Sommarklubben i Seinäjoki för ukrainska skolelever var en fantastisk framgång

En sommar utan skola eller något att göra överhuvudtaget är en lång tid, särskilt för ett barn eller en ung person som flytt undan krig och nyligen kommit till ett nytt land. Detta problem diskuterades inför sommaren på många finländska orter, även i Seinäjoki.

För barn i grundskoleåldern som anlände från Ukraina till Seinäjoki under våren ordnades i snabb takt ett fortsättningsprogram efter skolans vårfest: en sommarklubb som pågick fram till midsommarveckan.

I Seinäjoki omfattades cirka 70 ukrainska elever av den grundläggande utbildningen under våren, varav sammanlagt 47 genast anmälde sig till sommarklubben, berättar Marika Ojala, t.f. direktör för den grundläggande utbildningen i Seinäjoki.

– Man kunde snabbt börja genomföra planen då till exempel lärarna inom den förberedande undervisningen visade entusiasm för att driva klubben. Jag tycker att klubben till och med var en fantastisk framgång, säger Ojala.

Europeiska kommissionen uppmuntrade till anpassning av projekten

Till klubbledare anställdes två lärare och en ledare som talade ukrainska. Fördelen med ett snabbt genomförande var också att Erasmus+-finansiering kunde användas för klubbens och undervisningspersonalens kostnader. 

I Seinäjoki tog man, officiellt uppmuntrad av Europeiska kommissionen, tillfället att anpassa pågående Erasmus+-projekt för att hjälpa dem som flytt kriget från Ukraina.

I Marttilan koulu i Seinäjoki pågick projektet Responsible Future Learners, vars tema är aktivt medborgarskap och demokratifostran. 

Projektet har dragit ut på tiden på grund av coronaviruset, och nu kunde man anpassa dess innehåll för att hjälpa ukrainska barn, berättar Ojala.

– Eleverna spelar en central roll i projektet. I sommarklubben inriktades projektets inkluderande teman och aktiviteter på hur de ukrainska eleverna kan integreras i skolans verksamhet.

En betydelsefull upplevelse även för läraren

Efter att klubben avslutats, närmare bestämt vid tolvtiden onsdagen före midsommaren, svarar Saila Latukka i telefon.

– Det gick jättebra. Vi samlade in respons och ungdomarna var ivriga. Vi använde många aktivitetsbaserade undervisningsmetorder, där eleverna kunde vara aktiva agenter, berättar Latukka.

I klubben bildades egna grupper för barn i låg- och högstadieåldern. De två lärarna assisterades av en ukrainsktalande handledare, vars betydelse betonades särskilt i gruppen med mindre barn.

– Det viktigaste var att skapa en trygg miljö, samvaro och tidsfördriv med barn i samma ålder. På sidan av detta fick de lära sig ord, berätta om sig själva, kulturella skillnader och finländska grejer. Till sist funderade vi idag på vad den finländska midsommaren är.

Enligt Latukka hade en del av deltagarna kunnat vara i Finland en vecka, medan andra hade kommit till landet redan i mars och redan under en bra tid deltagit i den förberedande undervisningen.

– Genom klubben kan vi också hålla oss informerade om ukrainska ungdomars situation. För de unga var det viktigt att de inte behövde vara utan program hela sommaren.

Latukka säger att upplevelsen var betydelsefull också för henne själv.

– Det här minns jag säkert också senare. Jag fick hjälpa och vara med om att skapa trygghet.

En hjälpande atmosfär

När kriget bröt ut i Ukraina stod Seinäjoki och andra finländska kommuner plötsligt inför en ny situation.

– Krigets början var en snabb förändring för våra skolor, vars personal har varit flexibel och utfört ett enormt arbete. En hjälpande atmosfär har rått i hela organisationen, där många anställda har arbetat för att de personligen vill hjälpa, säger Ojala.

Hon betonar att det ur skolornas synvinkel inte är så enkelt att ett barn eller en ung person som kommer till staden bara kan bege sig till den lokala skolan. Sommarklubben fungerade också som en bit som stödde helheten: ungdomarna fick övning i finska, och kommunens undervisningsväsendes kontakt med nykomlingarna bibehölls.

– På hösten ordnar vi en trygg skola med stabila förhållanden för ukrainarna. Vi kan inte veta hur länge situationen kommer att pågå. Vi fortsätter under höstterminen, en dag i taget, och anpassar oss till nya situationer, säger Ojala.