"De förföljda konstnärerna vistas i residensen uttryckligen som konstnärer, inte som flyktingar"

Artists at Risk (AR) föddes ur ett stort behov. Den så kallade arabiska våren 2010–2011 blev den första gnistan för projektet. Samtidigt var square-rörelser aktiva i till exempel Istanbul, Moskva och Madrid.

– Då genomförde vi med Ivor Stodolsky en kuratorial studie med konstnärer som deltog i revolutionära rörelser och med oliktänkande. Tack vare det hade vi kontakter till kollegor och konstnärer som hade blivit hotade till livet i hemlandet. Vi erbjöd många av dem ett andrum i AR-residens utomlands, berättar Marita Muukkonen, kurator och en av AR:s ledare.

Vi sitter med Muukkonen på AR:s kontor och i skyddsresidenskonstnärernas arbetsrum. Platsen ligger i kulturcentret Lapinlahti Lähdes Venetsia-byggnad, vid Lapinlahtis strand. Det är ett före detta ockuperat hus där det fortfarande finns väggmålningar i trappuppgången.

Muukkonen leder Perpetuum Mobile ry:s institution Artists at Risk (AR) tillsammans med den fransk-amerikanske kuratorn Ivor Stodolsky. Artists at Risk har verkat sedan 2013 i föreningens regi och erbjuder konstnärer inte bara residens utan även kanaler för nätverkande i den europeiska konstvärlden, en möjlighet som riktar sig till konstnärer som redan befinner sig i Europa.

PEN, den internationella yttrandefrihetsorganisationen för skribenter, har funnits länge, men någon motsvarande organisation eller skyddsresidens har inte funnits tillgängliga för bildkonstnärer, musiker och teater- och filmskapare som är hotade i sina hemländer.

– Det fanns ett tydligt behov av den här typen av verksamhet. Ända från början var den centrala tanken att konstnärerna skulle behandlas uttryckligen som konstnärer som kan fortsätta sitt konstnärliga arbete utomlands.

– Vi skapade den lokala nätverksmodellen AR hosting, och senare har även andra börjat skapa liknande modeller. Det räcker inte att få ut en person ur landet och ge dem en bostad. Hen måste också få stöd för sitt konstnärliga arbete, framhåller Muukkonen.

I denna modell får konstnärerna som kommer till ett residens i ett främmande land vanligtvis en konstnär eller kurator inom samma område som stödperson.

Finansieringen från Kreativa Europa har gett verksamheten stadga och möjliggjort växande

Genom projektet Artists at Risk - a European Network of Safe Havens (AR-ENSH), som beviljats medel från Kreativa Europa, vistades för en tid sedan den vitryska teater- och filmregissören Andrei Kureichik i residenset i Helsingfors. Under sin vistelse i residenset skrev han bland annat en pjäs som har premiär på Finlands Nationalteater i februari 2023. Dessutom kan man på Yle Arenan ännu lyssna på ljudverket Valko-Venäjän uudet äänet, producerat av YLE:s radioteater, Nationalteatern och Artists at Risk. Efter detta fick Kureichik ett stipendium från Yale University och åkte till USA.

– När en konstnär lyckats ta sig ut ur sitt hemland bedömer vi situationen och ser vilka steg som kan tas därefter. För många är visum och uppehållstillstånd de största frågorna , säger Marita Muukkonen.

I allmänhet kan en person som kommit från ett land utanför EU vistas i Europa med visum i 90 dagar. De residens som Artists at Risk (AR) erbjuder är tillgängliga från tre månader till två år.

– Vi arbetar separat med varje konstnär. Vi diskuterar med konstnären om hen efter en viss tid har möjlighet att återvända till sitt hemland. Till exempel ryska dissidenter och konstnärer och afghanska konstnärer kan naturligtvis inte återvända i dagsläget.

För närvarande vistas till exempel en ukrainsk teaterskapare som gjort sin karriär i Moskva på ett residens i Barcelona i sex månader.

– Efter det projektet har staden Barcelona börjat finansiera ett nytt projekt. I somras anställde Barcelona en deltidsanställd för att sköta AR-residensen. Här hjälpte det faktum att vi redan hade finansiering från Kreativa Europa. Vi vill att verksamheten ska vara långsiktig.

Finansieringen från Kreativa Europa har utgjort en viktig bro för oss när vi velat utvidga verksamheten. Det har varit betydelsefullt att vi fått finansiering på EU-nivå.

– Vår verksamhet har vuxit mycket sedan vi sökte finansiering från Kreativa Europa. Nu har vi också många andra finansiärer, som UNESCO, stiftelsen Andy Warhol Foundation och Goethe-institutet, berättar Marita Muukkonen.

För första gången fick AR medel också från Finlands utrikesministerium. Dessutom fick föreningen en treårig finansiering från Sverige.

Kriget i Ukraina ökade antalet residens enormt

I Finland har AR skapat ett lokalt nätverk av aktörer som hjälper konstnärer att nätverka på det finländska konstfältet. Till dessa hör till exempel informationscentren för teater och dans, Nationalteatern, Yle:s radioteater, finska PEN, Helsingfors Pride och gallerier som Myymälä 2 och Lapinlahden Lähde.

