Internationella erfarenheter gav Petra Nylund självsäkerhet, samarbetsförmåga och språkkunskaper

– Att jag skulle ha mycket internationell kompetens? berättar 24-åriga Petra Nylund att hon först tänkte efter att ha kontaktats om att bli intervjuad.

Sedan skapade hon en tidslinje av sina internationella erfarenheter – den fyllde ett helt A4-papper. Det som Nylund bara ser som vanligt liv ser ut som att skaffa internationell erfarenhet om man tittar på det genom en annan lins.

Härnäst frågar Nylund med ett leende och med hänvisning till Ritva Saarikettu, Ungdomscentra Villa Elbas koordinator för internationella ärenden:

– Var det av Ritva du hörde det? Jag gissade att det säkert var Ritva som tipsade om mig!

I Nylunds fall förklaras mycket av barndomen, som med en utomståendes öronen låter avundsvärt spännande. Nylunds mamma arbetade som ungdomssekreterare i Kaskö, och under 15 år inkvarterades sammanlagt 12 volontärer som Villa Elba tog emot från olika europeiska länder i familjens hem.

När den första volontären anlände var Nylund fem år gammal. Hon minns ett fotografi från flera år sedan där hon deltar i ett informationsmöte om EU-program för högstadieelever innan hon ens var i skolåldern. På bilden sitter Nylund uppmärksam i första raden omgiven av tonåringar som i genomsnitt verkar mindre intresserade.

– Lärdomarna lär ha gått hem. Jag har alltid skämtat om att jag var ett riktigt EVS-barn, skrattar Nylund med hänvisning till den Europeiska volontärtjänsten, dvs. den nuvarande volontärtjänsten inom Europeiska solidaritetskåren. – Min mamma tycker också om att skämta om att hon skickade sitt eget barn som volontär före hon gick över till andra uppgifter.

Före sin egen volontärperiod deltog Nylund i internationell frivilligverksamhet i Kaskö under hela ungdomstiden. När hon blev äldre ledde hon också verksamhet för barn tillsammans med volontärerna.

Nylund har kära minnen från det mångkulturella hemmet, där engelska var det tredje hemspråket förutom finska och svenska. Att öva inför studentskrivningarna i tyska gick också bra genom att småprata där hemma med tyskspråkiga volontärer.

– Jag tycker att det är en stor rikedom att sedan ung ha fått lära sig om olika kulturer och seder och höra om all världens olika länder hemma på soffan. Världens mångfald har kändes sedan inte konstig eller onormal senare. Min bakgrund har säkert gjort mig till en mer öppen människa, funderar Nylund.

Nästa drag blev klart i en by i norra Ungern bortom wifi-nätet

När Nylund tog studenten som 18-åring åkte hon på mellanår genom den dåvarande Europeiska volontärtjänsten för att arbeta som volontär i en by med 5 000 invånare i glesbygden Norra Ungern.

– Jag skulle inte nödvändigtvis ens ha kommit på att vilja bli volontär om jag inte fått se alla dessa volontärer på nära håll ända sedan barndomen. Men då var jag inte nervös, jag var mer förväntansfull.

Enligt sin egen uppfattning visste Nylund allt om processen på förhand. I verkligheten visade det sig vara annorlunda att själv uppleva saker än att följa med från sidan. Ibland var det tungt: kulturchocker och språkmurar. Att dela ett hus med tio olika nationaliteter skapade sina egna utmaningar i vardagen. Det fanns olika attityder till exempel till om avbrott i uppvärmningen mitt i vintern krävde att invånarna reagerade på något sätt. Upplevelsen var dock betydelsefull med alla sina nyanser.

Nylund valde Ungern på basis av ett intressant projekt. Hennes huvudsakliga uppgift i den lokala organisationen var att lära romska barn och andra ungerska barn i området engelska genom att spela och leka samt att främja de ungas medvetenhet och tro på sina möjligheter i ett mer avlägset område med lägre levnadsstandard.

