Erasmus-året i Frankfurt gjorde Heikki Aittokoski till Tysklandsexpert

Erasmus-programmet tog sina första steg när politices studerande Heikki Aittokoski åkte på studentutbyte till Frankfurt am Main hösten 1993. Hans mål var att avlägga kurser i samhälleliga ämnen, utvidga sin världsbild och träffa nya människor.

När han nu funderar på vad han fick ut av året känns kunskaperna i tyska som särskilt viktiga.
  
-    Om man då hade frågat mig vad som var bäst med utbytesperioden skulle jag säkert ha svarat: det fartfyllda nattlivet, den goda stämningen och att jag lärde känna trevliga kompisar. Nu skulle jag vilja säga att språkkunskaperna är det viktigaste, för det har jag haft nytta av under hela mitt liv. Efter utbytesåret talade jag flytande tyska, och det har varit en verklig fördel i arbetet som journalist.

För Aittokoski var det ett naturligt val att åka på studentutbyte, eftersom han redan under skoltiden varit intresserad av internationalism och resor. Medan han skrev ett föredrag om Pragvåren i gymnasiet bestämde han sig för att resa till Prag ensam för att utforska staden. Han samlade ihop reskassan från pengar han ärvt av sin mormor.
  
Den historieintresserade Esbopojken hade läst kort tyska i skolan och satsat på den. Han tyckte Tyskland var fascinerande, eftersom det låg i centrum av den europeiska politiska historien. Beslutet att åka dit underlättades av att även hans dåvarande flickvän bodde i Frankfurt.

Överraskningar i studierna

Aittokoski hade höga förväntningar på studierna vid ett tyskt universitet, men studierna erbjöd både inspirerande upplevelser och besvikelser.

-    Jag undervisades av professorer på toppnivå. En av föreläsarna var Lothar Gall, som var en ledande Bismarck-expert och toppexpert på 1800-talets Tyskland. Besvikelsen var att universitetsvärlden var fullproppad, eftersom enorma mängder studerande togs in. Det var så trångt i de första årskursernas föreläsningssalar att väggarna bågnade.

Året i Frankfurt öppnade nya möjligheter för resor. Staden låg mitt i Europa, och med tåg kunde man billigt och snabbt ta sig till bland annat östra Europa. Förutom Tyskland blev Aittokoski också bekant med Österrike, Ungern och Tjeckien. 

Foto: Heikki Aittokoski

-    Dessa var fascinerande år, eftersom Berlinmuren fallit bara några år tidigare. Då sades det att Tjeckien och Ungern var vilda östern. Det var också ganska oroligt där då kapitalismen var okontrollerad och det nya systemet ännu inte hade etablerats.

Aittokoski minns att hans entusiasm för resor framför allt kom från en önskan att uppleva och se saker, att få resa. När man tittar tillbaka har allt detta ändå varit utmärkt kapital för arbetet som utrikesredaktör.

I Frankfurt stötte han på en motstridighet som stannade kvar i tankarna. Frankfurt är Goethes födelsestad – Goethe, som kan ses som en personifikation av civiliserad och human tyskhet. Å andra sidan arbetade också Josef Mengele, känd som läkare på koncentrationslägret Auschwitz, där som assistent i raslära vid universitetet. Denna motstridighet stod ut för den unge mannen och stannade kvar i tankarna: vad är det här för ett land vars kultur och historia har så enorma kontraster?   

Utmanande byråkrati och kackerlackor

Heikki Aittokoski märkte snabbt att det i Tyskland inte gick snabbt att uträtta ärenden. Byråkratin var stel och tungrodd och tog mycket tid. Situationen komplicerades också av att Finland då ännu inte var medlem i Europeiska unionen.

Kampen med pappersruljansen var ansträngande, men samtidigt gav det tillfredsställelse att han själv kunde sköta sina ärenden i en främmande miljö.

 – Det var fascinerande på sitt sätt. Jag beslöt att jag ska klara mig och lära mig hur det här systemet fungerar.  

Det krävde också en hel del anpassningar att Aittokoski bodde i ett enormt studenthem. I tornhuset sprang kackerlackor omkring och hygienen var inget att hurra för. På varje våning bodde 20–30 studerande som använde samma gemensamma kök och toalett, och de hölls inte rena länge.

I tjugoårsåldern anpassar man sig ändå till vad som helst. Aittokoski minns också boendet främst som en intressant upplevelse, eftersom där bodde människor från olika delar av Europa och det uppstod många kontakter. Aittokoski lärde känna människor som han fortfarande har kontakt med efter 30 år.

Karriär som utrikesredaktör

Under studietiden var det ingen självklarhet för Aittokoski att han skulle bli utrikesredaktör. Något internationellt, kanske en diplomatkarriär, funderade han på eventuella yrken. Han var ändå intresserad av att skriva, och han sökte sig till Helsingin Sanomat som sommarredaktör. Hans första jobb var vid kulturredaktionen.

Åren 1998–2001 var Aittokoski korrespondent i Berlin. Valet avgjordes av färdigheterna i tyska och kännedomen om Tyskland som Aittokoski hade förvärvat under studentutbytet.

Karriären har gått åt olika håll fastän han stannat på Helsingin Sanomat i 27 år. Ett år i Bryssel, flera år som chef för utrikesredaktionen, nu återigen som utrikesredaktör. Samtidigt har Aittokoski åstadkommit fem böcker där han behandlar Europas närhistoria ur olika synvinklar.  Hans arbete har belönats flera gånger, bland annat med statens pris för informationsspridning.

Studentutbytet angav riktningen för karriären 

Heikki Aittokoski anser att studentutbytet var en bra språngbräda för honom.

-    Erasmus-utbytet var en riktig guldklimp för mig. Det har varit till enorm nytta i journalistarbetet. Om jag inte hade tillbringat ett år i Frankfurt hade min karriär säkert gått i en annan riktning.

Aittokoski rekommenderar att man åker på utbyte redan med tanke på att skaffa sig språkkunskaper. Nästan alla kan flytande engelska, men de som kan tyska, franska, swahili eller kinesiska sticker ut från mängden. 

-    Min hälsning till studerande är att det absolut lönar sig att åka, och det lönar sig också att åka ifall att man inte kommer dit man vill mest. All internationell erfarenhet är värdefullt kapital oberoende av vilken sektor man söker sig till.

För arbetsgivare är det att man åkt utomlands ett bevis på att man är proaktiv och beredd att anstränga sig.

-    Det är ett tydligt tecken på att den unga personen är intresserad av världen och vill utvidga sitt eget tänkande. Dessa egenskaper är trumfkort även i arbetslivet.

Text: Päivi Kärnä