervisnings- och kulturministeriet beslutar om vilka förslag som ska skickas till Unesco
Objekt kan också strykas från listan över immateriellt kulturarv. Så gick det för en belgisk karneval, då man upptäckte drag av antisemitism i arrangemangen.
Immateriellt kulturarv i åskådningsämnen
I undervisningen i livsåskådningskunskap i grundskolan och gymnasiet uppmuntras eleverna och de studerande att bekanta sig med seder och bruk i olika former, kulturarvet och kulturella fenomen. I gymnasiet betonar målen även förståelse för att kulturer växelverkar med varandra och att ingen kultur har utvecklats utan influenser utifrån. I undervisningen i livsåskådningskunskap bekantar man sig med kulturens centrala drag, såsom livsstil, språk, teknik och trosuppfattningar. Förteckningar över det immateriella, det vill säga levande kulturarvet ger mycket information och material om kulturer, traditioner och levnadsvanor på både nationell och internationell nivå.
På lektionerna i religion i grundskolan och gymnasiet bekantar man sig exempelvis med religioners årscykel och de seder och festtraditioner som anknyter till den. Förteckningarna över levande arv ger mycket information och material om religiösa traditioner i Finland och på olika håll i världen.
Skolor och läroanstalter kan delta!
Objekten i Unescos nationella förteckning måste först finnas i wikiförteckningen över det levande kulturarvet. I wikiförteckningen finns många traditioner som inte har valts ut till den nationella förteckningen, och vem som helst kan föreslå en tradition från sin egen grupp där.
Skolor och läroanstalter kan föreslå kulturarvsobjekt till wikiförteckningen och dokumentera immateriellt kulturarv som är viktigt för dem själva under Meidän perintö (vårt arv).