– Mitt eget projekt var att lära engelska till en romsk flicka som hade varit tvungen att gå om årskurs 6 fyra gånger. Nästa gång var den sista möjligheten att klara engelskaprovet och komma till högstadiet. Det var en riktig ruljangs. Till slut lärde jag mig ungerska och flickan kom igenom engelskaprovet! minns Nylund med glädje. – Det var en riktig jes-känsla att se att man verkligen kunde hjälpa någon.

Utöver språkundervisningen ingick arbetsläger i Nylunds volontärår. Där restaurerades en by med en invånare till en retreatby för att locka turister.

– När jag tillbringade tre veckor på ett restaureringsläger i en by där det inte bodde någon och det inte heller fanns fungerande internet var jag nästan tvungen att börja fundera på mitt liv och min framtid. Där kom jag på att just internationella relationer är min grej.

Nylund ville specialisera sig på diplomati och internationell kommunikation, så Budapest och en treårig kandidatexamen lockade. Sammanlagt bodde hon i Ungern i cirka fem år innan hon flyttade till Åbo för att genomföra ett engelskspråkigt magisterprogram i digitaliseringens administration och systemvetenskap.

Nylund tror att hennes internationella studiebakgrund är till nytta. Hon betonar att det vore ett misstag för arbetsgivarna att tro att man bara studerar utomlands om man inte kommer in till läroanstalter i hemlandet. Å andra sidan medger Nylund att hon funderat på den finländska arbetsmarknadens eventuella fördomar mot utländska examina när hon först övervägde magisterstudier i Norge eller Sverige i stället för i hemlandet.

– Under mitt sista år i Ungern slöts cirkeln på sätt och vis, eftersom jag gjorde min praktik i samma organisation där jag en gång i tiden var volontär. Till slut hade jag upplevt alla sidor av processen: jag har tagit emot volontärer, själv arbetat som volontär, och till slut jobbat inom projektadministrationen.

De internationella erfarenheterna utrustade med en imponerande verktygslåda för både arbetslivet och livet

Slutligen har de internationella erfarenheterna haft en rentav avgörande effekt i Nylunds liv:

– De har fått mig att inse att en internationell karriär och till exempel EU intresserar mig. Jag skulle kunna bo i Finland i några år och sedan fundera på att flytta utomlands igen. På något sätt vill jag kombinera mina examina i internationella relationer och ekonomi, överväger Nylund.

En faktor som Nylund upplever att öppnar dörrarna för en internationell karriär är språkkunskaper. Tack vare att hon delade sitt barndomshem med volontärer och på grund av sin egen volontärperiod talar Nylund fem språk. I Ungern samlade hon till exempel arbetserfarenhet vid sidan av studierna genom att arbeta på svenska på ett indiskt konsultföretag.

Medan de flesta nämner att de kommer överens med olika slags människor i sin arbetsansökan har Nylund utöver sina språkkunskaper också mycket konkret interkulturell kompetens som ackumulerats under årens lopp. Och naturligtvis långvariga vänner från hela Europa och världen.

– Jag tycker att det är viktigt att gallra bort svartvithet och förstå olika kulturer och länder även på andra sätt än vad som står i tidningarna. Åsikterna ”matchar” inte alltid, men i mångkulturella miljöer har jag lärt mig att diskutera sakligt och samarbeta med människor med olika bakgrund.

Sist och slutligen är den viktigaste livsläran som internationell erfarenhet medför enligt Nylund en helhet som är svårare att uttrycka men som innehåller mod, uthållighet och problemlösningsförmåga.

– Den största saken som de internationella erfarenheterna har medfört för mig är att jag kan kasta mig utanför min bekvämlighetsbubbla. När man bor utomlands lär man sig att våga och växer sig självsäker. Man måste lösa problem, och så småningom börjar man lita på att allt ordnar sig på något sätt i varje situation, även om det inte genast verkar så.

Nylund uppmuntrar andra unga och rekommenderar samma hopp ut i det okända:

– En volontärperiod är ett tryggt sätt att bo utomlands. Man får stöd av den sändande och den mottagande organisationen, och det finns olika projekt av olika längd att välja bland. Om man har ens en liten gnista att prova på att åka utomlands är en volontärperiod ett utmärkt sätt. Det är fantastiskt att i princip alla unga i EU har denna chans!

Text: Laura Mettälä