Röda näsor ger välbefinnande inom social- och hälsovårdsbranschen

– Det här är ett gemensamt internationellt projekt för sju olika europeiska sjukhusclownorganisationer, där målet är att utveckla sjukhusclownarbetet för att bättre motsvara två målgruppers behov. Målgrupperna för detta projekt är äldre med demens och barn inom autismspektrumet, berättar den finländska projektsamordnaren Nadja Laine, som också själv är sjukhusclown.

Det finns en tydlig orsak till att projektet fokuserar på barn inom autismspektrumet och äldre med demens. Laine berättar att just dessa grupper ofta riskerar att hamna utanför traditionell konst- och kulturverksamhet. ClowNexus svarar på detta problem.

Projektet har redan burit frukt. Med den röda näsan kan man ge social- och hälsovårdssektorn en helt ny dimension och bygga upp en kommunikation med autistiska personer. Barn inom autismspektrumet interagerar med omgivningen på ett speciellt sätt, och deras utmaningar med högkänslighet och sociala situationer innebär att interaktionen kräver särskild kompetens – sådan som sjukhusclowner har. Sjukhusclownerna har också enligt Laine ”känsliga känselspröt” och en förmåga att ge personer som de möter frihet att lyfta fram sina färdigheter och önskemål på sina egna villkor.

– Den röda näsan ger möjlighet att ta upp många olika känslor. Den ger frihet att spexa och behandla saker på många olika nivåer. En clown ger ofta en helt ny dimension i en interaktionssituation.

Samarbete mellan olika områden och inkludering är viktiga i skapandeprocessen. Inom projektet samarbetar man intensivt med yrkespersoner inom social- och hälsovården, så att projektet ger största möjliga nytta för branschens behov. I en färsk enkät som gjordes vid alla universitetssjukhus framgick att 93 procent av de yrkespersoner inom hälso- och sjukvården som svarade upplever att sjukhusclowner har en positiv inverkan på barns patientupplevelse.

Den röda näsan ger möjlighet att ta upp många olika känslor.

Projektet har gett möjlighet att utvidga verksamheten från barnsjukhus till servicehus för äldre, vilket är en ny typ av verksamhet för föreningen med undantag för ett par pilotbesök.

– Vi står på många sätt inför något nytt, i synnerhet när det gäller äldre, berättar Laine.

Coronaåret har bromsat utvecklingen, men i Åbo och Helsingfors har man redan gjort lyckade besök. Nästa år utökas besöken även till Uleåborg, Tammerfors och Kuopio, det vill säga alla städer som har etablerad sjukhusclownverksamhet. Verksamheten har kommit igång bra, förändrat atmosfären i en positiv riktning och skapat samhörighet mellan servicehusens invånare.

Förutom att sjukhusclowneriet ger mycket till målgruppen är det också belönande för clownläkarna själva. Den utmanande uppgiften ger mycket glädje när man genom arbetet hittar ett samspel mellan clownen och personen som man möter.

– Det huvudsakliga syftet är inte att jag eller vi sjukhusclowner ska ha roligt, men det har vi ju ändå, skrattar Laine.

– Vi möter också många utmaningar, det uppstår förstås alla möjliga situationer, men arbetet ger mycket glädje och energi. Det är viktigt att arbetet känns meningsfullt.

Även clownkolleger ger kamratstöd och uppmuntran.

– Vi har en fantastisk arbetsgemenskap, vilket är en fin resurs, berättar Laine om sina kolleger.

ClowNexus är startskottet för ett bredare internationellt samarbete

I projektet ClowNexus deltar förutom Finland även Litauen, Kroatien, Spanien, Ungern, Nederländerna samt samordnarlandet Österrike.

Sjukhusclowner rf tillhör organisationen EFHCO, det vill säga The European Federation of Healthcare Clown Organizations. Organisationen gick med i EU-projektet genom befintliga internationella nätverk.

– Det här är det allra första EU-projektet i sitt slag, och här kan vi verkligen arbeta tillsammans i stället för att slumpmässiga samordnare inom organisationerna träffas för att prata om administrativa frågor, berättar Laine.

– Nu får vi utveckla det konstnärliga arbetet i det här projektet, så det här är verkligen fint.

Förutom att man genom projektet utvecklar särskilda arbetsmetoder för barn inom autismspektrumet och äldre med demens, vill man använda fungerande praxis internationellt även efter projektet, och fortsätta det europeiska samarbetet.

– Tanken är att arbetet inte ska sluta helt när projektet avslutas, och projektländerna har tänkt sig att det här är ett startskott och att utvecklingsarbetet fortsätter, beskriver Laine.

Projektet har nu pågått i ett år. Det har omfattat distansträffar för både artister och samordnare, och hösten 2021, när coronaläget var lugnare, ordnades ett kick off-möte i Österrike, där över 40 clownartister och samordnare fick träffa varandra. Under projektet ordnas sex konstlaboratorier, där clowner och experter bjuds in för att samarbeta. Två har redan hållits: ett laboratorium som utforskade temat demens i Ungern och ett med autismtema i Finland. Enligt Laine är ”laboratorium” en träffande beskrivning av dessa workshoppar, eftersom de ger möjlighet att testa även högtflygande saker, som vetenskapsmän i tecknade filmer.

– Namnet laboratorium syftar på att man tillsammans testar olika metoder, lyckas, misslyckas och studerar ett tema.

Det faktum att det kan finnas stora skillnader mellan clownernas arbete i olika länder gör samarbetet intressant. I Finland har sjukhusclownerna traditionellt fokuserat på möten mellan clownen och enskilda patienter, men i andra länder kan clownerna exempelvis besöka skolor och andra platser där de träffar större grupper av barn.

– Vi arbetar på väldigt olika sätt, men det tycker jag bara är en stor rikedom i det här arbetet, att vi kan dela med oss av våra erfarenheter.

Även om det finns skillnader delar vi en stark gemensam grund med de andra organisationerna. Vi arbetar från samma utgångspunkter och har en gemensam förståelse för clowneriet. Därför har samarbetet också känts väldigt naturligt och problemfritt, fortsätter Laine.

Sjukhusclownerna fortsätter med full fart även i år. På programmet står fler möten med såväl barn inom autismspektrumet som äldre med demens, liksom konstlaboratorier i Litauen och Spanien. I Haag i Nederländerna ordnas dessutom en konferens med titeln Heathcare Clowning International Meeting (HCIM), som bland annat ger möjligheter till nätverkande och omfattande information om hur clowneri gagnar projektets målgrupper.

Text: Saara Lappalainen