En person som kommer till Helsingfors till ett AR-residens arbetar antingen i Lapinlahden Lähdes Venetsia-byggnad eller i Sandudds paviljong. Konstnärernas residensbostäder i sin tur ligger på gångavstånd i Främre Tölö. Det finns AR-residens även på andra platser i Finland, till exempel i Borgå.

Rysslands anfallskrig i Ukraina har förändrat verksamheten. Tidigare hade projektet 26 residens i 19 olika länder. Efter att Ryssland inlett sitt anfallskrig anslöt sig plötsligt 500 nya organisationer. På grund av kriget i Ukraina har många nya residens uppstått i Finland i år: i Tammerfors, Joutsa, Tohmajärvi, Hammaslahti, författarhuset i Jyväskylä, Hyrynsalmi och på landsbygden i Mustarinta.

– Men när ett krig bryter ut betyder det inte att andra krig glöms bort. Vi jobbar med alla hotade konstnärer, understryker Muukkonen.

Artists at Risk har sammanlagt mer än 500 residens runt om i Europa, till exempel i Belgien, Frankrike, de baltiska länderna och Nederländerna. AR har egna residens i tre städer: Helsingfors, Berlin och Paris.

Rörelsen Artists at Risk (AR) har även residens utanför EU, till exempel i Turkiet, Goa i Indien, Serbien, Georgien och Azerbajdzjan. Till och med i Ukraina finns residens, eftersom några av de ukrainska konstnärerna är män i värnpliktsåldern som inte kan lämna landet. En del av de ukrainska konstnärerna vill däremot inte lämna Ukraina.

– Vi har AR-solidaritetsteam som fokuserar på olika områden. Apropå situationen i Ukraina har vi fem ukrainska anställda som samarbetar med kuratorer från olika länder. Teamet söker efter en lämplig samarbetspartner för konstnärerna och tar reda på om konstnärerna har för avsikt att komma till residenset ensamma eller med sin familj.

Innan konstnären får en residensplats kontrollerar teamet hens bakgrund och tar reda på om hen verkligen är i fara i sitt hemland och hur stor faran är. Analysen görs av regionala experter.

– Detta beror på att vi får så många ansökningar att platserna inte räcker till för alla.

En fråga som kan infinna sig är om konstnärer som förföljs i sitt hemland är i så bra skick mentalt att de kan göra konst. Muukkonen tillbakavisar detta tvivel.

– Konstnärer som tystats är vanligen konstnärligt mycket aktiva, eftersom de kan ha haft ett uppehåll i arbetet i flera år. Att göra konst är för många konstnärer den bästa terapin. I konstskapande kan man bearbeta det man upplevt. De västerländska terapimetoderna är inte heller bekanta för alla utländska konstnärer, och det kan ta tid innan de är redo för en terapiprocess.

Finland skulle behöva en humanitär viseringspraxis

Helsingfors stad har stött projektet från början och varit en viktig tilläggsresurs

– Vår AR-skyddsresidensverksamhet kallas Helsingforsmodellen. Institutioner borde förresten ge mycket fler jobbmöjligheter till konstnärer som kommer hit från ett land utanför EU, säger Muukkonen och framhåller att det ofta är högprofilerade konstnärer som Finland förlorar till andra länder när de inte ges möjlighet att arbeta i Finland.

– Till exempel afghanska kvinnliga konstnärer kommer vanligtvis från medelklassfamiljer, är språkkunniga, högt utbildade och liberala, men nu sitter de i skyddshus i Afghanistan och kan inte göra någonting, eftersom Finland inte beviljat visum, i motsats till Frankrike och Tyskland.

Muukkonen påpekar att det är ett dåligt alternativ för konstnärer att söka asyl i Finland, eftersom de inte får resa eller arbeta under asylprocessen.

– Konstnärer reser mycket på grund av sitt arbete. Som exempel kan nämnas violinister. Finland har ingen humanitär viseringspraxis som skulle lämpa sig för oliktänkande som är konstnärer. Visum kan man ju ansöka om i sitt eget land.

Muukkonen säger att till exempel en konstnär som kommer till Tyskland kan få ett treårigt humanitärt visum som ger rätt till arbetstillstånd. En förföljd konstnär anlände till Finland med ett lettiskt humanitärt visum.

– Endast ett litet och begränsat antal sökande har rätt till ett humanitärt visum, så att bevilja dessa kommer inte att få EU-länderna på fall. Det finns så många länder och regioner där människor borde kunna beviljas ett humanitärt visum och ges möjlighet att utföra sitt politiska och konstnärliga arbete, och över huvud taget överleva. Det ligger inte i någons intresse att processerna är så här långa.

Även om situationen kan verka hopplös är Muukkonen full av energi.

– I det här jobbet måste man bara ha driv och tro på att det kommer bli bättre.
 

Text: Elisa Helenius