Meddelanden

Utbildningsstyrelsens rapport: Nationella åtgärder behövs för att minska den digitala klyftan som utgör en utmaning för distansundervisningen

Aktuellt Grundläggande utbildning Gymnasieutbildning Yrkesutbildning Coronaviruset Digitalisering Utveckling av utbildningen
Internationella och nationella utredningar visar att Finland lyckades rätt bra med de avvikande undervisningsarrangemangen under coronavåren 2020. Samtidigt framgår ändå flera faktorer som behöver utvecklas. Bland annat äventyrar skillnaderna mellan skolornas, läroanstalternas och kommunernas digitala verktyg och program och därtill hörande kunnande jämlikheten och likabehandlingen för eleverna och de studerande. Utan åtgärder på nationell nivå riskerar den digitala klyftan bli allt större, konstateras det i Utbildningsstyrelsens nya rapport.
Flickan studerar i distansunvervisningen

I Finland och i världen har det sedan mars 2020 gjorts ett flertal utredningar, kartläggningar, bedömningar och undersökningar kring distansundervisningens effekter på lärresultaten. Därtill har man utrett och kartlagt barnens, de ungas, föräldrarnas och skolpersonalens erfarenheter av distansundervisningen. I Utbildningsstyrelsens lägesanalys över distansundervisningen under coronapandemin år 2020 (på finska Etäopetuksen tilannekuva koronapandemiassa vuonna 2020) ges en översikt över situationen utgående från olika forskningsmaterial. Rapporten ger också en bild av de utvecklingsbehov som har lyfts fram i olika utredningar.

Distansundervisning med hjälp av fjärruppkoppling gick att genomföra i de utvecklade informationssamhällena

I en internationell jämförelse placerar sig Finland bland de främsta länderna när det gäller hur man lyckades med övergången till distansundervisning: det var möjligt att smidigt och med snabb tidtabell övergå till undervisning med hjälp av fjärruppkoppling, eftersom skolorna och läroanstalterna redan hade en digital infrastruktur och lärarna hade tillräcklig digital kompetens. I många andra länder i Europa var utgångsläget sämre. 

Granskat ur ett globalt perspektiv fanns det i de mer utvecklade informationssamhällena möjlighet att i huvudsak genomföra distansundervisningen digitalt. I slutet av år 2020 var hela utbildningssystem nedstängda i många länder och 320 miljoner barn och unga var då fortfarande borta från skolan. Ju längre pandemin pågår, desto större blir utmaningarna, och det finns en risk att barnen och de unga inte alls återvänder till skolan. Just nu pågår en global kris inom utbildningen, som kan leda till att det i framtiden finns en generation som helt och hållet har hamnat utanför utbildningen på grund av coronapandemin.

Skillnaderna i den tekniska utrustningens mängd och kvalitet utgör ett hot för jämlikheten

– I Finland är jämlikheten i utbildningen helt klart den värdering som är viktigast i utbildningspolitiken. Då alla skolor och läroanstalter var beroende av digitala verktyg och färdigheter under distansundervisningsperioden våren 2020, framhävdes digitaliseringens koppling till jämlikheten på ett nytt sätt. Med tanke på fortsättningen är det viktigt att ta de utvecklingsbehov som är förknippade med digitaliseringen på allvar, säger Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen.

I läroanstalterna på andra stadiet har situationen varit jämförelsevis bra i fråga om digitala verktyg, både för lärarnas och de studerandes del. I den grundläggande utbildningen utgjorde däremot bristen på digitala verktyg, den varierande nivån på den tekniska utrustningen och problem i anslutning till verktygen en utmaning som innebar sämre möjligheter att genomföra distansundervisningen, men också sämre möjligheter att förverkliga jämlikheten bland eleverna.

