Nyheter

Nya metoder för att identifiera invandrares kunnande

Erfarenheter Erasmus+ Erasmus+ Vuxenutbildningen
I projektet OsTu-oppia Euroopasta kunde man konstatera att invandrares kunnande kan identifieras till exempel med hjälp av kompetenskort och videoverktyg. Tack vare projektet kan metoderna utnyttjas bland annat inom sysselsättningen.
Människor utomhus i ett gruppfoto

Tanken på att det borde finnas verktyg för att identifiera invandrares kunnande väcktes redan 2011 vid Axell Utbildning, en läroanstalt som anordnar yrkesutbildning på andra stadiet.

– Vi deltog med Tanja Sandberg i samma projekt, där man utvecklade elektroniska verktyg för att identifiera invandrares yrkeskompetens. Då var detta utvecklingsarbete något nytt, minns Virva Muotka, som ledde projektet OsTu-oppia Euroopasta. Muotka är utbildningschef vid Mångkulturellt center, en enhet under Axxell Utbildning.

Inom projektet OsTu-oppia Euroopasta strävade man efter att utvidga utvecklingsarbetet med europeisk praxis.

– Vi gav oss av ut i Europa för att hitta nya metoder, verktyg och kunskaper för att identifiera och erkänna kunnande, säger Tanja Sandberg, lärare vid Mångkulturellt center.

Ett annat viktigt mål var att kunna dela den goda praxisen från projektet på riksnivå.

– Vi ville lära oss hur man i Europa har gjort representanter för arbetslivet och myndigheter delaktiga i att identifiera kunnande.

Projektet OsTu-oppia Euroopasta koordinerades av Axxell Utbildning. Dessutom deltog samkommunen för utbildning i Esbonejden Omnia och Työtehoseura. En representant från arbets- och näringsförvaltningen anslöt sig i ett senare skede och deltog i projektresorna.

Identifiering av kunnande in i strukturerna

Inom projektet hittades flera intressanta modeller för identifiering av kunnande.

En av de mest intressanta kom från Frankrike. Där ses identifiering av kunnande som en medborgerlig rättighet för såväl invandrare som franska medborgare. Utgångspunkten är att identifiera de nyckelkompetenser som definierats av EU. Nyckelkompetenserna omfattar färdigheter utanför yrkesfärdigheterna, som till exempel matematiska och numeriska färdigheter samt digitala färdigheter.

– Vår viktigaste observation var att man även i Finland har utvecklat bra metoder, men fältet är splittrat. Nästa viktiga steg skulle vara att också i Finland göra identifieringen av kunnande till en del av strukturerna, såsom man redan har gjort i Tyskland, Frankrike och Norge, säger Tanja Sandberg och Virva Muotka.

Mobilitetsprojekten är flexibla och planer kan ändras

Under projektets gång besökte projektarbetsgruppen center för identifiering av kunnande i Frankrike.

– Vi såg hur modellen fungerade i praktiken. De personer som kom för att identifiera kunnandet möttes på ett mycket positivt och respektfullt sätt. På så sätt fick de en känsla av att de egna färdigheterna är en möjlighet, berättar Virva Muotka.

En annan intressant modell hittades i Tyskland, där invandrarnas kunnande bland annat identifierades med hjälp av bilder och kompetenskort. I den tyska MySkills-modellen beaktades förutom yrkesfärdigheter även så kallade mjuka färdigheter.

Under en projektresa i Belgien bekantade sig projektaktörerna med videometoder för att testa yrkeskompetensen hos invandrare som saknar språkkunskaper. I Holland lärde man sig om obligatorisk och avgiftsbelagd integrationsutbildning.

Inom projektet styrde man kosan mot flera länder än vad som ursprungligen hade planerats. Enligt Tanja Sandberg är en bra egenskap hos mobilitetsprojektens finansiering att planerna kan ändras enligt behoven, om de motsvarar det behov som beskrivs i den ursprungliga planen.

– När vi under projektets gång bekantade oss med modellerna i Holland och Belgien, kunde vi inom ramen för finansieringen också bekanta oss med dessa länders praxis. När projektet framskred ville vi också ta lärdom av de nordiska länderna, och vi gjorde därför en extra resa till Oslo, där fackförbundet är med och identifierar kunnande, berättar Sandberg.

Enligt Virva Muotka var det man lärde sig givande och effektivt.

– Tack vare mötena kunde vi lära oss nya saker av olika europeiska aktörer inom vår bransch, samt fördjupa vårt samarbete och våra diskussioner mellan projektpartnerna.

Kompetenskorten och videorna kom också till Finland

Utifrån det man lärde sig i Europa har goda modeller och verktyg redan delvis tillämpats i praktiken. Inspirerad av den franska modellen har Axxell Utbildning startat det nya projektet Arvot edellä kohti avaintaitoja, där den franska modellen pilottestas som en del av kommunförsöken med sysselsättning i huvudstadsregionen.

– I och med det nya projektet strävar man efter att införa ett effektivare och mer uppskattande sätt att identifiera en arbetssökandes kunnande i Finland.

Också projektpartnerna har tagit i bruk enskilda metoder. Till exempel vid Omnias kompetenscentrum används MySkills-kompetenskort som man fick med sig från Tyskland som stöd för identifiering av invandrares kunnande. Työtehoseura för sin del blev intresserad av att samarbeta med belgiska experter om användningen av videometoder för identifiering av kunnande.

– Det finns flera fungerande modeller för identifiering av invandrares kunnande, men nästa steg är att de förenhetligas och omsätts i praktiken. Identifiering av kunnande borde också vara tillgänglig för alla: det finns ett enormt behov av till exempel personer över 55 år i arbetslivet, säger Sandberg och Muotka.

Nätverken ger den största behållningen

Muotka och Sandberg anser att nätverket av europeiska samarbetspartner, som bildades under projektet, är ett bra resultat.

– Vi bildade också bättre nätverk med våra finländska samarbetspartner och förbättrade vår interna praxis vid läroanstalten. Under projektet upptäckte vi också att det i de europeiska länderna finns god kompetens inom integrationsutbildning, som vi nu söker nya kunskaper om med hjälp av nya projekt, säger Virva Muotka.

För andra projektsökande och nya projektaktörer säger Muotka och Sandberg att det lönar sig att tro på sina egna idéer.

– Det lönar sig att fördomsfritt fundera på till vad man kan behöva internationellt kunnande. Bra projektpartner kan man hitta i EPALE, en digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa.

– De som skriver och läser projektansökningar är helt vanliga människor. När den egna idén är konkret, det finns ett tydligt behov av den och man får ner tanken på papper, är projektplanen klar.

OsTu-oppia Euroopasta

  • Projekttyp: Erasmus+ för vuxenutbildning, mobilitetsprojekt
  • Koordinator: Axxell Utbildning AB
  • Projekttid: 8/2018–2/2020
  • Partnerländer: bl.a. för mobilitetsperioder Frankrike, Tyskland och Belgien
  • Finansiering: 28 142 €

Skribent: Elina Jäntti