Mer tillgänglig flygtrafik – Erasmus+-projektet Inclavi förbättrar likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning
Yrkeshögskolan Haaga-Helia har länge haft goda relationer till flygindustrin. De studerande har gjort praktik och lärdomsprov till exempel för Finnair, Finavia, Internationella lufttransportförbundet IATA och Istanbuls flygplats, och äldre lektor Ivan Berazhny genomförde själv en arbetsrotation hos Finnair åren 2018–2019.
”Jag märkte att flygtrafikens tillgänglighet började bli ett växande tema”, säger han.
Han hade tidigare handlett några lärdomsprov om tillgänglighet, och när han själv arbetade för Finnair gällde arbetsuppgifterna ansvarsfullhet, och inkluderingen av personer med funktionsnedsättning ingick i Finnairs ansvarsfullhetsarbete. Den fysiska tillgängligheten och kommunikationens nåbarhet låg dock på kundupplevelseteamens skrivbord där resurserna redan var otillräckliga, och Berazhny märkte att det fanns en tydlig lucka här.
När han bekantade sig med flygpersonalens utbildningar märkte han att även flygvärdinnorna fick lära sig väldigt lite om funktionsnedsättningar: några kapitel med regler och beskrivningar om hur olika grupper av personer med funktionsnedsättning bör beaktas. Han visste att man till exempel hos Virgin Atlantic i Storbritannien hade kommit mycket längre med att beakta personer med funktionsnedsättning. Där finns till exempel utbildningscenter dit familjer till personer med funktionsnedsättning kunde åka för att öva på att flyga. I Finland sa företagen att bättre kompetens skulle behövas.
”Så vi tänkte att varför inte.”
Varför inte börja utveckla ett projekt där man skulle ta steg mot inkludering både i Finland och i andra länder.
Företagsvärlden berättar om luckor, akademin undersöker lösningar
Efter en lång beredning fick projektet finansiering och Inclavi-projektet föddes.
I det internationella konsortiet deltar yrkesläroanstalten Careeria från Finland, yrkeshögskolan Stichting Breda från Nederländerna, Ozyegins och Yasars universitet i Turkiet, IATA:s spanska och kanadensiska kontor, det europeiska nätverket för tillgänglig turism ASBL och Istanbuls internationella flygplats IGA.
Finavia, AirBaltic, IATA:s kontor i Norden och Baltikum samt Resebranschens förbund i Finland har gått med i projektet som partner.
”Vi har hela tiden tagit med personer med funktionsnedsättning och experter inom den privata sektorn”, säger projektchef Namrata Sethi från Haaga-Helia. ”I praktiken bekräftar våra industripartner vilka behov som finns, och på den akademiska sidan försöker vi fundera över hur man kan täcka luckorna.”
Turkiet lär mycket
Istanbuls internationella flygplats har valts till en av världens bästa flygplatser, och där har personer med funktionsnedsättning och tillgängligheten beaktats mycket bättre än på flygplatser inom Europeiska unionen, säger Berazhny.
”Vi har lärt oss mycket av dem.”
Det finns 85 miljoner människor i Turkiet och konkurrensen är hård. Därför tycker han att man i Turkiet tydligt ser att proffsen verkligen är på toppen inom sin sektor. Handikapporganisationerna är också mer högljudda i Turkiet och kräver sina rättigheter mer än i många EU-länder.
På flygplatsen i Istanbul undersöks och följs feedbacken noggrant och tillgängligheten utvecklas hela tiden.
”De här ärendena främjas i många olika länder, inte bara i västvärlden”, säger Berazhny.
Långsamma innovationer i flygtrafiken
Man fick finansiering för projektet från Erasmus+ innovationsallianser.
Enligt Berazhny är innovationerna inom flygtrafiken ”plågsamt inkrementella”, d.v.s. de görs långsamt och med små steg ovanpå tidigare innovationer. Orsaken till detta är strikta säkerhetsbestämmelser. Han skämtar att om man till exempel vill byta färgen på en skruv på ett flygplan måste man gå via flera säkerhetskommittéer.
Således rör man inte vid fysiska flygplan i Inclavi-projektet, utan man koncentrerar sig på utbildningsmaterial för att göra flygpersonalen mer medveten om olika former av funktionsnedsättningar och kundstigarna: vad händer på vilket steg? Även detta svarar på behoven som personer med funktionsnedsättning har.
”Personer med funktionsnedsättning upplever att det finns många brister i know-how, och även små förändringar skulle göra det lättare för dem att resa”, säger Namrata Sethi.
Ansökningsprocessen var lång
Olika finansieringsalternativ för projektet övervägdes. Erasmus+ innovationsallianser valdes eftersom denna ram stöder samarbetet mellan den akademiska världen och företag.
Man började bygga konsortiet redan 2016, och under den första ansökningsomgången fick projektet ingen finansiering.
”Vi saknade två eller tre poäng. Responsen från EU var väldigt positiv”, säger Berazhny.
Berazhny och hans partner gick igenom responsen med lupp, utvidgade konsortiet och sökte på nytt. Den här gången nappade det, och efter fem års planering blev idén verklighet.
Berazhny säger att när man bearbetar ansökan lönar det sig att undersöka Europeiska unionens strategiska prioriteringar och olika ramar och anpassa det egna programmet till dem.
”Om man hittar likheter mellan det som EU vill främja och vad som eftersträvas med projektet blir processen mycket enklare.”
Det lönar sig absolut inte att försöka tränga in en rund kloss i ett fyrkantigt hål som i små barns lekar, jämför han. I ansökningsskedet läste Berazhny många EU-strategier och lärde sig hur man talar ”EU:s språk”.
”Konkurrensen är hård, och i ansökan måste man få kryss i så många rutor som möjligt.”
Projektet kräver betydande engagemang
Inclavi är ett av de största projekten som Haaga-Helia har haft, men teamet består av bara några personer och projektet skulle behöva mer synlighet i Finland och internationellt.
”Forsknings- och utvecklingsdirektör Hannu Vahtera har hjälpt oss mycket, och högskolan stöder att sådana projekt kan genomföras”, säger Sethi.
Överlag är det inte alltid lätt att hämta forsknings- och utvecklingsarbete till läroanstalten, eftersom människor redan är upptagna.
”Det krävs mycket arbete att koordinera ett sådant här projekt”, säger Berazhny.
Fastän EU-bidragen kan vara stora ska man inte heller lita för mycket på dem, utan man måste komma ihåg att man utöver dem måste förbinda sig att lägga till egna resurser.
”Ledningen för läroanstalten måste stödja projektet och projektet måste anvisas resurser, arbetstid och arbetskraft. Det finns också alltid aktiviteter i projekten som EU inte finansierar, så man måste hitta finansiering för dem”, säger Berazhny.
Ett projekt kan inte heller vara en enskild ö. Det måste fortsätta med något existerande arbete, och efter projektet måste det också leva vidare. Om man utarbetar en läroplan ska det i ansökan anges vem som fortsätter med den och hur den lever vidare fem eller tio år efter att projektet avslutats.
För finansiärerna är det viktigt att se vilka förändringar projektet medför. I Inclavs fall ger det personer med funktionsnedsättning bättre jämlikhet i flygtrafiken.