Lärarna inom den grundläggande utbildningen hade inte alltid tillräckliga och ändamålsenliga arbetsredskap för att genomföra distansundervisningen. Till exempel hade bara hälften av lärarna en egen arbetstelefon. Största delen av eleverna har haft tillgång till en mobil enhet som skolan erbjudit, men det har funnits stora skillnader mellan skolorna och regionerna vad gäller mängden digitala verktyg som funnits tillgängliga och deras kvalitet. Många kompletterade bristerna i den tekniska utrustningen genom att använda familjens egna digitala verktyg, och då har tillgången till och nivån på de digitala verktygen i sin tur varit beroende av till exempel familjens socioekonomiska bakgrund. 

Till en början bestod distansundervisningen av väldigt lite undervisning som läraren gav i realtid via videoförbindelse, men denna undervisning ökade i takt med att kunskaperna utvecklades. Undervisning i realtid via videoförbindelse är det viktigaste sättet att upprätthålla elevernas och de studerandes studiemotivation och engagemang för undervisningen och utbildningen. Denna form av undervisning bidrar också till att skapa en känsla av gemenskap och samhörighet. 

De digitala färdigheterna har förbättrats under coronapandemin

Den digitala kompetensen hos de finländska lärarna har förbättrats under de senaste åren. Lärarna hade ändå inte utnyttjat digitala verktyg i särskilt stor omfattning före coronapandemin, vilket också återspeglas i elevernas och de studerandes användning av informations- och kommunikationsteknik i skolorna. I en internationell jämförelse verkar inte heller eleverna i den grundläggande utbildningen lära sig tillräckliga digitala färdigheter i skolan, utan de lär sig dem i huvudsak på fritiden.

Utredningar visar att lärarnas, elevernas och de studerandes digitala färdigheter utvecklades under vårens avvikande undervisningsarrangemang. Det finns ändå fortfarande utrymme för utveckling. Till exempel har studerande på andra stadiet fortfarande ibland behov av att lära sig grundläggande digitala färdigheter.

Lärarna upplevde att de fick stöd av sina chefer och kolleger i undantagssituationen. Tutorlärarverksamheten som grundar sig på kollegialt stöd spelade en viktig roll i övergången till undervisning med hjälp av fjärruppkoppling och i utvecklingen av skolgemenskapens kunskaper i digital pedagogik.

I de högre årskurserna och i läroanstalterna på andra stadiet upplevdes mängden och mångfalden av olika digitala program som ett problem. Allmänt taget kan mångfalden av digitala verktyg, program och tjänster ha gjort det svårare att genomföra distansundervisningen.

Fortsatta åtgärder ska utarbetas tillsammans med intressegrupperna

I Utbildningsstyrelsens rapport vill man väcka diskussion om hur digitaliseringen inom den grundläggande utbildningen och utbildningen på andra stadiet borde utvecklas i framtiden. Till exempel lyfter man fram att det finns behov av en nationell strategi och långsiktiga mål och visioner, som skulle styra utvecklingen i en ansvarsfull riktning men samtidigt ge utrymme för lokala lösningar. 

Efter att rapporten publicerats fortsätter arbetet med de egentliga utvecklingsåtgärderna, som genomförs i omfattande samarbete med intressegrupper, där bland annat fack- och studerandeorganisationer, utbildningsanordnare, forskningssamfund och sakkunniga inom utbildningssektorn finns med. Arbetet inleds på våren 2021. 

– Utan nationella riktlinjer finns det en risk att den digitala klyftan blir ännu större. Det behövs effektiva åtgärder som man tillsammans kommer överens om och genomför för att stärka det nationella digitala ekosystemet för lärandet. Det centrala är att intressegrupperna har en gemensam syn på riktningen för utvecklingen och på de kort- och långsiktiga målsättningarna, säger Heinonen.

Ytterligare information

  • Utredningens resultat: koordinator Jaakko Vuorio, tfn 029 533 1904, jaakko.vuorio[at]oph.fi
  • Utvecklingsåtgärderna: direktör Anni Miettunen, tfn 029 533 1612, anni.miettunen[at]oph.fi